OKT 29 Marseille. etc

Vet inte hur jag kom att tänka på Jimi Hendrix och hans låt I Don't Live Today. Maybe Tomorrow. För nog lever jag. Kanske det var det att jag ännu inte skrivit något här i bloggen idag men att jag ju kunde göra det imorgon, kanske. Avslutade ju gårdagens brev i morse, och skrev en blues. Kunde väl överföra det, sedan när jag kan och komplettera dagen senare med vad som hänt förut, ifjol, i förfjol, och på 80-talet. Men det har ju egentligen gjort för dom flesta dagar resten av månaden. Men inte vad som sker nu. Formulera det som dykt upp idag när jag vandrat kring i Santiago. Lite av varje. Katedraler och bibliotek. Känslor och glömska. Ensamhet och frihet. Funderingar och underfundringar. Språk och uttryck. Intryck och livsfilosofi. Konsekvens i sentens.

Hej hallå mor Maj-Lis, här är det trångt i flygfåtöljen.

Jag tar fram paddan och söker upp ett album med Peter Hägerstrand som ljuder ur hörlurarna just nu. Dränker barnskrik och knatter från elektroniska spel. Är uppe i en tub som drar genom luften på väg från Arlanda mot Madrid. Tre timmar kvar. Och Peter sjunger att tidevarv kommer och tidevarv gå. För ett år satt vi tillsammans på ett flyg mot Manchester. Har blivit tre flygfärder sedan dess, med mellanlandningar. Ovanför molnen skiner solen. Fortsätt andas, sjöng han nu.
Vi har inte setts sedan i söndags, och nu är det onsdag eftermiddag. Orkade mig på orkesterträning på kvällen. Vi var en hel del. Tre blåsare, Steven dök upp, men Börje var borta. Inga trummor, men gitarr, bas och dragspel. Var länge sedan dragspelar-Stafen var med, inte haft tid, men i söndags hann han, och i tisdags också med Lilly's tango-orkester på Odalgården. Dennis, Börje, Hanski och Christina var också med. Jag smet efter ett tag för avfärd skulle förberedas, avslutas.
Måndagen däremellan var lång. Lång på jobbet. Kommer knappt ihåg vad jag gjorde. Skulle sammanfatta vad jag gjort i tid åt petimetern Maria Hägerstrand-M. Det dög inte, skrev hon nästa dag. Var bra med information men någon tidsprioritering hade jag inte kommit med. Det som Klövergruppen inbegärt. Jag svarade att hon kunde komma med tidtagaruret och mäta åtgången. Klockan 15 hade vi möte med byggmästare Eriksson från fastighetsavdelningen. Var nere i bibliotekets källarvåning. Nu skall väggarna rivas mot betalning. Jaha. Och pensionärerna skall överlämna sina listor på fredag. Då är jag inte på plats.
Blev bråttom att fara hem och städa upp och packa ner sedan. Tog sin blodiga tid, men lite över 21 kunde jag bege mig till Dinos där finska rocklegenden Michael Monroe spelade och åbäkade sig på bästa sätt. Var glad att jag kom och nöjd när jag gick. Tog taxi genom staden ner till hamnen och konstaterade att det var mer gula lindlöv på marken än i träden. På Rosella träffade jag Joakim Svensson. Maria Jonssons käresta. Vi drack kaffe och språkades. I musikfrågesporten fuskade jag lite men var ändå bäst. Vann buffet och biljetter, igen! Flickorna hade beställt tequila till 30-årsfesten nästa fredag. Dom hade varit nere i Malmö över natten och flyttat grejer i ettan på 29 kvadrat. Jag var tidigare i Stockholm och åkte till Östermalmstorg och satt där och tittade på höstkvällen utanför Åhléns på en rosa långbänk. Tills det blev för kyligt. Tog mig till Texas Longhorn, där det blev nachos och Indian Pale Ale. Hann inte få i mig mycket innan dottern kom. Efter att öl och chips var konsumerade, gick vi till Hemköp och handlade frukost.
Vaknade arla idag och steg upp och fixade frukost innan väckningssignalen ljöd. Anni tyckte att jag inte behövde. Du är ju gäst. Jag sa var inte så där. Hon kom sig iväg vid halv nie, och jag satte igång och gjorde två låtar. Den första döpte jag till Sedan dess. Den går i dess-dur och är bra. Försökte ladda upp den, men min version av dataprogrammet var föråldrat, så då laddade jag upp den senaste versionen och det tog tid. Lång tid. Blev att fara raka vägen till flygplatsen. Hann läsa lite DN kultur från elfte september medan jag väntade.
Läste om Espmarks nya diktsamling Resa till det inre och blev inspirerad till att skriva tre strofer på bussen ut. I kön till incheckningen träffade jag redan en bekant från längesen igen. Teshome. Han har rötter i Etiopien och jobbar med tropisk rytmisk musik. Skulle dit jag också är på väg. Till WOMEX i Santiago de Compostela. Och där landar vi om 4 timmar förhoppningsvis. Och i Spanien har dom €uro.

Matpaus! Och längre paus. Och det tog två personer 30 minuter att servera 5 personer. Iberia Express var ironi tyckte norrmannen bredvid. Jag fick efter många turer mig en vegetarisk foccacia till livs och en Mahou lyckades de också att få fram när Estrellan tagit slut liksom kaffet. Och finnen på andra sidan sa Madhouse. En unge på raden framför skrek det mesta av resan. Det var pinsamt för honom och alla andra med. MAD stod det på bagage-lapparna, det stämde sa grannen och Hullu sade jag. Men vi kom fram så säkert som amen och färden fortsatte mot nordväst. Till Santiago de Compostela, huvudort i Galicien. Och bussen tog oss in till centro och 4:an gensköt jag vid ett torg och tog mig hit till PR Tambre. Hade en liten bar som reception, med damen i köket som tjattra på spanska. Och rummet var rent och fint. Här stannar jag till på söndag, även om det är lyhört. Får ta och somna in snart. Efter vaskandet blir det väl några sidor ur nobelpristagaren (2013) Alice Munros senaste samling Dear Life. Sägs vara spektakulär på baksidan. Nu ska här laddas.

