SEP 7
Biutiful börjar i Dödsriket, i en vit och kal skog. Såg filmen ikväll och blev illamående.
Tveksam. Huvudvärk. Andnöd. Tappar saker. Hittar igen. 701€ för tandkrona plus lite annat fix.
Kommer från möte med styrelsen för fotoklubben Obscura. Skall försöka samla mig till att dra morgondagens medlemsmöte också. Ordförande Patrik är i Sverige och vaktar mammas 10 hundar. Jag har ont i knä, och det är allmänt splittrat. Tänk att det skall behöva vara så. Och synen sedan. Inga brillor idag. Det grämer mig.
Och så mötte jag Inko som fyllde 62 och vi gick på lunch till Savoy. Jag bjöd, dagen till ära. Var lite nervös av mig då också, gick till fel bord och tappade telefonen. Svårt att samla sig.
Och det skulle väl finnas att relatera. Fragment och återblickar. Sammandrag och minnen. Sjukdomar och platser. Barn och studier. Lax och kaffe.
Finne utanför och Liffe på hörnet. Mamma på toaletten och smärtor i knät. Och lungkapaciteten konstant dålig, men stabilt. Recept och värkmedicin. Foton och frågor.
Och det mesta rinner undan, utan att bemärkas. Och jag ids inte lägga mig i. På mötet. Och Anni ringer, och jag svarar kort, gratulerar och lovar ringa upp. Hon tackar för den monetära gåvan 300 €. Skulle på bio med Rakel och se Andreas Öhmans film, tror jag det var. Borde kanske fara ditöver på lördag.
Knät svider.
Långsamt drar sig dagen fram. Annis 12-årsdag. En ytterst vacker dag som går åt till att dra sig framåt. Hunden skulle inte ha något mot en promenad. Tog redan en. Spelade DX-ball och sax. Blev sedan att titta på Bruce S. och Nina S. på TV. Imorgon skall jag ge mig av och det känns overkligt men bestämt. Röker inte längre, försöker hålla upp och det gör dagarna mer värdelösa... till att börja med.
Måste alltså stå ut. Tvättar kläder... Inget att berätta, inget att ta tag i... Ingen vits. Äts upp inifrån. Dags att fortsätta förbereda Annis tjejmiddag, det kanske jag kan göra ändå...
Jag sände skrivandet en tanke igen, men den sköljdes bort, av om det nu var fatigue.
Sprang från Sandkulla på en timme och sexton minuter, det tar sig. Ställde till med storstädning på biblioteket där, satte igång med att tömma den stora bänk som retat min syn ända sen jag kom dit. Flyttade faktahyllorna till "läsesalen" och placerade bilderböckerna i pulpeten.
Det märks alltså att det blåser nya vindar, skall märkas, men nya vindar är alltid inte så populära: Nalle gjorde si, Nalle gjorde så. Men jag bryr mig väl inte om det. Gårdskarlen Arne tyckte också att jag tog mig lite för stora friheter, liksom Nalle före mig. Nå han må gny för han blir väl också pågnälld.
Idag var det så dags för nästa stora aktion. For till Uni och skrev in mig d.v.s. betalade, imorgon får jag skriva in mig. Var på biblioteket där och försökte hitta tentböcker men det sket sig lite, men nu är jag klokare och imorgon ännu mer.
Läste engelsk litteraturhistoria som jag visst tentat för fyra år sen. Så kan det gå. Läste 90 sidor och somnade dessemellan. Regionbiljetten gäller bara en halvtimme till så nu får jag åka bil några dar fram till besiktningen på måndag. Det gäller att vända på slantarna och hitta de förmånligaste alternativen.
Drivs mellan två extremer; tiden borde gå fort så att ekonomin skulle komma i nånslags balans, men sakta för att jag skall hinna med att studera färdigt under denna höst.
Lurade mor att stansen var en telefon. Fy på mig. Skall ha reda på grejer. Kvitton. Hittade passerkortet. Borde blåsa PEF-mätare. Hittade Bufomixen. Var lade jag kurvpappret?
470 innan inhalatorn. Väntar en stund och blåser sedan igen. Det blir liksom för mycket att ta och behärska. Det slirar. Och försök förklara, det går inte. Blir bara ett tankemoln med enstaka skurar. 490 nu.
Och så mötte jag Inko som fyllde 62 och vi gick på lunch till Savoy. Jag bjöd, dagen till ära. Var lite nervös av mig då också, gick till fel bord och tappade telefonen. Svårt att samla sig.
Och det skulle väl finnas att relatera. Fragment och återblickar. Sammandrag och minnen. Sjukdomar och platser. Barn och studier. Lax och kaffe.
Finne utanför och Liffe på hörnet. Mamma på toaletten och smärtor i knät. Och lungkapaciteten konstant dålig, men stabilt. Recept och värkmedicin. Foton och frågor.
Och det mesta rinner undan, utan att bemärkas. Och jag ids inte lägga mig i. På mötet. Och Anni ringer, och jag svarar kort, gratulerar och lovar ringa upp. Hon tackar för den monetära gåvan 300 €. Skulle på bio med Rakel och se Andreas Öhmans film, tror jag det var. Borde kanske fara ditöver på lördag.
Knät svider.
2003
Långsamt drar sig dagen fram. Annis 12-årsdag. En ytterst vacker dag som går åt till att dra sig framåt. Hunden skulle inte ha något mot en promenad. Tog redan en. Spelade DX-ball och sax. Blev sedan att titta på Bruce S. och Nina S. på TV. Imorgon skall jag ge mig av och det känns overkligt men bestämt. Röker inte längre, försöker hålla upp och det gör dagarna mer värdelösa... till att börja med.
Måste alltså stå ut. Tvättar kläder... Inget att berätta, inget att ta tag i... Ingen vits. Äts upp inifrån. Dags att fortsätta förbereda Annis tjejmiddag, det kanske jag kan göra ändå...
80s
Jag sände skrivandet en tanke igen, men den sköljdes bort, av om det nu var fatigue.
Sprang från Sandkulla på en timme och sexton minuter, det tar sig. Ställde till med storstädning på biblioteket där, satte igång med att tömma den stora bänk som retat min syn ända sen jag kom dit. Flyttade faktahyllorna till "läsesalen" och placerade bilderböckerna i pulpeten.
Det märks alltså att det blåser nya vindar, skall märkas, men nya vindar är alltid inte så populära: Nalle gjorde si, Nalle gjorde så. Men jag bryr mig väl inte om det. Gårdskarlen Arne tyckte också att jag tog mig lite för stora friheter, liksom Nalle före mig. Nå han må gny för han blir väl också pågnälld.
Idag var det så dags för nästa stora aktion. For till Uni och skrev in mig d.v.s. betalade, imorgon får jag skriva in mig. Var på biblioteket där och försökte hitta tentböcker men det sket sig lite, men nu är jag klokare och imorgon ännu mer.
Läste engelsk litteraturhistoria som jag visst tentat för fyra år sen. Så kan det gå. Läste 90 sidor och somnade dessemellan. Regionbiljetten gäller bara en halvtimme till så nu får jag åka bil några dar fram till besiktningen på måndag. Det gäller att vända på slantarna och hitta de förmånligaste alternativen.
Drivs mellan två extremer; tiden borde gå fort så att ekonomin skulle komma i nånslags balans, men sakta för att jag skall hinna med att studera färdigt under denna höst.
Kommentarer
Skicka en kommentar