OCTEMBER Revisited
*1*
Vrider mig och sedan ringer klockan 8:08. Stiger upp 9:20.
Det är en ny tid, det är oktober. The Octember of My Years.
Laddar över bilder, foton. Fastnar i det, tills strömmen tar slut.
Det tar sig, även om det var trögt imorse. Igår sista dan på jobb.
Bjöds på tårta, fick blommor, vacker kvast.
Ett upplevelsepresentkort till Ettan.
So, where do we go from here?
Det återstår att se.
*2*
Drömmer att Johan Karrento kommer med mig hem. Berättar fragment ur drömmen för Niklas på Music Shop. Att Johan rökt på av min Mary Jane i tablettform. I formen av en blomma. Strödde ut den över en rund ask med tobak. Rullade snabbt en j. Han drog i sig till först, allt, och inget blev kvar till mig. Så ville ha en till. Blev irriterad. Sedan tyckte jag att det var dags att dra ut, igen. Han sa, men ja "ta med dej rökat". Så blev det och jag vaknade. Köpte sen en ukulele i färggrant fodral av Niklas. Blad och blommor på fodralet.
Dylan skall spela på Friends Arena i Stockholm till hutlöst pris. Så det får vara. Får fira mors födelsedag i stället. Blood on the Tracks, bittersöta minnen från en annan höst. Han ändrar lite på texten där, med ett illmarigt leende. Sången lever. Finns på min iPhone och bilderna flyger förbi. Och jag bara fortsätter som fåglarna. Det är längesen sen 75, eller när var det den kom. Vi upptäckte den ett år senare i Berghäll. Och Exodus. Bob och Bob e bäst. Och bra var han 2005 också i Milwaukee.
"Vid extranumret trängde jag mig fram ända till ett staket som var uppsatt som skydd och var då bara tio meter från ZimmerMannen.
Svettdroppar hängde från hans stora kran. Det är varmt att stå i rampljuset och ge järnet när man är 63".
Det var vår då. Det var då jag gjorde min pilgrimsresa.
I augusti 1978 kom han äntligen i närheten. Till Scandinavium. Och vi var ett gäng som åkte dit. Lasse Karlsson minns det väl. Han har sina anteckningar.
I Roskilde 2001 satt Anni på mina axlar, men när han skulle börja skulle hon på toalett, så vi fick vänta ett tag för att få syn på honom.
På Forum i Köpenhamn i april 2007 var det trångt och bökigt.
Sorlet runt omkring var högt och det gick inte att komma fram.
Blood on the Tracks slutar med Idiot vind som jag översatte en gång, även om den inte blev så bra. Det är nog inte mitt gebit. Tacka vet jag Wiehe.
Lyssnar på Lola upponer.
Ensam i en fyra i Västberga sitter dottern och gråter. Det inte vill lösa sig med bostad. Vad kan man säga? Inte så mycket. Säga att det löser sig. Att man också är trött. Att allt inte är hopplöst. Inte mycket till tröst. Ute viner vinden. Regnet slår mot rutorna. Monika ber om skjuts till psyket. Hösten har plötsligt blivit tröstlös.
*3*
Dylan skall spela på Friends Arena i Stockholm till hutlöst pris. Så det får vara. Får fira mors födelsedag i stället. Blood on the Tracks, bittersöta minnen från en annan höst. Han ändrar lite på texten där, med ett illmarigt leende. Sången lever. Finns på min iPhone och bilderna flyger förbi. Och jag bara fortsätter som fåglarna. Det är längesen sen 75, eller när var det den kom. Vi upptäckte den ett år senare i Berghäll. Och Exodus. Bob och Bob e bäst. Och bra var han 2005 också i Milwaukee.
"Vid extranumret trängde jag mig fram ända till ett staket som var uppsatt som skydd och var då bara tio meter från ZimmerMannen.
Svettdroppar hängde från hans stora kran. Det är varmt att stå i rampljuset och ge järnet när man är 63".
Det var vår då. Det var då jag gjorde min pilgrimsresa.
I augusti 1978 kom han äntligen i närheten. Till Scandinavium. Och vi var ett gäng som åkte dit. Lasse Karlsson minns det väl. Han har sina anteckningar.
I Roskilde 2001 satt Anni på mina axlar, men när han skulle börja skulle hon på toalett, så vi fick vänta ett tag för att få syn på honom.
På Forum i Köpenhamn i april 2007 var det trångt och bökigt.
Sorlet runt omkring var högt och det gick inte att komma fram.
Blood on the Tracks slutar med Idiot vind som jag översatte en gång, även om den inte blev så bra. Det är nog inte mitt gebit. Tacka vet jag Wiehe.
*4*
Mariehamn 4/10 2013
Gode vän.
Jag cyklade runt de norra delarna av vår stad, 16 km idag. Håller på att komma i form och skala några kilo från kroppen, det den kan umbära. Funderade på att skriva ett brev till dig, för att reda ut lite vad vi behöver veta och ta med oss när vi drar om 20 dar. Till England, Wales och London.
Och jag började minnas. Vet faktiskt inte när jag var i London första gången. Det var nog -72 eller -73 på mina första interrail-resor. Då, när jag kom in till Victoria station och beställde fish & chips till frukost.
Men nej, egg & bacon skulle det va! Med säkerhet vet jag att jag var i London 8.1.1974, på Trafalgar Square, för det finns vykort på det.
Jag skrev:
Hej morsan! Jag sitter på ett vandrarhem i London nu och vilar. Sökte en timme innan jag hittade det. Det regnar. To-.
Jo det regnar i England så man skall klä sig efter det. Jag beställde bara plats för handbagage, så det gäller att tänka till. Det går ju att ta med sig mer än 10 kilo. Det kan man göra på Arlanda. Men jag tänkte klara mig med en så liten kappsäck som går att ta med sig i kabinen.
Sedan fortsatte jag från England till Frankrike, Spanien och Marocko. För nästan 40 år sedan. Blev bestulen på tåget mellan Meknes och Fez, men det är en helt annan historia.
Nästa gång jag var i London var nog sommaren 76. Bodde i en squat i Islington tillsammans med en irländsk vän, Paul, som studerade till tandtekniker. Såg Vinegar Joe på en pub och spydde ut genom taxifönstret.
Och sen då? Hösten 77. Den där 8-månaders resan som jag skrivit första hälften av. På bloggen "Behöver man ensamhet så är det bara att gå upp i bergen. En reseberättelse per brev hösten 77"
Där skrev jag:
M! Havet är grönt idag. Ett piskande hav som i förrgår var grått. När jag vandrade tillsammans med Mona längs havspromenaden var vädret vackert vackert. Det är det idag också, även om man vanligtvis inte kallar regn för vackert väder. Genomblöt sitter jag på ett kafé vid stranden igen. Stelt ställe med en jukebox och ett stort porträtt av E II och prins P i färg, omgärdat av en starkt röd neonslinga. Jag ville ta foto av det. Var det som lockade mig hit igen. Det är sista helgen stället är öppet så jag bestämde mig för att ta en promenad efter regnet och avsluta brev till Roope. Lämnade Inga och Paul spelandes Scribble, eller nåt liknande. Så började det regna igen. It’s the end of the season.
Sedan blev det Frankrike, Genève, Aten, Kairo och Juba i Sudan. Men det är en annan historia som det till hälften går att läsa om i ovannämnda blogg.
Sedan blev det inte så mycket London på ett tag. Passerade förbi två gånger på väg till Dublin där jag hade vänner och spenderade vinterveckor hos. Men sedan sommaren 87 blev det både London, Irland, Cardiff och Wales. Riitta ville förlova sig och jag sa att skall vi göra det skall det ske på en magisk ö. 7/7 87 förlovade vi oss i Bray, norr om Dublin. Jag läste engelska och behövde praktik, så jag fick stipendium och begav mig till biblioteksskolan i Aberystwyth för att gå på sommarkurs. Skippade kursen men var med på en veckas Studytour of English Libraries i York, Oxford och London. Det här skrev jag 25/7
Tunnelbanan i London, här glor vi alla i smyg på varandra och tjuvtittar på varandras märkesvaror, böcker, jeans, väskor och skor. Stationerna svischar förbi på den blå linjen. Nästa Holborn, kanske, eller Covent Garden eller Russell Square, rentav. Det gungar och drar i tunnlarna och det är redan King’s Cross / St. Pancras. Nån läser The Great Gatsby, hon gör det, runt 20 och sårskorpa på näsan, Reebok skor, Mandarina Duck väska, Rifles jeansjacka. Gungeligunggung i tuben. Tupelo på Sonyn, regn i lurarna och fet bas. 3 stationer kvar innan Finsbury Park. Vad det nu kommer att visa sig vara. Hon gäspar öppet bakom solbrillor. Indiern håller ett paketkuvert i famnen och petar sig mellan muschen och borren. Tittar upp och blir kåt i akten. Gamlingen gungar sakta med, han har gjort det förut, det syns att han är på väg mot en destination. Arsenal nästsista. Och vi smygtittar öppet på varandra, munnarna är stumma medan ögonen fladdrar.
-oOo-
En sommardag, en eftermiddag i Finsbury Park bland en massa frustrerade Londoners som gillar musik; Siouxie & the Banshees mest kanske. Gänget har tankat ordentligt, speciellt de som stannat utanför, liksom jag, som inte är värst intresserad av att stå och trängas i ett supertent hela dagen lång. Tiden flyter undan medan bilderna snurrar förbi, tankeminnen och nyheter.
Bredvid tennisplanen, där bollarna studsar sitt karakteristiska ”plock” och i bakgrunden Ramones ”Sheena was a punkrocker” eller nåt annat liknande. Oh o let´s go, let’s go yeah plock plock. Solen skiner i London för omväxlings skull eller nåt liknande. Dessa förunderliga omgivningar med sina förunderliga tankebanor när det går utanför det vanliga... det oväntade för dem, för oss.
Det blir en lång väg tillbaka så jag tar av mig skorna och vädrar mina rödsprängda fötter.
Och nästa band börjar. Kan det vara Wire? Vakterna sitter och spänner sig med sina krigshundar och solen har gått i moln. Tennisspelandet fortsätter, dom svettas och blir röda om kinderna. Det är en lat lördagseftermiddag. En hund skäller, ett tåg går förbi. Jag öppnar en burk Heineken. All burköl smakar mest burk. Jag somnade nästan, men är inte tillräckligt nödig för att pissa offentligt, men en stinkfis dränks av mullret från högtalarna.§
Det är visst Psychic TV som låter så här slipade. Tankarna vandrar till Irland och Oregon och när jag tittar upp tänker jag på hur vakterna kroppsvisiterade varje betalande. Det börjar kyla till så varför inte vandra ”hemåt”. Det är en bra bit, minst en timmes promenad, jag kan detta nu. Det var helt OK.
Alla dessa fotografiska syner, här och nu och igår på film. Var och såg ”Mitt liv som hund” med Colleen. Vi har en viss dragning till varann. En dragning som jag blir osäker på emellanåt. Vad är det? Tröttar jag henne eller finns det genuint intresse? Det ligger och väger. Jag är glad över att ha träffat någon likasinnad.
Den gula bollen studsar, basen hoppar och vinden kyler. Nån med en kamera undrar intill. Strosar störd omkring när jag upptäcker honom. Det är ensamt men behövligt. Det skrivs.
När jag kom tillbaks till skolan så begav jag mig ut runt Wales liftandes och tog reda på allt jag kunde om landsdelens historia och nutid. Det blev ett 45-minuters radiodokument "Dåtidens nutid". Finns sparat, finns bevarat.
Postcard daterat Aberystwyth 6.8.87.
Kära mor. Är tillbaka i Aberystwyth och mitt visakort hade kommit så allt är under kontroll. Tack!! Har varit en vecka i norra Wales bland får, berg, slott och forsar. Har haft det bra och solen skiner. Imorgon far jag söderut och om lite mer än en veckas är jag i Danmark. Ha det fint. To-.
Och ett vykort till.
Cardiff 11.8.87
Hej igen. En av dom sista dagarna i Wales. I huvudstaden Cardiff. Bor hos studerande som jag fick lift med igår. Tur! På fredag tar jag båten till Danmark. Herrgården på kortet (Fyfield Manor, Blackwell´s rare books, Abingdon, Oxon, Oxford) var vi bjudna till på biblioteksturen i England. Allt väl här, hoppas på det samma där. To-
Läste Roald Dahl under den här tiden. Jobbade på min avhandling som blev klar först 91, när mannen redan dött. Men jag ville fara till Cardiff och titta på hans barndomstrakter som han skrivit om i sin biografi BOY. Sedan träffade jag honom på Göteborgs bok- och biblioteksmässa i slutet på augusti. Då träffade jag också Ludde genom mina danska vänner. Han bodde i Haga i Göteborg och jag fick bo hos honom. Vi hade en fin kväll på krogen Linneus tillsammans med Hylander, Bäckman, Strömholm, Näslund och Lundell. Sen drog vi till Yah-ki-dah i Trädgården.
Ludde och jag har varit goda vänner sedan dess och det är hos honom i Alvik vi skulle kunna övernatta onsdag till torsdag innan vi drar vidare till Arlanda, därifrån vi skall fara kl. 10.00.
Jag har skrivit ut biljett åt dig med. Så det du behöver är pass och pengar. Tandborste och kläderna på kroppen. Du kan ju ta med några skivor. Kan vara bra att ha som tack.
London ja. Mellanlandning någon gång på väg till USA i början på 90-talet.
Och sedan tog det ända till 2007-8, måste det ha varit. Anni och jag var där och hon hade fullt sjå med att komma in till Vicoria för att se Bloc Party, !!! och Red Shoes. Vi gick och gick. Tate och Retro Beyond. Måste ha varit i februari för jag fyllde år. Vi har också varit till Berlin och Paris.
I Berlin var jag första gången på WOMEX. Sedan har jag varit på WOrld Music EXpo i Stockholm, Sevilla och Köpenhamn (3 ggr). Skall bli kul att träffa vänner och kolleger igen. Har lovat bjuda Sampo Laurikainen på en Ale. Sampo jobbar på Savoy Teatern vid Kaserngatan. Han fixade biljetter år mig och min son John nästa torsdag, då Piirpauke och Humbalax spelar där. Är alltså i huvudstaden torsdag kväll 10/10 och på fredagen fram till 18.02.
Kanske du har möjlighet att komma och kolla? Borde väl träffas och snacka om hur vi gör med det praktiska ditresandet. Kommer du att vara i Mariehamn ända till vi far efter premiären på Hertiginnan?
Jag ser verkligen fram emot att få göra denna resa med dig och höra dina reaktioner. Manchester och Liverpool är för mig okända storheter som det skall bli fint att sniffa på. Om det nu blir så? Det är ju också upp till dig vad du vill göra med den tid vi har på oss. Det blir väl en vecka, som det ser ut nu?
*5*
Famlar kring och hittar inget av värde. Inget jag kan förmedla, om kulturen i Mariehamn. Blir jussom lite fel. Kan inte koncentrera mig. Kan inte. Men ändå är jag väl där ändå. Får lämna det till imorgon. Kom iaf iväg i morse. Och nu har jag en hel kväll på mig. Franskan undanstökad och mor badar. På WHA tar vi emot ROPS. Och det är kallt och Haha fungerar inte längre. Borde väl få ordning på trattkantarellerna. Dom hängde på dörren igår när jag kom från möte. Stönade till och tog tag i dom efter Babel och Bron. Skall värmas upp.
*6*
Dags att byta lakan för nya är inköpta. Så kontot gapar alltför tomt. Och jag vill inte prata med Anni om det trots att hon ringer och nojsar. Men min telefon var försvunnen. Och pensionärerna arbetar upp sig, men modellstaden står fast så fasiken. Var till Medimar och talade med Jan. Det löpte på spirituellt och ärligt. Fick ändå tid för återbesök om en månad. Han ville höra hur min resa förlöpt. Funderar på att stanna till i Provence för att praktisera franska. Kanske Baskien också, och skita i Madrid och Andalucia. Det blir för långt. Kan vara skönt att ta det kortare och lugnare. På måndagen i Bilbao, på onsdagen i Provence, på torsdagen i Basel, på fredagen i Köpenhamn. På söndagen i Stockholm. 5 resor. 7 dgr. Tio dagars pass? Kolla kolla.
*7*
Dessa dagar med aktivitet, dessa trötta morgnar, dessa drömmar.
Planer och genomföranden. Livet. Spelandet, skrivandet, visslandet. Borde vissla mer. Städandet, arkiverandet och letandet. Drickandet och ätandet. Svällandet och sväljandet. Smärtan och glädjen. Rättandet, korrigerandet. Ko-ordinerandet. Funderandet, letandet. Tröttandet och medicinerandet. Väntandet. Ömheten och sorgen. Skriften och odet. Radandet. Ordandet. Ordnandet. Stoppandet. Förstoppningar och förlossningar. Rappandet och rapandet. Luftandet och fisandet. Gråten och snyftet. Det evinnerliga.
Det stinker piss på Trobergshemmet och den vill jag slippa, stanken, den som kommer krypande då man sätter sig ner på stolar. Den som drar in sig i byxbaken.
Planer och genomföranden. Livet. Spelandet, skrivandet, visslandet. Borde vissla mer. Städandet, arkiverandet och letandet. Drickandet och ätandet. Svällandet och sväljandet. Smärtan och glädjen. Rättandet, korrigerandet. Ko-ordinerandet. Funderandet, letandet. Tröttandet och medicinerandet. Väntandet. Ömheten och sorgen. Skriften och odet. Radandet. Ordandet. Ordnandet. Stoppandet. Förstoppningar och förlossningar. Rappandet och rapandet. Luftandet och fisandet. Gråten och snyftet. Det evinnerliga.
Det stinker piss på Trobergshemmet och den vill jag slippa, stanken, den som kommer krypande då man sätter sig ner på stolar. Den som drar in sig i byxbaken.
Idag var det förhandsröstning på institutionen. Mor ville inte rösta för hon saknade bilagorna. Blandade ihop skatt och val. Försökte förklara, men det gick inte hem. Blev bara fel.
Hon hade varit med om hemska saker. Jag sa att det var en dröm, en mardröm. Vet inte hur det sjönk in. Hon ville inte äta, bara vila. Jag försökte få en rensare till öronapparaten men det lyckades ej. Fick rensa bäst det gick med vatten och papper, borste och blås.
Stannade kvar längre än planerat. Tankspridd och pressad. Ska göra det ena, minnas det andra. Köpte kattmat. Borde städa och packa. Få motion. Gå via jobbet och logga ut, skriva frånvaroanmälan. Glömmer i ett.
*8*
Första hela veckan som arbetspensionär har kommit igång och det är tisdag. Klockan ringer 5 i 9 och jag har redan varit vaken av och till. Datorn hade laddat ur och är nu uppe i 36%, här vid skrivbordet. Det är väl här jag kunde sitta minst en timme varje förmiddag. Funderar på att skaffa arbetsrum där jag kunde spela sax och koncentrera mig. Ett koncentrationsrum.
Tankarna flackar. Klockan är nu 10:32 och Macbooken är uppe i 38%.
Ikväll är det inlämning av foto till årsutställningen. Det blir nog Obscurafoto.org framom Mariehamnskvartetten i framtiden. Och framtiden är redan delvis programmerad vad gäller resten av hösten. Skall ju både till WOMEX i Tampere och WOMAD i Las Palmas.
Bekymrar mig mest över hur mor skall klara min frånvaro.
Kanske dags att ta in vad jag skrivit förr om åren och sedan jobba med foton.
Mellan klockan 12 och 14 är det presentation av utegymmet. Vi är inne i äldreveckan haha.
Klockan har hunnit till 10:59 och ackun är nu fylld till 65%. Läste igenom vad jag skrivit förr om åren under 10-talet och 1987. Redigerade varsamt, rättade tyrkfel. Funderar på om jag skall publicera nåt? Fyra dagar 87, eller Marie Michele från 2012.
Får titta efter i Oktembriska...
Irr
Vaknar och ser att Tove varit irriterad under min frånvaro. Men det verkar ha ordnat sig. Hämtade Pernilla G i hamnterminalen 8.30. Åt samarbetslunch med Lars på Emmaus returcafé. Snackade franska med Boubacar och spelade gitarr med Robert. Hämtade Ulf Sindt i hamnterminalen 22.30. Var en rätt trött dag och nu dags att gå (sic) och sova. Genast, eller efter lite läsning.
Haine
Ordet dyker upp när inget annat gör det
Eller Hast dyker upp men det är använt
Hatet i de parisiska förorterna däremot
Har inte använts tidigare
Dök upp i förrgår
Skall bege mig till förorten
Till Nickby om en 15 minuter
Då skall allt vara packat och klart inför en
konferens om kultur
Mest en resa
Österut till gamla bekanta trakter och
andra bekanta, nej släkt och vänner
Och varför orkade jag inte stiga upp
tidigare så jag skulle slippa denna hast
Du hastar och på hyllorna i fabriken
står fotona inramade och uppställda
Nå nu får det verkligen räcka
242
Episod 242 av någon indisk TV-serie, en Volvomodell, Front 242. 242 inlägg i år, 242 inlägg ifjol.
Och det plingade till vid 9-tiden som önskade mig godmorgon trots vädret. Jag önskade henne en fin dag i vätan. Men sedan på eftermiddagen sken solen igen efter flytt av Socis-lager och kultur på dagtid. Tror jag skall berätta om det.
Arbetsdagen är över och snart dags att dra hem från de ca. 20 mejl jag skrivit och svarat på. Från en dag då jag gått upp och ner i trapporna på Idrottsgården. Staden har inventarier från det 1975 rivna Societetshuset som varit placerade / lagrade på olika ställen i stan. Nu senast i ett rum på fritidsbyrån i Idrottsgården. Utrymmet skall göras om till dagis / fritids och förra veckan fick jag i uppdrag att se till att det flyttas till utrymmen i katakomberna under den förra simbassängen.
Fick ihop, med hjälp av Lars Eklund från fastighetsavdelningen, två flyttare från infrastruktursektorn och så vår vaktmästare Mikael. Räknade med att det skulle ta två timmar, eller fram till lunch, men nej. Men 1/2 4 var vi klara för dagen och så gott som klara med allt. Det återstår en massa finlir.
Däremellan var jag och lunchade lax på Vreten, talade ergonomi med Ådan.
Närvarade som producent av en smått dramatiserad version av Rasmus på luffen (Astrids) på Trobergshemmet med Nicklas och Lukas Lantz. Jobbade en timme till på Idrottsgården och for sedan hit till bibban och fixade med författarbesök i skolorna och utställning beträffande generalplanen för f.d. Rönnbergs torg.
På fredagen efter jobbet blev det afterwork med gitarr-Simon på Dinos tills Open by Night besöktes i dimman. Tog lite spännande bilder.
På lördagen träffade jag "lillbrorsan" Saeid. Vi var ut och sprang och badade bastu och åt rökt abborre i Skötbåtshamnen i mörkret. Slocknade med kläderna på vid midnatt, hemma. Hade tänkte vila lite före konsert på Dinos 01.00.
Söndagen var fin. Fina färger längs Slemmern, barnteater på bibban och vuxenteater, The Gerpla Drive av Arn-Henrik Blomqvist på Stadshuset. Jag hade en minimal roll i film som spelades upp i bakgrunden. Spelade in lite texter från Indien också. Och på kvällen spelade gobbarna som vanligt.
Hann också med att hälsa på mamma varje dag, utom fredag.
Bökigt
Bökigt kom upp som förslag när Mia BG nångång sökte efter bibliotekssystemet BOOK-IT, på Navision? Jag tänkte mer på att det börjar kännas för mycket dagbok över mina anteckningar. Upprepanden av vad jag gör och gjort. Helt utan allmänintresse. Det är bökigt jo. Det kommer fram ett You Tube klipp med Stilett från 2013 i rätt så traditionell melodipunk som låter Ebba.13 247 visningar, inte så illa. Album på kommande. Kanske nåt som kan komma till Dino's. Men vad håller jag på med? Känns mer som ett tvång att försöka få nåt till stånd här, men sedan finns det ju till, även om det kan kännas värdelöst. Vem bryr sig. Vem bryr sig om vad jag skrev tidigare år, ifjol?
Molndag
Idag regnade det igen igen igen - och snart ska jag kolla in Metal Evolution på Teema.
Har varit mycket med TU idag. Eftermiddagen gick åt till att kopiera Mårten Sundbergs klippböcker. Föreningen grundades 9.10.1972 kom jag fram till idag och spred ordet. Lasse Karlsson har varit engagerad och Jeme Hartvik vill ha med mig i TV-debatt. Jag refererar till andra tjänstemän. Själv skall jag vara med i radion på fredag morgon.
Men nu, en öl och en stund framför TVn medan kameran laddar ur sig Fredagsblues.
Marie Michelle, dom säger att våren kommit Prag i pansarvagn. Och vad vet jag? Vad vill jag berätta? Vilka berättelser och med vilken vinkel? Stream of Conciousness, bara låta det flyta förbi. Dessa dagar med aktivitet, dessa trötta morgnar, dessa drömmar. Planer och genomföranden. Livet. Spelandet, skrivandet, visslandet. Borde vissla mer. Städandet, arkiverandet och letandet. Drickandet och ätandet. Svällandet och sväljandet. Smärtan och glädjen. Rättandet, korrigerandet. Ko-ordinerandet. Funderandet, letandet. Tröttandet och medicinerandet. Väntandet. Ömheten och sorgen. Skriften och odet. Radandet. Ordandet. Ordnandet. Stoppandet. Förstoppningar och förlossningar. Rappandet och rapandet. Luftandet och fisandet. Gråten och snyftet. Det evinnerliga.
Och vilken bild ska vi ta idag då?
Klassikern?
Den som Steffe sa att skulle bli konstbild, med rätt beskärning.
*9*
Då så har man jobbat med ovanstående klipp några dar (Livet e blues revisited) och ett längre schok ligger och renderas i bakgrunden, det är inte bara för de invigda, detta är offentligt, med inbegärt lov.
Jag har ibland funderat på att göra något om den åländska populärmusikens historia.
Jag har ibland funderat på att göra något om den åländska populärmusikens historia.
Kvinnor spelade i dansorkestrar på Miramar. Fröknarna Johansson, Hildur och Hellen. Ben Johans mamma och min musiklärarinna Hellen Hammarberg (1916-2020). Så jag tog mig an uppgiften att forska lite och besökte Hellen på Odalgården för några år sedan. Hade tyvärr ingen bandspelare med mig. Tog det som research. Kände mig för. Skrev lite anteckningar.
The Third Man var nånting dom spelat med Gardbergs orkester på Miran. Och Hjördis hade efterträtt Hellen i orkestern. Hellen hade studerat vid konservatoriet i Helsingfors före kriget, nuvarande Sibelius akademin. På den tiden hade det inte varit så viktigt med inträdesprov, man betalade ju för sig. Var pengarna kom ifrån framkom inte. Pappan var död och de bodde på Ålandsvägen / Brunnsgatan, grannar till Häggbloms. Aron lär ha spelat bra...
Gardberg sade inte så mycket, men ibland om det gick riktigt bra så kunde man få beröm. Han ville kunna allt och en gång när Hellen spelat en söndag eftermiddag hade han kommit dit. Hon frågade honom vad hon spelade. Chopin sade Gardberg. Men nej det var Merikantos stycke inspirerat av Chopin. Hihi skrattade Hellen i smyg.
Jag hade med mig Christina Remmers bok om Miramar och vi tittade på en bild från tidigt 50-tal och det var troligtvis Hildur som var där med Sundman, Söderlund och vem det nu var till. Det var väl före Nackes tid. Men Rafael sjöng och spelade trummor.
Nästa morgon skulle hon på rehabträning på Gullåsen, hon satt i rullstol och hörde dåligt. Hellen var då 97 år!
*10*
Jag har fotograferat sedan 1960-talet, i ett halvsekel. Den första kameran var en Kodak Instamatic. Med den fotograferade jag bl.a. Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich på Gröna Lund 66-67.
