SEP 25

 

Storybook Children gjordes 1966 av Bill Vera och Judy Clay. Judy Clay dog 2001 som 62-åring. Efter två hits med Bill Vera, gjorde hon Private Number tillsammans med William Bell på skivmärket Stax, nåt jag kommer väl ihåg. Jag var ett Stax-fan, klippte ut deras annonser i NME och satte in dom i skolhäften.
Och reggae blev bekant ungefär vid samma tid. My Boy Lollipop spelades i Norrtälje på flygplanskaféet 1968, när jag var med morsan över havet till Roslagen och köpte Cocktail och Fabulous Fours After All. Skamligt. 
Jag stod och valde mellan Sergeant Pepper's och Fabulous Four. Det blev Fab 4 (som förresten även The Beatles kallades), för dom hade spelat på ungdomsgården i Mariehamn, Uncan. After all var ledmotiv i Janne Halldoffs Livet är stenkul, där väl även Mecki Mark Men var med.
/// Nä nu blandar jag, dom blev Baby Grandmothers, och det var Lea Riders Group spelade Forgotten Generation i Dom kallar oss mods, enl. Wikipedia /// 
Nåt jag minns: Gav Janne Halldoff en t-bane biljett, när han bad om en vid utgången i Stockholm. Man kunde ju åka inom viss tid.

Att Storybook Children blev en hit med reggae-legenden Gregory Isaacs visste jag inte förrän nu. Men det satt väl i bakhuvudet. Jag hörde till en mindre skara experter på reggae i Norden. Tillsammans med Pada Bifelt var vi väl bäst i Svenskfinland på det. Vi gjorde en sjudelad radioserie tillsammans, Roots Rasta Reggae. Och jag intervjuade Michael Rose i Black Uhuru på Scandic Malmen vid Medborgarplatsen i Stockholm hösten 1981. Finns dokumenterat i boken Cool Runnings 1980-85 - Reggaeta pintaa syvemmältä, ss 179-181. Men det var egentligen inte det jag skulle berätta nu.

Igår gick jag igenom lite mappar som jag hittat i mors källare. En bananlåda med IBBY-mappar. IBBY = International Board on Books for Young People. Och jag fick ner 6 mappar till två.
Barnböcker sysslade jag intensivt med 1984-1998 i Vanda, på stadsbiblioteket där. Och från 1988 (?) var jag med i den finländska sektionen, Suomen Nuortenkirjaneuvosto som nordisk kontakt / internationell sekreterare och Liaison Officer.
Måste ha varit efter att jag varit i England 1987 och publicerat en artikel om The Opie Collection i Svenskbygden. Jag hade varit i kontakt med Vuokko Blinnikka på Skolstyrelsen och efterfrågat finansiering till mina resor.

Finns fler arkiv att reda upp. Privata. Bilder, texter, filmer. Musiken finns på Spotify, det mesta. Filmerna jag gjorde för Utbildningen på YLE finns inte längre på Arenan. Men jag har dom sparade som VHS.  Som så mycket annat. Alla radioprogram på C-kassett, minidisc och DAT. Allt (!) skall väl digitaliseras. Bilder och foton.
Sätter upp min studio sakteliga. Upp på hyllan med spelarna! Kanske skulle försöka hitta nån äldre text så jag har nåt till Postuma höstar också?
Men klockan är 19:00 och Pecha Kucha startar vid 19:30 på Indigo.
Om jag vill vara med från början och lyssna på musikmix från Island så bör jag gå nu. Och det vill jag.

*****

BASKERY

Det kommer mer dag för dag och jag vill va din sjöman. Får jag det?

Och dagen tar slut, måndagen. Det har varit en lång en. Från möten på jobbet till lunchpizza och kultur på Trobergshemmet, affischtillverkning.

Sari Laine kom in och pratade, och Helena Flöjt var på Hemmet.

Eva-Lotta visade bilder av och på Moxie hemma hos sig på Torggatan 28. Blev snack om vem som gick på våran klass.

Och sedan franska med Boubacar och ukulele på Medis och vandring och cykel och Hayseed Dixie på Ettan och tröttheten slog till både här och där. 

U plockade ingen svamp. And it makes me wonder.

Arja vill att jag skall titta på Femman och jag har idéer om upphängning runt pelare. Hoho.