***

En ny dag randas och det ser ut att bli sol. Tog en dusch och förbereder mig för en tur på stan. Spännande. Får återkomma till helgen och berätta litet om vad jag upplevt och tyckt. Ha det utmärkt så hörs vi. Kram från sonen.

MADHOUSE

Hej hå i det grå. Här kommer en lång harang. Om du vill och orkar läsa själv så är det bra. Tror väl inte att det är så intressant. Annars kan jag komma och läsa upp det om några dagar, inom en vecka. Men du skall veta att allt går mig väl. Men baskern blev kvar i Barcelona.

Det tog mig så gott som hela dagen att ta mig till Marseille där det finns uppkoppling på hotellet. Det är nån som drar stockar bakom väggen. Det tänkte jag göra också, snart. Vi får väl snarka i kapp. Hann ut en liten tur på stan och tittade på fiskebåtarna i hamnen. Borde ha tagit på mig skjorta, det är lite för kallt med t-shirt under sommarjackan redan. Imorgon drar jag alltså vidare, men jag har hela dagen på mig att explorera.

Det var den 14nde juli då bilden togs. Då var det varmt. Det var innan magen krånglade på riktigt. Och nu faller natten på, i slutet på oktober, någon annanstans, där hundarna skäller i skymningen, mest hela dagen. Horder av turister går längs de stenlagda gatorna. Och så känner jag en atmosfär som jag har glömt, och lämnat efter mig. Men den finns, i södra Europa. Är annorlunda.

Santiago de Compostela är en gammal plats. Den stora katedralen byggdes för närmare tusen år sedan. Och dom höll på några år. Några. Och det påstås att aposteln Jakob den äldres efterlämningar skulle ha förts hit på 600-talet trots att han blivit begraven i Jerusalem. Santiago, dvs Den helige Jakob, är en av det tre heligaste platserna för katolikerna. Rom och Jerusalem lär vara de andra i topp tre. Katedralen är stor. Vid middagstid sjungs Närmare Gud till dig, och pilgrimer hälsas välkomna. Big business.
Det blir varmt längs åt eftermiddagen och ett glas grönt lokalt vin och uppvärmda översaltade småpaprikor serveras med bröd, omelett och kroketter.
År 2008 byggdes ett nytt folkbibliotek. Känns som om tiden redan sprungit ifrån det. Mycket Cd och Dvd. Tidskrifter också. Sådana finns det i fullmatade kiosker också. Deras tid verkar inte vara ute. Mycket biografier, sånt tycker folk om. Andras liv. Tittade på ett verk om Ernest Hemingway med mycket bilder. Blev törstig av att bara se honom besöka sina barer i Venedig, Paris, Havanna och Key West. Men det mesta glöms bort i ett dis.

Disigt idag i Santiago. Har spenderat morgonen med att uppdatera mig på nätet och snart är det dags att ta sig ner till centro och göra en reservation till tåget mot Madrid på söndag. Det slamrar i korridoren så det är väl städning på gång. Undrar vad temperaturen är ute? 15 och soligt säger Yahoo. Och på Klinten 5 grader och molnigt. yr.no lovar bättre väder här, får hoppas på det.

Det blev bättre väder. Solen skiner så svetten lackar. Pilgrimerna vandrar förbi baren Porta do Camino. Dom har gått längre än jag. Igår gick jag 11,7 kilometer. Idag 7,6 hittills. Har försökt koppla av, men har fortfarande bråttom. Igår fixade jag konsertpass, det ordnade sig bra. Inte lätt när man inte riktigt vet hur saker går till och då kan man oroa sig. Det blev en riktigt lyckad kväll med massor av bra och svängig musik från bl.a. Cuba, Polen och Spanien. Den största överraskningen var ett kolombianskt / belgiskt band som hade ett fruktansvärt tryck och varierade sig. Hade blåsare och uttänkt show. Koreografi och känsla. Hette La Chiva Gantiva och det var på vippen att jag missade dom, men det var kö utanför teatern så det luktade något extra. Jo det fanns plats. Missade det mesta av kineserna Ajinai, men det gjorde ingenting. Träffade också mina gamla bekanta Tapio, Jaana-Maria och Ken Day på konserterna.

Idag ramlade jag in på en konstutställning av vidlyftigt slag. Staden är visst europeisk kulturhuvudstad i år så dom satsar lite extra. 18 stationer med modern konst, videoinstallationer och talande bänk. Skulle ha slutat med bänken, men jag gick rutten baklänges, så började med den. Så kan det gå, som Kurt Vonnegut skrev. Men då menade han nog inte Santiago de Compostela. Det egentliga slutet var att man kunde spela in sina hjärtslag under 43 sekunder och skicka det till Japan! Man fick med sig en cd med ljudet inspelat. Det skall jag nyttja i något musikaliskt verk när jag kommit hem och kan förflytta ljud från cd till iTunes. Christian Boltanski hade gjort verket som kallades Les archives du cœur.
Nu betalar jag här på Porta do Camino och drar vidare mot posten för att köpa frimärken

Senare.

