OKTEMBRISKA

 

OKTEMBRISKA REMINISENSER 

Först tillbaks till 2014 och vad jag jobbade på då. 2014-10-31 Tågar vidare 2014-10-30 PSL 2014-10-29 Marseille 2014-10-28 Q 2014-10-27 Läskigheter 2014-10-26 Sveper 2014-10-25 Grimasch 2014-10-23 Kanske imorgon 2014-10-22 Morgon 2014-10-21 2345 Gärdet 2014-10-20 Makke 2014-10-19 Aztrött 2014-10-18 Klimax 2014-10-17 Shit 2014-10-16 Mentalt 2014-10-16 Satans katt 2014-10-15 Fattningen 2014-10-14 Bövelen 2014-10-13 Strandnäs 2014-10-12 The F-word 2014-10-11 5:53 Indialand2 2014-10-10 Fridens 2014-10-09 Tusen bitar 2014-10-08 242 2014-10-07 748 2014-10-06 Tid 2014-10-05 Dum 2014-10-04 Leila 2014-10-03 Hej 2014-10-02 Dom andra 2014-10-01 Första 2019 Löst Vrider mig och sedan ringer klockan 8:08 Stiger upp 9:20. Det är en ny tid, det är oktober. The Octember of my Years. Laddar över bilder, foton. Fastnar i det, tills strömmen tar slut. Det tar sig, även om det var trögt imorse. Igår sista dan på jobb. Bjöds på tårta, fick blommor, vacker kvast. Ett upplevelsepresentkort till Ettan. So, where do we go from here? Det Återstår att se. 2018 Dröm den andra Drömmer att Johan Karrento kommer med mig hem. Berättar fragment ur drömmen för Niklas på Music-Shop. Att Johan rökt på av min Mary Jane i tablettform. I formen av en blomma. Strödde ut den över en rund ask med tobak. Rullade snabbt en j. han drog i sig till först, allt, och inget blev kvar till mig. Ville ha en till. Blev irriterad. Sedan tyckte jag att det var dags att dra ut, igen. Han sa, men ja "ta med dej rökat". Så blev det och jag vaknade. Köpte sen en ukulele i färggrant fodral av Niklas. Blad och blommor på fodralet. Lyssnar på Lola upponer. 2017 Associatoner den tredje det är en syn fritt ur sinitet: ord o toner, associationer formuleringar och fraser alla dessa situationer, o denna blues det säger ping i kroppen knoppen i morgonnatten varför denna pina sveda, om det ändå vore fredag, och allt redan gjorts som borts kör ner och upp och skjuter på skjuter upp och skjutsar psyket är en plats, men finns det rum i det för dig, min vän och olyckssyster kommer du ihåg hur det var hur det kunde bli i den fria floden av bloomska associationer kommer ni ihåg vad sångaren i Joyce Divison hette? han som Corbijn gjorde filmen om kommer ni ihåg det i denna flod av ord och minnen namn som suddats ut försvunnit klockan fyra på morgonnatten säger det ping Ian U2 dyker upp, vad hette dom? don't touch me cause i'm close to the edge försöker att inte tappa huvudet behålla ansiktet, o Zappa sen i Finlandiahuset 1973 den italienska marmorn som böjde sig och föll dessa rättstavningsprogram fuskar upp orden, meningen med livet paniken på kliniken och skumögdheten Beethoven öste toner i Hammarby cheiken i Stureby döljer en flaska mellan sina ben. driver Diktonius till vanvett medan mörkret faller tungt som en stenad tonåring ner i rännstenen, o vad har jag att ge som tröst det nappar inte längre kan inte fånga uppmärksamheten hittar inte in i det hjärta som var mitt för en kort sekund hade jag kunnat göra allt eller kanske en minut eller en evighet tro't om du vill men det är faktiskt sant så galen var jag så hopplöst förälskad om igen och igen om och om en mantra upprepas önskningarna inför jul och nyår då vi kanske ses seglar i land och stöter på snuskgubben Ekelöf som står snyftande på ett bandstand tillsammans med Ferlin så mager om bena klippt ur en film med Helan och Halvan så roliga så gapig var jag när regnet föll ner för dina kinder i en flod av mascara i Vegas skjuter någon vilt omkring sig som vid Bataclan då Ångesten krockade med Kärleken var det bara att ge upp sträcka händerna mot skyn den grät som en blind ge den blinde en slant eller en Po Boy en macka i New Orleans dit längtan är som störst ibland när vett saknas och Louis Armstrång böjer knä inför en massiv publik på The Sunny Side har hål i fickan och skorna läcker som en sil i gryningen minns nätterna på Arke när farfar var ung så längesen nu är han snart 64 i väntans tider minns i oktember den ljuva framtiden då vi ses igen på en strand i Turkiet vid himlens rand min vän då orden flöt fram som kaskader gå dit då låt stå tavlan är full bordet tomt det är över nu det är slut för nu tar förr över 2015 Lat den fjärde Känns som om man varit här förut. Och att det alltid är så här på söndagarna. Att man egentligen inte vill, men ändå måste. Måste gå på träning, som det inte blir idag. Men väl styrelsemöte i fotoklubben. Kunde kanske ta och spela lite före det, på biblioteket. Borde ha gjort det redan. Tog vägen hem från posten. Konstaterade att det tog ont i knäet, men inte så ont. Och ville äta pizzan som Mahmoud lämnade. Visade sig vara medwurst, men låt gå för det då. Tre flaskor rödvin fick vi i oss. Han fick prata med damen på telefon. Hon hade skrattat för första gången på lång tid. Jag är inte så språkig av mig. Vet inte vad man skall ta