Ungefär samtidigt köpte jag min första LP-skiva. Köpte den nog på Zeipels där Kalmers hade skivavdelning. Eller var det hos Hermanssons vid Bussplan? I varje fall var det Jormas, som jag sett spela på Uncan.
Andra LPn blev After All (Soundtrack till filmen av Janne Halldoff) med Fabulous Four och Lalla Hansson. Den var samtidig med Sgt. Peppers, som också lockade där i skivfönstret i Norrtälje sommaren 1967. Skam till sägandes valde jag svenska Fab 4. Pengarna räckte ju bara till en LP för de slantar som samlats in med tomflaskor i Västra hamnen.
Jag var nog rätt blöt och sentimental. Dom stora killarna lyssnade på rå blues och en av otaliga eftermiddagar vid skivdisken på Zeipels lyssnade dom på Disraeli Gears med Cream. Jag förstod inte ett smack av musiken. Men omvälvande och fascinerande var den. Liksom omslaget. Ungefär samtidigt hade den lokale unga konstnären, Storken, utställning i Ålands konstmuseums lokal i källaren på Norragatan 2. Han spelade drömsk psykedelisk musik som visade sig vara tidig Pink Floyd. Kanske Saucerful of Secrets. Konvolutet var designfirman Hipgnosis första skivomslag.
På Alandiafoto köpte jag min första systemkamera, kunde ha varit 1970, lagom till den första Ruisrock-festivalen. Den var rysk och klumpig och efter ett tag tröttnade jag på fotograferandet med den.
Men inför en höst i Europa, följd av pilgrimsfärd till mänsklighetens och den svarta musikens rötter, Afrika, införskaffade jag den lättaste systemkameran som fanns då, en Olympus OM1, och därefter en OM2. Tiden från 1976 till 1981 finns någorlunda dokumenterad, men sedan tröttnade jag igen, fram till 1997, då en resa till Cuba resulterade i inköp av en kompakt Olympus mju:1 och därpå en mju:2, som tappades och stals i samband med den första världsmusikfestivalen i Badhusparken, i augusti 1999.
På 00-talet blev det mest film med en Panasonic VHS och en Canon Digital 8. Och bilder på Nokias Communicator och N95 telefoner med Zeiss objektiv. Det tog ända till 2010 innan jag igen började fota och filma intensivt med en liten Canon Powershot.
Publicerade foton på Facebook (Tom Tung Eckerman) och Blogspot (På det 57nde++=-) och fick reaktioner till stånd.
Det var någon som i december 2013 kommenterade en bild på båken i Sjökvartetet: Som ett skivomslag. Är det Pink Floyds nästa?
Då blev det fart på det frö som redan legat där och grott, och våren 2014 gjorde jag utkast till närmare 400 påhittade omslag med mina egna fotografier som grund. Tack vare ett litet stöd på 900 € från Ålands kulturdelegation våren 2016 har jag planerat att under 2017 bearbeta och publicera en runda på 360 bilder på nätet och runt 50 stycken på 3 millis dubbelsidig kappaskiva i storleken 12" (30X30).
Utdrag ur ansökan till kulturdelegationen:
Fotografier tagna sedan 1970 framöver utgör grunden för en serie med 365 bilder som bygger på konceptet LP-omslag. Idén till detta kom från det egna intresset för omslag i ung ålder, samtidigt som intresset för fotografi och musik växte. Hur många timmar har man inte stirrat på LP-omslag. Gått omkring och botaniserat.
Många av omslagen har en direkt koppling till Åland genom att många åländska musiker porträtteras, såsom t.ex Moxie, Mackan, Guy Taxman, Lasso, Mette, Perka, Totte, m.fl.m.fl. Stadsvyer från Mariehamn utgör även de en del av materialet.
Mycket är taget utomlands, på resor, allt från Sudan till Havanna och Addis Abeba. Från svartvitt till färg. Internationella artister som dokumenterats är bl.a. Tom Waits 1976, Ebba Grön 1981, Youssou N'Dour 2014.
Materialet kan ses som en retrospektiv över mitt liv som fotograferande freelancer under 40 år.
50 stycken omslag är planerade att förstoras upp i LP-format för att vara klara att som en serie ställas ut, preliminärt på Metro Records med tillhörande utrymmen i Magazin i februari 2017.
Ett brett nordiskt nätverk torde göra det möjligt att även ställa ut i Norden. Det första utkastet till den första omslaget framställdes som födelsedagspresent i maj 2015 och 5 omslag i formatet 30 x 30 har redan producerats.
Skissarbetet har gjorts i programmet iPhoto men behöver redigeras i ett mer proffsigt program så en Macbook med både bild, film och ljudprogram som går att prenumerera på, kommer att införskaffas. För projicering av bilder kommer en projektor införskaffas. Det huvudsakliga arbetet med projektet kommer att ske under en längre tjänstledighet hösten 2016. Upptakten till hela projektet skedde under alterneringsledighet under åren 2013-14.
Påhittade omslag kommer att kompletteras med redan producerade och nya baksidestexter, prosa, rubriker, poem och utdrag ur resebloggar. Detta material planeras att ges ut i tryckt form som del av en blädderbok hösten 2018. Detta projekt går under arbetsnamnet TESTAMENTALT vols.1-3.
*11*
Denna fredagsmorgon i oktober 2019 blir jag kallad till gröt och kaffe klockan 10 av dotran. Berättar att jag legat vaken till närmare två och därför tyckte jag kunde sova lite längre. Då vid två var det redan för sent att sätta sig in i Halvmördarn av Håkan Nesser. Hon läser Vi for upp med mor av Karin Smirnoff. Pratar lite litteratur och säger att man borde läsa lite klassiker. Har själv gjort det under studietiden, både världsklassikerna och speciellt svensk och amerikansk litteratur då på 70- och 80-talen. Men det blir inte så mycket numera. Förläste mig på finska böcker i samband med att jag var medlem i Finlandia-juryn hösten 1998. Hur orkade jag? Det tog musten ur läsandet. Innan det hade det varit barn- och ungdomsböcker sedan 1984 då jag började jobba som barnbibliotekarie i Vanda. Utvecklade mig till världsexpert på barnlitteratur och satt med i Internationella barnboksrådets, IBBYs styrelse i fyra år 1996-2000. Fick möjlighet att besöka barnboks-mässan i Bologna varje vår i april 1996-2000 när IBBY höll vårmöte. På höstarna träffades vi i Groningen (blev invald i styrelsen), Delhi, Tokyo och Cartagena de los Indias där jag steg av år 2000.
1997 ordnade jag Maritima barndomsdagar i Mariehamn. Hade även varit i Virginia Williamsburg på kongress och på Island och andra nordiska städer i samband med nordiska möten sedan 1992.
Vid sidan av detta gick 80 och 90-talen i musikens, främst världsmusikens tecken, och 2000-2010 producerade jag festivalen Mariehamn Winter Jazz. Herregud hur orkade man?
Gjorde en spellista:
Nä nu får jag lugna mig lite. Låta detta vara för idag....?
Z ringde förresten och funderade över brasilianska danserskor och eget album och så blev det snack om att ta lektioner i basspel. Borde höra mig för om träningslokal.
*12*
Skickade ett klöverfoto till S och snart tar jag buketten och går till mamma. Skall väl röja upp lite först. Tar golvlampan med också. Sov äntligen ut, även om det inte kändes så när Alma kom och lade sig på armen vid 10:40 ungefär. Gosade lite och steg upp. Vet inte riktigt hur sent det blev men jag vinglade betänkligt när jag kom från Park där Kuttens igen avslutade med Stevie Ray.
Hon var ju där med honom, men så drog dom efter ett tag. Verkade inte vara värst glada. Hahaha.
Gårdagen blev lång. Blev långa turer. Två timmars promenad till Möckelö. 90 minuters cykelfärd till Ulvsby. Det var Kanonloppet. Och satt ett bra tag hos mor och hojtade tills hon fick nog. Hann också publicera foton och spela lite sax innan det blev The Taxman på Arken följt av Boosters. Canraterna var där och jag tog svängomar med Linda och Lili-Ann. Det snurrade på bra.
Vid lunch blev det att ta bilen till Godby. Fara och möta upp Magnus Nordin, som skriver för sitt levebröd. Högstadiet, matsal, lärarrum. Sedan till Jomala med berättelser av fler slag. Från Jomala till stan och biblioteket runt. Jag pratade på om TestaMentalt vol 1. foton, skivomslag.
Party Time: Var till Trobergshemmet och uppvaktade mor i två timmar. Hon fyllde 89. "Bror" S ville komma med och bra var väl det. Efter att han gått blev jag kvar hos mor och vi talade om far. Hur dom bodde när jag föddes. Att han hade TBC. Mindes forna kanonlopp och mormors matkällare under luckan i köket. Korv och Jaffa. Mauritz Erikssons butik på Kyrkbacken i Nagu.
*13*
Vissa dagar vill man leka.
Det är George Harrison på TV
och jag har SVåtT att orka.
Vissa dagar är den trettonde
Varje månad, varje år
******************
Begav oss iväg i onsdags, med Amazon och Grace. Jag hade fixat matsäck och stresstädat. Väl ombord skrev jag ett långt mess från Alma-katten till Lili-Ann. Det gick tyvärr inte att överföra sådär bara, från telefonen och hit. Även om det borde gå om man klippte och klistrade, eller så inte. Ids inte börja med det nu. Handlade om att jag är på väg bort i slutet på månaden igen. Och att jag skämdes för att jag inte hade en tillräckligt fin present hem från Danmark. Nu köpte jag en flaska italienskt vin på resan hem. Och en presentförpackning på Alko. Och litet vit choklad.
Då vi kom till Åbo i onsdags kväll var det mörkt. Tog oss ett bra tag att komma ut ur stan p.g.a. vägarbeten, nästan tre timmar till Björneborg, med stopp i Raumo. Hade förbokat hotell och satte klockan att ringa vid 05.45 följande morgon. Jag gick ut och tog två Karhu på en pub bredvid Hotell Amarillo.
På morgonen bytte vi om vid ratten i Kristinestad. M körde fort. Åkte uppåt landet och hann fram till lackeraren före elva. En vild ADHD-katt klättrade oss längs benen och tuggade fransar.
Nu står Amazonen där och väntar på att bli fint lila. Lär ta hela vintern. Får fara och hämta den nästa sommar, enligt planerna.
Blev skjutsade till Vasa och spankulerade omkring i höstsolen ett tag. Kändes av att man stigit upp så tidigt. Tåget till Helsingfors tog 3,5 h. Tog oss direkt till Savoy-teatern. Hade problem med att få ut biljetter, men det ordnade sig. Och John och Milka hade problem med att slita sig från sitt. Dom kom till andra set, då Sakari Kukko ledde Humbalax. Först setet hade varit utdraget folkjazzande med Piirpauke.
Kukko pratade på och spelade piano. Var inte så mycket folk, som man kunde ha trott. Vi bodde på Omenahotelli på Lönnrothsgatan. Det dög åt M: fanns inga heltäckningsmattor, även om silen i duschen stank.
Tog metron ut till Östra Centrum följande dag. Begav oss ut till Maruddsvägen 22 där stugan stod kvar, men förfallen. Stugan där vi bodde när min son föddes. Tassade omkring och fotograferade. En hare dök upp till stor glädje. Senare gick vi omkring i köpcentret i närheten, det som kallas Itä-Keskus, Östra Centrum. Åt smakprov och tittade på (och köpte) BHn.
43% energi kvar på min mobil och min chat-vän skriver att Love hurts. Jag kontrar med att det är kanske bättre än Life sucks.
Blev skjutsade till Vasa och spankulerade omkring i höstsolen ett tag. Kändes av att man stigit upp så tidigt. Tåget till Helsingfors tog 3,5 h. Tog oss direkt till Savoy-teatern. Hade problem med att få ut biljetter, men det ordnade sig. Och John och Milka hade problem med att slita sig från sitt. Dom kom till andra set, då Sakari Kukko ledde Humbalax. Först setet hade varit utdraget folkjazzande med Piirpauke.
Kukko pratade på och spelade piano. Var inte så mycket folk, som man kunde ha trott. Vi bodde på Omenahotelli på Lönnrothsgatan. Det dög åt M: fanns inga heltäckningsmattor, även om silen i duschen stank.
Tog metron ut till Östra Centrum följande dag. Begav oss ut till Maruddsvägen 22 där stugan stod kvar, men förfallen. Stugan där vi bodde när min son föddes. Tassade omkring och fotograferade. En hare dök upp till stor glädje. Senare gick vi omkring i köpcentret i närheten, det som kallas Itä-Keskus, Östra Centrum. Åt smakprov och tittade på (och köpte) BHn.
43% energi kvar på min mobil och min chat-vän skriver att Love hurts. Jag kontrar med att det är kanske bättre än Life sucks.
Tog metron in till Kampen och en fredag-eftermiddags-sits på Ilves. dit sonen kom. Det blev en Hoegaarden och två glas vitt vin. Tog en massa foton på Instagram. Urho Kekkonens gata i motljus blev bra.
Söndags-morgons-blues; I Asked Her for Water (She Gave Me Gasoline). Sonny Boy Williamson borde det vara. Från en Chess-samling som kommit med Mojo. Nu kommer munspelet fram, så det är nog Sonny Boy. (Vid närmare efterforskningar visar det sig vara Howlin Wolf - han va bäd, sades det i heavydokumentären på Teema i måndags).
Blues: Vaknade med värk och oro. Tog ända till 12:20 innan jag orkade mig upp till en stålgrå söndag i mitten på oktober. Har två veckor på mig att sova ut, och få klart mina utlåtanden till Nordisk Kulturfond. Och städa upp lite. Igår kväll var jag till Neptunigatan och kastade plast. Inte undra på att man har blues.
Därefter blev det ett rätt ödsligt Bastun. Ålands Mångkulturella höll kväll och Rainer Åkerblom höll låda om Estland. Visade bilder från Dagö. Malde på. Efter att han slutat sin officiella del tog jag mig till bardisken där Hugo Jansson satt. Tog en Delikat. Anders Hallbäck tog en Karjala. Igge tog väl just ingenting men mindes 80-talet. Jag sade att Strindbergs spelar på Nalen, och vi snackade KSMB. Frågade ut honom lite om Maniac Rockers och vilka det var som spelade där. Kaj Jansén trummade och kunde inte hålla takten när han var för packad, vilket han oftast var. Al Sjöholm spelade gitarr och Igge bas. Mest egna låtar. Finns en kassett i hans gömmor nånstans. Skall be honom spela över den, eller kanske bjuda hem honom och spela över den när han är här. Kanske skall skriva till honom direkt. Jo det gör jag.
Tjena Igge.
Tack för igår. Söker Maniac Rockers på Google och hittar något med Meteors som heter Maniac Rockers from Hell...
Du sade att du hade en inspelning med er på kassett.
Skulle vara kul att få kolla in den.
Du skulle väl kunna plocka fram kassetten och ta med den till mig på Ålandsvägen nångång inom den närmaste framtiden så kan vi väl ta och lyssna på den tillsammans och prata ditt och datt?
Kan väl vara skön omväxling till att läsa socialnämndens föredragningslistor, eller hur kamrat?
Och Igge skriver redan...
Vi tog namnet från en Singel med Meteors. Så enkelt var det. Jag skall kolla om jag hittar den, borde inte vara så svårt.
Dagen går mot midnatt och jag sätter på iTunes. Istället för Gimme Some Lovin' släpper jag fram Feelin' Bad Blues med Ry Cooder. Från hans The UFO Has Landed, nånslags Best of. Har mycket Cooder i biblioteket som allt-som-allt för tillfället rymmer 697 låtar, 2,1 dagar, 5,64 GB.
Har hasat mig genom dagen, kollat ansökningar, ätit, gått fram och tebaks till Gullåsen med Hbl-hämtande på vägen tillbaka och så en timme på biblioteket där jag bläddrade vidare i ÅT 1998, satte automatsvar på e-posten och bar hem 5te delen av ÅT 1999 och Home av Toni Morrison. Borde väl placera in den i I'm reading. Det var ett bra tag sedan jag fick in något dit. Siri Hustvedts The Sorrows of an American blev visst på hälft.
Songpoppandet går ännu mot veckan full och jag är nykter. Har inte druckit en droppe idag. Jag slår dom flesta i Songpop, men alltid är det nån som inte vill bjuda till tillräckligt. Och ett resultat ligger på 20-20 just nu.
En av årets trevligaste sparade låtar, The Bay med Metronomy spelas. Spelats 13 ggr, nu på fjortonde. Undrar hur många gånger jag hört Desert Raven med Jonathan Wilson? Visade sig vara 15.
På radion i mors rum spelades Veronica Maggio. Jag var där och lyssnade och berättade vem jag ringt till igår kväll, Sally i Nagu osv.
Och så har jag publicerat (tillsvidare olistat) resten av Blues-O-Matics-materialet från Park. Spännande tidsbild. Smutsigt, rått och avslöjande.
- (http://www.youtube.com/watch?v=gWlkzyhUdwE. Man kan ju klippa och klistra ;) men då hittas inget längre) -
Grulle tog kontakt och frågade om jag hade några bilder från Dinos?
Jag skrev att jag hade en hel del, rå känsla i rött sken.
Gör ett album på FB: @ DINOS, så kan han titta på det senare...
Fan också, vad det försvunnit, speciellt åren 2013-2015 då jag skulle överföra material på bibban till en hårddisk, men misslyckades. Kanske kan hitta nåt på nån hårddisk som ligger och skräpar... Här ovan Made in Thailand 15 juni 2010.
Mitt i oktober och snart faller snön. Det är snö i luften skrev jag 1985. Nej nej det springer mot jul var det jag skrev. Men jag kom att tänka på Daddy Longlegs och Waiting for the Snow to Fall då jag gjorde min 10 kilometers promenad via Lillängen. Daddy Longlegs som spelade på Ruisrock 1970. Eller var det 71?
Träffade Elisabeth och Clas hemma hos Eva igår kväll. Hon bjöd på fisksoppa och vi talade på från 18 till 22.30. Gick sedan "hem" och läste ut Toops Rap Attac # 3
Sitter nu på Cafe Storken och fikar. Inga ålänningar här även om Mange sa att det är här de brukar vara om eftermiddagarna, för här får man röka.
Lunchade på Café Alma. Åt salt korvsoppa ihop med Isabelle Midy. Hon tyckte vi kunde träffas. Jo jo. Jag sade att vi levt det mesta av våra liv redan. Hon sade sig knappt ha börjat.
Avbrott igen och klockan har blivit halv tolv. Ligger på Jannes säng i bara kalsingarna. Lyssnar på J.J.Cale. Slapp musik på grammofon. Känns avslappnat att skriva. Inga nojor över att det ska bli en helhet.
Skriver bara rätt ut. Elisabeth kom just efter det tidigare avbrottet.
Vi var ner till Ofvandahls konditori och köpte födelsedagstårta till Janne. Kändes skönt att få träffa henne. Kände ömhet. Ville kramas. Blev inte nåt av det. Men mycket snack om hur det är att få barn p.g.a. att Janne och Eva väntar. Vi satt sedan och drack ouzo, åt tårta och lät konversationen flyta på. Blev ingen riktig spets på samtalet, inget att tränga in i.
Jag har en känsla av att jag vill tränga in i saker, komma personer och vad de håller på med in på livet. Vara nära människor i deras vardag. Sysslade med det i parkjobbet. Fick bra kontakt med dem jag jobbade med, de öppnade sig och berättade.
Elisabeth skulle fara till Katrineholm imorgon. Se på ett fosterhem som ett barn skall flytta till. Hon jobbar på nåt barnhem. Har hand om att sköta om fosterhem och liknande. Hade lust att följa med henne på resan. Det hakade upp sig på att andra också skulle med. Skulle ha varit skönt att fara bara hon och jag.
Mina profetior slår in. Typiskt att just före man skall dra, träffar nån som det verkar bli fint med. Det hände mig sista kvällen i Finland (Åland inte medräknat).
Var ut till Roopes prästgård i Janakkala. Det var en förunderlig dag där det mesta verkade gå snett. Men som sedan ändå visade sig sluta fint.
Sista natten i Alberga satt jag uppe och snackade med Janne H till 4 på morgonen. Skulle upp till ½ 8 för att träffa Roope + andra på järnvägsstationen kl. 9. Jag vaknade vid 10. Jaha. Var bara att ta det lugnt. Allt var rätt dimmigt.
Kom mig iväg till 12:ans tåg, till Riihimäki. Därifrån skulle jag ta buss den sista biten till prästgården. Väl framkommen till R:mäki måste jag vänta i två timmar på bussen. Gick in i kafeterian på kaffe. Den stängde snart. Gick ut i väntrummet och försjönk i en bok om Mozambique.
Tiden blev lång. Bussen kom så småningom Jag steg på och fortsatte läsa. Var djupt inne i boken. C:a fem minuter efter bussen startat skulle jag ha nåt från min väska. Där hade jag pass, körkort, bankbok, reseförsäkring m.m. Hittade den inte och råkade i panik. Snabb aktion krävdes. Sprang fram till chauffören och blev avsläppt. Snabbt tillbaka till busstationen, ingen väska, inga pengar, regnig dag.
Kollade tågstationen; ingen väska. Vad göra? Inga val, bara att ta en taxi. Och hoppas på att de som var där hade pengar att betala den med.
Kostade 50 mk.
Var helt omskakad. Hade så småningom kommit in i tankarna på avfärd. Vant mig vid dem. Allt hade klarnat så småningom. Nu reste sig denna jättelika mur upp sig framför mig helt oväntat.
Ville vara med i de andras vibrationer om ett veckoslut på landet. Men hela tiden smattrade minnet av den försvunna väskan i huvudet. Ville försöka glömma det. Men det var inte lätt eftersom det var så avgörande för min närmaste framtid.
De andra som var där var Hanna ”Roope” Varis och Jone Takamäki,
han som spelar sax i Himalaya Band. Och sen var det Tea som jag träffade första gången i våras. Via Janne Kaila. Samma dag som jag träffade Roope och tre dar efter att jag träffade Pia. En öppen och känslig tid. Andra gången jag träffade Tea var dan efter avskedsfesten.
Janne, Roope, Jone, Hotto och jag var tillsammans ut till Högholmen.
Såg på djuren.
Läste igenom det jag skrivit. Kom underfund med att jag börjat på med en massa som jag från början tänkt brodera ut. Men sen på vägen har historien tagit en annan vändning och blivit halv. Men bättre halvtankar i massor än inga överföringar alls. Jobbar på att få tag i mina tankar och få ut dem i en något sånär njutbar form. Tycker att jag misslyckas hela tiden. Men vill man något riktigt djupt så kan man bättra sig. Du kan om du vill och du vill så du kan. Varje dag har sina nya plågor. Försöker lära mig att leva med dem utan att bli bitter. Mitt senaste ordspråk är: ”Lev positivt!” Ta vara på det livet har att ge. Låt inte saker gå förbi obemärkt. Grabba tag i dem.
Varma nära kramar från
To---
Som är på väg mot mål som kommer att ge svar.
Inte hela svar, men delsvar i livets pussel.
Resebrev: host77.blogspot.com
Vaknade hemskt sent idag igen, efter att ha vaknat alltför tidigt. Blev att ta den blåa cykeln till Vreten där det serverades lax med remoulade. Lindqvist och Wickström vid bordet. Hasse tyckte det var viktigt att vara med på mötet ikväll. Dessförinnan skulle det klistras adresslappar i Sjökvarteret. Hoppade på cykeln igen och for till Neptunigatan för att samla ihop post och hämta behån. Och sedan vidare i höstsolen till Gullåsen och det dagliga obligatoriska besöket. Så hade man det undan. Det skulle ses på Dansarkungen i terapin. Bra det, även om gubben är en jålvant. Vidare till västra Norrböle där Elgiganten ligger. Tittade på TVn, skrivare och kameror. Inget vidare utbud. Men TV kanske. Mor borde ha en som hon kan använda med fjärrkontroll. Den som finns är klumpig och måste först sättas på med knapp. Får ta det under betänkande.
Vidare in mot stan och upp till Jyrkki för att få stöldmärkt-pappren i ordning. Och sen in till Ålands kontorsmaskiner och kolla skrivare. Funderar på om jag kan sätta investeringar på firma... Borde höra mig för om jag kan få betalt på firma från Danmark. Och så borde jag gå till banken och få reda på bästa sättet att ordna det med bostäderna. Låter det vänta. Borde få bättre ordning på mina papper, liksom Saied det borde.
Jag tog mig, efter ett par rundor runt stan, till slut ut till i Östernäs. Det fanns bilar på gården. Åsa och tysken Robert var där och dom diskuterade försäkringar. Saied har sådan kaos i sina papper och det blir värre och där sitter jag med lånade pengar och borgenärskap. Men det tröttar på att ha ordning och reda upp.
Hela tiden ligger det på att jag ska komma igång med ansökningarna och få mitt dagliga skrivuppdrag gjort.
Och jag drömmer mig bort på resor. Hur skulle det inte vara att köra bil across America i vår. Jag smakar på det ofta. Och hela tiden tänker jag på vad jag borde skriva om. Skriva brev till Anni kanske. Framkalla foton åt mamma. Sätta saker på sticka. Backa upp. Spela in. Skriva idéförslag till radion, njuta av höstsolen, allt på en gång. Göra albumet @ BASTUN. Tror jag gör det nu.
Vaknade runt fem med att det högg till. Kunde inte somna om. Var bara att stiga upp, inte ligga, vrida sig. INTE ligga vrida sig. Så gå då på toaletten och läs Plura som skriver om hur han vaknar vid halv sex och ger sig ut på resa genom Sverige. Jag håller mig till Mariehamn. Går ner till hamnen och ser hur folk rör sig såsom dom gjorde i Hitta hem på Alandica igår. Vilken fin föreställning det var. Berörde, fick tårar i ögonen. Är jag speciellt känslig, är jag trött?
Nere i båset i Vikingterminalen sitter Pillin. Jag slår mig i slang. Säger: Good Morning Blues. Kommer du ihåg dom? Tomas Arnesen, gitarr. Sångaren? Claes Jansson. Men det var ju Trumbjörn som höll ihop det, han som var här med Erstrand. Dom var på Bastun, på träningsläger i augusti under många år. Marina var originalkontakten.
Så var naglarna klippta, pissandet återstår. Snart har vi katten på skrivbordet igen. Och det känns lite anspänt. Ny vecka väntar.
Torsdag kväll och här ligger man på ett hem. Vandrarhem, hostell eller nåt liknande i Ungerns huvudstad Budapest. Inväntar kvällen. Första kvällen med showcases skall börja på Múpa, Palace of Arts, nere vid Donaus strand.
Tom Eckerman kommer nu på söndag OKT 29, att berätta om och i bilder illustrera programmet Söndagskult: En resa i blues på Mariehamns stadsbibliotek. Elisabeth Ekman, Kurt Lindbom och Peter Hellsten spelar vid samma tillfälle blues på sitt sätt.
Runebergsdagen 2009 skriver Jan Kronholm i Nya Åland om när Elisabeth debuterade med sina bluestexter på svenska på Ålands konstmuseum i samband med Mariehamn Winter Jazz 2009.
”Eget Akustiskt. När Tom Eckerman, vinterjazzens konstnärliga ledare, ringde och bad dem medverka så uppstod en möjlighet att förverkliga tankarna” … att göra något på svenska och akustiskt av sånt dom spelat tillsammans i Kuttens bluesband tidigare.
Kuttens bluesband har spelar ihop sedan fan vet när, men Kurt vet väl bäst. Första gången Tom hörde Kurt var på Club Viktor i Socis Norra flygel någon gång runt decennieskiftet 1970. Där spelades blues med bl.a. Ralf Svenblad på bas. På Zeipels diggade dom stora killarna Cream.
Den 31.1.1971 fick Bolle Högnäs Paul Oliver-skivan ”The Story of The Blues” på sin 16-årsdag av gänget i källaren HPK på Köpmansgatan 16 i Mariehamn. Lite senare kom Tom nersläpandes med John Lee Hookers ”The King of Folk Blues” från varuhusets skivavdelning (Toms LP 73) och den gick het ett tag. Speciellt ”Fire at Natchez”.