Men innan posten blev det mer konst när jag förirrade mig till deras museum för modern konst. Där blev jag ett längre tag och lät de spridda tankarna löpa. I kyrkan bredvid fanns fortsättningen på On the Road, och där var Javier igen. Han som spelade in mitt hjärtljud på förra stället. Så då träffade man en ny flyktig bekantskap igen. Ja vad är det vi människor håller på med. Vallfärdar och skövlar. Spelar Allan och tövlar. Köper frimärken och skickar kort. Om en timme spelar Sekouba Bambino på Praza da Quintana. Han kommer från Guinea-Conakry, där även min lärare i fransk konversation Boubakar Sangaré kommer från. Lika långt dit som hit ungefär, för dom och mig.

Nästa dag.

Folk sätter sig ner på serveringen och läser böcker. Jag sätter på Spotify och fortsätter med att lyssna till La Chiva Gantiva. Det svänger fruktansvärt. Folk kommer i horder, några solo. Ser ut att bli problem med att ta sig från staden. Får improvisera. Inte så lätt som man kan tro. Och jag fortsätter med pekfingervalsen innan jag går över till att skriva med två fingrar på skärmen.
Och gårdagens konserter var absolut värt priset för att komma hit, även om det alltså kan bli svårt att ta sig bort. Två riktigt fina upplevelser var Ethiocolor och Batida. De senare var en överraskning från Angola med mycket bra bakgrundsfilmer och krigskritik. Delade ut visselpipor till det sista numret för kvällen. Fick med mig en som souvenir. Och Ethiocolor från Etiopen hade mycket att bjuda på. Klädbyten för dansarna och sångmikrofonen gick runt från mogen man till högljudd kvinna och skallig man. Riktigt riktigt bra som Simon brukar säga. Leendena var breda och förnöjda. Glädjen spred sig.
Här skall det fotograferas. Kyparn får ta hand om en telefon, svårt att få till det. Har själv fotograferat en del men inte mycket. Jan Sundman vill ha med mig i Obscuras styrelse. Jag får väl se vad jag kan tillföra. Låg och tänkte på det imorse. Tycker det kunde vara mer kvinnor, verkar mest va pojkar som styr nu. Dom vill ha med mig för att jag tänker annorlunda och har kontakter till staden. Och jag tänker med fasa på jobbet och om hur det skall bli att komma tillbaks igen. Hur jag skall orka. Modellstaden snurrar runt i tankarna. Såg i Nyan på nätet att många skrivit under, mot en flytt. Det finns där och det finns här hos mig. Och på nätet. Där man själv fastnat.
Söndag på tåg ända till Barcelona

Steg upp arla i vintertid, så en timmes sömn vann man. Det hade ordnat sig med platsbiljett på kvällen, gällde bara att komma upp och iväg till stationen i tid till 8.34. Var inte uppe så länge. Den var väl 1/2 2 när jag fumlade med klockorna i apparaterna. Var osäker på om det automatiskt skulle slå om. Men det ordnade sig och nu kan jag slappna av tills Barcelona, dit vi kommer 5 över 9 ikväll. Gäsp. Söker upp lite musik i lurarna och sluter ögonen.
Det blev Lykke Li och snart är vi på nästa mellanstation efter Bembire. Och jag kan titta tillbaks innan jag tittar framåt. Bokstäverna hoppar och tåget skakar, men är ändå bekvämt. Finns utrymme att sträcka på sig. När tågbiljetten ordnade sig igår kväll blev det lättare att vara. Blev lite plock bland utbudet här och där, katalanskt, kamerunskt och brasilianskt. Fick smakprov på nästan alla akter i tältet. Philip Page, en Texasbo som bor i Helsingfors tyckte man kunde vara nöjd om man sett tre riktigt bra band, och jag höll med och hyllade också La Chiva Gantiva. Philip är en gammal bekant, vi träffas ibland kort men gott. När Ester Rada från Israel med fin soulig röst avslutade kvällen för min del så var det skönt att dansa lite med Jaana-Maria och Teshome. Hon hastade vidare för att kolla ett annat band, söker artister till Etnosoi-festivalen i Hfrs. Bad henne hälsa hem till Joe och sa att vi kanske ses i december.
Det känns lite vemodigt att bege sig från ett ställe som börjar bli bekant. Igår tog jag mig en busstur runt stan för att få lite perspektiv. Blev inget av idén att ta sig ut till kusten och kolla fiskarna. Vilade hellre och skrev. När jag gick hemåt genom den medeltida staden så tyckte jag det var magiskt. Men vad gör man med magin om man inte har nån att dela den med. Nu delar jag den, men den kan vara svårt att känna av på avstånd. Man måste vara där och då. Jag har varit där. Det var det värt. Ikväll är jag i Barcelona igen och kanske kan känna igen mig, leta upp platser man varit på förut. Senast 2008 med Mia. Då när sparvarna åt brödsmulor på Miró-muséet. Och sangrian serverades i jätteglas på Ramblan. Allt är öppet, allt är möjligt, utom det omöjliga. Får se. Proxima estacion, nästa station på väg mot följande destination. Det är skördetid, och majsen torkar. Och jag undrar vem som nu är president i det här landet. Förr visste man, kände till Franco, och vackre Felipe Gonzales. Men nu kvittar det väl egentligen.
Man vill befrämja sina olikheter i provinserna. I Galicien talas gallego, galiciska, som bär spår av portugisiskan i uttalet, men orden är mer spanska (kasteljanska). Något går in, men namnen glöms bort. Vad hette hon nu damen på hostellet, frun i huset. Alcires? Gubben hette A Rodriguez, det stod på kvittot. Hon hade kommit från Alicante på andra sidan, mot Medelhavet. I Galicien är det Atlanten som gäller. Hon tvättade lite av mina kläder och vägrade ta betalt för att jag var ute i tid och hon ändå skulle tvätta hemma. Jobbade hårt. Det fixades mat, tvätt och pensionat. PR (pensionat-restaurant) Tambre hette stället. Tambre var en flod. Hon pratade på och jag förstod det mesta, men kan alltid kunna mer, ta reda på. Jag behöver inte, men jag vill. Alla nymodigheter med dataprogram och teknik har jag allt svårare att ta till mig. Tror ibland det är utslag av demens. Men så kommer det igen.
Det blir slätare och slätt. Skulle kanske ta och läsa en novell av Alice Munro, nu när jag har tid på mig. 8 timmar till Barcelona.