sig till. Blev att titta på videos på skärmen. Sedan slocknade han och jag tassade på ett tag till. Vaknade vid 11, klinkade gitarr i brist på annat. Föreslog sedan beskärning av passepartout på lokalen. Sedan besök på Hemmet där mor sov. Svampplockning på gång. 2015 Famlade den femte Famlar kring och hittar inget av värde. Inget jag kan förmedla, om kulturen i Mariehamn. Blir jussom lite fel. Kan inte koncentrera mig. Kan inte. Men ändå är jag väl där ändå. Får lämna det till imorgon. Kom iaf iväg i morse. Och nu har jag en hel kväll på mig. Franskan undanstökad och mor badar. På WHA tar vi emot ROPS. Och det är kallt och Haha fungerar inte längre. Borde väl få ordning på trattkantarellerna Dom hängde på dörren igår när jag kom från möte. Stönade till och tog tag i dom efter Babel och Bron. Skall värmas upp. Kallas väl förvällas. Innan dom fryses. Det skall jag väl göra då. Ville egentligen inte ha dem. Men får väl ta hand om dom. Behövs lök. Glömde det. Och grädde. Reda upp tvätten. Sätta på diskmaskinen. Äta några mackor. Inte helt fel. Läsa Nordens tidning. Annars inte göra nånting. Men magen skriker. 2012 Den sjätte Stegmätaren är försvunnen. Tappade den igår kväll då jag flöt omkring på stan. Mellan Indigo, Park, Biblioteket och Park. Var Open by Night på stan Firade av Dave and Lara. Med en hel del bekanta; Rob, Dexter, Adam och många damer. Drog till Park vid 22 för att kolla in Bluesorkestern Ragnar. Hade kamera med mig och Filmade för fullt. Valde att hämta micken jag glömt. Ta en promenad genom stan vid 23. Hämtade också Maria från Pub Ettan Därefter började minnet svikta så smått. Men nog finns det en hel del på film. Lämnade kameran på och gick ut på stan. Köpte bröd av Margota på torget . Letade halsduk och stegmätare på Park, men nej. Efter City-Livs-visit gick jag vidare. Satte ackun på laddning. Det står still. Lägger mig ner ett tag. 2015 Piss den sjunde Det stinker piss på Trobergshemmet och den vill jag slippa, stanken, som kommer krypande då man sätter sig ner på stolar. Den drar in sig i byxbaken. Idag var det förhandsröstning på institutionen. Mor ville inte rösta för hon saknade bilagorna. Blandade ihop skatt och val. Försökte förklara, men det gick inte hem. Blev bara fel. Hon hade varit med om hemska saker. Jag sa att det var en dröm, en mardröm. Vet inte hur det sjönk in. Ville inte äta. Ville vila. Jag försökte få en rensare till öronapparaten men det lyckades ej. Fick rensa bäst det gick med vatten och papper, borste och blås. Stannade kvar längre än planerat. Tankspridd och pressad. Ska göra det, minnas det. Köpte kattmat. Borde städa och packa. Få motion. Gå via jobbet och logga ut, skriva frånvaroanmälan. Glömmer i ett. 4 dagar 1987 hände detta: 6.10. Sent inåt natten igen och jag tassar in hit i bostaden efter att ha varit och att försökt svarva ihop nåt i arbetsrummet. Inte är det precis några under jag åstadkommer i mina sammanställningar av ett urval svenska barninspelningar, men varför skulle det nu vara det. Jag försöker så gott jag kan även om det känns tröstlöst i hjälplösheten. Det måste väl föra nåt gott med sig att jag överhuvudtaget orkar hålla på så här. R är otillfredsställd och förtvivlad över att jag inte har några framtidsplaner utan lider mig genom livet utan hopp och ambitioner på förbättringar. Jag är fast i detta tradiga nu och kan inte gestalta drömmar om framtiden. Såvadå, säger jag bara och får ännu värre att vara. Hon vill inte vara gravid utan fri och obunden. Hur skall man nu ta det? Jag tar det som infall i en rubbad tillvaro d.v.s. att gravida kvinnor är obalanserade och åker hit och dit i sina känslolägen. C ringde och pratade om att jag borde tänka på hur jag förhåller mig till J och att jag borde gå till mig själv och inte klandra henne. Det känns som att prata med en chimär, nån som man inte kan nå och inte vill nå heller. Känns så overkligt oviktigt. Känns som om jag flyter omkring utan fasta hållpunkter, men ändå eller kanske just därför går det ej att sänka mig, kanske just därför är jag sån, för att jag är rädd för att bli sänkt av andras påflugna viljor. Jag lever ju och försöker njuta av det, men det krävs så jag kvävs och knappt nånstans finns den punkt där jag kan hänga upp min trasigt förvirrade själ. 7.10. Äter lunch, bio-soppa. Utanför köksfönstret stoltserar en lönn i gult, mycket gult. Försökte städa upp här, diska också. I sovrummet ligger R:s grejer omkringspridda i alla hörn; kläder, böcker, stickningar. Jag borde väl städa upp i J:s rum så att jag får nån reda på mina papper. Det känns så oinspirerande att göra det. Var till banken idag för att reda upp i Visa-bestyret. Får det väl fixat till på fredag. På eftermiddagen är det bilkrånglets tur: försäkring, ny tröskelplåt, däck. Innan dess papper och fortsättning med barninspelningarna. Jag har ätit klart, rett upp efter mig så, nu är det motsträvigt