SEP 8

 

KH står det inne i hatten som jag plockade på mig för 7 € på Emmaus när vi var ut och promenerade med mor. Den hatten hade jag på när jag gled in på Park, ett tag efter 22. Då hade jag redan tagit mig ett par whiskey. Bartendern frågade om jag spelade i bandet och Robert sa att jag var bluesmunderad.

Sommaren har varit längre för vissa.
Plockade upp Kaj på trottoaren vid Torget. Såg redan vart det barkade för honom när jag kom ut från Park. Han hade varit på knä några gånger medan han slalomsurfat bland träden. Bakom hörnet tog det slut. Han föll raklång på rygg. Som en fura. Så jag stannade och lyfte upp honom långsamt. 
Ställde cykeln min att stå där och blinka och följde honom till dörren mot gatan, 50 meter bort. Han raglade betänkligt så han behövde stöd. Tappade byxorna en gång, dom hasade ner. Nycklarna var många och det tog ett bra tag innan vi hittade rätt. Såg så illa ut att jag ansåg mig tvungen att följa honom in, och ta hissen upp till terassen där The Uptown People bor. 

Vilken lyx inbäddat centralt i stan! Har jag aldrig sett eller helt förstått. Jag tog en tur runtisigkrings för att hitta rätt dörr, medan cykeln stod och blinkade olåst på trottoaren utanför bokhandeln.
Var var han? Bakefter, kom han ragglandes och vi fick krångla med nycklarna igen, och sedan igen till innerdörren. Men nu gick det bättre. Ända tills han skulle sätta sig ner på en stol. Han satte sig bredvid. Huvudet hade tagit några rejäla stötar redan. Fick honom i säng och begav mig bort, ner och ut mot den blinkande Ponin. Nobody knows you when you're down and out. Men det gjorde jag. Spelade schysst polare. Sådana behövs. 

Sen cyklade jag hem och minns inte så mycket av det. Men vad som hade hänt tidare är rätt så klart. Det var när det började svaja efter tillräckligt med Pale Ale som jag förstod att det var dags bege sig. Då hade jag redan lagt ut alltför många dåliga foton på Instagram.  Jag funderade på att ta pix av hans tomma vädjande ögon där han låg på trottoaren. Men jag lät bli. Skulle ha varit för förnedrande.

Sitter i en park och väntar på att Ludde skall ringa upp. Har messat och ringt men inte fått nåt svar. Läser Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Har promenerat runt. Väntat på att nån vagn skall tas från spåret vid Telefonplan. Varit till Bonniershuset och kollat Annis arbetsplats. Skriver en text i Parken.

Den melankoliska hösten

Det kommer tillbaka som hon kunde

Minnen och anstormningar

Vördnad och värden

Det flyter på som en ström

Som en sardin i tunnelbanan

Stryker som en sordin över massan

Det tar vid och berör

I orkanens öga höst

Höga visor höres

Lockande förföriskt

Det är sent herr Ekelöf

Ollonen har mognat

En viskning ett prassel

En stilla ström

Det blir september åter

Sjunde månaden på raken

En blid en

Ett mörker sänkt

Så blev det igen

En sång en lång en

Ett förunderligt sken i öster

Tusen röster sorl

MINNEN

2003

Morgonen är vacker.
Jag väntar på att få fara iväg och hittar knappast på något vettigt att göra.
Hunden fick sig två promenader.
Sket båda gångerna.
Renoveringsmannen bultar i rummet bredvid och jag ågar mig för vad Uppsala-vistelserna skall föra med sig.
R nämner ofta nu att hon blir ensamförsörjare.
Det pinar mig, men beslutat är beslutat, eller hur.
Det blir svettigt långt och trångt.
Det får jag vara beredd på.
Vad är dennas konstiga paus som jag tagit.
Hur fan kan man komma på en sådan idé och dessutom försöka förverkliga den på dessa skrala grunder. Det kräver mod!
Jag har det!
Men är knappast vid gott mod
---------
Framkommen till Studentstaden där jag reder upp det sista som ännu inte flyttats undan. Tvättar handstället, sätter på TVn och Up North på 4:an. Öppnar fönstret, låter den varma luften strömma in. Funderar på att ta en promenad i stan, kolla in. Ensamt javisst, men jag drar mig också undan.
Måste söka frukost.
Satt på däck i höstskuggan och tutade Tuxedo Junction. Det är det jag har att komma med. Räcker det nånvart? Jag är på väg, fastspikad framför TVn.
------
Sängen är nog för mjuk. Tog en spatsertur runt Rackarberget och kom fram till att det nog måste ha varit nr 14 jag bodde på 74/75. Mindes alltså fel...
Skaffade frukost efter att ha konstaterat att LundeQ nuförtiden är bank, danskägd bank och att det inte sker nåt speciellt i stan enl. UNTs aktivitetskalender. Stötte på Tuomo Haapala innan jag gick in på biblioteket. Han berättade att David Toop är på väg till kursen i oktober. Kunde ha gått till "19" med Tuomo, men jag håller mig till ensligheten.
Tittade på TV hela kvällen och kollade Axels Slitz. Nu är det Urkultkonsert på TV... får försöka somna in.

80s

Trött kom jag hem och möttes av att sängen var upptagen och att det sågs på TV. Usch. Jag försökte koncentrera mig på att läsa Semantics, men var för trött och irriterad. Tänkte bara det här går inte men vad göra.
Dan var lång och inte alltför problemfri. Glömde boken jag skulle lämna tillbaka hemma och blev tvungen att hämta den när jag hunnit fram till Uni. Fick stå ut med rötande i tänderna igen, det blödde och tog ont. Sen tillbaka till Uni igen där jag skrev in mig och tog reda på sluttentsfordringar. På Aspnäsgatans kursbibliotek fick jag sedan tag i det som krävs. John var inte i förskolan så där gick det snett, det att jag for dit. Tog dock Bö och hans barn med mig därifrån och släppte av dem på Tursovägen på min egen väg till jobbet.
Sen på kvällen var det författarafton i Sandkulla bibliotek och bra med folk, men kanske inte så hemskt rysligt uppjagande. Hade svårt att riktigt koncentrera mig på vad som sades eller var det så att det som sades inte var så fångande.   /88