Sommaren 1973 öppnades Arken. Efter Johan Scotts DJ-sejour i nattklubben tog Tom över i september när de andra dragit till Stockholm. En landsplåga på den tiden var singeln ”Så gick det till när farfar var ung” med Yngve Forsells Orkester med Elisabeth (Lundberg, sedermera Ekman) som en av vokalissorna.
På Pub Bastun hösten 1974 stod Peter Hellsten i baren och hivade öl innan även han drog till Sverige för att köpa full ranson på färjan hem. Bandet Röd Granit med Kurt, Tom Johans, Bertil Johansson, Leo Löthman och senare Bertil ”Möckelö-Elvis” Karlsson stod ofta för underhållningen på Bastun på 70-talet. Då hade väl bluesen blivit punk och Leo jojkade ståendes på huvudet.
Kurt reste senare till Vasa för att studera till lärare och frifräste där med Reflexbandet. Tom fick en LP med bandet som recensionsex. när han jobbade på Hbl och Yle. I början på 80-talet hade Peter och Kurt slagit sig ihop med Johan Karlsson och Niklas Dahlblom och bildat The Doctors som ”upptäcktes” av Eckerman i samband med en konsert på Maratonrock på Idrottsgården i Mariehamn.
Speciellt stort intryck gjorde låten Hemvete. Tom fick med sig en kassett med några låtar för ett radioreportage. Kassetten gav han till Atte Blom på Johanna Records i Helsingfors. I och med en spelning på Nordisk Weekend på Lepakko hösten 1982 fick The Doctors möjlighet att spela in en singel med låtarna Leo Fender och Full Ranson.
Hur Elisabeth kom till Mariehamn är ännu oklart för Tom, men det hade nog att göra med en österbottning som var med och styrde vikingfärjorna. Och även resten är historia. Kom och lyssna till mer vägkost på söndag.
Tom Tung Eckerman, 0403515839 eckerman@hotmail.com, tag gärna kontakt.
Löven dalar konstaterar jag då jag går från Pizzeria Fantasia hem igen för att dyka in i infohögen kring ansökningarna. Diskande skulle kännas bättre.
Men jag tog mig genom dagen och på lite över tre timmar hade jag alla 9 utkast klara. Här ett:
Generell evaluering
Ansökan är väl gjord och även om det varit svårt att få in hela konceptet på det utrymme som ges på ansökningsblanketten, så ger bilagorna en bättre bild av hur det konkret är tänkt att projektet skulle genomföras. Planeringen verkar vara på mycket god väg och det är inte alltför många trådar som är lösa. Man har hittills gjort ett mycket gott jobb beträffande nätverkan i de länder som är involverade.
Nordisk dimension
Planen är att NNN skulle ske i tre länder, Danmark, Sverige och Finland, och i Finland är två datum redan spikade i Helsingfors och Tammerfors. Stallet i Stockholm är svensk kontakt. Ett ännu geografiskt bredare nordiskt deltagande skulle ha varit bra men det känns fint att man lyckats skapa tillförlitliga kontakter i Finland (Jag känner väl till deras högklassiga arbete).
Relevans
Till kulturfondens prioritetsområden hör kultur för och av invandrare och detta projekt sitter som hand i handske med de önskemålen. Interaktivitet är ett honnörsord och denna kommer att ske på många plan i detta projekt där man involverar olika nationella särdrag, man bekantar sig med den nordiskt nationella musiken samtidigt som man tar med sig musik utifrån.
Budget
Budgeten är realistisk beträffande förväntade utgifter och ger de deltagande någorlunda honorar och ersättning. På intäktssidan så räknar man med mycket stort nordiskt stöd med över 50 % av intäkterna från NKF och mer än 25% från KKN. Resterande intäkter utgörs av nationella transportstöd och 4800 € från inträdesavgifter som man får hoppas att kommer in från de inplanerade 9 konserterna.
Får ta och slipa vidare på ansökningarna imorgon, lätta på bördan.
Vet inte hur jag kom att tänka på Jimi Hendrix och hans låt I Don't Live Today. Maybe Tomorrow. För nog lever jag. Kanske det var det att jag ännu inte skrivit något här i bloggen idag men att jag ju kunde göra det imorgon, kanske. Avslutade gårdagens brev i morse, och skrev en blues. Kunde väl över föra det, sedan när jag kan och komplettera dagen senare med vad som hänt förut, ifjol, i förfjol, och på 80-talet. Men det har ju egentligen gjort för dom flesta dagar resten av månaden. Men inte vad som sker nu. Och det kunde jag. Formulera det som dykt upp idag när jag vandrat kring i Santiago. Lite av varje. Katedraler och bibliotek. Känslor och glömska. Ensamhet och frihet. Funderingar och underfundringar. Språk och uttryck. Intryck och livsfilosofi. Konsekvens i sentens.
Hej hallå mor Maj-Lis, här är det trångt i flygfåtöljen. Jag tar fram paddan och söker upp ett album med Peter Hägerstrand som ljuder ur hörlurarna just nu. Dränker barnskrik och knatter från elektroniska spel. Är uppe i en tub som drar genom luften på väg från Arlanda mot Madrid. Tre timmar kvar. Och Peter sjunger att tidevarv kommer och tidevarv gå.
För ett år satt vi tillsammans på ett flyg mot Manchester. Har blivit tre flygfärder sedan dess, med mellanlandningar. Ovanför molnen skiner solen. Fortsätt andas, sjöng han nu. Vi har inte setts sedan i söndags, och nu är det onsdag eftermiddag. Orkade mig på orkesterträning på kvällen. Vi var en hel del. Tre blåsare, Steven dök upp, men Börje var
borta. Inga trummor, men gitarr, bas och dragspel. Var länge sedan dragspelar-Stafen haft tid, men i söndags hann han, och i tisdags också med Lilly's tango-orkester på Odalgården. Dennis, Börje, Hanski och Christina var också med. Jag smet efter ett tag för avfärd skulle
förberedas, ja avslutas. Måndagen däremellan var lång. Lång på jobbet. Kommer knappt ihåg vad jag gjorde.
Skulle sammanfatta vad jag gjort i tid åt petimetern Maria Hägerstrand-M. Det dög inte, skrev hon nästa dag. Var bra med information men någon tidsprioritering hade jag inte kommit med. Det som Klövergruppen inbegärt. Jag svarade att hon kunde komma med tidtagaruret och mäta åtgången.
Klockan 15 hade vi möte med byggmästare Eriksson från fastighetsavdelningen. Var nere i bibliotekets källarvåning. Nu skall väggarna rivas mot betalning. Jaha. Och pensionärerna skall överlämna sina listor på fredag. Då är jag inte på plats.
Blev bråttom att fara hem och städa upp och packa ner sedan. Tog sin blodiga tid, men lite över 21 kunde jag bege mig till Dinos där finska rocklegenden Michael Monroe spelade och åbäkade sig på bästa sätt.
Var glad att jag kom och nöjd när jag gick. Tog taxi genom staden ner till hamnen och konstaterade att det var mer gula lindlöv på marken än i träden. På Rosella träffade jag Joakim Svensson. Maria Jonssons käresta. Vi drack kaffe och språkades.
I musikfrågesporten fuskade jag lite men var ändå bäst. Vann buffet och biljetter, igen!
Flickorna hade beställt tequila till 30-årsfesten nästa fredag. Dom hade varit nere i Malmö över natten och flyttat grejer i ettan på 29 kvadrat.
Jag var tidigare i Stockholm och åkte till Östermalmstorg och satt där och tittade på höstkvällen utanför Åhléns på en rosa långbänk.
Tills det blev för kyligt. Tog mig då till Texas Longhorn, där det blev nachos och Indian Pale Ale. Hann inte få i mig mycket innan dottern kom och efter att öl och chips var konsumerade, gick vi till Hemköp och handlade frukost.
Vaknade arla idag och steg upp och fixade frukost innan väckningssignalen ljöd. Anni tyckte att jag inte behövde. Du är ju gäst.
Jag sa, var inte så där. Hon kom sig iväg vid halv nie, och jag satte igång och gjorde två låtar.
Den första döpte jag till Sedan dess. Den går i dess-dur och är bra.
Försökte ladda upp den, men min version av dataprogrammet var föråldrat, så då laddade jag upp den senaste versionen och det tog tid.
Lång tid.
I kön till incheckningen träffade jag redan en bekant från längesen igen. Teshome, förmodar jag han heter. Har rötter i Etiopien och jobbar med tropisk rytmisk musik. Skulle dit jag också är på väg.
Till WOMEX i Santiago de Compostela. Och där landar vi om 4 timmar förhoppningsvis. Och i Spanien har dom €uro. Och nu till lite bilder: ️
Och matpaus! Och längre paus. Och det tog två personer 30 minuter att servera 5 personer. Iberia Express var ironi tyckte norrmannen bredvid. Jag fick efter många turer mig en vegetarisk foccacia till livs och en Mahou lyckades de också att få fram när Estrellan tagit slut liksom kaffet. Och finnen på andra sidan sa Madhouse. En unge på raden framför skrek det mesta av resan. Det var pinsamt för honom och alla andra med. MAD stod det på bagage-lapparna, det stämde sa grannen och Hullu sade jag.
Men vi kom fram så säkert som amen och färden fortsatte nordväst över. Till Santiago de Compostela, huvudort i Galicien. Och bussen tog oss in till centro och 4:an gensköt jag vid ett torg och tog mig hit till PR Tambre. Hade en liten bar som reception, med damen i köket som tjattra på spanska. Och rummet var rent och fint.
Här stannar jag till på söndag, även om det är lyhört. Får ta och somna in snart. Efter vaskandet blir det väl några sidor ur nobelpristagaren (2013) Alice Munros senaste samling Dear Life. Sägs vara spektakulär på baksidan. Nu ska här laddas.
En ny dag randas och det ser ut att bli sol. Tog en dusch och förbereder mig för en tur på stan. Spännande. Får återkomma till helgen och berätta litet om vad jag upplevt och tyckt. Ha det utmärkt så hörs vi. Kram från sonen.
Vad var tänket nu och då då? Det här? Vart kan man vara på väg? Dit. Hurdå? Med Metro och spårvagn. Uppför nerför flackt med fart.
Ja vad tusan kan man säga? Att det är halt ännu. Postiljonskan rasade omkull med kassar och väskor utanför Vreten. Stannade upp och kollade läget. Hon hade klarat sig med endast ont i handen. Jag sade att Robert J borde skaffa vinterdäck åt henne, men han har inget med det att göra, är mest på kaffe.
Halkan gjorde att jag bestämde mig för att försöka få kontakt med mor per telefon, och det lyckades via kansliet. Hon tyckte det var bra att jag stannade inne. Dessutom är jag trött efter att ha sovit dåligt och spänt mig för jobbet.
Lade jag mig ner på sängen och lyssnade på Weather Report från Montreux. Blåste ännu hårdare än stormen utanför, men det är höstwinter, fy fan.
*14*
På Chess Studios har jag varit. Spelat in, mixat och satt ut på You Tube.
Låt det rulla. Skönt flyt på munspel och piano.
Yeah, I'm a Tom Cat, let me in. 555 visningar.
Blues: Vaknade med värk och oro. Tog ända till 12:20 innan jag orkade mig upp till en stålgrå söndag i mitten på oktober. Har två veckor på mig att sova ut, och få klart mina utlåtanden till Nordisk Kulturfond. Och städa upp lite. Igår kväll var jag till Neptunigatan och kastade plast. Inte undra på att man har blues.
Därefter blev det ett rätt ödsligt Bastun. Ålands Mångkulturella höll kväll och Rainer Åkerblom höll låda om Estland. Visade bilder från Dagö. Malde på. Efter att han slutat sin officiella del tog jag mig till bardisken där Hugo Jansson satt. Tog en Delikat. Anders Hallbäck tog en Karjala. Igge tog väl just ingenting men mindes 80-talet. Jag sade att Strindbergs spelar på Nalen, och vi snackade KSMB. Frågade ut honom lite om Maniac Rockers och vilka det var som spelade där. Kaj Jansén trummade och kunde inte hålla takten när han var för packad, vilket han oftast var. Al Sjöholm spelade gitarr och Igge bas. Mest egna låtar. Finns en kassett i hans gömmor nånstans. Skall be honom spela över den, eller kanske bjuda hem honom och spela över den när han är här. Kanske skall skriva till honom direkt. Jo det gör jag.
Tjena Igge.
Tack för igår. Söker Maniac Rockers på Google och hittar något med Meteors som heter Maniac Rockers from Hell...
Du sade att du hade en inspelning med er på kassett.
Skulle vara kul att få kolla in den.
Du skulle väl kunna plocka fram kassetten och ta med den till mig på Ålandsvägen nångång inom den närmaste framtiden så kan vi väl ta och lyssna på den tillsammans och prata ditt och datt?
Kan väl vara skön omväxling till att läsa socialnämndens föredragningslistor, eller hur kamrat?
Och Igge skriver redan...
Vi tog namnet från en Singel med Meteors. Så enkelt var det. Jag skall kolla om jag hittar den, borde inte vara så svårt.
*O*
Dagen går mot midnatt och jag sätter på iTunes. Istället för Gimme Some Lovin' släpper jag fram Feelin' Bad Blues med Ry Cooder. Från hans The UFO Has Landed, nånslags Best of. Har mycket Cooder i biblioteket som allt-som-allt för tillfället rymmer 697 låtar, 2,1 dagar, 5,64 GB.
Songpoppandet går ännu mot veckan full och jag är nykter. Har inte druckit en droppe idag. Jag slår dom flesta i Songpop, men alltid är det nån som inte vill bjuda till tillräckligt. Och ett resultat ligger på 20-20 just nu.
En av årets trevligaste sparade låtar, The Bay med Metronomy spelas. Spelats 13 ggr, nu på fjortonde. Undrar hur många gånger jag hört Desert Raven med Jonathan Wilson? Visade sig vara 15.
På radion i mors rum spelades Veronica Maggio. Jag var där och lyssnade och berättade vem jag ringt till igår kväll, Sally i Nagu osv.
Och så har jag publicerat (tillsvidare olistat) resten av Blues-O-Matics-materialet från Park. Spännande tidsbild. Smutsigt, rått och avslöjande.
- (http://www.youtube.com/watch?v=gWlkzyhUdwE. Man kan ju klippa och klistra ;) men då hittas inget längre) -
Grulle tog kontakt och frågade om jag hade några bilder från Dinos?
Jag skrev att jag hade en hel del, rå känsla i rött sken.
Gör ett album på FB: @ DINOS, så kan han titta på det senare...
Fan också, vad det försvunnit, speciellt åren 2013-2015 då jag skulle överföra material på bibban till en hårddisk, men misslyckades. Kanske kan hitta nåt på nån hårddisk som ligger och skräpar... Här ovan Made in Thailand 15 juni 2010.
*15*
Mitt i oktober och snart faller snön. Det är snö i luften skrev jag 1985. Nej nej det springer mot jul var det jag skrev. Men jag kom att tänka på Daddy Longlegs och Waiting for the Snow to Fall då jag gjorde min 10 kilometers promenad via Lillängen. Daddy Longlegs som spelade på Ruisrock 1970. Eller var det 71?
Dagarna går. Står i. Skrev PM efter föreläsningen med Lundberg på övningslokalerna i Uppsala ett par timmar. Munsår håller mig från att sätta stycket i min mun och blåsa. Spelade djembe under eftermiddagens balkanstuk.
Träffade Elisabeth och Clas hemma hos Eva igår kväll. Hon bjöd på fisksoppa och vi talade på från 18 till 22.30. Gick sedan "hem" och läste ut Toops Rap Attac # 3
Sitter nu på Cafe Storken och fikar. Inga ålänningar här även om Mange sa att det är här de brukar vara om eftermiddagarna, för här får man röka.
Lunchade på Café Alma. Åt salt korvsoppa ihop med Isabelle Midy. Hon tyckte vi kunde träffas. Jo jo. Jag sade att vi levt det mesta av våra liv redan. Hon sade sig knappt ha börjat.
 |
Hösten 1977 begav jag mig iväg från Helsingfors för att kanske aldrig återvända. Vägen mot Addis, Bombay och Herat låg öppen. Det här är den första något obearbetade versionen av den europeiska delen på denna färd, rekonstruerad genom bilder och brev.
*16*
Upprepning. Är och repar, så allt går i cirklar. Upprepar mig själv, mitt-i-mån. Ett hån mot nyskapandet, år efter år. Gäller att repa sig och få knäet att fungera ännu bättre än det iofs redan gör. Men inte helt och fullt. Hjälpte badet? Borde man skaffa bandage och värktabletter. Far ut till Fixtjänst. Orkar mig opp, även om det tar emot. Men jag repar mig efter eftermiddagens kamp med texten om Sibbo och Vanda. Hä blev int´ någå bra. Så där ligger den ännu och får väl jäsa till sig, även om jag skulle vilja ha ut den ur systemet. Och på måndagen skall det göras annat och nu får jag väl ägna helgen åt att städa upp och rusta mig inför östeuropeiska dagar. Slarvade bort en tjugolapp till förtret efter att ha bankat trumman i timmar två och sedan släppt loss rösten. Tappade bort mig i rytmerna. Tog mig på cykel i solglasögon genom den kulna kvällen till biblioteket där andra glas väntade. Tog in på Select och köpte två burkar öl och en burk Pringles. Körde Tenor Madness tills den satt. Bättre. Skall bli skönt att ta en öl snart. Koppla av.
Ett brev tutar aldrig upptaget” stod det i postens fönster.
Den här stan är full med väggklotter. I våras var det senaste Sexuid, medan det nyaste nu är Älsk! Är lite svårt att komma igång med det här brevet, det är hela
tiden saker som kommer emellan. Snart kommer Elisabeth hit och hälsar på. Henne har jag inte träffat på två år snart.
Janne kom hem från Grekland en kvart innan jag anlände. Han är lite splittrad av att dela uppmärksamheten mellan mig och Eva. Han fick veta att han ska bli far, när han kom tillbaka. Visste inte riktigt om jag skulle komma hit till Uppsala samma dag han kom tillbaka; om det skulle vara förnuftigt. For i alla fall. Jag hade bråttom att komma iväg. Väntan har varit så lång. Ville höra nyheter från Grekland medan han ännu var varm i kläderna. Och inte berättat allt ett otal gånger.
Själv är jag inget vidare villig att berätta för varenda en vart jag är på väg. Det blir lite jobbigt i längden, men jag skall försöka hålla god min. Vill vara så tillmötesgående som möjligt.
Dom hade till min stora glädje Southern Comfort på Vikinglinjens Diana. Jag slog till och köpte. Var så gott att det rann nerför strupen lite väl hastigt. Hade jag inte lugnat mig efter ett tag, så hade det börja snurra. Skulle väl ha blivit en pratstund med wc-stolen, face down.
De två veckorna på Åland njöt jag av. Jag tror aldrig jag njutit så mycket av en höst förr. Gick omkring och sjöng medan jag planterade blomlökar i parkerna.
Dom hade till min stora glädje Southern Comfort på Vikinglinjens Diana. Jag slog till och köpte. Var så gott att det rann nerför strupen lite väl hastigt. Hade jag inte lugnat mig efter ett tag, så hade det börja snurra. Skulle väl ha blivit en pratstund med wc-stolen, face down.
De två veckorna på Åland njöt jag av. Jag tror aldrig jag njutit så mycket av en höst förr. Gick omkring och sjöng medan jag planterade blomlökar i parkerna.
Avbrott igen och klockan har blivit halv tolv. Ligger på Jannes säng i bara kalsingarna. Lyssnar på J.J.Cale. Slapp musik på grammofon. Känns avslappnat att skriva. Inga nojor över att det ska bli en helhet.
Skriver bara rätt ut. Elisabeth kom just efter det tidigare avbrottet.
Vi var ner till Ofvandahls konditori och köpte födelsedagstårta till Janne. Kändes skönt att få träffa henne. Kände ömhet. Ville kramas. Blev inte nåt av det. Men mycket snack om hur det är att få barn p.g.a. att Janne och Eva väntar. Vi satt sedan och drack ouzo, åt tårta och lät konversationen flyta på. Blev ingen riktig spets på samtalet, inget att tränga in i.
Jag har en känsla av att jag vill tränga in i saker, komma personer och vad de håller på med in på livet. Vara nära människor i deras vardag. Sysslade med det i parkjobbet. Fick bra kontakt med dem jag jobbade med, de öppnade sig och berättade.
Elisabeth skulle fara till Katrineholm imorgon. Se på ett fosterhem som ett barn skall flytta till. Hon jobbar på nåt barnhem. Har hand om att sköta om fosterhem och liknande. Hade lust att följa med henne på resan. Det hakade upp sig på att andra också skulle med. Skulle ha varit skönt att fara bara hon och jag.
Mina profetior slår in. Typiskt att just före man skall dra, träffar nån som det verkar bli fint med. Det hände mig sista kvällen i Finland (Åland inte medräknat).
Var ut till Roopes prästgård i Janakkala. Det var en förunderlig dag där det mesta verkade gå snett. Men som sedan ändå visade sig sluta fint.
Sista natten i Alberga satt jag uppe och snackade med Janne H till 4 på morgonen. Skulle upp till ½ 8 för att träffa Roope + andra på järnvägsstationen kl. 9. Jag vaknade vid 10. Jaha. Var bara att ta det lugnt. Allt var rätt dimmigt.
Kom mig iväg till 12:ans tåg, till Riihimäki. Därifrån skulle jag ta buss den sista biten till prästgården. Väl framkommen till R:mäki måste jag vänta i två timmar på bussen. Gick in i kafeterian på kaffe. Den stängde snart. Gick ut i väntrummet och försjönk i en bok om Mozambique.
Tiden blev lång. Bussen kom så småningom Jag steg på och fortsatte läsa. Var djupt inne i boken. C:a fem minuter efter bussen startat skulle jag ha nåt från min väska. Där hade jag pass, körkort, bankbok, reseförsäkring m.m. Hittade den inte och råkade i panik. Snabb aktion krävdes. Sprang fram till chauffören och blev avsläppt. Snabbt tillbaka till busstationen, ingen väska, inga pengar, regnig dag.
Kollade tågstationen; ingen väska. Vad göra? Inga val, bara att ta en taxi. Och hoppas på att de som var där hade pengar att betala den med.
Kostade 50 mk.
Var helt omskakad. Hade så småningom kommit in i tankarna på avfärd. Vant mig vid dem. Allt hade klarnat så småningom. Nu reste sig denna jättelika mur upp sig framför mig helt oväntat.
Ville vara med i de andras vibrationer om ett veckoslut på landet. Men hela tiden smattrade minnet av den försvunna väskan i huvudet. Ville försöka glömma det. Men det var inte lätt eftersom det var så avgörande för min närmaste framtid.
De andra som var där var Hanna ”Roope” Varis och Jone Takamäki,
han som spelar sax i Himalaya Band. Och sen var det Tea som jag träffade första gången i våras. Via Janne Kaila. Samma dag som jag träffade Roope och tre dar efter att jag träffade Pia. En öppen och känslig tid. Andra gången jag träffade Tea var dan efter avskedsfesten.
Janne, Roope, Jone, Hotto och jag var tillsammans ut till Högholmen.
Såg på djuren.
Jag ringde Riihimäki och försökte få tag i min väska. Men utan resultat. Roope, Jone och Tea satt i stora rummet. Försökte värma sig i kylan när jag kom tillbaka från mina misslyckade telefonförsök. Gick in i köket och fixade te . Mitt huvud bombarderades av tankar om väskan. På samma gång försökte jag ratta in mig på nån annan nivå. Nån som inte präglades av väskbekymmer. Så att kvällen inte skulle domineras av det. Tea kom in i köket och sen blev vi där hela kvällen.
Hade skön kommunikation. Kändes som om de portar jag stängt (p.g.a. P) öppnades.
Det fanns vägar ut ur instängdheten.
Hade känt mig som en skadskjuten fågel.
Som ett bränt barn.
Ingen hade öppnat
De stängda dörrarna
Förrän då
De låstes upp
Hon gjorde det
Nu står de
På vid gavel
Till vilken nytta.
Det drar i mig
De första dagarna på Åland var fyllda av de sista dagarna på fastlandet. Jag fick tillbaka väskan sedan. Den återfanns och skickades hit. Men Tea, henne kan jag ännu inte glömma. Försöker se klart på min situation och inte låta det förflutna störa mig. Dra mig tillbaka, bygga drömslott av det som varit och kunnat bli. Det är på väg jag är, och skall så förbli.
-o-
Läste igenom det jag skrivit. Kom underfund med att jag börjat på med en massa som jag från början tänkt brodera ut. Men sen på vägen har historien tagit en annan vändning och blivit halv. Men bättre halvtankar i massor än inga överföringar alls. Jobbar på att få tag i mina tankar och få ut dem i en något sånär njutbar form. Tycker att jag misslyckas hela tiden. Men vill man något riktigt djupt så kan man bättra sig. Du kan om du vill och du vill så du kan. Varje dag har sina nya plågor. Försöker lära mig att leva med dem utan att bli bitter. Mitt senaste ordspråk är: ”Lev positivt!” Ta vara på det livet har att ge. Låt inte saker gå förbi obemärkt. Grabba tag i dem.
Varma nära kramar från
To---
Som är på väg mot mål som kommer att ge svar.
Inte hela svar, men delsvar i livets pussel.
Resebrev: host77.blogspot.com
*17*
Vaknade hemskt sent idag igen, efter att ha vaknat alltför tidigt. Blev att ta den blåa cykeln till Vreten där det serverades lax med remoulade. Lindqvist och Wickström vid bordet. Hasse tyckte det var viktigt att vara med på mötet ikväll. Dessförinnan skulle det klistras adresslappar i Sjökvarteret. Hoppade på cykeln igen och for till Neptunigatan för att samla ihop post och hämta behån. Och sedan vidare i höstsolen till Gullåsen och det dagliga obligatoriska besöket. Så hade man det undan. Det skulle ses på Dansarkungen i terapin. Bra det, även om gubben är en jålvant. Vidare till västra Norrböle där Elgiganten ligger. Tittade på TVn, skrivare och kameror. Inget vidare utbud. Men TV kanske. Mor borde ha en som hon kan använda med fjärrkontroll. Den som finns är klumpig och måste först sättas på med knapp. Får ta det under betänkande.
Vidare in mot stan och upp till Jyrkki för att få stöldmärkt-pappren i ordning. Och sen in till Ålands kontorsmaskiner och kolla skrivare. Funderar på om jag kan sätta investeringar på firma... Borde höra mig för om jag kan få betalt på firma från Danmark. Och så borde jag gå till banken och få reda på bästa sättet att ordna det med bostäderna. Låter det vänta. Borde få bättre ordning på mina papper, liksom Saied det borde.
Jag tog mig, efter ett par rundor runt stan, till slut ut till i Östernäs. Det fanns bilar på gården. Åsa och tysken Robert var där och dom diskuterade försäkringar. Saied har sådan kaos i sina papper och det blir värre och där sitter jag med lånade pengar och borgenärskap. Men det tröttar på att ha ordning och reda upp.
Hela tiden ligger det på att jag ska komma igång med ansökningarna och få mitt dagliga skrivuppdrag gjort.
Och jag drömmer mig bort på resor. Hur skulle det inte vara att köra bil across America i vår. Jag smakar på det ofta. Och hela tiden tänker jag på vad jag borde skriva om. Skriva brev till Anni kanske. Framkalla foton åt mamma. Sätta saker på sticka. Backa upp. Spela in. Skriva idéförslag till radion, njuta av höstsolen, allt på en gång. Göra albumet @ BASTUN. Tror jag gör det nu.
Och kollar in vad som döljer sig bakom (2) på fliken Facebook.
*18*
Stiger på vågen igen denna morgon och idag visar den på 88.9. Tillbaka igen, smått under 90. Men jag går på. Gick till Adlon där det blev 0-2. Gick till Minimarket, köpte två öl. Gick hem genom staden. Hon stannade över natten. Bjöd till med frukost i sken från stearin.
Lever mig genom tisdagen. Skulle kanske gå ut, gå, eller komma vidare med omslagen.