HIPPY JOE HYMAS / JOE REVOLTA

HAYSEED DIXIE

PUB ETTAN, SEP17, 2017

SEP18

Hej Kjell

Och så gick dagarna och jag funderade och det hände saker hela tiden, såsom det alltid gör. Och jag undrar vad som kunde vara intressant för dig att veta, eller om det kanske kvittar. Anyway, så håller jag igen på och rekapitulerar mitt liv samtidigt som jag strävar till att leva det fullo. Mycket är sig likt, men det mesta är förändrat och det känns som vi befinner oss i en intensiv förändringsperiod nu. Det är accelereration på gång och det verkar som om bromsarna är oljade.
Senast vi sågs var väl på Hötorget där Tiken Jah Foly spelade i samband med Stockholms Kulturfestival i augusti 2006. Sex år sedan. Stämmer det?
Jag hade flyttat hemifrån och träffat Mia under en turbulent tid. Riitta ville flytta till Helsingfors, det vill inte jag. Hon flyttade ändå och jag flyttade hemifrån först till eget kontor, sedan till en egen källaretta och sedan in hos Mia tills jag sommaren 2008 flyttade till en tvåa som jag köpte för lånade pengar..... Vi är sedan dess särbon och varierat nöjda med det. Mia vill gifta sig. Jag vill aldrig mer bli förgiftad.
Anni for med R till Hfrs och gick sedermera ut högstadiet och Tölö specialiseringsgymnasium 2010. Vi skiljdes våren 2007, sålde huset och våren 2009 blev R sjuk igen och efter tre veckor på sjukhus dog hon den 16nde april. Vi hade sedan 2006 haft kontakt endast genom Anni, men till slut tog jag mig ändå flygandes till hennes sjuksäng. Vi träffades 6 timmar innan hon dog, jag hann önska henne god resa, hyvää matkaa. Traumatiskt. De där tre åren behöver jag nog få hjälp med att reda i med professionellt stöd. Jag står på kö.
Ikväll beslutar stadsfullmäktige i Mariehamn om en organisationsförändring av stadens tjänster. Det är ett tungt paket som arbetats fram under det senaste året, sedan kommunalvalet i oktober, sex månader efter det att vi fick en bankdirektör till stadsdirektör. Det som rör kulturen är att tjänsterna kulturchef, bibliotekschef och kultursekreterare dras in. Istället föreslås organisationen ledas av en bildningsdirektör (klart sedan i vintras) en kultur- och fritidschef (utsedd för två veckor sedan) och de indragna tjänsterna föreslås förvandlade till kulturledare, avdelningsbibliotekarie och kulturkommunikatör fr.o.m. 1.11.2012. Det är jag som erbjuds bli kulturkommunikatör. Vi har fört förhandlingar sedan våren, och nu är det nästintill klart. Jag får 20% lägre lön. Bildningssektorn flyttar in i biblioteket (6 pers) och knuffar undan oss som tidigare huserat stort där. Det har varit en tung process som ännu inte är helt klar. Det fortgår förstås.
Jag led av borrelia hela förra vintern, vilket slutligen konstaterades i april. Tröttheten fortsatte med andningsbesvär hela sommaren och jag kurerar mig nu mot astma och kol med olika inhalatorer och preparat. Din sommar försvann ju också i sviterna av en sjukdomsattack, men du verkar ändå vara på farten, även om det inte låter så hävt med arbetslusten.
Det känns, och har känts länge nu, att jag behöver en timeout. Kanske jag kan bli alterneringsledig snart, när kvarnstenarna malt färdigt. Jag skulle nog ha rätt mycket att göra ändå, för mig själv och kulturen i Mariehamn. Jag behöver reda i arkiven och skapa själv. Men, men, vi får se.
Som pricken på eländet så fick min mor en stroke den elfte september, för två veckor sen, och ligger halvt förlamad på Centralsjukhuset här i staden. Det är den vänstra sidan som är livlös, så hon kan dock kommunicera verbalt. En lång period av rehabilitering sägs ligga framför oss, eller vad vet man hur långt livet blir...
Men annars fortgår väl livet som förut. Jag lyssnar till musik, spelar sax, läser min Uncut och Mojo och en och annan roman. Mest sitter jag dock vid datorn och sysslar med mina filmer, mina foton och mina berättelser. Kryddar det hela med ljud av olika slag och försöker få till stånd kommunikation, livsnjutning och tillfredsställelse. Katten Alma är min följeslagare. Henne ser jag varje dag. Med henne vaknar jag upp och släpper ut på gården tills det hon slipper in när jag dyker upp vid olika tidpunkter, beroende på vilka vägar jag tar. Hon är visst lite på 8 nu. Svart och vit och kastrerad.
Ånni blev förresten kvar här på Åland, men i kalabaliken var det omöjligt att behålla honom. Han ville inte gå i trappor och jag hann och klarade inte avatt sköta honom exemplariskt. Därför fick han ett mycket gott hem på landet som gav honom möjlighet att lufsa omkring i skogarna med en labbekompis under ledning av en skogstekniker. När han hunnit bli över 10 år orkade ben och lår inte bära hans kraftiga kropp och han avlivades barmhärtigt, men till mina stora sorg förstås.
Hittills har min mor varit kattvakt när jag gjort mina besök utomlands, mest i Östersjöområdet; S:t Petersburg, Tallinn, Helsingfors, Stockholm, Riga och Köpenhamn mitt älskade. Ifjol var jag två veckor i Havanna på Kuba med min iranske vän Saied som är exakt en fyra år yngre vattuman. Och i maj var jag på konferens i Tórshavn på Färöarna. Sedan vi senast sågs har jag även varit i Gambia och Senegal.
Mia vill fara till Beverly Hills, men det lär nog knappast bli av. Vi får se hur det löser sig med kattvaktandet framöver. Det är ju Annis katt men hon kan ju inte ha Alma med sig i sin lilla lya vid Gärdet i Stockholm. Alma var innekatt i tre år i Helsingfors, men aldrig mer.
Anni studerar / jobbar i Stockholm; konst- film, kulturvetenskaper. Jobbar lite i incheckningen för Viking Line. Blev 21 år 7.9. då vi var över och firade henne i Björns trädgård. Hennes storebror John blev klar kulturproducent ifjol och hankar sig fram med filmrelaterade projekt. Båda kommer hit till den 12te oktober då deras farmor, min mor, fyller 85. John tillsammans med sin sambo Milka. Får se vilken institution vi firar den bemärkelsedagen på.
Jag sitter ofta och spelar SongPop på FB som tidsfördriv och utmaning. Jag faller emellanåt in i speltrallen.
Jag jobbar även som sakkunnig i Nordisk kulturfond som är ett mer utmanande arbete än det man blir ersatt för, men man kan alltid få ihop till en resa när ersättningen kommer. Därav resan till Kuba. Förband mig just till att även 2013 fortsätta min andra treårsperiod som kulturexpert i nordiska tecken. Ibland förtvivlar jag, men det känns skönt när det är gjort. Jag har nog en arbetsam oktober ahead.
Och så försöker jag hålla mig igång. Lever billös och cyklar på och tar långa promenader. En stegmätare skall se till att jag tar 100 000 steg i veckan fram till nyår.
Hoppas att jag inte tråkat ut dig med mitt babbel om mig och mitt. Jag borde bli mer hänsynstagande, mindre självupptagen och en bättre stilist.
Men jag lyckades iaf infria mitt löfte om att höra av mig inom kort och berätta mer. Det blev inte alltför snart och inte så kort, men det blev.
Ha en givande höst. Må livet vara dig, och de dina, tjänligt och tillfredsställande.