tillbaka, ingång i det föresatta, tar mig en cig på trappan först, eller i bilen. Senare – lite blev gjort igår, men efter bastun har det bara varit slöeri. Nej, inte riktigt. Jag vevade lite äppel till mos i kvarnen och skrev färdigt några brev till Nicky & Dorcus och John & Wendy. Meddelade dem om det kommande faderskapet när nu R så gärna vill att det skall berättas. Nu har hon somnat igen fast klockan inte ens blivit elva. Idén för dan är att flytta utomlands. Tänkte själv när jag gick i rusket och skulle utsätta mig för expertis om bilar på finska att nej det här är nog inte platsen, landet för mig. Men vart skulle jag vilja flytta och vad innebär det ekonomiskt, dyker det då upp och stampar sen på stället. Kanske ändå nåt att fundera på. R har köpt knackkorvspapiljotter och skall få tandställning och magen sväller, fast mest är det gas. Vad har jag råkat ut för, säger jag lite skämtsamt och fnittrar. 8.10. Tillbaks i rutinen igen, d.v.s. på jobb. Har varit filmdag. Visade filmer för ungarna i Håkansböle och for iväg efter jobbet för sista chansen att se ”Stop making sense”, som lyfte mig lite ur apatin och fick mig att tänka positivt ett tag. Nu kom R just in genom dörren och var hon varit vet jag inte. Nu för hon väsen av sig på WC, månne hon suckar. Bilen skramlar och stånkar. Tog den till stan för jag ville inte att den skulle bli nedklottrad utanför bibblan. När jag såg den på avstånd nära Finlandiahuset då jag kom från biografen Illusion, en av de mer trendiga, kunde jag inget annat än tänka: Den är vacker trots allt besvär för tillfället. En snutbil på vägen hem parkerad vid vägkanten fick hjärtat att dunka hårt, men de stod där för något annat än att kolla mig och vår låda. 9.10. Vart tog alla klara tankar vägen när pennan greppas för att utföra det viktigaste jag ibland anser mig göra, nämligen denna dagboks upprätthållande, dagligen, oberoende om det finns något att skriva om eller inte. Alltid skulle det väl finnas något att skriva om, men att vara kapabel att göra det är något annat. Och så 2012 då: Molndag Idag regnade det igen igen igen - och jag skall snart kolla Metal Evolution på Teema. http://teema.yle.fi/ohjelmat/juttuarkisto/metal-evolution Har varit mycket med TU idag. Eftermiddagen gick åt till att kopiera Mårten Sundbergs klippböcker. Föreningen grundades 9.10.1972 kom jag fram till idag och spred ordet. Lasse Karlsson har varit engagerad och Jeme Hartvik vill ha med mig i TV-debatt. Jag refererar till andra tjänstemän. Själv skall jag vara med i radion på fredag morgon. Men nu, en öl och en stund framför TVn medan kameran laddar ur sig Fredagsblues. Marie Michelle, dom säger att våren kommit Prag i pansarvagn. Och vad vet jag? Vad vill jag berätta? Vilka berättelser och med vilken vinkel? Låt det flyta i medvetandet, in a Stream, of Conciousness. Dessa dagar med aktivitet, dessa trötta morgnar, dessa drömmar. Planer och genomföranden. Livet. Spelandet, skrivandet, visslandet. Borde vissla mer. Städandet, arkiverandet och letandet. Drickandet och ätandet. Svällandet och sväljandet. Smärtan och glädjen. Rättandet, korrigerandet. Ko-ordinerandet. Funderandet, letandet. Tröttandet och medicinerandet. Väntandet. Ömheten och sorgen. Skriften och odet. Radandet. Ordandet. Ordnandet. Stoppandet. Förstoppningar och förlossningar. Rappandet och rapandet. Luftandet och fisandet. Gråten och snyftet. Det evinnerliga. Och vilken bild ska vi ta idag då? - Klassikern. Den som Steffe sa att skulle bli konstbild, med rätt beskärning. Glad att jag hitta. 2014 Den åttonde Ikväll skall Canis Löpus ut på lufs som vanligt. Många skall vara med i Kanonloppet på lördag. Inte jag. Men tänkte delta i festandet på Park och kanske på Arken. Imorgon är det årsmöte för Filmklubben Chaplin. Jag var med redan i början under gymnasietiden när klubben startade. Kommen tillbaka från Hfrs var jag vice-ordförande ett tag. Innan jag hoppade av, för att inte sitta på för många stolar. Före årsmötet visas den nya filmen om Björn Afzelius. Han och Mikael Wiehe har varit viktiga för mig. Låtar som Vem i hela världen kan man lita på, Juanita, Min hjärtas fågel, Friheten. Du är den jag kunde va, vill jag gärna att spelas om det blir någon minnesstund efter mig. Sedan när den dagen kommer. Björn träffade jag i Göteborg 1987, våren efter jag varit på Cuba första gången. Han hade givit ut en roman som utspelade sig i landet. Och Mikael Wiehe har varit här i Mariehamn tre gånger. Den första stod jag som producent för år 2000... Skall bli kul att se filmen. 