Det börjar bli hög tid. Försöker hitta billiga resor. Verkar vara svårt. Men det blir. Om 10 dagar.
Får höra med A vad hon har för förslag. Borde väl avskriva böcker. Göra upp en plan. Åtgärda. Fundera på hur det skall bli med oss två nu när första året går mot sitt slut. Inte ge upp. Fortsätta?
Verkar inte beröra så mycket när det inte når fram hit. Till denna text.
Behöver väl perspektiv. Funderar på kalendrar. Rubriker.
Kanske skulle sammanfatta Diktát SEP-OKT?
Hur var det då med Sandy Denny? Stötte på en roman om henne med ett suveränt omslag. Havet
Me voy. Jag längtar till Havanna denna lördagsmorgon i oktober. På denna ö i Östersjön. Men det är bra här när det är höst. Det är jazz. Jazz Kamikaze är i stan. Satt och drack med dom på Dinos igår natt och lyssnade live på Alandica före det.
Ikväll är det levande ung musik på Pub Bastun, jag står i baren.
Land of the 1000 Dances.
*19*
Ouh vad det tog på att börja lördagen med ett par lonken och en long dag i Sjökvarteret där arbetet inte ens blev klart när jag gav upp i illamående och utpumpning. Pumpade ur Anna. Stapplade omkring. Fick fina foton på morgonen. Men inte kunde jag sova när jag kom hem för att ta ett powernap innan kvällen i Pub Bastuns bar. Men jag orkade ändå fint sedan och njöt i fulla drag av allt jammande som ungdomarna höll på med. Jazz Kamikaze var där och jammade även dom, speciellt Marius som fick låna Edwards altsax. Men jag har inte tränat, borde gå på träning, borde tvätta och packa. Ladda ur bilder och ladda opp inför resan. Och Maria tar kontakt och också Susanne och jag måste svara nåt vettigt. Sagt. Gjort.
*20*
Nere i båset i Vikingterminalen sitter Pillin. Jag slår mig i slang. Säger: Good Morning Blues. Kommer du ihåg dom? Tomas Arnesen, gitarr. Sångaren? Claes Jansson. Men det var ju Trumbjörn som höll ihop det, han som var här med Erstrand. Dom var på Bastun, på träningsläger i augusti under många år. Marina var originalkontakten.
Och jag pratar på. Pratar foto, Olympus OM 1...
Foton "en masse" 5 år plus tard, ottobre 20, 2017
*21*
Tar en söndagsmorgonpromenad i MHQ. Inväntar avfärd och måste få allt klart. Sköter bankärenden, packar. Köper biljett. Skriver. Lyssnar till Songlines-platta, där det visst skall finnas nåt från Ghana med. Tänker på Jordi och på att han brukar vara där. Att jag meddelat honom att jag nångång kunde komma dit. Det slår det att kanske i januari? Får undersöka.
Hi Life Hi.
Söndag betyder träning med bandet; Sega Snubbar eller Gubbar. Spelning på Parks barnfondsgala 9.11. i princip bekräftad. Väntar bara på trumbesked. Det är väl jag som skall pusha på. Och sedan 40-årsjubiléet, för Träffpunkt Ungdom på lördagen 10.11. Struktureringsmöte nu på tisdag. Det börjar fyllas upp.
Skulle kunna titta på Beck på TV, men avstår för skrivandet, ikväll.
Igår kväll blev det till att titta på Beatleskväll på SVT. Och sedan en film på det. På Klinten. Och Alma lägger sig rakt framför mig och stör skrivandet. Jag får väl ge henne nån minut då...
Snubblade på saxfodralet. Det kunde ha gått riktigt illa. Tårna svider, borde pissa och klippa naglarna...
Igår kväll blev det till att titta på Beatleskväll på SVT. Och sedan en film på det. På Klinten. Och Alma lägger sig rakt framför mig och stör skrivandet. Jag får väl ge henne nån minut då...
Snubblade på saxfodralet. Det kunde ha gått riktigt illa. Tårna svider, borde pissa och klippa naglarna...
Away from Her hette filmen.
Så var naglarna klippta, pissandet återstår. Snart har vi katten på skrivbordet igen. Och det känns lite anspänt. Ny vecka väntar.
Och så var hon här då igen. Slickar min hand.
*22*
Torsdag kväll och här ligger man på ett hem. Vandrarhem, hostell eller nåt liknande i Ungerns huvudstad Budapest. Inväntar kvällen. Första kvällen med showcases skall börja på Múpa, Palace of Arts, nere vid Donaus strand.
Kom loss kom loss uppmanar jag mig självundrar samtidigt vad jag har här att göramed luft i magen, dålig syn å värkande knä.Försöker väl skoja till det emellanåt.
Dan Andersson såg gässen flytta och farsan sjöng med. Hittade hans sista pass i källaren på Neptunigatan. Idag gick sista flyttlasset, smått skräp och säng. Kylskåp från Lotsgatan beredde problem, men flyttat nu. Det är melankoli i Dan Andersson.
Ligger melankoli i att bege sig väck. Imorgon bär det av. Klockan 16. Först till Stockholm. Följande dag till Manchester och det känns lätt. Men tungt att inte veta hur man sover. Hoppas bra. Det regnar regnar regnar och är vått vått vått. Vill bara vila efter denna flytt och allt ikring och runt den. Men ändå inte. Sträcken drar. Gässträcken Yes. Ligger nostalgi i den personliga tiden. Hösten är kommen långt och man skall bege sig. Trött.
 |
Alma på bordet i Godby |
 |
Metro-Totte förbereder flytt. Foto: Peeping Tom |
Ps.
Så ja, då var jag uppe i luften 5:08 h från LPA.
Dvs 5 timmar kvar fram till destinationen.
Plus 8 minuter om man nu skall va så jävla noga.
I lurarna låter Youssou N’Dour bra,
men det susar alldeles för högt i bakgrunden
för att det skall bli riktigt njutbart.
3:36 h till destination visar displayen.
Undrar vad metakulös betyder. Irriterar mig på folk och deras sätt att vara, deras vanor.
Som tur finns det musik att sjunka in i. Bill Frisell. Och Bowies sista på lut. Klassiker med Dylan. Fallen Angels från 2016.
"Tjött, sa Mojoten" dyker upp från ca.1970.
Kan det ha varit Aftonbladet? Minns hur jag blev skälld för att va kommunist när dom inte hade Svenska Dagbladet på Zeipels. Hade skrattat till åt full stockholmsturist.
••••
1:52 h till LPA. Hunger gör sig gällande. Ankomst 12:43. Köper en öl. Vad kan man annat, när Lissabon passerats. Köpa cashews. Come Rain or Come Shine. Folk klirrar / klottar på sig. När rättstavningsprogrammet ställer till det kan det bli,
poesi.
Interruptus!
Meddelande ombord, om lotteri!
Finns det svenskt kaffe på grisfesten?
Det skall visst supas till på semestern.
Retar upp mig igen. Släpp fångarna loss!
Men herregud, sluta upp nu
med era erbjudanden och lockelser!
Puh. Tillbaks till LC och Memories.
Borde väl gå och pissa.
1:13 h till LPA.
Ser mig i toalettspegeln.
Skorpa i pannan.
Stubb på käken.
Piss i stolen.
Hår på bröstet.
Börjar visst fyllna till.
Grannarna köper sprit och det stinker parfym.
Don’t Go Home With Your Hard On.
Fingerprints nästa.
Och sen titeltracket.
Death of a Ladies Man.
Tacka vet jag Chelsea Hotel.
Ena flygvärdinnan har en mun som AS.
Inte uppeggande nej, eller kanske lite.
Såhär beskrivs AF:
”Om du bara lyssnar på ett album under den här flygningen bör det vara ’Everything Now’. Arcades Fires uppskattade album.”
Tar först och lånar ett öra åt Laura Mvula (feat. Nile Rogers).
•••••
0:55 h till LPA.
Entfernung zum Zielort 364 km.
Oron stiger i kabinen.
Kapten säger något ohörbart i (högra) / högtalarna.
Dumma radgrannen säger 200 lax.
Sätter på hörlurarna igen.
0:34 h till LPA.
186 mi.
-61 ute.
Växlar väl över till AF då.
Arcade Fire som var på Grönan och blev fångade,
i en berättelse om taxi och flak.
Finns på You Tube.
Låter som pygméer.
Men är från Canada.
*23*
TILL PRESSEN : Blues i Mariehamn? En bakgrund.
Tom Eckerman kommer nu på söndag OKT 29, att berätta om och i bilder illustrera programmet Söndagskult: En resa i blues på Mariehamns stadsbibliotek. Elisabeth Ekman, Kurt Lindbom och Peter Hellsten spelar vid samma tillfälle blues på sitt sätt.
Runebergsdagen 2009 skriver Jan Kronholm i Nya Åland om när Elisabeth debuterade med sina bluestexter på svenska på Ålands konstmuseum i samband med Mariehamn Winter Jazz 2009.
”Eget Akustiskt. När Tom Eckerman, vinterjazzens konstnärliga ledare, ringde och bad dem medverka så uppstod en möjlighet att förverkliga tankarna” … att göra något på svenska och akustiskt av sånt dom spelat tillsammans i Kuttens bluesband tidigare.
Kuttens bluesband har spelar ihop sedan fan vet när, men Kurt vet väl bäst. Första gången Tom hörde Kurt var på Club Viktor i Socis Norra flygel någon gång runt decennieskiftet 1970. Där spelades blues med bl.a. Ralf Svenblad på bas. På Zeipels diggade dom stora killarna Cream.
Den 31.1.1971 fick Bolle Högnäs Paul Oliver-skivan ”The Story of The Blues” på sin 16-årsdag av gänget i källaren HPK på Köpmansgatan 16 i Mariehamn. Lite senare kom Tom nersläpandes med John Lee Hookers ”The King of Folk Blues” från varuhusets skivavdelning (Toms LP 73) och den gick het ett tag. Speciellt ”Fire at Natchez”.
Sommaren 1973 öppnades Arken. Efter Johan Scotts DJ-sejour i nattklubben tog Tom över i september när de andra dragit till Stockholm. En landsplåga på den tiden var singeln ”Så gick det till när farfar var ung” med Yngve Forsells Orkester med Elisabeth (Lundberg, sedermera Ekman) som en av vokalissorna.
På Pub Bastun hösten 1974 stod Peter Hellsten i baren och hivade öl innan även han drog till Sverige för att köpa full ranson på färjan hem. Bandet Röd Granit med Kurt, Tom Johans, Bertil Johansson, Leo Löthman och senare Bertil ”Möckelö-Elvis” Karlsson stod ofta för underhållningen på Bastun på 70-talet. Då hade väl bluesen blivit punk och Leo jojkade ståendes på huvudet.
Kurt reste senare till Vasa för att studera till lärare och frifräste där med Reflexbandet. Tom fick en LP med bandet som recensionsex. när han jobbade på Hbl och Yle. I början på 80-talet hade Peter och Kurt slagit sig ihop med Johan Karlsson och Niklas Dahlblom och bildat The Doctors som ”upptäcktes” av Eckerman i samband med en konsert på Maratonrock på Idrottsgården i Mariehamn.
Speciellt stort intryck gjorde låten Hemvete. Tom fick med sig en kassett med några låtar för ett radioreportage. Kassetten gav han till Atte Blom på Johanna Records i Helsingfors. I och med en spelning på Nordisk Weekend på Lepakko hösten 1982 fick The Doctors möjlighet att spela in en singel med låtarna Leo Fender och Full Ranson.
Hur Elisabeth kom till Mariehamn är ännu oklart för Tom, men det hade nog att göra med en österbottning som var med och styrde vikingfärjorna. Och även resten är historia. Kom och lyssna till mer vägkost på söndag.
Tom Tung Eckerman, 0403515839 eckerman@hotmail.com, tag gärna kontakt.
*****
Löven dalar konstaterar jag då jag går från Pizzeria Fantasia hem igen för att dyka in i infohögen kring ansökningarna. Diskande skulle kännas bättre.
Men jag tog mig genom dagen och på lite över tre timmar hade jag alla 9 utkast klara. Här ett:
Generell evaluering
Ansökan är väl gjord och även om det varit svårt att få in hela konceptet på det utrymme som ges på ansökningsblanketten, så ger bilagorna en bättre bild av hur det konkret är tänkt att projektet skulle genomföras. Planeringen verkar vara på mycket god väg och det är inte alltför många trådar som är lösa. Man har hittills gjort ett mycket gott jobb beträffande nätverkan i de länder som är involverade.
Nordisk dimension
Planen är att NNN skulle ske i tre länder, Danmark, Sverige och Finland, och i Finland är två datum redan spikade i Helsingfors och Tammerfors. Stallet i Stockholm är svensk kontakt. Ett ännu geografiskt bredare nordiskt deltagande skulle ha varit bra men det känns fint att man lyckats skapa tillförlitliga kontakter i Finland (Jag känner väl till deras högklassiga arbete).
Relevans
Till kulturfondens prioritetsområden hör kultur för och av invandrare och detta projekt sitter som hand i handske med de önskemålen. Interaktivitet är ett honnörsord och denna kommer att ske på många plan i detta projekt där man involverar olika nationella särdrag, man bekantar sig med den nordiskt nationella musiken samtidigt som man tar med sig musik utifrån.
Budget
Budgeten är realistisk beträffande förväntade utgifter och ger de deltagande någorlunda honorar och ersättning. På intäktssidan så räknar man med mycket stort nordiskt stöd med över 50 % av intäkterna från NKF och mer än 25% från KKN. Resterande intäkter utgörs av nationella transportstöd och 4800 € från inträdesavgifter som man får hoppas att kommer in från de inplanerade 9 konserterna.
Får ta och slipa vidare på ansökningarna imorgon, lätta på bördan.
***
Kanske imorgon, OKT 2014
Vet inte hur jag kom att tänka på Jimi Hendrix och hans låt I Don't Live Today. Maybe Tomorrow. För nog lever jag. Kanske det var det att jag ännu inte skrivit något här i bloggen idag men att jag ju kunde göra det imorgon, kanske. Avslutade gårdagens brev i morse, och skrev en blues. Kunde väl över föra det, sedan när jag kan och komplettera dagen senare med vad som hänt förut, ifjol, i förfjol, och på 80-talet. Men det har ju egentligen gjort för dom flesta dagar resten av månaden. Men inte vad som sker nu. Och det kunde jag. Formulera det som dykt upp idag när jag vandrat kring i Santiago. Lite av varje. Katedraler och bibliotek. Känslor och glömska. Ensamhet och frihet. Funderingar och underfundringar. Språk och uttryck. Intryck och livsfilosofi. Konsekvens i sentens.
Hej hallå mor Maj-Lis, här är det trångt i flygfåtöljen. Jag tar fram paddan och söker upp ett album med Peter Hägerstrand som ljuder ur hörlurarna just nu. Dränker barnskrik och knatter från elektroniska spel. Är uppe i en tub som drar genom luften på väg från Arlanda mot Madrid. Tre timmar kvar. Och Peter sjunger att tidevarv kommer och tidevarv gå.
För ett år satt vi tillsammans på ett flyg mot Manchester. Har blivit tre flygfärder sedan dess, med mellanlandningar. Ovanför molnen skiner solen. Fortsätt andas, sjöng han nu. Vi har inte setts sedan i söndags, och nu är det onsdag eftermiddag. Orkade mig på orkesterträning på kvällen. Vi var en hel del. Tre blåsare, Steven dök upp, men Börje var
borta. Inga trummor, men gitarr, bas och dragspel. Var länge sedan dragspelar-Stafen haft tid, men i söndags hann han, och i tisdags också med Lilly's tango-orkester på Odalgården. Dennis, Börje, Hanski och Christina var också med. Jag smet efter ett tag för avfärd skulle
förberedas, ja avslutas. Måndagen däremellan var lång. Lång på jobbet. Kommer knappt ihåg vad jag gjorde.
Skulle sammanfatta vad jag gjort i tid åt petimetern Maria Hägerstrand-M. Det dög inte, skrev hon nästa dag. Var bra med information men någon tidsprioritering hade jag inte kommit med. Det som Klövergruppen inbegärt. Jag svarade att hon kunde komma med tidtagaruret och mäta åtgången.
Klockan 15 hade vi möte med byggmästare Eriksson från fastighetsavdelningen. Var nere i bibliotekets källarvåning. Nu skall väggarna rivas mot betalning. Jaha. Och pensionärerna skall överlämna sina listor på fredag. Då är jag inte på plats.
Blev bråttom att fara hem och städa upp och packa ner sedan. Tog sin blodiga tid, men lite över 21 kunde jag bege mig till Dinos där finska rocklegenden Michael Monroe spelade och åbäkade sig på bästa sätt.
Var glad att jag kom och nöjd när jag gick. Tog taxi genom staden ner till hamnen och konstaterade att det var mer gula lindlöv på marken än i träden. På Rosella träffade jag Joakim Svensson. Maria Jonssons käresta. Vi drack kaffe och språkades.
I musikfrågesporten fuskade jag lite men var ändå bäst. Vann buffet och biljetter, igen!
Flickorna hade beställt tequila till 30-årsfesten nästa fredag. Dom hade varit nere i Malmö över natten och flyttat grejer i ettan på 29 kvadrat.
Jag var tidigare i Stockholm och åkte till Östermalmstorg och satt där och tittade på höstkvällen utanför Åhléns på en rosa långbänk.
Tills det blev för kyligt. Tog mig då till Texas Longhorn, där det blev nachos och Indian Pale Ale. Hann inte få i mig mycket innan dottern kom och efter att öl och chips var konsumerade, gick vi till Hemköp och handlade frukost.
Vaknade arla idag och steg upp och fixade frukost innan väckningssignalen ljöd. Anni tyckte att jag inte behövde. Du är ju gäst.
Jag sa, var inte så där. Hon kom sig iväg vid halv nie, och jag satte igång och gjorde två låtar.
Den första döpte jag till Sedan dess. Den går i dess-dur och är bra.
Försökte ladda upp den, men min version av dataprogrammet var föråldrat, så då laddade jag upp den senaste versionen och det tog tid.
Lång tid.
Så det blev att fara raka vägen till flygplatsen. Hann läsa lite DN kultur från elfte september medan jag väntade. Läste om Espmarks nya diktsamling Resa till det inre och blev inspirerad till att skriva tre strofer på bussen ut.
I kön till incheckningen träffade jag redan en bekant från längesen igen. Teshome, förmodar jag han heter. Har rötter i Etiopien och jobbar med tropisk rytmisk musik. Skulle dit jag också är på väg.
Till WOMEX i Santiago de Compostela. Och där landar vi om 4 timmar förhoppningsvis. Och i Spanien har dom €uro. Och nu till lite bilder: ️
��
Och matpaus! Och längre paus. Och det tog två personer 30 minuter att servera 5 personer. Iberia Express var ironi tyckte norrmannen bredvid. Jag fick efter många turer mig en vegetarisk foccacia till livs och en Mahou lyckades de också att få fram när Estrellan tagit slut liksom kaffet. Och finnen på andra sidan sa Madhouse. En unge på raden framför skrek det mesta av resan. Det var pinsamt för honom och alla andra med. MAD stod det på bagage-lapparna, det stämde sa grannen och Hullu sade jag.
https://soundcloud.com/tom-eckerman/madhouse
Här stannar jag till på söndag, även om det är lyhört. Får ta och somna in snart. Efter vaskandet blir det väl några sidor ur nobelpristagaren (2013) Alice Munros senaste samling Dear Life. Sägs vara spektakulär på baksidan. Nu ska här laddas.
*********
En ny dag randas och det ser ut att bli sol. Tog en dusch och förbereder mig för en tur på stan. Spännande. Får återkomma till helgen och berätta litet om vad jag upplevt och tyckt. Ha det utmärkt så hörs vi. Kram från sonen.
*24*
WOMEX, World Music Expo, ordnas för 25te gången och för första gången i Finland, i Tammerfors, i Tapio Korjus hemstad. Det var väl 1998 i Stockholm som jag var med första gången. Och så Sevilla 2003, Köpenhamn 2009-2011, Cardiff 2013, Santiago de Compostela 2014, Budapest 2015, Las Palmas 2018 och nu Tammerfors 2019. Får kolla upp deras sida så jag får åren rätt. 10 ggr blev det.
Anmälde mig som frivillig tidigt i höstas och hann i tid till invigningen Arctic Fire på onsdagen mot att jag stod i narikkan en timme före och en stund efter konserten som förresten finns på YLE Areena i två år framåt. Idag blev det fyra timmar i registreringsdisken på förmiddagen och likaså imorgon. Får ta och skriva lite mer imorgon. Om Womex 2003 i Sevilla skrev jag en lång harang och en kortare notis till Hbl om Freemuse. Den längre artikeln lyckades jag inte kränga.
WOMEX-utmärkelse till FREEMUSE
Medborgarorganisationen Freemuse tilldelades ett pris som världsmusik-organisationen Womex delade ut i samband med sin årliga mässa i Sevilla under veckoslutet. Utmärkelsen gick till Freemuse, för föreningens arbete med att kartlägga och informera om den censur (och självcensur) som förekommer mot artister globalt. Statyetten, som priset består av, är en kopia på en 5000-årig mesopotamisk gudinna. Svenskan Marie Korpe, som leder organisationen, från ett kontor i Köpenhamn tillsammans med Jim Q. Holm och halvtidsanställde webmastern Johannes Skjelbo, sade i sitt tacktal ”att det var fint att få en kvinna till på kontoret”. Priset utgörs av äran, men Womex har initierat grundandet av en stiftelse som i framtiden skall möjliggöra att demokratiska musikprojekt vid behov kan få ekonomiskt stöd. Womex-statyetten har tidigare delats ut fyra gånger. Till männen bakom Cubaboomens Buena Vista Social Club Juan De Marcos och Nick Gold, till sydafrikanska Mahotella Queens, postumt till pakistanske qawwalisångaren Nusrat Fateh Ali Khan och ifjol till den armeniske duduk-mästaren Djivan Gasparyan.
*25*
Vad var tänket nu och då då? Det här? Vart kan man vara på väg? Dit. Hurdå? Med Metro och spårvagn. Uppför nerför flackt med fart.
Dodeskaden dunkar skenorna när tåget tar sig från Debrecen mot gränsen till Rumänien. Vi har lämnat Budapest bakom oss rätt arla i vintertid. Tåget gick 8.23 så paddan ringde 6.55.
Ser tillbaka på WOMEX och konstaterat att det kunde varit bättre. För mycket stående i tält och Atrium. Som tur fattade vi gamlingar att man kunde sitta på basskåpen längst bak. Det var vrålande musik på andra sidan tältet. Bästa gunget stod Moh ! Koyate för. Tyvärr hörde vi bara de sista fem minuterna. Vanligt plock och plock. Det var Kachimba4 från Okinava som uppehållit oss inne i Müpa, Palace of Arts. Var mest kubanskt de körde, bl.a. Guantanamera.
Bela Bartok-salen bjöd lördag kväll på Wu Man från Kina/USA. Kvinna på Pipa. Riktigt fint och varierat trots bara fyra strängar.
Inledningsvis på torsdagen fick vi höra Aziza Brahim i stora salen, långt bak och störda av mycket vandrande. Tog sin tid att orientera sig, och att överhuvudtaget komma in. Blev visst utsålt.
Gick omkring på gatorna från Cityterminalen till Kungsträdgården och norrut tills jag tappade bort mig. Kom överens med Anni om att ses på Östermalmstorg om en timme. I helgen är det Womex i Thessaloniki och där hade jag ju tänkt va. Men inte i år alltså. Skönt i alla fall att komma sig iväg längs snöknastriga vägar på cykel, ner till hamnen och ombord där jag istället för att sova redigerade bilder på artiklar om Bastun som jag fotat med Paddan. Det gick så bra att jag nästan missade att gå av. Fortsatte på bussen. Hittar hela tiden på konstruktiva idéer som hjälper mig vidare med planer på skrift. Tom Tungs stora svarta (med röd skrift på).
Det blev lunch på Rice och promenad till Tzara vid Norrmalmstorg. Bad att få gå till Fotografiska som var huvudorsaken till att jag kommit över. Det gick bra och det var bra och jag konstaterade att jag gått över 20 000 steg när jag kom tillbaka till Slussen. Nu har det blivit 5000 till. Har alltså gått gått gått. I skinande sol och ältat idéer. Om firmalösningar och varför jag skulle slå mig loss. Jag har ju ett jobb redan som Anni sa. Jo men orkar jag med att gå där degraderad? Jag ska driva, jag skall filma, jag skall göra min musik. Till vilken nytta då? Det går väl att göra på fritiden? Men det är skönt att göra saker mer när man vill. Nåväl jag ältar på.
Tog upp att man kanske skulle åka till Beverly Hills i vår. Anni vill komma med, och hon vill till San Fran. Och jag vill till Eckerman igen. Hyra bil och köra över kontinenten när den nu en gång ligger där och man ännu är på gång. Ta chansen. Och möjligheten.
Och så borde jag ordna med boende. Var skall jag bo? Skall jag sälja Ålandsvägen? Ska jag renovera Neptunigatan. Och vad med Alma? Och hur ska jag bli av med det överflödiga? Hyra loppisbord och låta firman ta inkomsten? Kan jag spela dubbelspel och ska jag göra det? Måste tala med någon på banken som kan rådgöra hur det är smartast att göra? Borde skriva ner det, frågorna, för det är så mycket.
Får ta och lägga upp en radda streck. Frågeställningar.
- Hur mycket får man ärva skattefritt? Det borde fixas till jul.
- Kan jag köpa morsans lägenhet och på så sätt slippa arvskatt?
Ja ja tar det en annan dag. Men det är klart att det ligger där och skaver medan jag flyr bort. Måste bli mer organiserad. Ännu mer. Och ännu har jag helgen på mig av semester. Men det var nog idag jag hade den semestrigaste dagen. Den dagen när jag var och kollade Christer CHR Strömholm på Fotografiska. Han dog 2002. Och Joakim hade satt ihop utställningen med nån stiftelse? Joakim och jag råkades ju i Göteborg senast. Innan dess 1981 i Marudd. Han hade tagit omslagsbilden till Ulf Lundells Kär och galen och visste att den skulle bli stor. Och jag har haft mina försänkningar till fotoskolan och Saftra. Kaila och Vuorimies. Mitt fotograferande finns med, men det blev inte riktigt av, och det bara fortsätter i snapshotandets tecken. Men jag samlar mig och får nöja mig med dom bilder jag tar och kanske välja ut de bästa, och publicera dom i Print on demand, precis som texterna. Och vad var det för meriter jag skulle göra? Lära mig ljudprogram, koppla ihop och upp. Lära mig program som Illustrator, utskrifter på egen skrivare kanske, Garageband eller nåt annat. Föra över filer från vinyl till waw. Allt åländskt kunde jag börja med. Men det måste väl finns utrymme. Kanske skulle satsa på att få allt på en sticka. Och kanske göra nåt åt radion. Ålrockens historia, eller det bästa från Mariehamn Winter Jazz? Producera egna program på egna maskiner såsom jag gjorde i Parkstad; Varma vindar från andra sidan vägen. Eller en symfoni per månad nästa höst. Genomkomponerad timme? Och nu behöver jag nog en öl.
Ser tillbaka på WOMEX och konstaterat att det kunde varit bättre. För mycket stående i tält och Atrium. Som tur fattade vi gamlingar att man kunde sitta på basskåpen längst bak. Det var vrålande musik på andra sidan tältet. Bästa gunget stod Moh ! Koyate för. Tyvärr hörde vi bara de sista fem minuterna. Vanligt plock och plock. Det var Kachimba4 från Okinava som uppehållit oss inne i Müpa, Palace of Arts. Var mest kubanskt de körde, bl.a. Guantanamera.
Bela Bartok-salen bjöd lördag kväll på Wu Man från Kina/USA. Kvinna på Pipa. Riktigt fint och varierat trots bara fyra strängar.
Inledningsvis på torsdagen fick vi höra Aziza Brahim i stora salen, långt bak och störda av mycket vandrande. Tog sin tid att orientera sig, och att överhuvudtaget komma in. Blev visst utsålt.