Med väldigt vänliga hälsningar, Tom

80s

Jonte leker med duplo och sjunger för sig själv om katten Kurre som är snällast utav alla människor här i byn. Jag ville inte störa honom i hans koncentration i byggandet. Nu gick något snett så då blev det lite pappgnäll. Det här är int en pansarvagn pappa. Titta sån den e Mamma, kommer till en början, men han rättar sig och skrattar åt sitt ”misstag”. Inte vet jag riktigt vad vi skulle hitta på att göra. Förslaget med att gå till Henrik med ett papper avböjdes, inte ens katten Kurre var tilldragande, men resulterade i ovannämnda sång.

Det är en klar vacker höstkväll.

En rymningsplanbil kommer. Årets höst är inte likadan som fjolårets, jag är mera uppgiven. Var på måndan och påbörjade avtalet om Jonte. Chri grät och var ur balans, jag förstår faktiskt inte varför. Riitta jagar stadens bostäder i Böle och jag tittar på. Jonte jobbar tålmodigt på med sina Duplon fastän det inte går som han först tänkt sig.

Friden bröts mitt i kvällsmålet av Chri som undra' varför jag inte var hos henne, hon var på jobb istället för på mötet för grundande av ett svenskt Steinerdaghem. Gnällde om att hon behövde hjälp med att skaka någon matta. Jag sa O.K. Men imorgon bitti, nu går vi och sova. Sen sku hon ju prata med Jonte och han pladdra på om en yxa som han hittat tillhörande helikoptern. Han var till sig över fyndet och det tog länge att komma i telefon. (Redan då borde jag ha fattat att klippa av)

Sen bad han henne komma och hämta den och hon lovade inom en halv timme. Vi klarade av proceduren med tandtvätt, kvällspiss under gnäll men han var orolig. Sen kom hon ju och hämta yxjäveln och önskade godnatt och stack, men då var det redan förstört. Gråt. Så jag ringde upp och sa godafton träskalle, du kan komma och hämta din son. Sen kom hon då och undrade: när man tänker med arslet så, sa jag och hon urskuldrade sig med att han bett henne... för fan varför skapa en sån situation. Jag kokade och sa bara ett behärskat godnatt åt Jonte.

Tänkte ringa Riitta men bestämde mig för att lugna mig först: sätta på Wailing Souls, koka kaffe, röka och skriva.

Här har jag alltså gått med på att Jonte skall bo tillsammans med Chri och att jag skall träffa honom varannan helg. Så tänker hon så litet efter att hon skapar en konfliktsituation två dagar senare. Ruttet. Hon borde nog vila upp sig lite och inte fara på keikka till Lappland i två veckor efter en sån sommar. När hon dessutom verkar ha gjort det på semestertid om jag tolkat Tom Segerberg rätt så är det ännu mer suspekt. Jag tycker faktiskt hon kunde hålla i sina trådar lite bättre om hon nu valt att vara en god mor och låter det gå ut över mig.

Upptaget hos Riitta och jag kanske borde göra något praktiskt, tvätta smutsbyke, tvätta min stinkande lekamen.   /85