2016 Hinna med Hanna den nionde Ska man hinna med att träffa Hanna i Åbo? Och hur mycket vill man det? Kom på att jag har en kontakt i Åbo, när jag låg och kollade in min tågbiljett. Konstaterade att tåget till Åbo avgår redan 14.37. Så har över fyra timmar tid i staden. Och Hanna har jag inte träffat på närmare 40 år. En gång var hon min lillasyster. Får se hur det blir. Kontakt har skapats på FB. Tänkte kolla in Peri, men är fri att göra vad som helst. Hon hade nån träff. Undrade om det gick att kombinera med ett möte. Får alltså se. Men det är mer man skall hinna med på färden. Här på tåget och sedan på båten. Kolla foton till årsutställningen. Skriva rapport om vad som händer och sker. Började på ett brev till B igår, som sedan försvann efter en timmes jobb. Kanske lika så bra det. Men borde ta upp det igen. Sammanfattning om vad som hänt sen Portugal. Nu när jag inte längre är besviken, över att hon inte ville komma med till Åbo. Skall väl hinna med något att äta också. Efter att konduktörn varit och kollat telefonbiljetten min. Och kanske läsa Uncut i något skede. Går det bra att jobba på när jag väl kommit igång. Och tåget rullar. 2012 Hammarberg Blues den nionde Då har man jobbat med ovanstående klipp några dar (Livet e blues revisited) och ett längre schok ligger och renderas i bakgrunden, det är inte bara för de invigda, detta är offentligt, med lov. * Och sedan ringde Robert på hemnumret mitt i svampförvällandet och ville snacka foton som jag tagit på Park i trappan samma ikväll... Kunde det möjligtvis vara denna han tänkte sig? Jag skickade fyra olika till gmailen. Fr.v. Icke Hancock, gtr, Kenneth Fogström, bas, Robert "Catbone" Zetterqvist, gtr Tomas Tornefjell, drs, Fredrik Erlandssson, org, trp Jag har ibland funderat på att göra något om den åländska populärmusikens historia. Kvinnor har spelat i dansorkestrar på Miramar. Fröknarna Johansson, Hildur och Hellen. Ben Johans mamma och min musiklärarinna Hellen Hammarberg. Så jag tog mig an uppgiften att forska lite och besöka HH på Odalgården. Hade tyvärr ingen bandspelare med mig. Tog det som research. Kände mig för. Skrev lite anteckningar. The Third Man var nånting dom spelat med Gardbergs orkester på Miran. Och Hjördis hade efterträtt Hellen i orkestern. Hellen hade studerat vid konservatoriet i Helsingfors före kriget, nuvarande Sibelius akademin. På den tiden hade det inte varit så viktigt med inträdesprov, man betalade ju för sig. Var pengarna kom ifrån framkom ej. Pappan var död och man bodde på Ålandsvägen / Brunnsgatan, grannar till Häggbloms. Aron lär ha spelat bra... Gardberg sade inte så mycket, men ibland om det gick riktigt bra så kunde man få beröm. Han ville kunna allt och en gång när Hellen spelat på söndag eftermiddag hade han kommit dit. Hon frågade honom vad hon spelade. Chopin sade Gardberg. Men nej det var Merikantos stycke inspirerat av Chopin. Hihi. Jag hade med mig Christina Remmers bok om Miramar och vi tittade på en bild från tidigt 50-tal och det var troligtvis Hildur som var där med Sundman, Söderlund och vem det nu var till. Det var väl före Nackes tid. Men Rafael sjöng och spelade trummor. Imorgon skulle det bli träning på Gullåsen. Hellen är 97 år! 2014 Fridens den tionde Hitta frid att koncentrera sig och låta ådrorna flöda av ord som låter bra och berör. Och han dyker upp igen, Affe, som var gårdagskvällens figur på duken. Med sitt lite trallvänliga dansbandssound, men med budskap om vad som hände runt världen. Hans besvikelser, privata och allmänna. Ingen var mer än nån annan, och han var precis som vi, som jag. Tralala, så hårt du kan. Ångesten bubblar på och jag tar till benen, springer 5 kilometer. Kommer inte längre, inte snabbare, stagnationen inträder. Helgen är här. Fanns något jag skulle skriva slog det mig, i en stund av insikt. Men det försvann. Vad skall vi göra då då? Försöka förstå, sätta orden på pränt. Ta oss samman och fixa till. Ta en öl och slappna av, låta det flyta. Det är ett bra tag till 82, det är ett bra tag till våren. Jag får inte e-böckerna att funka. Jag säger nej, nu orkar jag inte, mörkret tynger, men än finns det, ljus. Funderar på att filma lägenheten, kommentera och belysa. Sätta kameran på tripod. Dela med mig. Som jag gjorde 2013. - Och sedan när jag tar mig ut i Europa och tillbaka, då skall orden flöda och toner skapas - 2019 Hjärta Vaknar lite frusen och småsnorig vid halv nio. Eller vaknar mycket tidigare, väntar på att klockan skall bli ringfärdig fem över nio. Men stiger alltså upp före och sätter igång med det jag föresatt mig att göra. Spendera en heltimme framför datorn, d.v.s. till kvart över 11. Innan dess har jag ju ätit frukost och kollat FB, laddat ner twitter-app till paddan. Försöker få lite ordning på grejer nu när pensionen kommit och jag kan välja bort. Sätter in en #takeawalkinmyshoes med tre noter till slut (som jag inte hittar på iMacen). Skriver ett meddelande till Elizabeth Ray och önskar att hon skall ta bort Min #. Publicerar också ett foto (ovan) från Petsor i söndags då det haglade. Försöker sätta in en länk till Janis Joplins Piece of My Heart i kommentarsfältet. Och skriver Cut&Paste eftersom den inte funkar rakt av. Klarar inte av att klippa och klistra på paddan. Men