*26*
Det blev lunch på Rice och promenad till Tzara vid Norrmalmstorg. Bad att få gå till Fotografiska som var huvudorsaken till att jag kommit över. Det gick bra och det var bra och jag konstaterade att jag gått över 20 000 steg när jag kom tillbaka till Slussen. Nu har det blivit 5000 till. Har alltså gått gått gått. I skinande sol och ältat idéer. Om firmalösningar och varför jag skulle slå mig loss. Jag har ju ett jobb redan som Anni sa. Jo men orkar jag med att gå där degraderad? Jag ska driva, jag skall filma, jag skall göra min musik. Till vilken nytta då? Det går väl att göra på fritiden? Men det är skönt att göra saker mer när man vill. Nåväl jag ältar på.
Tog upp att man kanske skulle åka till Beverly Hills i vår. Anni vill komma med, och hon vill till San Fran. Och jag vill till Eckerman igen. Hyra bil och köra över kontinenten när den nu en gång ligger där och man ännu är på gång. Ta chansen. Och möjligheten.
Och så borde jag ordna med boende. Var skall jag bo? Skall jag sälja Ålandsvägen? Ska jag renovera Neptunigatan. Och vad med Alma? Och hur ska jag bli av med det överflödiga? Hyra loppisbord och låta firman ta inkomsten? Kan jag spela dubbelspel och ska jag göra det? Måste tala med någon på banken som kan rådgöra hur det är smartast att göra? Borde skriva ner det, frågorna, för det är så mycket.
Får ta och lägga upp en radda streck. Frågeställningar.
- Hur mycket får man ärva skattefritt? Det borde fixas till jul.
- Kan jag köpa morsans lägenhet och på så sätt slippa arvskatt?
Ja ja tar det en annan dag. Men det är klart att det ligger där och skaver medan jag flyr bort. Måste bli mer organiserad. Ännu mer. Och ännu har jag helgen på mig av semester. Men det var nog idag jag hade den semestrigaste dagen. Den dagen när jag var och kollade Christer CHR Strömholm på Fotografiska. Han dog 2002. Och Joakim hade satt ihop utställningen med nån stiftelse? Joakim och jag råkades ju i Göteborg senast. Innan dess 1981 i Marudd. Han hade tagit omslagsbilden till Ulf Lundells Kär och galen och visste att den skulle bli stor. Och jag har haft mina försänkningar till fotoskolan och Saftra. Kaila och Vuorimies. Mitt fotograferande finns med, men det blev inte riktigt av, och det bara fortsätter i snapshotandets tecken. Men jag samlar mig och får nöja mig med dom bilder jag tar och kanske välja ut de bästa, och publicera dom i Print on demand, precis som texterna. Och vad var det för meriter jag skulle göra? Lära mig ljudprogram, koppla ihop och upp. Lära mig program som Illustrator, utskrifter på egen skrivare kanske, Garageband eller nåt annat. Föra över filer från vinyl till waw. Allt åländskt kunde jag börja med. Men det måste väl finns utrymme. Kanske skulle satsa på att få allt på en sticka. Och kanske göra nåt åt radion. Ålrockens historia, eller det bästa från Mariehamn Winter Jazz? Producera egna program på egna maskiner såsom jag gjorde i Parkstad; Varma vindar från andra sidan vägen. Eller en symfoni per månad nästa höst. Genomkomponerad timme? Och nu behöver jag nog en öl.
*27*
2015
Skrev ett mess där jag kallade mig Moloken innan jag drog från Tammerfors. Skrev det för att det lät bra. Var irriterad över att S per telefon yrat om att mamma yrat. Blev frustrerad på att han skulle ringa och säga att jag borde ringa upp och trösta henne. Att det skulle hjälpa. Det trodde inte jag, och lät bli. Han fattar inte att det leder till mer frustration när man inte når fram och inte heller kan göra nåt.
Och vad finns det då för synonymer till Moloken? Kunde kanske skriva en:
BEDRÖVLIGT MOLOKEN BLUES / 2019
Ja jag säger just det
Så att du vet
Att jag e
Dyster, bister och butter.
Deprimerad, förstämd och glädjelös.
Grå, ledsen och melankolisk,
E d de jag e.
Nej nej nej
Jag e
Mulen, modfälld nedstämd.
Missmodig nedtryckt och sorgsen,
Svårmodig, trist och tråkig,
Tungsint, vemodig, nere
Deppig, betryckt, vissen och modlös,
Nedslagen, sorgmodig, tröstlös
Ja jag säger bara det
Så du vet
Att jag e
från vettet låg och bedrövad
Ja jag säger just det
Så att du vet
Att d e
Eländigt och fruktansvärt,
förskräckligt, gräsligt,
hemskt och hopplöst.
Sorgligt, uselt och dystert dåligt
Fasansfullt, fasligt, förfärligt
Hiskeligt horribelt
Oherrans ohyggligt
Otäckt och ruskigt rysligt
Ja jag säger bara det
Så du vet det
att d e
Vedervärdigt, gruvligt och nedrigt
Vidrigt läskigt olidligt
Beklämmande ledsamt och tragiskt
Vemodigt helkass
miserabelt och ruttet
Ja jag säger bara d
D e annat d
än att banka bäver
Förnöjer mig med att leta synonymer och hittade banka bäver mitt i hela smeten.
***
Klockan närmar sig midnatt och det skulle finnas att skriva om innan båten tar iland i Långnäs om en timme och en kvart. Men det är kyligt om fötterna och termometern kryper ner mot noll. Körde från Tammerfors kl 14 via Janakkala / Virala för att hämta rakapparat. Lyssnade till DJ Bunuels Deluxe på bilradion. Mörkret föll en timme tidigare än beräknat och det skall visst dra ihop sig till storm. Det regnade så smått och smutsigt och Johanna Juhola trodde att jag var någon annan. Och varför skall det skrivas rapport, när det inte känns som om det vore någon vits. Och engelskan är så stapplande. Namnen fastnar inte längre. Det är faktiskt rätt eländigt. Eller snarare ganska.
*28*
Det började med att jag skulle söka Monday Monday med
Mamas & Papas och slutade i indisk nyhetssnutt om
Super Moon Day via
Ja vad tusan kan man säga? Att det är halt ännu. Postiljonskan rasade omkull med kassar och väskor utanför Vreten. Stannade upp och kollade läget. Hon hade klarat sig med endast ont i handen. Jag sade att Robert J borde skaffa vinterdäck åt henne, men han har inget med det att göra, är mest på kaffe.
Halkan gjorde att jag bestämde mig för att försöka få kontakt med mor per telefon, och det lyckades via kansliet. Hon tyckte det var bra att jag stannade inne. Dessutom är jag trött efter att ha sovit dåligt och spänt mig för jobbet.
Månne det är fullmåne, såg lite så ut, utan att jag tänkte mer på det, häromdan. Måste nog vila, men kanske inte ta en lur. Ta en slurk och lägga mig på soffan och lyssna på nån skiva innan Metal Evolution kommer på Teema. Kanske redigera lite dagböcker om jag bara orkar. Idag har jag redigerat stadens nya webbsidor. Får fortsätta imorgon när det också är sista veckomötesdan. Borde väl få arbetsavtalet skrivet också. Och göra SS-affisch.
*29*
Vet inte hur jag kom att tänka på Jimi Hendrix och hans låt I Don't Live Today. Maybe Tomorrow. För nog lever jag. Kanske det var det att jag ännu inte skrivit något här i bloggen idag men att jag ju kunde göra det imorgon, kanske. Avslutade ju gårdagens brev i morse, och skrev en blues. Kunde väl överföra det, sedan när jag kan och komplettera dagen senare med vad som hänt förut, ifjol, i förfjol, och på 80-talet. Men det har ju egentligen gjort för dom flesta dagar resten av månaden. Men inte vad som sker nu. Formulera det som dykt upp idag när jag vandrat kring i Santiago. Lite av varje. Katedraler och bibliotek. Känslor och glömska. Ensamhet och frihet. Funderingar och underfundringar. Språk och uttryck. Intryck och livsfilosofi. Konsekvens i sentens.
Hej hallå mor Maj-Lis, här är det trångt i flygfåtöljen.
En ny dag randas och det ser ut att bli sol. Tog en dusch och förbereder mig för en tur på stan. Spännande. Får återkomma till helgen och berätta litet om vad jag upplevt och tyckt. Ha det utmärkt så hörs vi. Kram från sonen.
Det tog mig så gott som hela dagen att ta mig till Marseille där det finns uppkoppling på hotellet. Det är nån som drar stockar bakom väggen. Det tänkte jag göra också, snart. Vi får väl snarka i kapp. Hann ut en liten tur på stan och tittade på fiskebåtarna i hamnen. Borde ha tagit på mig skjorta, det är lite för kallt med t-shirt under sommarjackan redan. Imorgon drar jag alltså vidare, men jag har hela dagen på mig att explorera.
Det var den 14nde juli då bilden togs. Då var det varmt. Det var innan magen krånglade på riktigt. Och nu faller natten på, i slutet på oktober, någon annanstans, där hundarna skäller i skymningen, mest hela dagen. Horder av turister går längs de stenlagda gatorna. Och så känner jag en atmosfär som jag har glömt, och lämnat efter mig. Men den finns, i södra Europa. Är annorlunda.
Disigt idag i Santiago. Har spenderat morgonen med att uppdatera mig på nätet och snart är det dags att ta sig ner till centro och göra en reservation till tåget mot Madrid på söndag. Det slamrar i korridoren så det är väl städning på gång. Undrar vad temperaturen är ute? 15 och soligt säger Yahoo. Och på Klinten 5 grader och molnigt. yr.no lovar bättre väder här, får hoppas på det.
Det blev bättre väder. Solen skiner så svetten lackar. Pilgrimerna vandrar förbi baren Porta do Camino. Dom har gått längre än jag. Igår gick jag 11,7 kilometer. Idag 7,6 hittills. Har försökt koppla av, men har fortfarande bråttom. Igår fixade jag konsertpass, det ordnade sig bra. Inte lätt när man inte riktigt vet hur saker går till och då kan man oroa sig. Det blev en riktigt lyckad kväll med massor av bra och svängig musik från bl.a. Cuba, Polen och Spanien. Den största överraskningen var ett kolombianskt / belgiskt band som hade ett fruktansvärt tryck och varierade sig. Hade blåsare och uttänkt show. Koreografi och känsla. Hette La Chiva Gantiva och det var på vippen att jag missade dom, men det var kö utanför teatern så det luktade något extra. Jo det fanns plats. Missade det mesta av kineserna Ajinai, men det gjorde ingenting. Träffade också mina gamla bekanta Tapio, Jaana-Maria och Ken Day på konserterna.
Idag ramlade jag in på en konstutställning av vidlyftigt slag. Staden är visst europeisk kulturhuvudstad i år så dom satsar lite extra. 18 stationer med modern konst, videoinstallationer och talande bänk. Skulle ha slutat med bänken, men jag gick rutten baklänges, så började med den. Så kan det gå, som Kurt Vonnegut skrev. Men då menade han nog inte Santiago de Compostela. Det egentliga slutet var att man kunde spela in sina hjärtslag under 43 sekunder och skicka det till Japan! Man fick med sig en cd med ljudet inspelat. Det skall jag nyttja i något musikaliskt verk när jag kommit hem och kan förflytta ljud från cd till iTunes. Christian Boltanski hade gjort verket som kallades Les archives du cœur.
Nu betalar jag här på Porta do Camino och drar vidare mot posten för att köpa frimärken
Men innan posten blev det mer konst när jag förirrade mig till deras museum för modern konst. Där blev jag ett längre tag och lät de spridda tankarna löpa. I kyrkan bredvid fanns fortsättningen på On the Road, och där var Javier igen. Han som spelade in mitt hjärtljud på förra stället. Så då träffade man en ny flyktig bekantskap igen. Ja vad är det vi människor håller på med. Vallfärdar och skövlar. Spelar Allan och tövlar. Köper frimärken och skickar kort. Om en timme spelar Sekouba Bambino på Praza da Quintana. Han kommer från Guinea-Conakry, där även min lärare i fransk konversation Boubakar Sangaré kommer från. Lika långt dit som hit ungefär, för dom och mig.
Folk sätter sig ner på serveringen och läser böcker. Jag sätter på Spotify och fortsätter med att lyssna till La Chiva Gantiva. Det svänger fruktansvärt. Folk kommer i horder, några solo. Ser ut att bli problem med att ta sig från staden. Får improvisera. Inte så lätt som man kan tro. Och jag fortsätter med pekfingervalsen innan jag går över till att skriva med två fingrar på skärmen.
Och gårdagens konserter var absolut värt priset för att komma hit, även om det alltså kan bli svårt att ta sig bort. Två riktigt fina upplevelser var Ethiocolor och Batida. De senare var en överraskning från Angola med mycket bra bakgrundsfilmer och krigskritik. Delade ut visselpipor till det sista numret för kvällen. Fick med mig en som souvenir. Och Ethiocolor från Etiopen hade mycket att bjuda på. Klädbyten för dansarna och sångmikrofonen gick runt från mogen man till högljudd kvinna och skallig man. Riktigt riktigt bra som Simon brukar säga. Leendena var breda och förnöjda. Glädjen spred sig.
Här skall det fotograferas. Kyparn får ta hand om en telefon, svårt att få till det. Har själv fotograferat en del men inte mycket. Jan Sundman vill ha med mig i Obscuras styrelse. Jag får väl se vad jag kan tillföra. Låg och tänkte på det imorse. Tycker det kunde vara mer kvinnor, verkar mest va pojkar som styr nu. Dom vill ha med mig för att jag tänker annorlunda och har kontakter till staden. Och jag tänker med fasa på jobbet och om hur det skall bli att komma tillbaks igen. Hur jag skall orka. Modellstaden snurrar runt i tankarna. Såg i Nyan på nätet att många skrivit under, mot en flytt. Det finns där och det finns här hos mig. Och på nätet. Där man själv fastnat.
Söndag på tåg ända till Barcelona
Steg upp arla i vintertid, så en timmes sömn vann man. Det hade ordnat sig med platsbiljett på kvällen, gällde bara att komma upp och iväg till stationen i tid till 8.34. Var inte uppe så länge. Den var väl 1/2 2 när jag fumlade med klockorna i apparaterna. Var osäker på om det automatiskt skulle slå om. Men det ordnade sig och nu kan jag slappna av tills Barcelona, dit vi kommer 5 över 9 ikväll. Gäsp. Söker upp lite musik i lurarna och sluter ögonen.
Det blev Lykke Li och snart är vi på nästa mellanstation efter Bembire. Och jag kan titta tillbaks innan jag tittar framåt. Bokstäverna hoppar och tåget skakar, men är ändå bekvämt. Finns utrymme att sträcka på sig. När tågbiljetten ordnade sig igår kväll blev det lättare att vara. Blev lite plock bland utbudet här och där, katalanskt, kamerunskt och brasilianskt. Fick smakprov på nästan alla akter i tältet. Philip Page, en Texasbo som bor i Helsingfors tyckte man kunde vara nöjd om man sett tre riktigt bra band, och jag höll med och hyllade också La Chiva Gantiva. Philip är en gammal bekant, vi träffas ibland kort men gott. När Ester Rada från Israel med fin soulig röst avslutade kvällen för min del så var det skönt att dansa lite med Jaana-Maria och Teshome. Hon hastade vidare för att kolla ett annat band, söker artister till Etnosoi-festivalen i Hfrs. Bad henne hälsa hem till Joe och sa att vi kanske ses i december.
Det känns lite vemodigt att bege sig från ett ställe som börjar bli bekant. Igår tog jag mig en busstur runt stan för att få lite perspektiv. Blev inget av idén att ta sig ut till kusten och kolla fiskarna. Vilade hellre och skrev. När jag gick hemåt genom den medeltida staden så tyckte jag det var magiskt. Men vad gör man med magin om man inte har nån att dela den med. Nu delar jag den, men den kan vara svårt att känna av på avstånd. Man måste vara där och då. Jag har varit där. Det var det värt. Ikväll är jag i Barcelona igen och kanske kan känna igen mig, leta upp platser man varit på förut. Senast 2008 med Mia. Då när sparvarna åt brödsmulor på Miró-muséet. Och sangrian serverades i jätteglas på Ramblan. Allt är öppet, allt är möjligt, utom det omöjliga. Får se. Proxima estacion, nästa station på väg mot följande destination. Det är skördetid, och majsen torkar. Och jag undrar vem som nu är president i det här landet. Förr visste man, kände till Franco, och vackre Felipe Gonzales. Men nu kvittar det väl egentligen.
Man vill befrämja sina olikheter i provinserna. I Galicien talas gallego, galiciska, som bär spår av portugisiskan i uttalet, men orden är mer spanska (kasteljanska). Något går in, men namnen glöms bort. Vad hette hon nu damen på hostellet, frun i huset. Alcires? Gubben hette A Rodriguez, det stod på kvittot. Hon hade kommit från Alicante på andra sidan, mot Medelhavet. I Galicien är det Atlanten som gäller. Hon tvättade lite av mina kläder och vägrade ta betalt för att jag var ute i tid och hon ändå skulle tvätta hemma. Jobbade hårt. Det fixades mat, tvätt och pensionat. PR (pensionat-restaurant) Tambre hette stället. Tambre var en flod. Hon pratade på och jag förstod det mesta, men kan alltid kunna mer, ta reda på. Jag behöver inte, men jag vill. Alla nymodigheter med dataprogram och teknik har jag allt svårare att ta till mig. Tror ibland det är utslag av demens. Men så kommer det igen.
Det blir slätare och slätt. Skulle kanske ta och läsa en novell av Alice Munro, nu när jag har tid på mig. 8 timmar till Barcelona.
Halv timme försenad, halv timme kvar. Förr fanns det en skämttidning som hette En rolig halvtimme, ha ha. Och var ska man sova i natt. Det är det många som inte vet, men även denna natt skall genomlevas, och det är väl spännande att inte riktigt veta. Det är därför man går ut, far ut, för att se vad som kan hända om turen är framme. Och så får man hoppas på att den härskar, turen, och att den inte går en förbi, men att man ändå har vett att undvika fällorna man kan falla i. Nu gasar föraren, han vet att han är sen. Det drar ihop sig. Det slår lock för öronen. Det är söndag kväll. Vad det nu kan betyda? Måndag morgon snart. Tja inte verkar jag få iväg det här nu eftersom det inte finns nån uppkoppling och jag borde väl redigera lite så att det blir läsligare, och trevligare. Försöker fånga dagen men även göra mig förståelig. Inte så kort, inte så koncist. Det får bli finlir någon annan gång.
Fick sova ut på ett förmånligt vandrarhem 1,1 km från tågstationen Barcelona Sants. Hittade det på Booking.com, efter att ha beställt mer minne från Sonera för 2,99. 50 MB. Räckte till för att ta reda på vad som erbjöds i närheten. Och man kan väl säga att jag hade tur. Var lite osäker på om det fanns plats så sent på kvällen. Hade lite svårt att hitta sista biten. Men med elektronisk karta ordnade det sig och jag fick en bädd ovanpå. Tur att jag kom mig upp. Skulle ha varit svårt för några år sedan, eller svårare. Gick mig sedan ut en liten tur i environgerna, tog en öl och lite tapas, omelett, pastej och krokett. Vid midnatt gav jag nästan upp för dan, men tog ännu en San Miguel på restaurangen Galicia som låg i samma hus som hostellet. Ett fyllo störde lite, men personalen tog det med ro och skrattade.
Orkade inte sätta energi på att snurra runt i obekant bekanta Barcelona och kollade upp att nästa tåg norröver gick 11:16. På det sitter jag nu omgiven av en svensk storfamilj, eller vad dom nu är. Vid frukostbordet satt två marockanska fransyskor och slog sig i slang. Dom tyckte att jag pratade franska bra. Tuggade på. Lyfte på hatten för att jag påstod mig kunna 5-6 språk. Tycker det går trögt men kanske franskan lossnar bara vi överskrider gränsen om ett tag. Dags att titta ut, se sig omkring. Spara energi.
Svenskarna steg av i Girona. Tjattrade länge om det. Jag skall passera gränsen och vänta en timme innan jag drar vidare. Tittar på kartan och planerar och försöker få dagarna att räcka till. De 5 resdagarna och 5 övernattningarna. Kan kombineras. Kanske skulle gå på klubb i kväll i Marseille. För det är nog dit jag är på väg om det inte blir Avignon 42 år senare, eller både och. Tål att funderas på. Först skall gränsen passeras. I Marseille drunknade farfar och i Avignon var påven på flykt. Var där med Skini och nån annan, kanske Brita. Det har jag glömt. Kommer ihåg att dom for ner till kusten och blev våldtagna av 8 araber. Kom tillbaka nästa dag till trygga Tom som väckts av polisen på morgonen. Polisen sa att man inte fick tälta under bron. Sedan bjöd dom på Gauloises. Jag kunde ha blivit fast. Fortsatte genom Jugoslavien till Thessaloniki och därifrån till Korfu. Eller var det en annan gång? For igenom Italien också. Från Bari till Bar. Det är en röra nu, det som hände för 40 år sedan. Men jag kan ju hitta på. Men det där med 8 araber måste jag kolla upp med Eivor när jag har nät.
Lyfta på hatten ja. Den lämnade jag visst kvar, till stor förtret, på härbärget i Barcelona.
19:43 skall man vara framme i Marseille om man byter en gång på vägen, i Beziers (nej det skall nog vara Besierz, nej inte ändå) eller Nîmes. T.ex. Det lär bli vackra landskap som passerar om man skall tro kartorna. Och var var jag nu igen? Cebère står det på väggen. Och tåget går mot Avignon. Bara att åka med tills man bestämmer något annat. Raden av namn som räknas upp känns igen. Körde ner i slutet på november 1991 med en kolerisk bebis. Det var väl i Agde som hon satte igång att skrika, gråta, just när man skulle till att äta. Och man kan glutta på Medelhavet allt emellanåt. Det duger.
Det är måndag och en hel arbetsdag går åt till att resa, men i egen takt. Kan hoppa av om jag vill, men varför det? Jag kan sluta när jag vill, men har ett mål. Att se den plats där farfar dog 1932. Sedan så ska man väl hem igenom Europa. Som Jan Hammarlund. Men han åkte väl ut. Han ville leva här, i Europa. Det är som Die Mauer med Ebba Grön; Vi skulle få leva här x 3. Halt här får ingen passera! Om man skulle ta vägen förbi Berlin och se vad A-Trane har att bjuda på. Kolla om Victor e där. Associationerna kommer flygandes från minnesbarken. Var fartyget Mozart en bark? Kommer inte ihåg, men det går att ta reda på, när man är uppkopplad. Jag sparar megabyten tills jag hittat boende med Wi-fi.
Nästa stopp Perpignan, och jag tycker mig minnas hur jag lutade mig ut genom fönstret och lät vinden fläkta mitt långa hår. Dom var annorlunda då, tågen. Man kunde luta sig ut. Var väl på väg mot Andorra, för till Francos Spanien kunde man ju inte fara. Det var omoraliskt att stöda diktaturen genom att bara vara där och konsumera. Men sedan i februari 1974 bar det av till Marocko och då skulle man ju genom landet iaf. Stannade nog inte till, men på båten över sundet till Afrika träffade jag några ålänningar, det hördes på dialekten. På vägen tillbaka skulle dom ha extra betalt för att tåget var så snabbt. Ett tåg som det här, quizas, kanske.
5 timmar på väg och det har ställvis varit vackert. Här kan man ladda upp maskinerna för det finns uttag. 1,5 timmar till Nîmes. Tror jag åker med dit och ser mig omkring en timme. Det går tåg senare till Marseille som verkar bli mitt mål för dagen. Det är så behändigt nuförtiden när man kan ladda ner en app och kolla tiderna där, om man har ström. Och apparat.
Så blev det rusning i Montpellier. Har varit så lugnt och avslappnat. Nu sitter tre små asiatiskor och snattrar runt samma bord. Och så sägs tåget bli 15 minuter försenat när det bara var en halvtimme kvar. Jag läste lite Munro och kommer ihåg när jag läste "Hundra år av ensamhet" på en tågresa ner genom Europa på 70-talet. Fråga mig inte vad den handlade om. Nånslags släktkrönika som vimlade av namn. Den fantastiska realismen. Och Maquez skrev manus till en serie kubanska filmer som gick på svensk TV sent om nätterna. Var betagen. Och tåget står fortfarande still. Ett annat kör förbi. Un, deux, trois som man säger på franska, trots att skrivkorrigeringsprogrammet vill få det till något annat, men inte längre, när "jackärmarna" (jag kämpat) med att rätta till. 15 minuter, pytt tänkte jag, och så går det på räls igen.
Blev en timmes bytetid i Nîmes så jag passade på att reservera retur tills imorgon. Retur norrut. Reser om ett dygn hela natten mot Mulhouse på gränsen till Schweiz där jag tänkte äta lunch med f.d. sekreteraren, numera verksamhetsledaren i Ibby, Liz Page. Det var i IBBY, Internationella barnboksrådets styrelse jag satt åren 1996 - 2000, så det är ett tag sedan vi sågs. Men vi är vänner på Facebook och det skall bli intressant att se hur högkvarteret på Nonnenweg i Basel ser ut. Tog sovvagn och det kostade 18 € extra, men billigare än hotell. Får se vad jag får tag på när jag är i Marseille, om lite på en timme. Det är mörkt ute och havsluften kyler till en aning. Igår hittade jag till vandrarhemmet genom att följa kartan på telefonen. Får nog ta och ladda upp med 2.99 igen även om jag haft fånen avstängd det mesta av dagen. Man har ett visst antal megabyte och det meddelas att jag redan använt 80%. Och swosh så tar det slut.
Snacka om att fastna i trafiken. Vägen mot La Joliette blev längre än den var, tidsmässigt. Men då kan man ta fram anteckningarna och rista ner nåt. Såsom att hon slog ut håret som inte var så långt. Och att jag köpte mig en specialöl som man skulle få tag på där 35an slutar. Köpte den på turistinformation och en kylskåpsmagnet. For ändå ut och drack ur. Sedan föll skymningen. Och trafiken stockade sig, men ännu är det ingen fara. Hade tänkt ta mig en titt på distriktsbiblioteket och utställningarna där, men dom stänger visst om en halvtimme. Allt stänger tidigare här och är dyrare än i Santiago. Millimetrar kryper vi fram. Som blir cm dm och m och så stopp igen. Säg inte att det är blindtarmen. Säg inte det.
Och det blev inget av att besöka Port Saint Louis. Ville varken hyra vespa eller bil. Och man borde fara via Arles om man skall komma dit kollektivt. Från Marseille är det runt 80 km. Kanske en annan gång! Köpte en knallröd keps med Marseille broderat på. Var nedsatt till 5 €. Vågade mig inte på den rosa. En gammal stad, 2600 år talas det om och kulturhuvudstad ifjol. Men på måndagar och tisdagar händer inte mycket som jag hittat fram till. Nämen sätt fart på nu buss. Baken börjar smaka hårdplast. Bra bit kvar i denna trängsel. Jag vill ut och sträcka på mig.
Det tog slut så klart. Blev att ta metro och då tog jag den till justa stället jag var på idag. Notre Dame de Monjuit. Där valparna sprang och folk lunchade avslappnat. Skönt torg. Lite som Maria, men mindre grönt. Tystare på kvällen så jag gick neråt och tappade bort mig. Var in i skivaffären Lollipop. Kollade kartor på fånen så det ordnade sig, tack och lov för den digitala tekniken. Skulle hämta väskan på hotellet och tog för säkerhets skull metron till Saint Charles. För att slippa hets.
Var 100 minuter i tid och i behov av postlåda och varm mat. Hittade postlådan och efter lite kringelikrok också Bistrot Des Escaliers. Tog dagens rätt för att undvika trubbel och ekonomisk krasch. Och husets röda. Visade sig vara anklår och spagettifjäril med grön sallad kontaminerad av majonäs. Tog tre röda glas och hoppades på det bästa. Tog mig upp för jättetrapporna och möttes av digital skylt som sa 1:48 en retard. Det betyder 10 i 12. Och nu e hon 22:13. Skulle alltså ha gått redan.