Senare samma söndag eftermiddag

Musikstycket "Train in Spain in Aß" gjorde jag i början på den långa tågresan. Blir bättre ju mer man lyssnar på den. Klart den kan behöva putsas till lite. Slutar med visselpipa. Den fick jag gå in på toan och spela in. Skall ta och lyssna till vad John gjorde då han testade Garageband på sin smartphone. Jag har döpt hans låtar, skulle kanske ta och låta DMI snurra runt, loopa, ett tag. Är väl meningen att vi skall försöka få ihop nåt till 61-års dagen. Men man skall ha tid också. Det har jag väl nu då, när solen så sakta går ner och det är 4 timmar till BCN. Dessutom tror jag vi ligger efter i tidtabellen. Om jag hittar nåt vettigt boende kanske jag stannar några dagar. Den här dagen går bra, även om jag ett tag tyckte det var slut på flytet, måste hitta melodin. Nu byter jag låt, får bli Added Metro. Dom är lite eteriska, pojkens etyder. Flyter omkring. Bara första utkast. Kunde kanske kallas just det; etyder. Bra så. Kanske skulle ta och sträcka på benen lite. Det går ju bra på tåg.
Allt väl hemma. Alma tassar på och grannen har kommit hem. Och på tåget sitter jag. Telefonen har laddat ur men jag har xtra acku med. Måste köpa mer minne om jag inte får tag på Wi-fi. Skulle gärna kolla vad det kan finnas för förmånligt boende i närheten av tågstationen Barcelona Sants, när vi kommer dit. Ligger visst lite efter i tidtabeller. Och mörkret har lagt sig som en sjunken deg, smetkaka över landet. Vintertid. Och vad det innebär. Glömska. Jo jag blir djup och tappar bort mig i orden och vet ibland inte själv vad jag menar. Orden far iväg med mig, men mest är jag tyst. Och tåget skakar och det är svårt att hitta de rätta tangenterna. Jo jag tog dagens första öl, en Cruzcampo. Det satt bra. Blev på g. Grannarna köpte Heineken. Nästa estacion nåt på Ebro.... Castejon de. 42 minuter efter tidtabell. Mörkt men varmt.

Kväll.

Halv timme försenad, halv timme kvar. Förr fanns det en skämttidning som hette En rolig halvtimme, ha ha. Och var ska man sova i natt. Det är det många som inte vet, men även denna natt skall genomlevas, och det är väl spännande att inte riktigt veta. Det är därför man går ut, far ut, för att se vad som kan hända om turen är framme. Och så får man hoppas på att den härskar, turen, och att den inte går en förbi, men att man ändå har vett att undvika fällorna man kan falla i. Nu gasar föraren, han vet att han är sen. Det drar ihop sig. Det slår lock för öronen. Det är söndag kväll. Vad det nu kan betyda? Måndag morgon snart. Tja inte verkar jag få iväg det här nu eftersom det inte finns nån uppkoppling och jag borde väl redigera lite så att det blir läsligare, och trevligare. Försöker fånga dagen men även göra mig förståelig. Inte så kort, inte så koncist. Det får bli finlir någon annan gång.

Måndag morgon.

Fick sova ut på ett förmånligt vandrarhem 1,1 km från tågstationen Barcelona Sants. Hittade det på Booking.com, efter att ha beställt mer minne från Sonera för 2,99. 50 MB. Räckte till för att ta reda på vad som erbjöds i närheten. Och man kan väl säga att jag hade tur. Var lite osäker på om det fanns plats så sent på kvällen. Hade lite svårt att hitta sista biten. Men med elektronisk karta ordnade det sig och jag fick en bädd ovanpå. Tur att jag kom mig upp. Skulle ha varit svårt för några år sedan, eller svårare. Gick mig sedan ut en liten tur i environgerna, tog en öl och lite tapas, omelett, pastej och krokett. Vid midnatt gav jag nästan upp för dan, men tog ännu en San Miguel på restaurangen Galicia som låg i samma hus som hostellet. Ett fyllo störde lite, men personalen tog det med ro och skrattade.
Orkade inte sätta energi på att snurra runt i obekant bekanta Barcelona och kollade upp att nästa tåg norröver gick 11:16. På det sitter jag nu omgiven av en svensk storfamilj, eller vad dom nu är. Vid frukostbordet satt två marockanska fransyskor och slog sig i slang. Dom tyckte att jag pratade franska bra. Tuggade på. Lyfte på hatten för att jag påstod mig kunna 5-6 språk. Tycker det går trögt men kanske franskan lossnar bara vi överskrider gränsen om ett tag. Dags att titta ut, se sig omkring. Spara energi.