på datorn funkar det, så jag sätter in det som mix på denna dator, där jag har högtalare som jag inte använt på länge. Det hart mest varit trtådlöst och hörlurar som gällt. Men nu sitter jag alltså på min stol vid skrivbordet och "arbetar". Sunny Afternoon med Kinks kom upp i mixen och nu är det Etta James som tolkar Prince, Purple Rain. Ikväll visar Filmklubben Amazing Grace, film med konsertupptagning med the Queen of Soul Aretha Franklin. Etta är väl mest känd för At last och I'd Rather go Blind. Och hur var det med Irma Thomas som jag såg i S:t Petersburg FL för knappa två år sen. The Soul Queen of New Orleans? Jo så var det säger Wiki. Regnar det ute nu, eller håller det upp? Det var en skur som kom. Dags att ta itu med redovisning för Imaginaera då. Yvonne fick inte upp länken: https://www.facebook.com/events/1168125333308417/ ”AT THE CONTROLS” JAN 5 IMAGINAERA (demos & outtakes) - Påhittade omslag - Vernissage Privat · Värd: Tom Tung Eckerman · 1 väntande medvärd [?] Redigera clock Torsdag 5 januari 2017 kl. 15:00–18:00 För mer än ett år sedan pin Ingen plats Lägg till plats 22 har deltagit · 15 kanske · 455 inbjudnaVisa alla +26 Nicklas, Simon och 17 andra vänner deltog Bjud in Titta in i din skivbutik å kolla in foton i LP-format. Tom Tung Records släpper en drös imaginära skivor och bjuder på trax, snax, och snack. 13dagsafton klockan 15. Välkomna. Tom Tung Eckerman 29 december 2016 · Jag har fotograferat sedan 1960-talet, i ett halvsekel. Den första kameran var en Kodak Instamatic. Med den fotograferade jag bl.a. Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick& Tich på Gröna Lund. Ungefär samtidigt köpte jag min första LP-skiva. Köpte den nog på Zeipels där Kalmers hade skivavdelning. Eller var det hos Hermanssons vid Bussplan? I varje fall var det Jormas, som spelat på Uncan. Sedan blev det After All (Soundtrack till filmen av Janne Halldoff) med Fabulous Four och Lalla Hansson. Den var samtidig med Sgt. Peppers, som lockade där i skivfönstret i Norrtälje sommaren 1967. Skam till sägandes valde jag svenska Fab 4. Pengarna räckte ju bara till en LP för de slantar som samlats in med tomflaskor i Västa hamnen. Jag var nog rätt blöt och sentimental. Dom stora killarna lyssnade på rå blues och en av otaliga eftermiddagar vid skivdisken på Zeipels lyssnade dom på Disraeli Gears med Cream. .Jag förstod inte ett smack av musiken. Men omvälvande och fascinerande var den. Liksom omslaget. Ungefär samtidigt hade den lokale unga konstnären, Storken, utställning i Ålands konstmuseums lokal i källaren på Norragatan 2. Han spelade drömsk psykedelisk musik som visade sig vara tidig Pink Floyd. Kanske Saucerful of Secrets. Konvolutet var designfirman Hipgnosis första skivomslag. På Alandiafoto köpte jag min första systemkamera, kunde ha varit 1970, lagom till den första Ruisrock-festivalen. Den var rysk och klumpig och efter ett tag tröttnade jag på fotograferandet. Men inför en höst i Europa, följd av pilgrimsfärd till mänsklighetens och den svarta musikens rötter, Afrika, införskaffade jag den lättaste systemkameran som fanns då, en Olympus OM1, och därefter en OM2. Tiden från 1976 till 1981 finns någorlunda dokumenterad, men sedan tröttnade jag igen, fram till 1997 då en resa till Cuba resulterade i inköp av en Olympus mju:1 och därpå en mju:2, som tappades och stals i samband med den första världsmusikfestivalen i Badhusparken, i augusti 1999. Sedan blev det mest film med en Panasonic VHS och en Canon Digital 8. Och bilder på Nokias Communicator och N95 telefoner med Zeiss objektiv. Det tog ända till 2010 innan jag igen började fota och filma intensivt med en liten Canon Powershot. Publicerade foton på Facebook (Tom Tung Eckerman) och Blogspot (På det 57nde++=-) och fick reaktioner till stånd. Det var någon som i december 2013 kommenterade en bild på båken i Sjökvartetet: Som ett skivomslag. Är det Pink Floyds nästa? Det blev fart på det frö som redan legat där och grott, och våren 2014 gjorde jag utkast till närmare 400 påhittade omslag med mina egna fotografier som grund. Tack vare ett litet stöd på 900 € från Ålands kulturdelegation våren 2016 har jag planerat att under 2017 bearbeta och publicera en runda på 360 bilder på nätet och runt 50 stycken på 3 millis dubbelsidig kappaskiva i storleken 12" (30X30). Utdrag ur ansökan till kulturdelegationen: Fotografier tagna sedan 1970 framöver utgör grunden för en serie med 365 bilder som bygger på konceptet LP-omslag. Idén till detta kom från det egna intresset för omslag i ung ålder, samtidigt som intresset för fotografi och musik. Hur många timmar har man inte stirrat på LP-omslag. Gått omkring och botaniserat. Många av omslagen har en direkt koppling till Åland genom att många åländska musiker porträtteras, såsom t.ex Moxie, Mackan, Guy Taxman, Lasso, Mette, Perka, Totte, m.fl.m.fl. Stadsvyer från Mariehamn utgör även de en