Undrar hur magen tålde ankan. Man skall gå genom sina prövningar. Nåväl, postade korten jag skrev vid spår F och undrade "Ou est le bar?". Begav mig och hittade ett hak. Där det röktes inne och spelades hits från 70 framåt. Slick. Michael Jackson typ.
Tar en Leffe till och kopplar av.
Ska man va Ericson, eller ecrivain. Så ska man. Det ha varit reggae och textande med Maria. Stället lossnar och folk kommer in och köper tobak. Men Hemingway ha inte synts till. Han är väl förgången. Det är andra tider nu, men det är. Och vi är här. Fortfarande. Rökande ringlar och tiden går. Kul att se klientelet som kommer och går. Dom som kommer in och köper nikotin. Folk i närheten. Footsteps on the Dancefloor. Jag ger tummen upp. Oas mal. Huset bjöd på en Leffe. Man e accepterad.
Sedan begav man sig med tummen upp, bara för att mötas av att tåget var 3:30 försenat, vad nu det betyder? Halv 2? Och nu är hon knappt midnatt. Det måste man nästan pissa på. Och nu har musikansvarige börjat spelat franskt. Det gillar jag oxå. Rendez-vous rendez-vous. För fan det är tisdag. DJn söker mer musik på sin fån. Je t'aime Amor. Ägaren sopade upp. Eller vad det han, som frågade varför jag tog foton. Souvenirs! Varför inte göra ett fotoreportage, på en bar vid stationen till Frankrikes näststörsta stad.
IT came. And IT Went and IT's all too late.
Man har varit med om ett och annat, men aldrig om det här. Och det är inte så dramatiskt som det låter. Men nu sitter man här i den sena natten. Glor på tangentbordet medan bröden gräddas och trafiken kommer igång, ännu en gång. Det kyler på liksom. Och nya mål hägrar när dom förra for sin väg
Jo det blev mycket Leffe och rätt kul, men noll kontroll. Tåget for och fingrarna dansar hur dom vill. Så låt bli låt bli.
Så sitter man här i Arles och väntar på sovvagn till Mulhouse. Den som jag missade i Marseille igår. Tog första tåget till Arles, betalade 15,30. Somnade nästan till och var där i ett huj, ett dis. Funderade på att ta in på vandrarhem eller hotell, men hittade inget i Port Saint Louis, dit jag ändå tänkt bege mig.
Började dock med att ta en promenad längs Rhône i gryningen. Med väskan på släp. Vacker morgon, mycket vacker, blev bra bilder. Vandrade efter ett bra tag in i den medeltida staden. Det var magiskt. På hörnet låg Pharmacie de Vincent van Gogh. Och det var mycket artisteri över allt. Bra stämning. Hittade en restaurang som var öppen och fick mig café au lait och croissant. Tog sedan reda på hur det var med bussar ut till kusten och den första hade just gått och följande skulle gå först lite över elva. Försökte lämna in väskan på busskontoret. Damen sa att kanske på turistkontoret, men fick nej där också. Men på stationen skulle det finnas, fast dit var det långt. Men jag hade tid så jag tog mig dit och bestämde samtidigt att fara med samma tåg som jag beställt plats på igår, men nu från Arles. Kommer senare och kostar mer. Konstigt. Jag ifrågasätter, men sätter mig inte emot. Tragglar på med franskan men det går långsamt. Väskan kunde lämnas på ett kontor utanför stationen. Var ingen där, men kom. Dom skulle ha öppet till 19. Och sista och enda returbussen från Port Saint Louis skulle komma vid halv. Så då blev det bara att komma hit till stationen och vakta väskor och skriva ner nåt om dagen, även jag är jättejättetrött, och orkar ingenting, som jag skrev åt Mia. Det går väl upp och ner. Inte skall man få vara glad hela tiden. Fruktar galenskapen. Den som tog sig ut på Cuba 97 och sommaren 2006, speciellt. Och då orkar jag inte leva intalar jag mig, men visst gör jag det, även om det kan kännas tröstlöst. På spaning efter flydda dagar på plats och ställe.
22.47 skall tåget gå, Mon Dieu. 3,5 h. Hej och hå, glada vi till gruvan gå. Kanske skulle ta och skriva en låt. Ta en öl. Eller berätta mer om dagen. Eller poema mig? Fortsätter att berätta att jag istället för att invänta bussen på stationen tog en spatsertur till stan. Det var utmärkt väder. Och var hög på det och tröttnaden. Snurrade runt i staden och tänkte att jag ju kunde ta nästa buss. Varför hasta. Blir alldeles med god tid i PSL ändå och Arles va så skön. Gick runt och tittade och stötte på en musikbutik där en melodica låg i fönstret. Kunde inte hålla mig, kostade bara 26 € med bag. Så nu skall det släpas på den. Jag vill hem! Tids nog. Tänkte att jag kunde spela Blott en dag vid farfars grav.
Så blev klockan 19:59 och under tiden som gick, gick även jag efter att ha packat om. Drog på allt i stinna väskan. Hittade en öde bar en bit på vägen in mot staden. Så jag gick in och beställde ett glas Leffe. Men det gäller att vara försiktig och lyssna till kroppen. Vill inte ha huvudvärk när jag vaknar upp i Mulhouse.
Tog alltså bussen ut till PSL. Till La Douane. Tog lite på timmen. Cypresserna ståtade längs vägen. Van Goghska landskap. Havet låg utanför kanalerna. I ett gammalt torn huserade turistinformation. Så jag gick in med fjädrar i rödvita Marseille-kepsen. Flickan sa något som jag inte förstod, så vi gick över till engelska. En andra kvinna hade en 5-årig son som hette Tom. Ljuset var hårt. Jag tjattrade på om min farfar och hans drunknande 1932. Frågade efter kyrkogården, begravningsplatsen, cimitiere. Det fanns på kartan så det var bara att traska. Men först nåt att äta och dricka. Blev sallad med kött för det fanns varken fisk eller annat från sjön. Beställde in en halvliter rött från det lokala distriktet. Utmärkt. Var riktigt pigg och pratsam. Nu kämpar jag på. Axlarna höjs, huvudet sjunker.
Sedan började jag gå längs kajerna och tala in ett röstmemo åt mina barn. Det blev ungefär en kvart. Sedan fortsatte jag vidare i den stekande solen. Blev osäker på om jag gått förbi och fick fråga en fiskare, som sade att det nog var en modig kilometer kvar. Jag hastade. Men innan det hade jag varit in på förbjudet område, en gammal risfabrik som var utsmyckad med tags och grafitti. Nån rörde sig i dunklet, jag travade på och fotade. Kanon.
När jag äntligen kom fram till begravningsplatsen så visade det sig att den inte fanns till 1932. Värdarna verkade lite sura, men jag pratade på. Var väl lite full av rödvinet. Tungan flöt på, men hackigt. Tankarna kom. Men någon Eckerman var inte begravd där. Var det han som jobbat åt Napoleon??? Gick in och tittade på den mycket speciella platsen som man inte fick fota. Så jag respekterade det. Men där fanns till och med rum som man inrett med blommor och bilder och materia. Mycket foton. Glänsande granit. Tulpanallén och andra blomster- alléer.
Kanske jag skall ta och prata med barägaren ett tag? Han tvättar och putsar.... Vill stänga.
Att ta sig tillbaka till La Douane var inte så lätt. Buss nr 3 gick nästan framför näsan, och det tog en halvtimme att få tag i taxi. Men det ordnade sig. När kvällen kom, kom frossan så smått. Så jag tog på mig skjortan som jag rensat av mig i värmen. For till tornet och berättade att ingen Eckerman var placerad på gravplatsen. Den fanns inte 1932. Men foton fanns på strandpromenaden, fotograferade dom. Köpte ansjovis åt Alma och sylt åt nån. Mamma? Mia tycker synd om henne och visst gör det förfärligt ont. Tillräckligt för att bli galen. Och Mia nojsar igen, usch. Gör mig kanske också galen.
Och följande timme är slagen om två minuter, 21.00.
Och igår var allt försenat p.g.a. suicidal, självmord. Usch hemskt.
Undrar om jag glömde laddaren i Marseille. Får köpa en ny i Basel. Och toaletterna är stängda för renovation, och jag som tänkte raka mig. Undrar var det finns kontakt?
Hittade allt. Hade glömt mina tabletter inatt, så köpte en flaska vatten och svalde. Och det fanns hundvalpar och kattungar i djurbutikens fönster. Grymt men sött. Undrar om dom hunnit bli avvärjda. Sköna typer.
Tågar vidare.
Och förmiddagen var pratsam och natten vilsam. Fick sova nästan 7 timmar och vaknade halv sju och skulle kolla tiden. Telefonen hade dragit ur och jag undrade om jag åkt förbi. Hann klä på mig och ordna till i god tid och vid gott mod. Tog en café au lait med croissant i Mulhouse och for vidare mot Basel där Liz mötte upp. Tog spårvagnen till Nonnenweg och pratade om vad som hänt och vad vi gjort. Flöt på och snart var det dags att luncha, i en gammal saluhall. Blev libanesisk vegetallrik för min del.
Tyskland sveper förbi. Solen skiner och Baden-baden skall passeras. Vid gränsen kommer tre tullare och frågar om man kan tyska. Hon med kalla ögon sköter snacket, om var man kommer ifrån. Om man stannat i Basel. Och om det är allt bagage man har. Hon lutar sig fram och berättar att om man för mer än 10.000 € över gränden så skall det deklareraß. Jag börjar skratta och säger att So viel Geld habe Ich nicht, ha ha.
Skrev en låt igår kväll och nu ska jag ta och läsa lite eller bara glo ut genom fönstret. Om 6,5 h är jag i Luebech då. Lite snuvig.
Bråkar med uppkoppling och det vill sig inte. Borde boka rum i Lybeck. Stänger av, sätter på. Lite bredvid. Trötthet gör sig gällande. Men med Liz flöt det på riktigt bra. Och vi talade föräldrar. Sjukdom. Om när Riitta dog. Jag blev gråtfärdig. Fick senaste numret av Bookbird och har läst lite i den.
Massor som stiger på i Karlsruhe. Och oron drev mig till restaurangvagnen. Eller var det törsten, hungern? Flammkuchen-züngen bjöds det på, på grekiskt vis, d v s utan Fleisch-
Dygnet senare i Nordtyskland där mörkret regerar men kylan är acceptabel. Tar sakerna lite som dom kommer emot. Hotell fixar sig men priserna stiger. Avfärd planeras men vill inte riktigt hitta ett bra alternativ. Nu är det väl upp till två saker. Om det finns sovvagn från Neumünster till Köpenhamn. Eller om jag skall stanna till söndag och skippa måndagen i Mariehamn. Och sova över i Malmö? Det klarnar väl i morgon förmiddag.
Lyckades skaffa ett gästpass men porträttet som skulle skickas kom aldrig fram. Så nu vet jag inte hur man skall göra, betala 50 € för att se Herzogin och backa upp Bolle eller få gå på galamiddag... Det klarnar väl också imorgon.
Träffade på Bolle direkt på festivalbiografen efter incheckningen och fick tips om fest dit vi gick och skapade kontakter. Jag stannade nästan till slut. Det var fri bar och en matbit.
Nu verkar det som om man skjuter fyrverkeri utanför.
Två filmer har jag sett, en om polska barn som blivit lämnade
ensamma, och den isländska Paris Nordurs.
Kan väl bli en om Brötzmann efter att Prins Póló spelat på treibsAND. Kanske inte skall hänga ute så länge om man skall orka upp till järnvägsstation och se filmer kl 10.30.
Nu ut och njuta natt, sedan får vi se.
Per-Ove Högnäs visade i lördags, den första november, sin dokumentärfilm Hertiginnans sista resa, vid de 56. Nordiska filmdagarna i Lübeck. På festivalen som pågick under 5 dagar, visades ca. 190 filmer 6 olika klasser.
"Hertiginnan" hade fått en utmärkt visningstid på lördag eftermiddag på festivalbiografen Kino Cinestar 6. Den stora biografsalen var i stort sett fullsatt, 300 platser.
Högnäs sade sig vara hedrad av att få närvara vid dessa stora och traditionsrika filmdagar en andra gång. 2005 visades den prisbelönta dokumentären Den lyckliga kon.
Man ville veta hur och när arbetet med filmen påbörjades och Högnäs berättade att det var i England 2008 under en resa som idén började ta form. Historien kunde sägas vara allmängods på Åland men Högnäs hade dramatiserat det hela med inspelningar på plats i Falmouth och intervjuer. Och journalfilmer från 1936.
Publiken var även intresserad av att veta på vilka bevarade segelskepp filmandet hade skett, och man undrade om han besökt Passat som ligger i Travemünde hamn. Nästa gång blev svaret.
Högnäs berättade även att det var ett litet team som gjort filmen och att produktionskostnaderna i jämförelse med liknande produktioner varit låga, men att samarbetet med FST, den finlandssvenska televisionen möjliggjort projektet och hans tidigare över 10 dokumentärfilmer.
Utanför Stadthalle och festivalbiografen hängde Ålands flagga näst intill den tyska och ett dussintal andra fanor. Filmen Die letzte Reise der Herzogin har krossat ännu ett hav och mottogs väl i en annan Östersjöhamn.
1:13 h till LPA. Ser mig i toalettspegeln. Skorpa i pannan. Stubb på käken. Piss i stolen. Hår på bröstet. Börjar visst fyllna till. Grannarna köper sprit och det stinker parfym.
Ena flygvärdinnan har en mun som Arja S. Inte uppeggande nej, eller kanske ändå lite. Om Arcade Fire skrivs detta: ”Om du bara lyssnar på ett album under den här flygningen bör det vara ’Everything Now’. Arcades Fires uppskattade album.”
0:55 h till LPA. Entfernung zum Zielort 364 km. Oron stiger i kabinen. Kapten säger något ohörbart i högtalarna. Dumma radgrannen säger 200 lax. Sätter på hörlurarna igen.
Allt som hänt och händer flödar ut i en vag ström. Kommer inte ihåg ord jag inte hört förut. Fått svårare att minnas namn, nya ord. Men det gör inte så mycket. Kan väl inte nåt åt det. Men man kan kanske lära sig av erfarenheten.
Filmerna:
- aboriginen Gurrumul världen runt,
- amerikanen Adam Bishop i Cairo (vill tillbaka dit).
Live:
Harouna Samake (Mali)
Lucibela (Cap Verde)
Elisapie (Canada)
Helsinki-Cotonou Ensembles arbetsseger.
Och invigningskonserten:
German Lopez på timple och AKA-trio. Den kanariska ukuleleorkestern som spelade Black or White och Coreas Spain.
Och Ranky Tanky!
Alla dessa bindningar som har sin fulla betydelse. Vissa slitningar förvisso. Men kärt besvär. Jag vill spela, sjunga, leka. Leva mer ännu. Fånga dagen. Inte spendera livet i väntan. Inte bara ta, men ge. Mest ge, yeah.
Ser mig kring och vi som sitter här är winners. Fortfarande på G. Småbarnen håller oss igång. Spriten tröstar. Orden flödar medan filmerna flimrar förbi. Mörkret lägger sig till vila. Stephen Hawkins är död. Finns inte som levande i kropp. Finns det andra dimensioner, eller är allt bara bra som det är, även om det är dåligt? Det du Mohammed!
Turbulens.
Och så blev det pension för en av flygvärdinnorna. Sista dagen på jobbet. Hon från Strängnäs efter 35 år på Ving. Fick göra catwalk med festhatt under jubel.
Rebecka Ferguson i lurarna. Lady Sings the Blues. Ja snart är det dax för oss, alla. Sooner or later. Halvtimman kvar till ARN. Ska man iddas skriva nå mer? Så här en måndag kväll i slutet på oktober. Eller bara säga hej hej hej.
Långsam morgon tills Edlagården besöktes för att titta på etta åt Kisse. Och sedan fortsatt vandrande innan det var tid för att besöka mor på Trobergshemmet. Hon verkar ha tappat greppet en smula. Och pratar fortfarande om att det behövs fixas med hennes lägenhet som såldes för sex år sedan, eller hur längesen det nu var. Jag börjar tvivla på min egen förmåga att minnas. Var det den andra februari Ben föddes t.ex. Så som hon påstod. Jämmer och elände.
Och sedan på kvällen läste jag högt ur Bodils samlade poesi. Skulle vi göra det varje kväll, men någon annan kanske? Ekelöf, Tranströmer, Bodil Lindfors?
Så blev det dags att byta till vinterdäck och dammsuga bilen. Skall försöka få till stånd tvätt efter kl 21 på Select till halva priset. Har även ärende till biblioteket om en timme. Får försöka reda upp efter Inger H som inte fått sin betalning fixad. Och så vill Lars veta hur det blir med äldreprogrammen. Och jag vet inte riktigt om jag orkar fundera på det. Kanske ändå bör släppa taget...Tappar greppet om texten och idén med det hela. Förtvivlar.
Hej.
Eftersom det är sista dagen staden har en kulturchef tänkte jag passa på att till eftermiddagskaffet bjuda på den äppelpaj som jag bakade igår kväll. Den blev lite hård men löses väl upp lite av den vaniljsås som funnits i kylskåpet denna höst och väntat på tillfället .
Min sista arbetsdag som chef kommer jag att använda till att diskutera
kommande arbetsuppgifter med Herr N-son på stadshuset.
Ha en riktigt bra dag. Det ser ut att bli sol emellanåt.
MVH T
Förslag:
Innehavarens arbetsuppgifter blir att intressera och inspirera barn och vuxna till kulturella aktiviteter och initiera projekt. Här ingår också att söka extern finansiering för projekt och samarbeta med 3:dje sektorn. Samarbetet sker främst med skolor, fritidshem, daghem och föreningar.
- Kulturinstruktören ska samarbeta med skolornas kulturgrupper, arbeta med temadagar där kulturen har en framträdande roll, barnens litteraturdagar, ordna filmvisningar, skapa möjligheter för musikframträdanden, ordna författarbesök mm..
- Kulturinstruktören ska även arbeta för att kultur ska kunna nå äldre, exempelvis möjliggöra kulturella aktiviteter för de som bor i stadens äldreboenden..
- Kulturinstruktören skall driva egna projekt, t ex en fortsatt digitalisering av Modellstaden.
- Kulturinstruktören ska vid behov kunna tjänstgöra vid skolbibliotek eller vid huvudbiblioteket.
- Kulturinstruktören arbetar för hela Mariehamns stad och har bildningsdirektören som sin närmsta chef, men förutsätts arbeta självständigt.
Jaha, då satte jag igång med att revidera och redigera detta så att jag har något att komma med på mötet kl. 15.
Tyskland sveper förbi. Solen skiner och Baden-baden skall passeras. Vid gränsen kommer tre tullare och frågar om man kan tyska. Hon med kalla ögon sköter snacket, om var man kommer ifrån. Om man stannat i Basel. Och om det är allt bagage man har. Hon lutar sig fram och berättar att om man för mer än 10.000 € över gränden så skall det deklareraß. Jag börjar skratta och säger att So viel Geld habe Ich nicht, ha ha.
Och förmiddagen var pratsam och natten vilsam. Fick sova nästan 7 timmar och vaknade halv sju och skulle kolla tiden. Telefonen hade dragit ur och jag undrade om jag åkt förbi. Hann klä på mig och ordna till io god tid och vid gott mod. Tog en café au lait med croissant i Mulhouse och for vidare mot Basel där Liz mötte upp. Tog spårvagnen till Nonnenweg och pratade om vad som hänt och vad vi gjort. Flöt på och snart var det dags att luncha, i en gammal saluhall. Blev libanesisk vegetallrik för min del.
Skrev en låt igår kväll och nu ska jag ta och läsa lite eller bara glo ut genom fönstret. Om 6,5 h är jag i Luebech då. Lite snuvig.
Bråkar med uppkoppling och det vill sig inte. Borde boka rum i Lybeck. Stänger av sätter på. Lite bredvid. Trötthet gör sig gällande. Men med Liz flöt det på riktigt bra. Och vi talade föräldrar. Sjukdom. Och när Riitta dog och jag blev gråtfärdig.
Fick senaste numret av Bookbird och har läst lite i den.
Massor som stiger på i Karlsruhe.
Dygnet senare i Nordtyskland där mörkret regerar men kylan är acceptabel. Tar sakerna lite som dom kommer emot. Hotell fixar sig men priserna stiger. Avfärd planeras men vill inte riktigt hitta ett bra alternativ. Nu är det väl upp till två saker. Om det finns sovvagn från Neumünster till Köpenhamn. Eller om jag skall stanna till söndag och skippa måndagen i Mariehamn. Och sova över i Malmö? Det klarnar väl i morgon förmiddag.
Lyckades skaffa ett gästpass men porträttet som skulle skickas kom aldrig fram. Så nu vet jag inte hur man skall göra, betala 50 € för att se Herzogin och backa upp Bolle eller få gå på galamiddag...
Det klarnar väl också imorgon.
Träffade på Bolle direkt på festivalbiografen efter incheckningen och fick tips om fest dit vi gick och skapade kontakter. Jag stannade nästan till slut. Det var fri bar och en matbit.
Nu verkar det som om man skjuter fyrverkeri utanför.
Två filmer har jag sett, en om polska barn som blivit lämnade ensamma, och den isländska Paris Nordurs.
Kan väl bli en om Brötzmann efter att Prins Póló spelat på treibsAND. Kanske inte skall hänga ute så länge om man skall orka upp till järnvägsstation och se filmer kl 10.30.
Nu ut och njuta natt, sedan får vi se.
Hej hallå mor Maj-Lis, här är det trångt i flygfåtöljen.
Jag tar fram paddan och söker upp ett album med Peter Hägerstrand som ljuder ur hörlurarna just nu. Dränker barnskrik och knatter från elektroniska spel. Är uppe i en tub som drar genom luften på väg från Arlanda mot Madrid. Tre timmar kvar. Och Peter sjunger att tidevarv kommer och tidevarv gå. För ett år satt vi tillsammans på ett flyg mot Manchester. Har blivit tre flygfärder sedan dess, med mellanlandningar. Ovanför molnen skiner solen. Fortsätt andas, sjöng han nu.
Vi har inte setts sedan i söndags, och nu är det onsdag eftermiddag. Orkade mig på orkesterträning på kvällen. Vi var en hel del. Tre blåsare, Steven dök upp, men Börje var borta. Inga trummor, men gitarr, bas och dragspel. Var länge sedan dragspelar-Stafen var med, inte haft tid, men i söndags hann han, och i tisdags också med Lilly's tango-orkester på Odalgården. Dennis, Börje, Hanski och Christina var också med. Jag smet efter ett tag för avfärd skulle förberedas, avslutas.
Måndagen däremellan var lång. Lång på jobbet. Kommer knappt ihåg vad jag gjorde. Skulle sammanfatta vad jag gjort i tid åt petimetern Maria Hägerstrand-M. Det dög inte, skrev hon nästa dag. Var bra med information men någon tidsprioritering hade jag inte kommit med. Det som Klövergruppen inbegärt. Jag svarade att hon kunde komma med tidtagaruret och mäta åtgången. Klockan 15 hade vi möte med byggmästare Eriksson från fastighetsavdelningen. Var nere i bibliotekets källarvåning. Nu skall väggarna rivas mot betalning. Jaha. Och pensionärerna skall överlämna sina listor på fredag. Då är jag inte på plats.
Blev bråttom att fara hem och städa upp och packa ner sedan. Tog sin blodiga tid, men lite över 21 kunde jag bege mig till Dinos där finska rocklegenden Michael Monroe spelade och åbäkade sig på bästa sätt. Var glad att jag kom och nöjd när jag gick. Tog taxi genom staden ner till hamnen och konstaterade att det var mer gula lindlöv på marken än i träden. På Rosella träffade jag Joakim Svensson. Maria Jonssons käresta. Vi drack kaffe och språkades. I musikfrågesporten fuskade jag lite men var ändå bäst. Vann buffet och biljetter, igen! Flickorna hade beställt tequila till 30-årsfesten nästa fredag. Dom hade varit nere i Malmö över natten och flyttat grejer i ettan på 29 kvadrat. Jag var tidigare i Stockholm och åkte till Östermalmstorg och satt där och tittade på höstkvällen utanför Åhléns på en rosa långbänk. Tills det blev för kyligt. Tog mig till Texas Longhorn, där det blev nachos och Indian Pale Ale. Hann inte få i mig mycket innan dottern kom. Efter att öl och chips var konsumerade, gick vi till Hemköp och handlade frukost.
Vaknade arla idag och steg upp och fixade frukost innan väckningssignalen ljöd. Anni tyckte att jag inte behövde. Du är ju gäst. Jag sa var inte så där. Hon kom sig iväg vid halv nie, och jag satte igång och gjorde två låtar. Den första döpte jag till Sedan dess. Den går i dess-dur och är bra. Försökte ladda upp den, men min version av dataprogrammet var föråldrat, så då laddade jag upp den senaste versionen och det tog tid. Lång tid. Blev att fara raka vägen till flygplatsen. Hann läsa lite DN kultur från elfte september medan jag väntade.
Läste om Espmarks nya diktsamling Resa till det inre och blev inspirerad till att skriva tre strofer på bussen ut. I kön till incheckningen träffade jag redan en bekant från längesen igen. Teshome. Han har rötter i Etiopien och jobbar med tropisk rytmisk musik. Skulle dit jag också är på väg. Till WOMEX i Santiago de Compostela. Och där landar vi om 4 timmar förhoppningsvis. Och i Spanien har dom €uro.
Vi har inte setts sedan i söndags, och nu är det onsdag eftermiddag. Orkade mig på orkesterträning på kvällen. Vi var en hel del. Tre blåsare, Steven dök upp, men Börje var borta. Inga trummor, men gitarr, bas och dragspel. Var länge sedan dragspelar-Stafen var med, inte haft tid, men i söndags hann han, och i tisdags också med Lilly's tango-orkester på Odalgården. Dennis, Börje, Hanski och Christina var också med. Jag smet efter ett tag för avfärd skulle förberedas, avslutas.
Måndagen däremellan var lång. Lång på jobbet. Kommer knappt ihåg vad jag gjorde. Skulle sammanfatta vad jag gjort i tid åt petimetern Maria Hägerstrand-M. Det dög inte, skrev hon nästa dag. Var bra med information men någon tidsprioritering hade jag inte kommit med. Det som Klövergruppen inbegärt. Jag svarade att hon kunde komma med tidtagaruret och mäta åtgången. Klockan 15 hade vi möte med byggmästare Eriksson från fastighetsavdelningen. Var nere i bibliotekets källarvåning. Nu skall väggarna rivas mot betalning. Jaha. Och pensionärerna skall överlämna sina listor på fredag. Då är jag inte på plats.
Blev bråttom att fara hem och städa upp och packa ner sedan. Tog sin blodiga tid, men lite över 21 kunde jag bege mig till Dinos där finska rocklegenden Michael Monroe spelade och åbäkade sig på bästa sätt. Var glad att jag kom och nöjd när jag gick. Tog taxi genom staden ner till hamnen och konstaterade att det var mer gula lindlöv på marken än i träden. På Rosella träffade jag Joakim Svensson. Maria Jonssons käresta. Vi drack kaffe och språkades. I musikfrågesporten fuskade jag lite men var ändå bäst. Vann buffet och biljetter, igen! Flickorna hade beställt tequila till 30-årsfesten nästa fredag. Dom hade varit nere i Malmö över natten och flyttat grejer i ettan på 29 kvadrat. Jag var tidigare i Stockholm och åkte till Östermalmstorg och satt där och tittade på höstkvällen utanför Åhléns på en rosa långbänk. Tills det blev för kyligt. Tog mig till Texas Longhorn, där det blev nachos och Indian Pale Ale. Hann inte få i mig mycket innan dottern kom. Efter att öl och chips var konsumerade, gick vi till Hemköp och handlade frukost.