Svenskarna steg av i Girona. Tjattrade länge om det. Jag skall passera gränsen och vänta en timme innan jag drar vidare. Tittar på kartan och planerar och försöker få dagarna att räcka till. De 5 resdagarna och 5 övernattningarna. Kan kombineras. Kanske skulle gå på klubb i kväll i Marseille. För det är nog dit jag är på väg om det inte blir Avignon 42 år senare, eller både och. Tål att funderas på. Först skall gränsen passeras. I Marseille drunknade farfar och i Avignon var påven på flykt. Var där med Skini och nån annan, kanske Brita. Det har jag glömt. Kommer ihåg att dom for ner till kusten och blev våldtagna av 8 araber. Kom tillbaka nästa dag till trygga Tom som väckts av polisen på morgonen. Polisen sa att man inte fick tälta under bron. Sedan bjöd dom på Gauloises. Jag kunde ha blivit fast. Fortsatte genom Jugoslavien till Thessaloniki och därifrån till Korfu. Eller var det en annan gång? For igenom Italien också. Från Bari till Bar. Det är en röra nu, det som hände för 40 år sedan. Men jag kan ju hitta på. Men det där med 8 araber måste jag kolla upp med Eivor när jag har nät.
Lyfta på hatten ja. Den lämnade jag visst kvar, till stor förtret, på härbärget i Barcelona.

Frankernas rike.

19:43 skall man vara framme i Marseille om man byter en gång på vägen, i Beziers (nej det skall nog vara Besierz, nej inte ändå) eller Nîmes. T.ex. Det lär bli vackra landskap som passerar om man skall tro kartorna. Och var var jag nu igen? Cebère står det på väggen. Och tåget går mot Avignon. Bara att åka med tills man bestämmer något annat. Raden av namn som räknas upp känns igen. Körde ner i slutet på november 1991 med en kolerisk bebis. Det var väl i Agde som hon satte igång att skrika, gråta, just när man skulle till att äta. Och man kan glutta på Medelhavet allt emellanåt. Det duger.
Det är måndag och en hel arbetsdag går åt till att resa, men i egen takt. Kan hoppa av om jag vill, men varför det? Jag kan sluta när jag vill, men har ett mål. Att se den plats där farfar dog 1932. Sedan så ska man väl hem igenom Europa. Som Jan Hammarlund. Men han åkte väl ut. Han ville leva här, i Europa. Det är som Die Mauer med Ebba Grön; Vi skulle få leva här x 3. Halt här får ingen passera! Om man skulle ta vägen förbi Berlin och se vad A-Trane har att bjuda på. Kolla om Victor e där. Associationerna kommer flygandes från minnesbarken. Var fartyget Mozart en bark? Kommer inte ihåg, men det går att ta reda på, när man är uppkopplad. Jag sparar megabyten tills jag hittat boende med Wi-fi.

Nästa stopp Perpignan, och jag tycker mig minnas hur jag lutade mig ut genom fönstret och lät vinden fläkta mitt långa hår. Dom var annorlunda då, tågen. Man kunde luta sig ut. Var väl på väg mot Andorra, för till Francos Spanien kunde man ju inte fara. Det var omoraliskt att stöda diktaturen genom att bara vara där och konsumera. Men sedan i februari 1974 bar det av till Marocko och då skulle man ju genom landet iaf. Stannade nog inte till, men på båten över sundet till Afrika träffade jag några ålänningar, det hördes på dialekten. På vägen tillbaka skulle dom ha extra betalt för att tåget var så snabbt. Ett tåg som det här, quizas, kanske.

5 timmar på väg och det har ställvis varit vackert. Här kan man ladda upp maskinerna för det finns uttag. 1,5 timmar till Nîmes. Tror jag åker med dit och ser mig omkring en timme. Det går tåg senare till Marseille som verkar bli mitt mål för dagen. Det är så behändigt nuförtiden när man kan ladda ner en app och kolla tiderna där, om man har ström. Och apparat.

Och så var vi då i Beziers, och det var så det skulle stavas! Löven faller snart även här. I Santiago gick en kommunalarbetare och sopade ihop deras första fallna. Skall bli spännande att åka ikapp hösten. Hemma är väl lövträden nakna redan. Huj. Här skiner Medelhavssolen värmande i kvällningen, lyser upp slott och katedraler. Cypresserna strävar uppåt och det minner om konstnären Van Gogh, han som skar av sig örat.

Så blev det rusning i Montpellier. Har varit så lugnt och avslappnat. Nu sitter tre små asiatiskor och snattrar runt samma bord. Och så sägs tåget bli 15 minuter försenat när det bara var en halvtimme kvar. Jag läste lite Munro och kommer ihåg när jag läste "Hundra år av ensamhet" på en tågresa ner genom Europa på 70-talet. Fråga mig inte vad den handlade om. Nånslags släktkrönika som vimlade av namn. Den fantastiska realismen. Och Maquez skrev manus till en serie kubanska filmer som gick på svensk TV sent om nätterna. Var betagen. Och tåget står fortfarande still. Ett annat kör förbi. Un, deux, trois som man säger på franska, trots att skrivkorrigeringsprogrammet vill få det till något annat, men inte längre, när "jackärmarna" (jag kämpat) med att rätta till. 15 minuter, pytt tänkte jag, och så går det på räls igen.
Blev en timmes bytetid i Nîmes så jag passade på att reservera retur tills imorgon. Retur norrut. Reser om ett dygn hela natten mot Mulhouse på gränsen till Schweiz där jag tänkte äta lunch med f.d. sekreteraren, numera verksamhetsledaren i Ibby, Liz Page. Det var i IBBY, Internationella barnboksrådets styrelse jag satt åren 1996 - 2000, så det är ett tag sedan vi sågs. Men vi är vänner på Facebook och det skall bli intressant att se hur högkvarteret på Nonnenweg i Basel ser ut. Tog sovvagn och det kostade 18 € extra, men billigare än hotell. Får se vad jag får tag på när jag är i Marseille, om lite på en timme. Det är mörkt ute och havsluften kyler till en aning. Igår hittade jag till vandrarhemmet genom att följa kartan på telefonen. Får nog ta och ladda upp med 2.99 igen även om jag haft fånen avstängd det mesta av dagen. Man har ett visst antal megabyte och det meddelas att jag redan använt 80%. Och swosh så tar det slut.