del av materialet. Mycket är taget utomlands, på resor, allt från Sudan till Havanna och Addis Abeba. Från svartvitt till färg. Internationella artister som dokumenterats är bl.a. Tom Waits 1976, Ebba Grön 1981, Youssou N'Dour 2014. Materialet kan ses som en retrospektiv över mitt liv som fotograferande freelancer under 40 år. 50 stycken omslag är planerade att förstoras upp i LP format för att var klara att som en serie ställas ut, preliminärt på Metro Records med tillhörande utrymmen i Magazin i februari 2017. Ett brett nordiskt nätverk torde göra det möjligt att även ställa ut i Norden. Det första utkastet till den första omslaget framställdes som födelsedagspresent i maj 2015 och 5 omslag i formatet 30 x 30 har redan producerats. Skissarbetet har gjorts i programmet iPhoto men behöver redigeras i ett mer proffsigt program så en Macbook med både bild, film och ljudprogram som går att prenumerera på, kommer att införskaffas. För projicering av bilder kommer en projektor införskaffas. Det huvudsakliga arbetet med projektet kommer att ske under en längre tjänstledighet hösten 2016. Upptakten till hela projektet skedde under alterneringsledighet under åren 2013-14. Påhittade omslag kommer att kompletteras med redan producerade och nya baksidestexter, prosa, rubriker, poem och utdrag ur resebloggar. Detta material planeras att ges ut i tryckt form som del av en blädderbok hösten 2018. Detta projekt går under arbetsnamnet TESTAMENTALT vols.1-3. Material från bloggar och arkiv som kommer att inkluderas är - Höst77 - Resebrev - Eckerman goes Eckerman 2005 - På det 57nde 2011-13 - I Indialand vol 1, 2014 - 61 i Addisinia 2015 SPELLISTOR: Spotify: IMAGINAERA live YouTube: - Live i Mariehamn 2012 (film) https://www.youtube.com/playlist… - Radio 60Eth (musik) https://www.youtube.com/playlist… Kontakta mig gärna på tel 040 3515839 Eller mejl eckerman@hotmail.com * 400 + foton finns framkallade och samlade i formatet 10x10.(se foto) 6 stycken påhittade LP-omslag med åländska musiker finns fortfarande utställda på Pub Bastun. The Bastun Collection; Filip Karlström, Cim Dahlblom, Staffan Lindström, John Finne... 17 foton finns uppförstorade i LP-format, 30x30 cm, klistrade på Capa-skiva hos Visibia. 30 stycken 30x30 foton producerade av GeFoto ställdes ut i samband med utställningen, Årets fotograf 2017 på stadsbiblioteket i Mariehamn. Till dessa uppförstoringar torde det finnas kvittenser, som jag vid behov kan leta upp bland mina kontoutdrag. Priset för en förstoring 30x30 är hos Ge-Foto 14 € x 50 = 700 €. 400 kopior i formatet 0,22 c = 88 € Imaginaera (Påhittade foton) visades på Metro Records som sommaren 2016 flyttade till Sittkoffs, vilket försenade utställningen en hel del. Den sköts fram till 5 januari 2017 och visades till februari ut. Utställningen The Bastun Collection premiärvisades under Down By The Sauna, juni 2018 Utställningen Årets fotograf Tom Eckerman i Stadsbiblioteket 16.10 - 8.11.2017 Dator (MacBook) med redigeringsprogram införskaffades från Multitronic i Mariehamn (1500€) XXXXX Dags för paus........ 1988 den elfte - Gå och knulla värme-element eller nåt liknande mumlar Marlon Brando i TVn. Jag tröttnar på att se hans och Maria Schneiders mellanhavanden i Sista tangon i Paris. Det har varit en lång dag. Det som gjorde den xtra lång var kvällspinan efter jobbet med gradun. Nåväl, det gick duktigt framåt. För mycket dåligt kaffe. Kylan kom som en chock när jag åkte hem i mörkret, nån gång efter åtta. Dags att arbeta med annat också. Ska försöka få ihop nåt om GEM, de spelar i stan, på Berlin, på torsdag, så går väl dit då. Seppo Söderlund meddelar att det är avbrott i värmedistributionen imorgon. Jaha. Imorgon. Ännu en dag att ta vara på. - Smile You Cunt - säger Marlon och gråter besvärat men knappast övertygande. https://sv.wikipedia.org/wiki/Good_Evening_Manchester Tomas Jansson har skrivit om en upplevelse han hade med bandet på YLEs sidor https://svenska.yle.fi/artikel/2016/12/27/pojkdrommen-som-nastan-gick-i-uppfyllelse Gjorde en artikel till PQR med Anders Korpi, som det kan vara själ att plocka fram och skanna in. 2016 Offer den tolfte Hemma efter två timmars uppvaktande av mor, som blev 89. Kunde kanske kallas uppoffring, men det känns fel. S ville komma med och bra var väl det. Vaknade upp med U, som berättade sin dröm. Hon var på ett flygfält och hennes bröder var med. Steg upp så sakteliga, åt bröd och drack kaffe till frukost. Ångesten fanns väl där under ytan, men släpptes inte lös. Lever som i en annan verklighet. Living the Dream. Vid lunch blev det att ta bilen till Godby. Fara och möta upp Magnus Nordin, som skriver för sitt levebröd. Högstadiet, matsal, lärarrum. Till Jomala med berättelser av flere slag. Från Jomala till stan och biblioteket runt. Och jag pratade på om TestaMentalt vol 1. Foton, skivomslag. Var till Trobergshemmet med "brorsan". Efter att