SEP 9

 

Så kom jag då åt att skriva nåt på bloggen idag också, trots att jag sitter på ett tåg söderut. Har en bärbar med mig. Och uppkoppling via biljetten för 99 SEK. Jobbet väntar, men tar skrivpaus nu. Sedan får jag läsa anteckningar och ansökningar. I det fladdrande ljuset från slätterna. Det tar på ögona. Tänk att kunna jobba sig ner genom Sverige och kolla sin e-post. 

Skicka meddelanden som man borde ha skrivit för längesen. 

Molnen tornar upp sig utanför. Kan bli regn. Den skimrande solen är försvunnen. Det är skonsammare för ögonen att avläsa skärmen då. Visst har det regnat konstaterar jag när blicken letar sig ut och ser pölar på vägen. 

Detta värdelösa skrivande.
Tåget susar fram nu. En timme kvar till Köpenhamn. Pling säger det i taket. Vi närmar väl oss någon station. Jag sitter baklänges. Bredvid mig sitter en tysk som skall till Bochum. Jag har inte frågat, men konduktrissan sa. Ett par snett emot visade fram interrail-biljetter. Dom skall väl ut i Europa med ny telefon. Kan det vara ett modernt pensionerat par? Bistron håller öppet i tio minuter, fram till ankomsten till Lund. 

Det krävs tåg till gråt. Så ligger vi där i våra krämpor och krav på att duga något till. Jag här i Köpenhamn där klockan slår ding dong stup i kvarten. Får se hur jag står ut med det. First Hotell 27 på Löngaardsnågå. Centralt men bullrigt. Röda trappor. Röda skåp.
Ja vi ligger väl här då efter någorlunda välförrättat värv i Frederiksberg. Det funkar. Fick ta mig en promenad och inhösta pölsrar. Vatten till medicinerna. Ja ni ligger väl där då i era kval. Och jag med, otillfredsställd med egen insats och trött på att försöka. Det blir inget vidare bra det här.

Det slår mig att jag inte tidigare tänkt att det är nånslags demens som mor drabbas av, mer och mer. Idag var det värre. Påstod det ena och det andra och att hon ville stiga upp och hämta in byket. Men konstaterade att hon nog inte orkar. Är så svårt att komma ur stolen. Rullstolen. Tänkte ge mig av snabbt idag igen, men blev bjuden på gröt och beslöt mig för att stanna ett tag. Ta en stund på balkongen där det var för varmt. Hämtade hennes solbrillor, och hon pratade om katten som var större än hon trott. Såg honom, det gjorde inte jag. Tog en tur till förra avdelningen Rödhamn, men det verkade inte få henne på rätt spår. Tillbaka på avdelningen Lågskär var det samma virrande som tidigare. Såg på program om TSR, Tall Ships Race. Lämnade sedan över henne. Var för tungt att stanna längre. Är för trött att cykla, trots att jag tänkte mig det. Och inte orkar jag simma heller. Det är alltså illa.

SEP13

Hur var det 2003?

9.9. en tassig morgon då jag låg vaken i två timmar innan jag iddes gå upp och konfrontera dagen med dusch och frukost. I köket satt Lisa. Vi hälsade. Jag lånade en sked, och tassade in på "mitt" rum och satte på TV och kaffe. Blaha blaha.

Och ifjol, 2012?

Tillbaks från Stockholm där Annis 21-årsdag firades på nåt som tidigare hette Kåken, nu Niklas. Mia och jag tog Viking Linern 14.25 på fredag eftermiddag och vistades mest i hytten. Det är stor trötthet på gång. Trött då, och ännu tröttare idag. Checkade in på Freys hotell efter att ha ringt från Norra Bantorget och frågat position på hotellet. Svante svarade. Egentligen hette han Andreas. Men det väckte munterhet. Jag släpade på gurkburk.

Gurkburken tog jag med mig till krogen men fick ta den tillbaks till hotellet efter eskapader på klubb i Nalens källare. Förde sedan ut den till Gärdet på lördagen och vilade upp mig lite till innan det var dags att dra ut i City och köpa byxor åt Anni. Mia hade fullt upp med sitt eget shoppande. Jag hittade Dylans Tempest två dagar före release på Bengan's. Då blev jag glad.

Var sedan till Björns trädgård och åt lite lätt innan det var dags att ta Cinderella tillbaka.

Mådde dåligt när jag vaknade i hamnen och fick bjuda till för att visa vänlighet mot mor som igen tagit så god hand om katten. Hon hade mått dåligt själv första natten och inte kommit upp ur sängen. Usch ja, det blir svårare med rörligheten. Och jag måste verkligen göra något åt konditionen. Orkade inte ens titta på lämpliga promenadskor. Men stegmätare har jag skaffat igen.

Efter en dag i dvala på sängen med två genomlyssningar av Tempest kom jag mig iväg till Posten för att hämta Hbl och till Hallen för att skaffa mat. Det blev klyftpotatis och fisk som jag lade i ugnen. Låg på soffan när jag hörde någon gå i trappan vid 19.00 (stod klockan på). Det var Martin som kånkade dragspel. Jag rusade upp och tiggde till mig skjuts till Blå Teatern. Annars skulle jag nog inte kommit mig iväg. Höll på att missa det. Men, men det gjorde jag inte. Brydde mig dock inte om att se den senare delen av Kommissarien och havet, som utspelar sig på Gotland med dålig dubbning och konstgjord intrig.

Och usch imorgon skall jag ta mig på jobb igen, till en ny situation med uppsägningar och inhysingar. Mer om det senare, kanske.

80s

Jag försöker lära mig sånt som knappt intresserar, läsa men utan större koncentration om prosastilarnas historia i engelskan. Och det knyter ihop sig inom mig och jag blir så ställd och ynklig när jag vet att nu gäller det verkligen att bli av med det som återstår. När det kommer niotusen marks räkningar åsamkade av studielån känns det bara värre. Kan inte vara sant och kan jag ta ställning och reda upp tröstlöst.

Det dundrar till vid tamburfönstret, luktar öl, en kass ligger på gatan och polisen kör förbi. Prince var en stund på TV men nu vill Riitta se på snack så jag återgår väl till pluggandet och somnar nog snart. Det känns så meningslöst att tröska igenom de här böckerna, som tur är det bara fyra, så det skall väl gå. Telefonen ringer, skräms. Fel nummer klockan 1/2 12 på fredag kväll.   /88