Marseille 2014

Snacka om att fastna i trafiken. Vägen mot La Joliette blev längre än den var, tidsmässigt. Men då kan man ta fram anteckningarna och rista ner nåt. Såsom att hon slog ut håret som inte var så långt. Och att jag köpte mig en specialöl som man skulle få tag på där 35an slutar. Köpte den på turistinformation och en kylskåpsmagnet. For ändå ut och drack ur. Sedan föll skymningen. Och trafiken stockade sig, men ännu är det ingen fara. Hade tänkt ta mig en titt på distriktsbiblioteket och utställningarna där, men dom stänger visst om en halvtimme. Allt stänger tidigare här och är dyrare än i Santiago. Millimetrar kryper vi fram. Som blir cm dm och m och så stopp igen. Säg inte att det är blindtarmen. Säg inte det.
Och det blev inget av att besöka Port Saint Louis. Ville varken hyra vespa eller bil. Och man borde fara via Arles om man skall komma dit kollektivt. Från Marseille är det runt 80 km. Kanske en annan gång! Köpte en knallröd keps med Marseille broderat på. Var nedsatt till 5 €. Vågade mig inte på den rosa. En gammal stad, 2600 år talas det om och kulturhuvudstad ifjol. Men på måndagar och tisdagar händer inte mycket som jag hittat fram till. Nämen sätt fart på nu buss. Baken börjar smaka hårdplast. Bra bit kvar i denna trängsel. Jag vill ut och sträcka på mig.

Det tog slut så klart. Blev att ta metro och då tog jag den till justa stället jag var på idag. Notre Dame de Monjuit. Där valparna sprang och folk lunchade avslappnat. Skönt torg. Lite som Maria, men mindre grönt. Tystare på kvällen så jag gick neråt och tappade bort mig. Var in i skivaffären Lollipop. Kollade kartor på fånen så det ordnade sig, tack och lov för den digitala tekniken. Skulle hämta väskan på hotellet och tog för säkerhets skull metron till Saint Charles. För att slippa hets.
Var 100 minuter i tid och i behov av postlåda och varm mat. Hittade postlådan och efter lite kringelikrok också Bistrot Des Escaliers. Tog dagens rätt för att undvika trubbel och ekonomisk krasch. Och husets röda. Visade sig vara anklår och spagettifjäril med grön sallad kontaminerad av majonäs. Tog tre röda glas och hoppades på det bästa. Tog mig upp för jättetrapporna och möttes av digital skylt som sa 1:48 en retard. Det betyder 10 i 12. Och nu e hon 22:13. Skulle alltså ha gått redan.
Undrar hur magen tålde ankan. Man skall gå genom sina prövningar. Nåväl, postade korten jag skrev vid spår F och undrade "Ou est le bar?". Begav mig och hittade ett hak. Där det röktes inne och spelades hits från 70 framåt. Slick. Michael Jackson typ.

Tar en Leffe till och kopplar av.

Ska man va Ericson, eller ecrivain. Så ska man. Det ha varit reggae och textande med Maria. Stället lossnar och folk kommer in och köper tobak. Men Hemingway ha inte synts till. Han är väl förgången. Det är andra tider nu, men det är. Och vi är här. Fortfarande. Rökande ringlar och tiden går. Kul att se klientelet som kommer och går. Dom som kommer in och köper nikotin. Folk i närheten. Footsteps on the Dancefloor. Jag ger tummen upp. Oas mal. Huset bjöd på en Leffe. Man e accepterad.

Sedan begav man sig med tummen upp, bara för att mötas av att tåget var 3:30 försenat, vad nu det betyder? Halv 2? Och nu är hon knappt midnatt. Det måste man nästan pissa på. Och nu har musikansvarige börjat spelat franskt. Det gillar jag oxå. Rendez-vous rendez-vous. För fan det är tisdag. DJn söker mer musik på sin fån. Je t'aime Amor. Ägaren sopade upp. Eller vad det han, som frågade varför jag tog foton. Souvenirs! Varför inte göra ett fotoreportage, på en bar vid stationen till Frankrikes näststörsta stad.

IT came. And IT Went and IT's all too late.

Man har varit med om ett och annat, men aldrig om det här. Och det är inte så dramatiskt som det låter. Men nu sitter man här i den sena natten. Glor på tangentbordet medan bröden gräddas och trafiken kommer igång, ännu en gång. Det kyler på liksom. Och nya mål hägrar när dom förra for sin väg
Jo det blev mycket Leffe och rätt kul, men noll kontroll. Tåget for och fingrarna dansar hur dom vill. Så låt bli låt bli.

ARLES / 2014

PORT SAINT LOUIS

Arles.

Så sitter man här i Arles och väntar på sovvagn till Mulhouse. Den som jag missade i Marseille igår. Tog första tåget till Arles, betalade 15,30. Somnade nästan till och var där i ett huj, ett dis. Funderade på att ta in på vandrarhem eller hotell, men hittade inget i Port Saint Louis, dit jag ändå tänkt bege mig.