han gått blev jag kvar hos mor och vi talade om far. Hur dom bodde när jag föddes. Att han hade TBC. Mindes forna kanonlopp och mormors matkällare under luckan i köket. Korv och Jaffa. Mauritz Erikssons butik på Kyrkbacken i Nagu. Och så ska det bli gitarrlektion snart: Baby please dont go. 2013 Comeback den trettonde Konstaterar att här sitter man nu igen efter en halv veckas frånvaro från dagbloggen. Nåja, jag kan skriva något nu medan iPhonen laddas. Glömde kontaktdelen hos M igår natt. Skulle jag ha stannat istället för att gå hem? Slitsamt. Vi cyklade 6 km till Jomala för att hämta filmen Flightplan, som vi sedan titta på. Efter det kom Maria Larssons eviga ögonblick på TV, så den slank ner den också. Liksom en plastpåse rödvin. Måttligt får man väl säga. Nu är 26% laddat. Begav oss iväg i onsdags med Amazon och Grace. Jag hade fixat matsäck och stresstädat. Ombord skrev jag ett långt mess från Alma till Lili-Ann, men det är inte bara att överföra sådär bara, från telefonen och hit. Även om det borde gå om man klippte och klistrade, eller så inte. Ids inte börja med det nu. Handlade om att jag är på väg bort i slutet på månaden igen. Och att jag skämdes för att jag inte hade en tillräckligt fin present från Danmark. Nu köpte jag en flaska italienskt vin på resan hem. Och en presentförpackning på Alko. Och litet vit choklad. Då vi kom till Åbo i onsdags kväll var det mörkt. Tog oss ett bra tag att komma ut ur stan.p.g.a. vägarbeten. Tog nästan tre timmar att ta oss till Björneborg, med stopp i Raumo. Hade förbokat hotell och satte klockan att ringa vid 05.45 följande morgon. Jag gick ut och tog två Karhu på en pub bredvid Hotell Amarillo. Bytte om vid ratten i Kristinestad. M körde fort. Åkte uppåt landet och hann fram till lackeraren före elva. En vild ADHD-katt klättrade oss längs benen och tuggade fransar. Nu står Amazonen där och väntar på att bli fint lila. Tar väl hela vintern. Får fara och hämta den till nästa sommar, enligt planerna. Hon är spänd och ångestfylld. Blev skjutsade till Vasa och spankulerade omkring i höstsolen där ett tag. Kändes av att man stigit upp så tidigt. Tåget till Helsingfors tog 3,5 h och vi tog oss direkt till Savoy-teatern. Hade problem med att få ut biljetter, men det ordnade sig. Och John och Milka hade problem med att slita sig från sitt. Dom kom till andra set, det där Sakari Kukko ledde Humbalax. Först setet var utdraget folkjazzande med Piirpauke. Kukko pratade på och spelade piano. Var inte så mycket folk, som man kunde ha trott. Vi bodde på Omenahotelli på Lönnrothsgatan. Det dög åt M: fanns inga heltäckningsmattor, även om silen i duschen stank. Tog metron ut till Östra Centrum. Begav oss ut till Maruddsvägen 22 där stugan stod kvar, men förfallen. Stugan där vi bodde när sonen föddes. Tassade omkring och fotograferade. En hare dök upp till stor glädje. Sedan gick vi omkring i köpcentret och åt smakprov. Tittade på (och köpte) BHn. 43% kvar och min chat-vän skriver att Love hurts. Jag kontrar med att det är kanske bättre än Life sucks. Tog metron in till Kampen och en fredag-eftermiddags-sits på Ilves. Det blev en Hoegaarden och två glas vitt vin. Tog en massa foton på Instagram. Urho Kekkonens gata i motljus blev bra. Resan hem via Åbo gick bra. Katten hade klarat sig, blivit väl omhändertagen. Och jag tog mig upp på lördagen och firade mors 86-årsdag med promenad och en blommande kaktus från Neptunigatan. Och nu väntar försäljning och tömning och höstmörker och ångest. 2012 Vissa dagar är den trettonde Vissa dagar är överstrukna Vissa dagar vill man leka. Det är George Harrison på TV och jag har SVåtT att orka. Vissa dagar är den trettonde Varje månad, varje år 2012 Bluesmorgon den fjortonde Söndagsmorgonsblues; I Asked Her for Water (She Gave Me Gasoline). Sonny Boy Williamson borde det vara. Från en Chess-samling som kommit med Mojo. Nu kommer munspelet fram, så det är nog Sonny Boy. (vid närmare efterforskningar visar det sig vara Howlin Wolf - han va bäd, sades det i heavydokumentären på Teema i måndags). På Chess Studios har jag varit. Spelat in, mixat och satt ut på You Tube. https://youtu.be/ott4LdzpCjk Låt det rulla. Skönt flyt på munspel och piano. Yeah, I'm a Tom Cat, let me in. 555 visningar. Blues: Vaknade med värk och oro. Tog ända till 12:20 innan jag orkade mig upp. Till en stålgrå söndag i mitten på oktober. Har två veckor på mig att sova ut, och få klart mina utlåtanden till Nordisk Kulturfond. Och städa upp lite. Igår kväll var jag till Neptunigatan och kastade plast. Inte undra på att man har blues. Därefter blev det ett rätt ödsligt Bastun. Ålands Mångkulturella höll kväll, medan Rainer Åkerblom höll låda om Estland. Visade bilder från Dagö. Malde på. Efter att han slutat sin officiella del tog jag mig till bardisken där Hugo Jansson satt. Tog en Delikat. Anders Hallbäck tog en Karjala. Igge tog väl just ingenting