OKT 9 Livet e blues

 

Då har man jobbat med ovanstående klipp några dar (Livet e blues revisited) och ett längre schok ligger och renderas i bakgrunden, det är inte bara för de invigda, detta är offentligt, med inbegärt lov.
Jag har ibland funderat på att göra något om den åländska populärmusikens historia.

Kvinnor spelade i dansorkestrar på Miramar. Fröknarna Johansson, Hildur och Hellen. Ben Johans mamma och min musiklärarinna Hellen Hammarberg (1916-2020). Så jag tog mig an uppgiften att forska lite och besökte Hellen på Odalgården för några år sedan. Hade tyvärr ingen bandspelare med mig. Tog det som research. Kände mig för. Skrev lite anteckningar. 
The Third Man var nånting dom spelat med Gardbergs orkester på Miran. Och Hjördis hade efterträtt Hellen i orkestern. Hellen hade studerat vid konservatoriet i Helsingfors före kriget, nuvarande Sibelius akademin. På den tiden hade det inte varit så viktigt med inträdesprov, man betalade ju för sig. Var pengarna kom ifrån framkom inte. Pappan var död och de bodde på Ålandsvägen / Brunnsgatan, grannar till Häggbloms. Aron lär ha spelat bra... 
Gardberg sade inte så mycket, men ibland om det gick riktigt bra så kunde man få beröm. Han ville kunna allt och en gång när Hellen spelat en söndag eftermiddag hade han kommit dit. Hon frågade honom vad hon spelade. Chopin sade Gardberg. Men nej det var Merikantos stycke inspirerat av Chopin. Hihi skrattade Hellen i smyg.
Jag hade med mig Christina Remmers bok om Miramar och vi tittade på en bild från tidigt 50-tal och det var troligtvis Hildur som var där med Sundman, Söderlund och vem det nu var till. Det var väl före Nackes tid. Men Rafael sjöng och spelade trummor.
Nästa morgon skulle hon på rehabträning på Gullåsen, hon satt i rullstol och hörde dåligt. Hellen var då 97 år!

***

Robert Z ringde på hemnumret mitt i svampförvällandet och ville snacka foton som jag tagit på Park i trappan ...

Kunde det möjligtvis vara denna han tänkte sig? Jag skickade fyra olika till gmailen. Fr.v. Icke Hancock, gtr, Kenneth Fogström, bas, Robert "Catbone" Zetterqvist, gtr Tomas Tornefjell, drs, Fredrik Erlandssson, org, trp

80s

Vart tog alla klara tankar vägen när pennan greppas för att utföra det viktigaste jag ibland anser mig göra, nämligen denna dagboks upprätthållande, dagligen, oberoende om det finns något att skriva om eller inte. Alltid skulle det väl finnas något att skriva om, men att jag är kapabel att göra det är något annat.
Var över till Bö ikväll där ungarna lekte tillsammans och Johan, Tove, Bö och jag försökte fungera utan alltför mycket stöningar från barnhåll. Åt smörgåsar och åt vin. Känner smått av vinet ännu.
Borstade bort Johns lösa tand trots vissa protester. Nu är vi av med den och han vill ringa mamma och berätta att han skall spara den här. Cykeln skall dock enligt honom vara på Stenhuggargatan har han bestämt, vill han, jag försöker komma med motargument. Nu sover han.
Riitta skall också gå och sova. Så går det när man lägger sig ner. Hon läste ”Muminpappans memoarer”, jag diskade. Vi läser ”Trollvinter” som kvällssaga nu med John. ”Me salamestarit (Danny the Champion)” av Dahl med Riitta.
Det har regnat idag och rusningen var påfrestande i centrum, då jag hämtade John och skaffade ett presentkort åt morsan till 60-års dan. I morgon kväll kommer hon. Vad innebär det? Känner att jag vill göra det lätt och givande för henne. Får se om det lyckas.    /87