Började dock med att ta en promenad längs Rhône i gryningen. Med väskan på släp. Vacker morgon, mycket vacker, blev bra bilder. Vandrade efter ett bra tag in i den medeltida staden. Det var magiskt. På hörnet låg Pharmacie de Vincent van Gogh. Och det var mycket artisteri över allt. Bra stämning. Hittade en restaurang som var öppen och fick mig café au lait och croissant. Tog sedan reda på hur det var med bussar ut till kusten och den första hade just gått och följande skulle gå först lite över elva. Försökte lämna in väskan på busskontoret. Damen sa att kanske på turistkontoret, men fick nej där också. Men på stationen skulle det finnas, fast dit var det långt. Men jag hade tid så jag tog mig dit och bestämde samtidigt att fara med samma tåg som jag beställt plats på igår, men nu från Arles. Kommer senare och kostar mer. Konstigt. Jag ifrågasätter, men sätter mig inte emot. Tragglar på med franskan men det går långsamt. Väskan kunde lämnas på ett kontor utanför stationen. Var ingen där, men kom. Dom skulle ha öppet till 19. Och sista och enda returbussen från Port Saint Louis skulle komma vid halv. Så då blev det bara att komma hit till stationen och vakta väskor och skriva ner nåt om dagen, även jag är jättejättetrött, och orkar ingenting, som jag skrev åt Mia. Det går väl upp och ner. Inte skall man få vara glad hela tiden. Fruktar galenskapen. Den som tog sig ut på Cuba 97 och sommaren 2006, speciellt. Och då orkar jag inte leva intalar jag mig, men visst gör jag det, även om det kan kännas tröstlöst. På spaning efter flydda dagar på plats och ställe.

22.47 skall tåget gå, Mon Dieu. 3,5 h. Hej och hå, glada vi till gruvan gå. Kanske skulle ta och skriva en låt. Ta en öl. Eller berätta mer om dagen. Eller poema mig? Fortsätter att berätta att jag istället för att invänta bussen på stationen tog en spatsertur till stan. Det var utmärkt väder. Och var hög på det och tröttnaden. Snurrade runt i staden och tänkte att jag ju kunde ta nästa buss. Varför hasta. Blir alldeles med god tid i PSL ändå och Arles va så skön. Gick runt och tittade och stötte på en musikbutik där en melodica låg i fönstret. Kunde inte hålla mig, kostade bara 26 € med bag. Så nu skall det släpas på den. Jag vill hem! Tids nog. Tänkte att jag kunde spela Blott en dag vid farfars grav.

Så blev klockan 19:59 och under tiden som gick, gick även jag efter att ha packat om. Drog på allt i stinna väskan. Hittade en öde bar en bit på vägen in mot staden. Så jag gick in och beställde ett glas Leffe. Men det gäller att vara försiktig och lyssna till kroppen. Vill inte ha huvudvärk när jag vaknar upp i Mulhouse.

Tog alltså bussen ut till PSL. Till La Douane. Tog lite på timmen. Cypresserna ståtade längs vägen. Van Goghska landskap. Havet låg utanför kanalerna. I ett gammalt torn huserade turistinformation. Så jag gick in med fjädrar i rödvita Marseille-kepsen. Flickan sa något som jag inte förstod, så vi gick över till engelska. En andra kvinna hade en 5-årig son som hette Tom. Ljuset var hårt. Jag tjattrade på om min farfar och hans drunknande 1932. Frågade efter kyrkogården, begravningsplatsen, cimitiere. Det fanns på kartan så det var bara att traska. Men först nåt att äta och dricka. Blev sallad med kött för det fanns varken fisk eller annat från sjön. Beställde in en halvliter rött från det lokala distriktet. Utmärkt. Var riktigt pigg och pratsam. Nu kämpar jag på. Axlarna höjs, huvudet sjunker.

Sedan började jag gå längs kajerna och tala in ett röstmemo åt mina barn. Det blev ungefär en kvart. Sedan fortsatte jag vidare i den stekande solen. Blev osäker på om jag gått förbi och fick fråga en fiskare, som sade att det nog var en modig kilometer kvar. Jag hastade. Men innan det hade jag varit in på förbjudet område, en gammal risfabrik som var utsmyckad med tags och grafitti. Nån rörde sig i dunklet, jag travade på och fotade. Kanon.

När jag äntligen kom fram till begravningsplatsen så visade det sig att den inte fanns till 1932. Värdarna verkade lite sura, men jag pratade på. Var väl lite full av rödvinet. Tungan flöt på, men hackigt. Tankarna kom. Men någon Eckerman var inte begravd där. Var det han som jobbat åt Napoleon??? Gick in och tittade på den mycket speciella platsen som man inte fick fota. Så jag respekterade det. Men där fanns till och med rum som man inrett med blommor och bilder och materia. Mycket foton. Glänsande granit. Tulpanallén och andra blomster- alléer.

Kanske jag skall ta och prata med barägaren ett tag? Han tvättar och putsar.... Vill stänga.

Att ta sig tillbaka till La Douane var inte så lätt. Buss nr 3 gick nästan framför näsan, och det tog en halvtimme att få tag i taxi. Men det ordnade sig. När kvällen kom, kom frossan så smått. Så jag tog på mig skjortan som jag rensat av mig i värmen. For till tornet och berättade att ingen Eckerman var placerad på gravplatsen. Den fanns inte 1932. Men foton fanns på strandpromenaden, fotograferade dom. Köpte ansjovis åt Alma och sylt åt nån. Mamma? Mia tycker synd om henne och visst gör det förfärligt ont. Tillräckligt för att bli galen. Och Mia nojsar igen, usch. Gör mig kanske också galen.

Och följande timme är slagen om två minuter, 21.00.

Och igår var allt försenat p.g.a. suicidal, självmord. Usch hemskt.

Undrar om jag glömde laddaren i Marseille. Får köpa en ny i Basel. Och toaletterna är stängda för renovation, och jag som tänkte raka mig. Undrar var det finns kontakt?