Vaknade arla idag och steg upp och fixade frukost innan väckningssignalen ljöd. Anni tyckte att jag inte behövde. Du är ju gäst. Jag sa var inte så där. Hon kom sig iväg vid halv nie, och jag satte igång och gjorde två låtar. Den första döpte jag till Sedan dess. Den går i dess-dur och är bra. Försökte ladda upp den, men min version av dataprogrammet var föråldrat, så då laddade jag upp den senaste versionen och det tog tid. Lång tid. Blev att fara raka vägen till flygplatsen. Hann läsa lite DN kultur från elfte september medan jag väntade.
Läste om Espmarks nya diktsamling Resa till det inre och blev inspirerad till att skriva tre strofer på bussen ut. I kön till incheckningen träffade jag redan en bekant från längesen igen. Teshome. Han har rötter i Etiopien och jobbar med tropisk rytmisk musik. Skulle dit jag också är på väg. Till WOMEX i Santiago de Compostela. Och där landar vi om 4 timmar förhoppningsvis. Och i Spanien har dom €uro.
Matpaus! Och längre paus. Och det tog två personer 30 minuter att servera 5 personer. Iberia Express var ironi tyckte norrmannen bredvid. Jag fick efter många turer mig en vegetarisk foccacia till livs och en Mahou lyckades de också att få fram när Estrellan tagit slut liksom kaffet. Och finnen på andra sidan sa Madhouse. En unge på raden framför skrek det mesta av resan. Det var pinsamt för honom och alla andra med. MAD stod det på bagage-lapparna, det stämde sa grannen och Hullu sade jag. Men vi kom fram så säkert som amen och färden fortsatte mot nordväst. Till Santiago de Compostela, huvudort i Galicien. Och bussen tog oss in till centro och 4:an gensköt jag vid ett torg och tog mig hit till PR Tambre. Hade en liten bar som reception, med damen i köket som tjattra på spanska. Och rummet var rent och fint. Här stannar jag till på söndag, även om det är lyhört. Får ta och somna in snart. Efter vaskandet blir det väl några sidor ur nobelpristagaren (2013) Alice Munros senaste samling Dear Life. Sägs vara spektakulär på baksidan. Nu ska här laddas.
***
En ny dag randas och det ser ut att bli sol. Tog en dusch och förbereder mig för en tur på stan. Spännande. Får återkomma till helgen och berätta litet om vad jag upplevt och tyckt. Ha det utmärkt så hörs vi. Kram från sonen.
Hej hå i det grå. Här kommer en lång harang. Om du vill och orkar läsa själv så är det bra. Tror väl inte att det är så intressant. Annars kan jag komma och läsa upp det om några dagar, inom en vecka. Men du skall veta att allt går mig väl. Men baskern blev kvar i Barcelona.
Det tog mig så gott som hela dagen att ta mig till Marseille där det finns uppkoppling på hotellet. Det är nån som drar stockar bakom väggen. Det tänkte jag göra också, snart. Vi får väl snarka i kapp. Hann ut en liten tur på stan och tittade på fiskebåtarna i hamnen. Borde ha tagit på mig skjorta, det är lite för kallt med t-shirt under sommarjackan redan. Imorgon drar jag alltså vidare, men jag har hela dagen på mig att explorera.
Det var den 14nde juli då bilden togs. Då var det varmt. Det var innan magen krånglade på riktigt. Och nu faller natten på, i slutet på oktober, någon annanstans, där hundarna skäller i skymningen, mest hela dagen. Horder av turister går längs de stenlagda gatorna. Och så känner jag en atmosfär som jag har glömt, och lämnat efter mig. Men den finns, i södra Europa. Är annorlunda.
Santiago de Compostela är en gammal plats. Den stora katedralen byggdes för närmare tusen år sedan. Och dom höll på några år. Några. Och det påstås att aposteln Jakob den äldres efterlämningar skulle ha förts hit på 600-talet trots att han blivit begraven i Jerusalem. Santiago, dvs Den helige Jakob, är en av det tre heligaste platserna för katolikerna. Rom och Jerusalem lär vara de andra i topp tre. Katedralen är stor. Vid middagstid sjungs Närmare Gud till dig, och pilgrimer hälsas välkomna. Big business.
Det blir varmt längs åt eftermiddagen och ett glas grönt lokalt vin och uppvärmda översaltade småpaprikor serveras med bröd, omelett och kroketter.
År 2008 byggdes ett nytt folkbibliotek. Känns som om tiden redan sprungit ifrån det. Mycket Cd och Dvd. Tidskrifter också. Sådana finns det i fullmatade kiosker också. Deras tid verkar inte vara ute. Mycket biografier, sånt tycker folk om. Andras liv. Tittade på ett verk om Ernest Hemingway med mycket bilder. Blev törstig av att bara se honom besöka sina barer i Venedig, Paris, Havanna och Key West. Men det mesta glöms bort i ett dis.
Det blir varmt längs åt eftermiddagen och ett glas grönt lokalt vin och uppvärmda översaltade småpaprikor serveras med bröd, omelett och kroketter.
År 2008 byggdes ett nytt folkbibliotek. Känns som om tiden redan sprungit ifrån det. Mycket Cd och Dvd. Tidskrifter också. Sådana finns det i fullmatade kiosker också. Deras tid verkar inte vara ute. Mycket biografier, sånt tycker folk om. Andras liv. Tittade på ett verk om Ernest Hemingway med mycket bilder. Blev törstig av att bara se honom besöka sina barer i Venedig, Paris, Havanna och Key West. Men det mesta glöms bort i ett dis.
Disigt idag i Santiago. Har spenderat morgonen med att uppdatera mig på nätet och snart är det dags att ta sig ner till centro och göra en reservation till tåget mot Madrid på söndag. Det slamrar i korridoren så det är väl städning på gång. Undrar vad temperaturen är ute? 15 och soligt säger Yahoo. Och på Klinten 5 grader och molnigt. yr.no lovar bättre väder här, får hoppas på det.
Det blev bättre väder. Solen skiner så svetten lackar. Pilgrimerna vandrar förbi baren Porta do Camino. Dom har gått längre än jag. Igår gick jag 11,7 kilometer. Idag 7,6 hittills. Har försökt koppla av, men har fortfarande bråttom. Igår fixade jag konsertpass, det ordnade sig bra. Inte lätt när man inte riktigt vet hur saker går till och då kan man oroa sig. Det blev en riktigt lyckad kväll med massor av bra och svängig musik från bl.a. Cuba, Polen och Spanien. Den största överraskningen var ett kolombianskt / belgiskt band som hade ett fruktansvärt tryck och varierade sig. Hade blåsare och uttänkt show. Koreografi och känsla. Hette La Chiva Gantiva och det var på vippen att jag missade dom, men det var kö utanför teatern så det luktade något extra. Jo det fanns plats. Missade det mesta av kineserna Ajinai, men det gjorde ingenting. Träffade också mina gamla bekanta Tapio, Jaana-Maria och Ken Day på konserterna.
Idag ramlade jag in på en konstutställning av vidlyftigt slag. Staden är visst europeisk kulturhuvudstad i år så dom satsar lite extra. 18 stationer med modern konst, videoinstallationer och talande bänk. Skulle ha slutat med bänken, men jag gick rutten baklänges, så började med den. Så kan det gå, som Kurt Vonnegut skrev. Men då menade han nog inte Santiago de Compostela. Det egentliga slutet var att man kunde spela in sina hjärtslag under 43 sekunder och skicka det till Japan! Man fick med sig en cd med ljudet inspelat. Det skall jag nyttja i något musikaliskt verk när jag kommit hem och kan förflytta ljud från cd till iTunes. Christian Boltanski hade gjort verket som kallades Les archives du cœur.
Nu betalar jag här på Porta do Camino och drar vidare mot posten för att köpa frimärken
Senare.
Men innan posten blev det mer konst när jag förirrade mig till deras museum för modern konst. Där blev jag ett längre tag och lät de spridda tankarna löpa. I kyrkan bredvid fanns fortsättningen på On the Road, och där var Javier igen. Han som spelade in mitt hjärtljud på förra stället. Så då träffade man en ny flyktig bekantskap igen. Ja vad är det vi människor håller på med. Vallfärdar och skövlar. Spelar Allan och tövlar. Köper frimärken och skickar kort. Om en timme spelar Sekouba Bambino på Praza da Quintana. Han kommer från Guinea-Conakry, där även min lärare i fransk konversation Boubakar Sangaré kommer från. Lika långt dit som hit ungefär, för dom och mig.
Nästa dag.
Folk sätter sig ner på serveringen och läser böcker. Jag sätter på Spotify och fortsätter med att lyssna till La Chiva Gantiva. Det svänger fruktansvärt. Folk kommer i horder, några solo. Ser ut att bli problem med att ta sig från staden. Får improvisera. Inte så lätt som man kan tro. Och jag fortsätter med pekfingervalsen innan jag går över till att skriva med två fingrar på skärmen.
Och gårdagens konserter var absolut värt priset för att komma hit, även om det alltså kan bli svårt att ta sig bort. Två riktigt fina upplevelser var Ethiocolor och Batida. De senare var en överraskning från Angola med mycket bra bakgrundsfilmer och krigskritik. Delade ut visselpipor till det sista numret för kvällen. Fick med mig en som souvenir. Och Ethiocolor från Etiopen hade mycket att bjuda på. Klädbyten för dansarna och sångmikrofonen gick runt från mogen man till högljudd kvinna och skallig man. Riktigt riktigt bra som Simon brukar säga. Leendena var breda och förnöjda. Glädjen spred sig.
Här skall det fotograferas. Kyparn får ta hand om en telefon, svårt att få till det. Har själv fotograferat en del men inte mycket. Jan Sundman vill ha med mig i Obscuras styrelse. Jag får väl se vad jag kan tillföra. Låg och tänkte på det imorse. Tycker det kunde vara mer kvinnor, verkar mest va pojkar som styr nu. Dom vill ha med mig för att jag tänker annorlunda och har kontakter till staden. Och jag tänker med fasa på jobbet och om hur det skall bli att komma tillbaks igen. Hur jag skall orka. Modellstaden snurrar runt i tankarna. Såg i Nyan på nätet att många skrivit under, mot en flytt. Det finns där och det finns här hos mig. Och på nätet. Där man själv fastnat.
Söndag på tåg ända till Barcelona
Steg upp arla i vintertid, så en timmes sömn vann man. Det hade ordnat sig med platsbiljett på kvällen, gällde bara att komma upp och iväg till stationen i tid till 8.34. Var inte uppe så länge. Den var väl 1/2 2 när jag fumlade med klockorna i apparaterna. Var osäker på om det automatiskt skulle slå om. Men det ordnade sig och nu kan jag slappna av tills Barcelona, dit vi kommer 5 över 9 ikväll. Gäsp. Söker upp lite musik i lurarna och sluter ögonen.
Det blev Lykke Li och snart är vi på nästa mellanstation efter Bembire. Och jag kan titta tillbaks innan jag tittar framåt. Bokstäverna hoppar och tåget skakar, men är ändå bekvämt. Finns utrymme att sträcka på sig. När tågbiljetten ordnade sig igår kväll blev det lättare att vara. Blev lite plock bland utbudet här och där, katalanskt, kamerunskt och brasilianskt. Fick smakprov på nästan alla akter i tältet. Philip Page, en Texasbo som bor i Helsingfors tyckte man kunde vara nöjd om man sett tre riktigt bra band, och jag höll med och hyllade också La Chiva Gantiva. Philip är en gammal bekant, vi träffas ibland kort men gott. När Ester Rada från Israel med fin soulig röst avslutade kvällen för min del så var det skönt att dansa lite med Jaana-Maria och Teshome. Hon hastade vidare för att kolla ett annat band, söker artister till Etnosoi-festivalen i Hfrs. Bad henne hälsa hem till Joe och sa att vi kanske ses i december.
Det känns lite vemodigt att bege sig från ett ställe som börjar bli bekant. Igår tog jag mig en busstur runt stan för att få lite perspektiv. Blev inget av idén att ta sig ut till kusten och kolla fiskarna. Vilade hellre och skrev. När jag gick hemåt genom den medeltida staden så tyckte jag det var magiskt. Men vad gör man med magin om man inte har nån att dela den med. Nu delar jag den, men den kan vara svårt att känna av på avstånd. Man måste vara där och då. Jag har varit där. Det var det värt. Ikväll är jag i Barcelona igen och kanske kan känna igen mig, leta upp platser man varit på förut. Senast 2008 med Mia. Då när sparvarna åt brödsmulor på Miró-muséet. Och sangrian serverades i jätteglas på Ramblan. Allt är öppet, allt är möjligt, utom det omöjliga. Får se. Proxima estacion, nästa station på väg mot följande destination. Det är skördetid, och majsen torkar. Och jag undrar vem som nu är president i det här landet. Förr visste man, kände till Franco, och vackre Felipe Gonzales. Men nu kvittar det väl egentligen.
Man vill befrämja sina olikheter i provinserna. I Galicien talas gallego, galiciska, som bär spår av portugisiskan i uttalet, men orden är mer spanska (kasteljanska). Något går in, men namnen glöms bort. Vad hette hon nu damen på hostellet, frun i huset. Alcires? Gubben hette A Rodriguez, det stod på kvittot. Hon hade kommit från Alicante på andra sidan, mot Medelhavet. I Galicien är det Atlanten som gäller. Hon tvättade lite av mina kläder och vägrade ta betalt för att jag var ute i tid och hon ändå skulle tvätta hemma. Jobbade hårt. Det fixades mat, tvätt och pensionat. PR (pensionat-restaurant) Tambre hette stället. Tambre var en flod. Hon pratade på och jag förstod det mesta, men kan alltid kunna mer, ta reda på. Jag behöver inte, men jag vill. Alla nymodigheter med dataprogram och teknik har jag allt svårare att ta till mig. Tror ibland det är utslag av demens. Men så kommer det igen.
Det blir slätare och slätt. Skulle kanske ta och läsa en novell av Alice Munro, nu när jag har tid på mig. 8 timmar till Barcelona.
Senare samma söndag eftermiddag
Musikstycket "Train in Spain in Aß" gjorde jag i början på den långa tågresan. Blir bättre ju mer man lyssnar på den. Klart den kan behöva putsas till lite. Slutar med visselpipa. Den fick jag gå in på toan och spela in. Skall ta och lyssna till vad John gjorde då han testade Garageband på sin smartphone. Jag har döpt hans låtar, skulle kanske ta och låta DMI snurra runt, loopa, ett tag. Är väl meningen att vi skall försöka få ihop nåt till 61-års dagen. Men man skall ha tid också. Det har jag väl nu då, när solen så sakta går ner och det är 4 timmar till BCN. Dessutom tror jag vi ligger efter i tidtabellen. Om jag hittar nåt vettigt boende kanske jag stannar några dagar. Den här dagen går bra, även om jag ett tag tyckte det var slut på flytet, måste hitta melodin. Nu byter jag låt, får bli Added Metro. Dom är lite eteriska, pojkens etyder. Flyter omkring. Bara första utkast. Kunde kanske kallas just det; etyder. Bra så. Kanske skulle ta och sträcka på benen lite. Det går ju bra på tåg.
Allt väl hemma. Alma tassar på och grannen har kommit hem. Och på tåget sitter jag. Telefonen har laddat ur men jag har xtra acku med. Måste köpa mer minne om jag inte får tag på Wi-fi. Skulle gärna kolla vad det kan finnas för förmånligt boende i närheten av tågstationen Barcelona Sants, när vi kommer dit. Ligger visst lite efter i tidtabeller. Och mörkret har lagt sig som en sjunken deg, smetkaka över landet. Vintertid. Och vad det innebär. Glömska. Jo jag blir djup och tappar bort mig i orden och vet ibland inte själv vad jag menar. Orden far iväg med mig, men mest är jag tyst. Och tåget skakar och det är svårt att hitta de rätta tangenterna. Jo jag tog dagens första öl, en Cruzcampo. Det satt bra. Blev på g. Grannarna köpte Heineken. Nästa estacion nåt på Ebro.... Castejon de. 42 minuter efter tidtabell. Mörkt men varmt.
Allt väl hemma. Alma tassar på och grannen har kommit hem. Och på tåget sitter jag. Telefonen har laddat ur men jag har xtra acku med. Måste köpa mer minne om jag inte får tag på Wi-fi. Skulle gärna kolla vad det kan finnas för förmånligt boende i närheten av tågstationen Barcelona Sants, när vi kommer dit. Ligger visst lite efter i tidtabeller. Och mörkret har lagt sig som en sjunken deg, smetkaka över landet. Vintertid. Och vad det innebär. Glömska. Jo jag blir djup och tappar bort mig i orden och vet ibland inte själv vad jag menar. Orden far iväg med mig, men mest är jag tyst. Och tåget skakar och det är svårt att hitta de rätta tangenterna. Jo jag tog dagens första öl, en Cruzcampo. Det satt bra. Blev på g. Grannarna köpte Heineken. Nästa estacion nåt på Ebro.... Castejon de. 42 minuter efter tidtabell. Mörkt men varmt.
Kväll.
Halv timme försenad, halv timme kvar. Förr fanns det en skämttidning som hette En rolig halvtimme, ha ha. Och var ska man sova i natt. Det är det många som inte vet, men även denna natt skall genomlevas, och det är väl spännande att inte riktigt veta. Det är därför man går ut, far ut, för att se vad som kan hända om turen är framme. Och så får man hoppas på att den härskar, turen, och att den inte går en förbi, men att man ändå har vett att undvika fällorna man kan falla i. Nu gasar föraren, han vet att han är sen. Det drar ihop sig. Det slår lock för öronen. Det är söndag kväll. Vad det nu kan betyda? Måndag morgon snart. Tja inte verkar jag få iväg det här nu eftersom det inte finns nån uppkoppling och jag borde väl redigera lite så att det blir läsligare, och trevligare. Försöker fånga dagen men även göra mig förståelig. Inte så kort, inte så koncist. Det får bli finlir någon annan gång.
Måndag morgon.
Fick sova ut på ett förmånligt vandrarhem 1,1 km från tågstationen Barcelona Sants. Hittade det på Booking.com, efter att ha beställt mer minne från Sonera för 2,99. 50 MB. Räckte till för att ta reda på vad som erbjöds i närheten. Och man kan väl säga att jag hade tur. Var lite osäker på om det fanns plats så sent på kvällen. Hade lite svårt att hitta sista biten. Men med elektronisk karta ordnade det sig och jag fick en bädd ovanpå. Tur att jag kom mig upp. Skulle ha varit svårt för några år sedan, eller svårare. Gick mig sedan ut en liten tur i environgerna, tog en öl och lite tapas, omelett, pastej och krokett. Vid midnatt gav jag nästan upp för dan, men tog ännu en San Miguel på restaurangen Galicia som låg i samma hus som hostellet. Ett fyllo störde lite, men personalen tog det med ro och skrattade.
Orkade inte sätta energi på att snurra runt i obekant bekanta Barcelona och kollade upp att nästa tåg norröver gick 11:16. På det sitter jag nu omgiven av en svensk storfamilj, eller vad dom nu är. Vid frukostbordet satt två marockanska fransyskor och slog sig i slang. Dom tyckte att jag pratade franska bra. Tuggade på. Lyfte på hatten för att jag påstod mig kunna 5-6 språk. Tycker det går trögt men kanske franskan lossnar bara vi överskrider gränsen om ett tag. Dags att titta ut, se sig omkring. Spara energi.
Svenskarna steg av i Girona. Tjattrade länge om det. Jag skall passera gränsen och vänta en timme innan jag drar vidare. Tittar på kartan och planerar och försöker få dagarna att räcka till. De 5 resdagarna och 5 övernattningarna. Kan kombineras. Kanske skulle gå på klubb i kväll i Marseille. För det är nog dit jag är på väg om det inte blir Avignon 42 år senare, eller både och. Tål att funderas på. Först skall gränsen passeras. I Marseille drunknade farfar och i Avignon var påven på flykt. Var där med Skini och nån annan, kanske Brita. Det har jag glömt. Kommer ihåg att dom for ner till kusten och blev våldtagna av 8 araber. Kom tillbaka nästa dag till trygga Tom som väckts av polisen på morgonen. Polisen sa att man inte fick tälta under bron. Sedan bjöd dom på Gauloises. Jag kunde ha blivit fast. Fortsatte genom Jugoslavien till Thessaloniki och därifrån till Korfu. Eller var det en annan gång? For igenom Italien också. Från Bari till Bar. Det är en röra nu, det som hände för 40 år sedan. Men jag kan ju hitta på. Men det där med 8 araber måste jag kolla upp med Eivor när jag har nät.
Lyfta på hatten ja. Den lämnade jag visst kvar, till stor förtret, på härbärget i Barcelona.
Frankernas rike.
19:43 skall man vara framme i Marseille om man byter en gång på vägen, i Beziers (nej det skall nog vara Besierz, nej inte ändå) eller Nîmes. T.ex. Det lär bli vackra landskap som passerar om man skall tro kartorna. Och var var jag nu igen? Cebère står det på väggen. Och tåget går mot Avignon. Bara att åka med tills man bestämmer något annat. Raden av namn som räknas upp känns igen. Körde ner i slutet på november 1991 med en kolerisk bebis. Det var väl i Agde som hon satte igång att skrika, gråta, just när man skulle till att äta. Och man kan glutta på Medelhavet allt emellanåt. Det duger.
Det är måndag och en hel arbetsdag går åt till att resa, men i egen takt. Kan hoppa av om jag vill, men varför det? Jag kan sluta när jag vill, men har ett mål. Att se den plats där farfar dog 1932. Sedan så ska man väl hem igenom Europa. Som Jan Hammarlund. Men han åkte väl ut. Han ville leva här, i Europa. Det är som Die Mauer med Ebba Grön; Vi skulle få leva här x 3. Halt här får ingen passera! Om man skulle ta vägen förbi Berlin och se vad A-Trane har att bjuda på. Kolla om Victor e där. Associationerna kommer flygandes från minnesbarken. Var fartyget Mozart en bark? Kommer inte ihåg, men det går att ta reda på, när man är uppkopplad. Jag sparar megabyten tills jag hittat boende med Wi-fi.
Nästa stopp Perpignan, och jag tycker mig minnas hur jag lutade mig ut genom fönstret och lät vinden fläkta mitt långa hår. Dom var annorlunda då, tågen. Man kunde luta sig ut. Var väl på väg mot Andorra, för till Francos Spanien kunde man ju inte fara. Det var omoraliskt att stöda diktaturen genom att bara vara där och konsumera. Men sedan i februari 1974 bar det av till Marocko och då skulle man ju genom landet iaf. Stannade nog inte till, men på båten över sundet till Afrika träffade jag några ålänningar, det hördes på dialekten. På vägen tillbaka skulle dom ha extra betalt för att tåget var så snabbt. Ett tåg som det här, quizas, kanske.
5 timmar på väg och det har ställvis varit vackert. Här kan man ladda upp maskinerna för det finns uttag. 1,5 timmar till Nîmes. Tror jag åker med dit och ser mig omkring en timme. Det går tåg senare till Marseille som verkar bli mitt mål för dagen. Det är så behändigt nuförtiden när man kan ladda ner en app och kolla tiderna där, om man har ström. Och apparat.
Och så var vi då i Beziers, och det var så det skulle stavas! Löven faller snart även här. I Santiago gick en kommunalarbetare och sopade ihop deras första fallna. Skall bli spännande att åka ikapp hösten. Hemma är väl lövträden nakna redan. Huj. Här skiner Medelhavssolen värmande i kvällningen, lyser upp slott och katedraler. Cypresserna strävar uppåt och det minner om konstnären Van Gogh, han som skar av sig örat.
Så blev det rusning i Montpellier. Har varit så lugnt och avslappnat. Nu sitter tre små asiatiskor och snattrar runt samma bord. Och så sägs tåget bli 15 minuter försenat när det bara var en halvtimme kvar. Jag läste lite Munro och kommer ihåg när jag läste "Hundra år av ensamhet" på en tågresa ner genom Europa på 70-talet. Fråga mig inte vad den handlade om. Nånslags släktkrönika som vimlade av namn. Den fantastiska realismen. Och Maquez skrev manus till en serie kubanska filmer som gick på svensk TV sent om nätterna. Var betagen. Och tåget står fortfarande still. Ett annat kör förbi. Un, deux, trois som man säger på franska, trots att skrivkorrigeringsprogrammet vill få det till något annat, men inte längre, när "jackärmarna" (jag kämpat) med att rätta till. 15 minuter, pytt tänkte jag, och så går det på räls igen.
Blev en timmes bytetid i Nîmes så jag passade på att reservera retur tills imorgon. Retur norrut. Reser om ett dygn hela natten mot Mulhouse på gränsen till Schweiz där jag tänkte äta lunch med f.d. sekreteraren, numera verksamhetsledaren i Ibby, Liz Page. Det var i IBBY, Internationella barnboksrådets styrelse jag satt åren 1996 - 2000, så det är ett tag sedan vi sågs. Men vi är vänner på Facebook och det skall bli intressant att se hur högkvarteret på Nonnenweg i Basel ser ut. Tog sovvagn och det kostade 18 € extra, men billigare än hotell. Får se vad jag får tag på när jag är i Marseille, om lite på en timme. Det är mörkt ute och havsluften kyler till en aning. Igår hittade jag till vandrarhemmet genom att följa kartan på telefonen. Får nog ta och ladda upp med 2.99 igen även om jag haft fånen avstängd det mesta av dagen. Man har ett visst antal megabyte och det meddelas att jag redan använt 80%. Och swosh så tar det slut.
Marseille 2014
Snacka om att fastna i trafiken. Vägen mot La Joliette blev längre än den var, tidsmässigt. Men då kan man ta fram anteckningarna och rista ner nåt. Såsom att hon slog ut håret som inte var så långt. Och att jag köpte mig en specialöl som man skulle få tag på där 35an slutar. Köpte den på turistinformation och en kylskåpsmagnet. For ändå ut och drack ur. Sedan föll skymningen. Och trafiken stockade sig, men ännu är det ingen fara. Hade tänkt ta mig en titt på distriktsbiblioteket och utställningarna där, men dom stänger visst om en halvtimme. Allt stänger tidigare här och är dyrare än i Santiago. Millimetrar kryper vi fram. Som blir cm dm och m och så stopp igen. Säg inte att det är blindtarmen. Säg inte det.
Och det blev inget av att besöka Port Saint Louis. Ville varken hyra vespa eller bil. Och man borde fara via Arles om man skall komma dit kollektivt. Från Marseille är det runt 80 km. Kanske en annan gång! Köpte en knallröd keps med Marseille broderat på. Var nedsatt till 5 €. Vågade mig inte på den rosa. En gammal stad, 2600 år talas det om och kulturhuvudstad ifjol. Men på måndagar och tisdagar händer inte mycket som jag hittat fram till. Nämen sätt fart på nu buss. Baken börjar smaka hårdplast. Bra bit kvar i denna trängsel. Jag vill ut och sträcka på mig.
Det tog slut så klart. Blev att ta metro och då tog jag den till justa stället jag var på idag. Notre Dame de Monjuit. Där valparna sprang och folk lunchade avslappnat. Skönt torg. Lite som Maria, men mindre grönt. Tystare på kvällen så jag gick neråt och tappade bort mig. Var in i skivaffären Lollipop. Kollade kartor på fånen så det ordnade sig, tack och lov för den digitala tekniken. Skulle hämta väskan på hotellet och tog för säkerhets skull metron till Saint Charles. För att slippa hets.
Var 100 minuter i tid och i behov av postlåda och varm mat. Hittade postlådan och efter lite kringelikrok också Bistrot Des Escaliers. Tog dagens rätt för att undvika trubbel och ekonomisk krasch. Och husets röda. Visade sig vara anklår och spagettifjäril med grön sallad kontaminerad av majonäs. Tog tre röda glas och hoppades på det bästa. Tog mig upp för jättetrapporna och möttes av digital skylt som sa 1:48 en retard. Det betyder 10 i 12. Och nu e hon 22:13. Skulle alltså ha gått redan.
Undrar hur magen tålde ankan. Man skall gå genom sina prövningar. Nåväl, postade korten jag skrev vid spår F och undrade "Ou est le bar?". Begav mig och hittade ett hak. Där det röktes inne och spelades hits från 70 framåt. Slick. Michael Jackson typ.