Hittade allt. Hade glömt mina tabletter inatt, så köpte en flaska vatten och svalde. Och det fanns hundvalpar och kattungar i djurbutikens fönster. Grymt men sött. Undrar om dom hunnit bli avvärjda. Sköna typer.

Tågar vidare.

Och förmiddagen var pratsam och natten vilsam. Fick sova nästan 7 timmar och vaknade halv sju och skulle kolla tiden. Telefonen hade dragit ur och jag undrade om jag åkt förbi. Hann klä på mig och ordna till i god tid och vid gott mod. Tog en café au lait med croissant i Mulhouse och for vidare mot Basel där Liz mötte upp. Tog spårvagnen till Nonnenweg och pratade om vad som hänt och vad vi gjort. Flöt på och snart var det dags att luncha, i en gammal saluhall. Blev libanesisk vegetallrik för min del.

Tyskland sveper förbi. Solen skiner och Baden-baden skall passeras. Vid gränsen kommer tre tullare och frågar om man kan tyska. Hon med kalla ögon sköter snacket, om var man kommer ifrån. Om man stannat i Basel. Och om det är allt bagage man har. Hon lutar sig fram och berättar att om man för mer än 10.000 € över gränden så skall det deklareraß. Jag börjar skratta och säger att So viel Geld habe Ich nicht, ha ha.

Skrev en låt igår kväll och nu ska jag ta och läsa lite eller bara glo ut genom fönstret. Om 6,5 h är jag i Luebech då. Lite snuvig.

Bråkar med uppkoppling och det vill sig inte. Borde boka rum i Lybeck. Stänger av, sätter på. Lite bredvid. Trötthet gör sig gällande. Men med Liz flöt det på riktigt bra. Och vi talade föräldrar. Sjukdom. Om när Riitta dog. Jag blev gråtfärdig. Fick senaste numret av Bookbird och har läst lite i den.

Massor som stiger på i Karlsruhe. Och oron drev mig till restaurangvagnen. Eller var det törsten, hungern? Flammkuchen-züngen bjöds det på, på grekiskt vis, d v s utan Fleisch-

Gemütligt spinner tåget fram

Flammkuchen äter man

Till vad som helst utan hets

Dom bränner och ser ut

Som tungor

Sitter som gungor

Dunkla dagar på kommande

Ingen idé att gå i ide

Berör och bry sig

Suddenly men inte sullen

Det kan man göra i mullen

När den bleka döden ler

Och där, där sitter en full en

Som ger fasiken i priset

Men ändå vill veta hur det går

Vem som får

Och vem som på bara knäna ber

Om nåd och förlåtelse

Dygnet senare i Nordtyskland där mörkret regerar men kylan är acceptabel. Tar sakerna lite som dom kommer emot. Hotell fixar sig men priserna stiger. Avfärd planeras men vill inte riktigt hitta ett bra alternativ. Nu är det väl upp till två saker. Om det finns sovvagn från Neumünster till Köpenhamn. Eller om jag skall stanna till söndag och skippa måndagen i Mariehamn. Och sova över i Malmö? Det klarnar väl i morgon förmiddag.

LÜBECH

Lyckades skaffa ett gästpass men porträttet som skulle skickas kom aldrig fram. Så nu vet jag inte hur man skall göra, betala 50 € för att se Herzogin och backa upp Bolle eller få gå på galamiddag... Det klarnar väl också imorgon.

Träffade på Bolle direkt på festivalbiografen efter incheckningen och fick tips om fest dit vi gick och skapade kontakter. Jag stannade nästan till slut. Det var fri bar och en matbit.

Nu verkar det som om man skjuter fyrverkeri utanför.

Två filmer har jag sett, en om polska barn som blivit lämnade

ensamma, och den isländska Paris Nordurs.

Kan väl bli en om Brötzmann efter att Prins Póló spelat på treibsAND. Kanske inte skall hänga ute så länge om man skall orka upp till järnvägsstation och se filmer kl 10.30.

Nu ut och njuta natt, sedan får vi se.

Herzoginnan seglar på.

Per-Ove Högnäs visade i lördags, den första november, sin dokumentärfilm Hertiginnans sista resa, vid de 56. Nordiska filmdagarna i Lübeck. På festivalen som pågick under 5 dagar, visades ca. 190 filmer 6 olika klasser.

"Hertiginnan" hade fått en utmärkt visningstid på lördag eftermiddag på festivalbiografen Kino Cinestar 6. Den stora biografsalen var i stort sett fullsatt, 300 platser.

Högnäs sade sig vara hedrad av att få närvara vid dessa stora och traditionsrika filmdagar en andra gång. 2005 visades den prisbelönta dokumentären Den lyckliga kon.

Man ville veta hur och när arbetet med filmen påbörjades och Högnäs berättade att det var i England 2008 under en resa som idén började ta form. Historien kunde sägas vara allmängods på Åland men Högnäs hade dramatiserat det hela med inspelningar på plats i Falmouth och intervjuer. Och journalfilmer från 1936.

Publiken var även intresserad av att veta på vilka bevarade segelskepp filmandet hade skett, och man undrade om han besökt Passat som ligger i Travemünde hamn. Nästa gång blev svaret.

Högnäs berättade även att det var ett litet team som gjort filmen och att produktionskostnaderna i jämförelse med liknande produktioner varit låga, men att samarbetet med FST, den finlandssvenska televisionen möjliggjort projektet och hans tidigare över 10 dokumentärfilmer.

Utanför Stadthalle och festivalbiografen hängde Ålands flagga näst intill den tyska och ett dussintal andra fanor. Filmen Die letzte Reise der Herzogin har krossat ännu ett hav och mottogs väl i en annan Östersjöhamn.