Tar en Leffe till och kopplar av.
Ska man va Ericson, eller ecrivain. Så ska man. Det ha varit reggae och textande med Maria. Stället lossnar och folk kommer in och köper tobak. Men Hemingway ha inte synts till. Han är väl förgången. Det är andra tider nu, men det är. Och vi är här. Fortfarande. Rökande ringlar och tiden går. Kul att se klientelet som kommer och går. Dom som kommer in och köper nikotin. Folk i närheten. Footsteps on the Dancefloor. Jag ger tummen upp. Oas mal. Huset bjöd på en Leffe. Man e accepterad.
Sedan begav man sig med tummen upp, bara för att mötas av att tåget var 3:30 försenat, vad nu det betyder? Halv 2? Och nu är hon knappt midnatt. Det måste man nästan pissa på. Och nu har musikansvarige börjat spelat franskt. Det gillar jag oxå. Rendez-vous rendez-vous. För fan det är tisdag. DJn söker mer musik på sin fån. Je t'aime Amor. Ägaren sopade upp. Eller vad det han, som frågade varför jag tog foton. Souvenirs! Varför inte göra ett fotoreportage, på en bar vid stationen till Frankrikes näststörsta stad.
IT came. And IT Went and IT's all too late.
Man har varit med om ett och annat, men aldrig om det här. Och det är inte så dramatiskt som det låter. Men nu sitter man här i den sena natten. Glor på tangentbordet medan bröden gräddas och trafiken kommer igång, ännu en gång. Det kyler på liksom. Och nya mål hägrar när dom förra for sin väg
Jo det blev mycket Leffe och rätt kul, men noll kontroll. Tåget for och fingrarna dansar hur dom vill. Så låt bli låt bli.
ARLES / 2014
PORT SAINT LOUIS
Arles.
Så sitter man här i Arles och väntar på sovvagn till Mulhouse. Den som jag missade i Marseille igår. Tog första tåget till Arles, betalade 15,30. Somnade nästan till och var där i ett huj, ett dis. Funderade på att ta in på vandrarhem eller hotell, men hittade inget i Port Saint Louis, dit jag ändå tänkt bege mig.
Började dock med att ta en promenad längs Rhône i gryningen. Med väskan på släp. Vacker morgon, mycket vacker, blev bra bilder. Vandrade efter ett bra tag in i den medeltida staden. Det var magiskt. På hörnet låg Pharmacie de Vincent van Gogh. Och det var mycket artisteri över allt. Bra stämning. Hittade en restaurang som var öppen och fick mig café au lait och croissant. Tog sedan reda på hur det var med bussar ut till kusten och den första hade just gått och följande skulle gå först lite över elva. Försökte lämna in väskan på busskontoret. Damen sa att kanske på turistkontoret, men fick nej där också. Men på stationen skulle det finnas, fast dit var det långt. Men jag hade tid så jag tog mig dit och bestämde samtidigt att fara med samma tåg som jag beställt plats på igår, men nu från Arles. Kommer senare och kostar mer. Konstigt. Jag ifrågasätter, men sätter mig inte emot. Tragglar på med franskan men det går långsamt. Väskan kunde lämnas på ett kontor utanför stationen. Var ingen där, men kom. Dom skulle ha öppet till 19. Och sista och enda returbussen från Port Saint Louis skulle komma vid halv. Så då blev det bara att komma hit till stationen och vakta väskor och skriva ner nåt om dagen, även jag är jättejättetrött, och orkar ingenting, som jag skrev åt Mia. Det går väl upp och ner. Inte skall man få vara glad hela tiden. Fruktar galenskapen. Den som tog sig ut på Cuba 97 och sommaren 2006, speciellt. Och då orkar jag inte leva intalar jag mig, men visst gör jag det, även om det kan kännas tröstlöst. På spaning efter flydda dagar på plats och ställe.
22.47 skall tåget gå, Mon Dieu. 3,5 h. Hej och hå, glada vi till gruvan gå. Kanske skulle ta och skriva en låt. Ta en öl. Eller berätta mer om dagen. Eller poema mig? Fortsätter att berätta att jag istället för att invänta bussen på stationen tog en spatsertur till stan. Det var utmärkt väder. Och var hög på det och tröttnaden. Snurrade runt i staden och tänkte att jag ju kunde ta nästa buss. Varför hasta. Blir alldeles med god tid i PSL ändå och Arles va så skön. Gick runt och tittade och stötte på en musikbutik där en melodica låg i fönstret. Kunde inte hålla mig, kostade bara 26 € med bag. Så nu skall det släpas på den. Jag vill hem! Tids nog. Tänkte att jag kunde spela Blott en dag vid farfars grav.
Så blev klockan 19:59 och under tiden som gick, gick även jag efter att ha packat om. Drog på allt i stinna väskan. Hittade en öde bar en bit på vägen in mot staden. Så jag gick in och beställde ett glas Leffe. Men det gäller att vara försiktig och lyssna till kroppen. Vill inte ha huvudvärk när jag vaknar upp i Mulhouse.
Tog alltså bussen ut till PSL. Till La Douane. Tog lite på timmen. Cypresserna ståtade längs vägen. Van Goghska landskap. Havet låg utanför kanalerna. I ett gammalt torn huserade turistinformation. Så jag gick in med fjädrar i rödvita Marseille-kepsen. Flickan sa något som jag inte förstod, så vi gick över till engelska. En andra kvinna hade en 5-årig son som hette Tom. Ljuset var hårt. Jag tjattrade på om min farfar och hans drunknande 1932. Frågade efter kyrkogården, begravningsplatsen, cimitiere. Det fanns på kartan så det var bara att traska. Men först nåt att äta och dricka. Blev sallad med kött för det fanns varken fisk eller annat från sjön. Beställde in en halvliter rött från det lokala distriktet. Utmärkt. Var riktigt pigg och pratsam. Nu kämpar jag på. Axlarna höjs, huvudet sjunker.
Sedan började jag gå längs kajerna och tala in ett röstmemo åt mina barn. Det blev ungefär en kvart. Sedan fortsatte jag vidare i den stekande solen. Blev osäker på om jag gått förbi och fick fråga en fiskare, som sade att det nog var en modig kilometer kvar. Jag hastade. Men innan det hade jag varit in på förbjudet område, en gammal risfabrik som var utsmyckad med tags och grafitti. Nån rörde sig i dunklet, jag travade på och fotade. Kanon.
När jag äntligen kom fram till begravningsplatsen så visade det sig att den inte fanns till 1932. Värdarna verkade lite sura, men jag pratade på. Var väl lite full av rödvinet. Tungan flöt på, men hackigt. Tankarna kom. Men någon Eckerman var inte begravd där. Var det han som jobbat åt Napoleon??? Gick in och tittade på den mycket speciella platsen som man inte fick fota. Så jag respekterade det. Men där fanns till och med rum som man inrett med blommor och bilder och materia. Mycket foton. Glänsande granit. Tulpanallén och andra blomster- alléer.
Kanske jag skall ta och prata med barägaren ett tag? Han tvättar och putsar.... Vill stänga.
Att ta sig tillbaka till La Douane var inte så lätt. Buss nr 3 gick nästan framför näsan, och det tog en halvtimme att få tag i taxi. Men det ordnade sig. När kvällen kom, kom frossan så smått. Så jag tog på mig skjortan som jag rensat av mig i värmen. For till tornet och berättade att ingen Eckerman var placerad på gravplatsen. Den fanns inte 1932. Men foton fanns på strandpromenaden, fotograferade dom. Köpte ansjovis åt Alma och sylt åt nån. Mamma? Mia tycker synd om henne och visst gör det förfärligt ont. Tillräckligt för att bli galen. Och Mia nojsar igen, usch. Gör mig kanske också galen.
Och följande timme är slagen om två minuter, 21.00.
Och igår var allt försenat p.g.a. suicidal, självmord. Usch hemskt.
Undrar om jag glömde laddaren i Marseille. Får köpa en ny i Basel. Och toaletterna är stängda för renovation, och jag som tänkte raka mig. Undrar var det finns kontakt?
Hittade allt. Hade glömt mina tabletter inatt, så köpte en flaska vatten och svalde. Och det fanns hundvalpar och kattungar i djurbutikens fönster. Grymt men sött. Undrar om dom hunnit bli avvärjda. Sköna typer.
Tågar vidare.
Och förmiddagen var pratsam och natten vilsam. Fick sova nästan 7 timmar och vaknade halv sju och skulle kolla tiden. Telefonen hade dragit ur och jag undrade om jag åkt förbi. Hann klä på mig och ordna till i god tid och vid gott mod. Tog en café au lait med croissant i Mulhouse och for vidare mot Basel där Liz mötte upp. Tog spårvagnen till Nonnenweg och pratade om vad som hänt och vad vi gjort. Flöt på och snart var det dags att luncha, i en gammal saluhall. Blev libanesisk vegetallrik för min del.
Tyskland sveper förbi. Solen skiner och Baden-baden skall passeras. Vid gränsen kommer tre tullare och frågar om man kan tyska. Hon med kalla ögon sköter snacket, om var man kommer ifrån. Om man stannat i Basel. Och om det är allt bagage man har. Hon lutar sig fram och berättar att om man för mer än 10.000 € över gränden så skall det deklareraß. Jag börjar skratta och säger att So viel Geld habe Ich nicht, ha ha.
Skrev en låt igår kväll och nu ska jag ta och läsa lite eller bara glo ut genom fönstret. Om 6,5 h är jag i Luebech då. Lite snuvig.
Bråkar med uppkoppling och det vill sig inte. Borde boka rum i Lybeck. Stänger av, sätter på. Lite bredvid. Trötthet gör sig gällande. Men med Liz flöt det på riktigt bra. Och vi talade föräldrar. Sjukdom. Om när Riitta dog. Jag blev gråtfärdig. Fick senaste numret av Bookbird och har läst lite i den.
Massor som stiger på i Karlsruhe. Och oron drev mig till restaurangvagnen. Eller var det törsten, hungern? Flammkuchen-züngen bjöds det på, på grekiskt vis, d v s utan Fleisch-
Gemütligt spinner tåget fram
Flammkuchen äter man
Till vad som helst utan hets
Dom bränner och ser ut
Som tungor
Sitter som gungor
Dunkla dagar på kommande
Ingen idé att gå i ide
Berör och bry sig
Suddenly men inte sullen
Det kan man göra i mullen
När den bleka döden ler
Och där, där sitter en full en
Som ger fasiken i priset
Men ändå vill veta hur det går
Vem som får
Och vem som på bara knäna ber
Om nåd och förlåtelse
LÜBECH
Lyckades skaffa ett gästpass men porträttet som skulle skickas kom aldrig fram. Så nu vet jag inte hur man skall göra, betala 50 € för att se Herzogin och backa upp Bolle eller få gå på galamiddag... Det klarnar väl också imorgon.
Träffade på Bolle direkt på festivalbiografen efter incheckningen och fick tips om fest dit vi gick och skapade kontakter. Jag stannade nästan till slut. Det var fri bar och en matbit.
Nu verkar det som om man skjuter fyrverkeri utanför.
Två filmer har jag sett, en om polska barn som blivit lämnade
ensamma, och den isländska Paris Nordurs.
Kan väl bli en om Brötzmann efter att Prins Póló spelat på treibsAND. Kanske inte skall hänga ute så länge om man skall orka upp till järnvägsstation och se filmer kl 10.30.
Nu ut och njuta natt, sedan får vi se.
Herzoginnan seglar på.
Per-Ove Högnäs visade i lördags, den första november, sin dokumentärfilm Hertiginnans sista resa, vid de 56. Nordiska filmdagarna i Lübeck. På festivalen som pågick under 5 dagar, visades ca. 190 filmer 6 olika klasser.
"Hertiginnan" hade fått en utmärkt visningstid på lördag eftermiddag på festivalbiografen Kino Cinestar 6. Den stora biografsalen var i stort sett fullsatt, 300 platser.
Högnäs sade sig vara hedrad av att få närvara vid dessa stora och traditionsrika filmdagar en andra gång. 2005 visades den prisbelönta dokumentären Den lyckliga kon.
Man ville veta hur och när arbetet med filmen påbörjades och Högnäs berättade att det var i England 2008 under en resa som idén började ta form. Historien kunde sägas vara allmängods på Åland men Högnäs hade dramatiserat det hela med inspelningar på plats i Falmouth och intervjuer. Och journalfilmer från 1936.
Publiken var även intresserad av att veta på vilka bevarade segelskepp filmandet hade skett, och man undrade om han besökt Passat som ligger i Travemünde hamn. Nästa gång blev svaret.
Högnäs berättade även att det var ett litet team som gjort filmen och att produktionskostnaderna i jämförelse med liknande produktioner varit låga, men att samarbetet med FST, den finlandssvenska televisionen möjliggjort projektet och hans tidigare över 10 dokumentärfilmer.
Utanför Stadthalle och festivalbiografen hängde Ålands flagga näst intill den tyska och ett dussintal andra fanor. Filmen Die letzte Reise der Herzogin har krossat ännu ett hav och mottogs väl i en annan Östersjöhamn.
*30*
Tidig väckning i Hornstull kl 4.40. Sen till ARN och upp i luften.
1:13 h till LPA. Ser mig i toalettspegeln. Skorpa i pannan. Stubb på käken. Piss i stolen. Hår på bröstet. Börjar visst fyllna till. Grannarna köper sprit och det stinker parfym.
Ena flygvärdinnan har en mun som Arja S. Inte uppeggande nej, eller kanske ändå lite. Om Arcade Fire skrivs detta: ”Om du bara lyssnar på ett album under den här flygningen bör det vara ’Everything Now’. Arcades Fires uppskattade album.”
0:34 h till LPA. 186 mi. -61 ute. Växlar väl över till AF då. Arcade Fire som var på Grönan och blev fångade, i en berättelse om taxi och flak. Finns på You Tube. Låter som pygméer. Men är från Canada.
Planet skakar som en drake. Som kärleksfulla delfiner. Säkerhetsbältena skall snart fästas.
0:22 h to Dest. Och det skall beställas varor till hemresan. Inte jag. Och där nere till vänster ligger Western Sahara, Laayoune. -9 ute.
Kom så äntligt fram. Tog mig för egen hand till San Telmo och vidare till Centro. Tack vare Google Maps var det lätt att hitta Hotel Olympia. Helt vad man kunde vänta sig för två stjärnor och 46 € dygnet. Ja inte för mig. Hela resan med hotell och flyg gick ju på 4135 SEK.
Trött förstås, men kunde inte hålla mig. Hålla mig från att ta mig ut, bekanta mig med staden. Vandra runt. Det blev många steg den veckan. 120 km.
0:22 h to Dest. Och det skall beställas varor till hemresan. Inte jag. Och där nere till vänster ligger Western Sahara, Laayoune. -9 ute.
•••••
Kom så äntligt fram. Tog mig för egen hand till San Telmo och vidare till Centro. Tack vare Google Maps var det lätt att hitta Hotel Olympia. Helt vad man kunde vänta sig för två stjärnor och 46 € dygnet. Ja inte för mig. Hela resan med hotell och flyg gick ju på 4135 SEK.
Trött förstås, men kunde inte hålla mig. Hålla mig från att ta mig ut, bekanta mig med staden. Vandra runt. Det blev många steg den veckan. 120 km.
Allt som hänt och händer flödar ut i en vag ström. Kommer inte ihåg ord jag inte hört förut. Fått svårare att minnas namn, nya ord. Men det gör inte så mycket. Kan väl inte nåt åt det. Men man kan kanske lära sig av erfarenheten.
Sammanfattningsvis, så kan jag mycket väl tänka mig att komma tillbaks till Las Palmas. Förslagsvis redan nästa år. T.ex. när det är WOMAD. I november. Womex är i slutet på oktober, i Tammerfors.
Långt dit.
Roligt att se vad jag kan göra med det jag fotat i mobilen. Collage kan det bli. Har redan blivit #wållz på Instagram.
Långt dit.
Roligt att se vad jag kan göra med det jag fotat i mobilen. Collage kan det bli. Har redan blivit #wållz på Instagram.
Har verkligen njutit av att vandra och upptäcka. Publicera och fundera. Klart att gammalt kommit tillbaka. Minnen och ord. Bitterljuvt.
Sista kvällen satt jag på hörnet, i cocktail-baren Mono Malv.... lät Adrian fixa en Mai Tai till mig. Kämpade på med spanskan. Han snackade snabbt som man gör i Madrid, och läspar.
Sista kvällen satt jag på hörnet, i cocktail-baren Mono Malv.... lät Adrian fixa en Mai Tai till mig. Kämpade på med spanskan. Han snackade snabbt som man gör i Madrid, och läspar.
Köpte lokaltidningar varje dag. Canarias 7 och La Provincia. Och ibland El País. Bläddrade och kollade vad som var på gång. Prenumererade på ROCKDELUX. På CAAM visades verk av en japan, som också lär vara spanjor. Alla dessa namn som jag inte får tag i. Men dom finns förstås i dokumenten. Också dom som spelade på Womex.
Vad var bäst? Vad var bra? Och besvikelser då?
- lämnade brasse-filmen på hälft
- etiopiaskan var för komplicerad.
Men det mesta var mycket bra. Låt mig se...
Filmerna:
- aboriginen Gurrumul världen runt,
- amerikanen Adam Bishop i Cairo (vill tillbaka dit).
Live:
Harouna Samake (Mali)
Lucibela (Cap Verde)
Elisapie (Canada)
Helsinki-Cotonou Ensembles arbetsseger.
Och invigningskonserten:
German Lopez på timple och AKA-trio. Den kanariska ukuleleorkestern som spelade Black or White och Coreas Spain.
Och Ranky Tanky!
Hittade några ställen snabbt, i Las Palmas. Mercado de Puerto, och NYC taxi, och cocktailbaren på hörnet.
Sökte efter skivaffärer. Det var tunt. Bara en, 33 Revoluciones, och den bara för begagnad vara. Hittade böcker, skrev kort och postade. Åt inte mycket, men tillräckligt. Blev dock nästan för mycket på lördagen på den lokala mestan, där det fanns menu för € 10,90 inkl dryck och efterrätt. Tog en banan då och då. Frukosten på hotellet var rätt mager. Vitt bröd, smältost, juice, kaffe och yoghurt.
Städerskorna jobbade dubbelt. Dom tyckte jag var trevlig. Tänkte jag skulle ha skrivit mer när jag var där, men det fanns så mycket nytt så jag inte hade kraft att ta itu med gammalt. Redigera sånt som jag redan skrivit. Komma till skott. Nästa gång.
Spelade in några snuttar:
- Sta Ana katedral,
- Atlanten,
- Kyrkogården,
- Övergången vid tornet, med grafitti bakom galler.
Städerskorna jobbade dubbelt. Dom tyckte jag var trevlig. Tänkte jag skulle ha skrivit mer när jag var där, men det fanns så mycket nytt så jag inte hade kraft att ta itu med gammalt. Redigera sånt som jag redan skrivit. Komma till skott. Nästa gång.
Spelade in några snuttar:
- Sta Ana katedral,
- Atlanten,
- Kyrkogården,
- Övergången vid tornet, med grafitti bakom galler.
Det mörknar ute. 2:22 till Estocolmo -
Minus 66 i luften, Silje i lurarna, 12000 m upp -
Alla dessa bindningar som har sin fulla betydelse. Vissa slitningar förvisso. Men kärt besvär. Jag vill spela, sjunga, leka. Leva mer ännu. Fånga dagen. Inte spendera livet i väntan. Inte bara ta, men ge. Mest ge, yeah.
Ser mig kring och vi som sitter här är winners. Fortfarande på G. Småbarnen håller oss igång. Spriten tröstar. Orden flödar medan filmerna flimrar förbi. Mörkret lägger sig till vila. Stephen Hawkins är död. Finns inte som levande i kropp. Finns det andra dimensioner, eller är allt bara bra som det är, även om det är dåligt? Det du Mohammed!
Turbulens.
Nordsjön.
Bältet!
Och så blev det pension för en av flygvärdinnorna. Sista dagen på jobbet. Hon från Strängnäs efter 35 år på Ving. Fick göra catwalk med festhatt under jubel.
Rebecka Ferguson i lurarna. Lady Sings the Blues. Ja snart är det dax för oss, alla. Sooner or later. Halvtimman kvar till ARN. Ska man iddas skriva nå mer? Så här en måndag kväll i slutet på oktober. Eller bara säga hej hej hej.
Bra jobbat igen, äntligen ;)
Och resten,
är
tystnad
verkar det som.
/Tom
Nåmen då, missade att skriva nåt denna dag, denna dag som var igår. Vad hände då?
Långsam morgon tills Edlagården besöktes för att titta på etta åt Kisse. Och sedan fortsatt vandrande innan det var tid för att besöka mor på Trobergshemmet. Hon verkar ha tappat greppet en smula. Och pratar fortfarande om att det behövs fixas med hennes lägenhet som såldes för sex år sedan, eller hur längesen det nu var. Jag börjar tvivla på min egen förmåga att minnas. Var det den andra februari Ben föddes t.ex. Så som hon påstod. Jämmer och elände.
Och sedan på kvällen läste jag högt ur Bodils samlade poesi. Skulle vi göra det varje kväll, men någon annan kanske? Ekelöf, Tranströmer, Bodil Lindfors?
***
Näst sista gången jag gick från jobbet som chef. Sedan finns där andra chefrar. Väntar på att Anni skall komma hem så vi kan gå till Gullåsen. Hon lär vara på Bastun på möte. Lär inte komma igång med att skriva nåt längre, men vi får väl se. Det finns mycket vi kan rota i här. På vind och i skåp. Var in på Lisco och köpte plastfickor som man kan använda till att få ordning på Mårten Sundbergs urklippsbok från Bastuns 10-årsjubileum. Den förminskade versionen där man också kan ha programmet. Artiklarna kan väl sparas tills jag gått genom Nyan på 90-talet. I slutet fanns nästan ingenting, i jämförelse med vad som stått i Tidningen Åland. Skumt, Nyan borde väl ha koll på rocken. PD hade dock skrivit om två demo-CDn lite före jul; Sand och Moonglows.
Where did you get your liqour... Cindy I'll marry you sometime sjunger Robert Plant och genom den 29nde genomspelningen på iTunes kommer den att komma upp bland de 25 mest spelade. Vet inte hur jag kopierar uppgifterna i textdokument men Top 10 ser ut såhär:
1) I Follow Rivers
2) AM/FM
3) Down by the River
4) Easy Skanking
5) Sustainable
Jag kommer
7) Next Girl
Drag the Lake Charlie
Du som reser mig
Fribiljett mot himlen
The Glorious Land
Smaken av dig med Thåström är bara på 4e spelomgången. Kommer snart på CD från Cirkus. Önskade mig den i julklapp.
KAPTENSGATAN 15
*31*
Så blev det dags att byta till vinterdäck och dammsuga bilen. Skall försöka få till stånd tvätt efter kl 21 på Select till halva priset. Har även ärende till biblioteket om en timme. Får försöka reda upp efter Inger H som inte fått sin betalning fixad. Och så vill Lars veta hur det blir med äldreprogrammen. Och jag vet inte riktigt om jag orkar fundera på det. Kanske ändå bör släppa taget...Tappar greppet om texten och idén med det hela. Förtvivlar.
Hej.
Eftersom det är sista dagen staden har en kulturchef tänkte jag passa på att till eftermiddagskaffet bjuda på den äppelpaj som jag bakade igår kväll. Den blev lite hård men löses väl upp lite av den vaniljsås som funnits i kylskåpet denna höst och väntat på tillfället .
Min sista arbetsdag som chef kommer jag att använda till att diskutera
kommande arbetsuppgifter med Herr N-son på stadshuset.
Ha en riktigt bra dag. Det ser ut att bli sol emellanåt.
MVH T
Förslag:
Innehavarens arbetsuppgifter blir att intressera och inspirera barn och vuxna till kulturella aktiviteter och initiera projekt. Här ingår också att söka extern finansiering för projekt och samarbeta med 3:dje sektorn. Samarbetet sker främst med skolor, fritidshem, daghem och föreningar.
- Kulturinstruktören ska samarbeta med skolornas kulturgrupper, arbeta med temadagar där kulturen har en framträdande roll, barnens litteraturdagar, ordna filmvisningar, skapa möjligheter för musikframträdanden, ordna författarbesök mm..
- Kulturinstruktören ska även arbeta för att kultur ska kunna nå äldre, exempelvis möjliggöra kulturella aktiviteter för de som bor i stadens äldreboenden..
- Kulturinstruktören skall driva egna projekt, t ex en fortsatt digitalisering av Modellstaden.
- Kulturinstruktören ska vid behov kunna tjänstgöra vid skolbibliotek eller vid huvudbiblioteket.
- Kulturinstruktören arbetar för hela Mariehamns stad och har bildningsdirektören som sin närmsta chef, men förutsätts arbeta självständigt.
Jaha, då satte jag igång med att revidera och redigera detta så att jag har något att komma med på mötet kl. 15.
Tyskland sveper förbi. Solen skiner och Baden-baden skall passeras. Vid gränsen kommer tre tullare och frågar om man kan tyska. Hon med kalla ögon sköter snacket, om var man kommer ifrån. Om man stannat i Basel. Och om det är allt bagage man har. Hon lutar sig fram och berättar att om man för mer än 10.000 € över gränden så skall det deklareraß. Jag börjar skratta och säger att So viel Geld habe Ich nicht, ha ha.
Och förmiddagen var pratsam och natten vilsam. Fick sova nästan 7 timmar och vaknade halv sju och skulle kolla tiden. Telefonen hade dragit ur och jag undrade om jag åkt förbi. Hann klä på mig och ordna till io god tid och vid gott mod. Tog en café au lait med croissant i Mulhouse och for vidare mot Basel där Liz mötte upp. Tog spårvagnen till Nonnenweg och pratade om vad som hänt och vad vi gjort. Flöt på och snart var det dags att luncha, i en gammal saluhall. Blev libanesisk vegetallrik för min del.
Skrev en låt igår kväll och nu ska jag ta och läsa lite eller bara glo ut genom fönstret. Om 6,5 h är jag i Luebech då. Lite snuvig.
Bråkar med uppkoppling och det vill sig inte. Borde boka rum i Lybeck. Stänger av sätter på. Lite bredvid. Trötthet gör sig gällande. Men med Liz flöt det på riktigt bra. Och vi talade föräldrar. Sjukdom. Och när Riitta dog och jag blev gråtfärdig.
Fick senaste numret av Bookbird och har läst lite i den.
Massor som stiger på i Karlsruhe.
***
Dygnet senare i Nordtyskland där mörkret regerar men kylan är acceptabel. Tar sakerna lite som dom kommer emot. Hotell fixar sig men priserna stiger. Avfärd planeras men vill inte riktigt hitta ett bra alternativ. Nu är det väl upp till två saker. Om det finns sovvagn från Neumünster till Köpenhamn. Eller om jag skall stanna till söndag och skippa måndagen i Mariehamn. Och sova över i Malmö? Det klarnar väl i morgon förmiddag.
Lyckades skaffa ett gästpass men porträttet som skulle skickas kom aldrig fram. Så nu vet jag inte hur man skall göra, betala 50 € för att se Herzogin och backa upp Bolle eller få gå på galamiddag...
Det klarnar väl också imorgon.
Träffade på Bolle direkt på festivalbiografen efter incheckningen och fick tips om fest dit vi gick och skapade kontakter. Jag stannade nästan till slut. Det var fri bar och en matbit.
Nu verkar det som om man skjuter fyrverkeri utanför.
Två filmer har jag sett, en om polska barn som blivit lämnade ensamma, och den isländska Paris Nordurs.
Kan väl bli en om Brötzmann efter att Prins Póló spelat på treibsAND. Kanske inte skall hänga ute så länge om man skall orka upp till järnvägsstation och se filmer kl 10.30.
Nu ut och njuta natt, sedan får vi se.
Det har varit så konstiga tider. Så hopplöst.
Ska fota, skriva och spela. Odla vänskap.
Det går igen. Vinter på kommande.
Kommentarer
Skicka en kommentar