men mindes 80-talet. Jag sade att Strindbergs spelar på Nalen, och vi snackade KSMB. Frågade ut honom lite om Maniac Rockers och vilka det var som spelade där. Kaj Jansén trummade och kunde inte hålla takten när han var för packad, vilket han oftast var. Al Sjöholm spelade gitarr och Igge bas. Mest egna låtar. Finns en kassett i hans gömmor nånstans. Skall be honom spela över den, eller kanske bjuda hem honom och spela över den när han är här. Kanske skall skriva till honom direkt. Jo det gör jag. Tjena Igge. Tack för igår. Söker Maniac Rockers på Google och hittar något med Meteors, som heter Maniac Rockers from Hell... Du sade att du hade en inspelning med er på kassett. Skulle vara kul att få kolla in den. Du skulle väl kunna plocka fram kassetten och ta med den till mig på Ålandsvägen nångång inom den närmaste framtiden så kan vi väl ta och lyssna på den tillsammans och prata ditt och datt? Kan väl vara skön omväxling till att läsa socialnämndens föredragningslistor, eller hur kamrat? Och Igge skriver redan... Vi tog namnet från en Singel med Meteors. Så enkelt var det. Jag skall kolla om jag hittar den, borde inte vara så svårt. *O* Dagen går mot midnatt och jag sätter på iTunes. Istället för Gimme Some Lovin' släpper jag fram Feelin' Bad Blues med Ry Cooder. Från hans The UFO Has Landed, nånslags Best of. Har mycket Cooder i biblioteket som alltsomallt för tillfället rymmer 697 låtar, 2,1 dagar, 5,64 GB. Har hasat mig genom dagen, kollat ansökningar, ätit, gått fram och tebaks till Gullåsen med Hbl-hämtande på vägen tillbaka och så en timme på biblioteket där jag bläddrade vidare i ÅT 1998, satte automatsvar på e-posten och bar hem 5te delen av ÅT 1999 och Home av Toni Morrison. Borde väl placera in den i I'm reading. Det var ett bra tag sedan jag fick in något dit. Siri Hustvedts The Sorrows of an American blev visst på hälft. Songpoppandet går ännu mot veckan full och jag är nykter. Har inte druckit en droppe idag. Jag slår dom flesta i Songpop, men alltid är det nån som inte vill bjuda till tillräckligt. Och ett resultat ligger på 20-20 just nu. En av årets trevligaste sparade låtar, The Bay med Metronomy spelas. Spelats 13 ggr, nu på fjortonde. Undrar hur många gånger jag hört Desert Raven med Jonathan Wilson? Visade sig vara 15. På radion i mors rum spelades Veronica Maggio. Jag var där och lyssnade och berättade vem jag ringt till igår kväll, Sally i Nagu osv. Och så har jag olistat publicerat resten av Blues-O-Matics-materialet från Park. Spännande tidsbild. Smutsig, rått och avslöjande. http://www.youtube.com/watch?v=gWlkzyhUdwE Man kan ju klippa och klistra ;) Och så tog Grulle kontakt och frågade om jag hade några bilder från Dinos? Jag skrev att jag hade en hel del, rå känsla i rött sken. Gör ett album på FB: @ DINOS, så kan han titta på det senare... 2003 Uppsala den femtonde / Flashback Dagarna går. Och jag står i. Satt och skrev PM efter föreläsningen med Lundberg på övningslokalerna i ett par timmar. Munsår håller mig från att sätta stycket i min mun och blåsa. Spelade djembe under eftermiddagens balkanstuk. Träffade Elisabeth och Clas hemma hos Eva igår kväll. Hon bjöd på fisksoppa och vi talade på från 18 till 22.30. Gick sedan "hem" och läste ut Toops Rap Attac # 3 Sitter nu på Cafe Storken och fikar. Inga ålänningar här även om Mange sa att det är här de brukar vara om eftermiddagarna, för här får man röka. Lunchade på Café Alma. Åt salt korvsoppa ihop med Isabelle Midy . Hon tyckte vi kunde träffas. Jo jo. Jag sade att vi levt det mesta av våra liv redan. Hon sade sig knappt ha börjat. 2015 Mittmån Det virvlar väl inte än när vi går in i andra halvan av oktober. Drar mig för att komma igång. Dra ut, pedala, simma, försvinna in i något annat än sömn. Och jag behöver väl inte. Men borde. Äter en låda Geisha-kex. Ger katten grädde. Inväntar inspirationen. Så tänk fritt. Låt tanken flöda. Vrid och vänd på det som, händer. Ge dig hän åt det som göras skall. Planerar vårens program på äldreboenden. Kanske det säger något om vad som är på gång? Fastnar i jämförelser och kan konstatera att jag måste ge mig hän. För att bli bättre på att spela sax, gitarr och trumma. Och medan solen ännu skiner är det passligt att gå ut. Men snart sjunker den lågt och då kommer kylan. 1977 Uppsala igen, nu den sextonde / flashback ”Ett brev tutar aldrig upptaget” stod det i postens fönster. Den här stan är full med väggklotter. I våras var det senaste Sexuid, medan det nyaste nu är Älsk! Är lite svårt att komma igång med det här brevet, det är hela tiden saker som kommer emellan. Snart kommer Elisabeth hit och hälsar på. Henne har jag inte träffat på två år snart. Janne kom hem från Grekland en kvart innan jag anlände. Han är lite splittrad av att dela uppmärksamheten mellan mig och Eva. Han fick veta att han ska bli far, när han kom tillbaka. Visste inte riktigt om jag skulle komma hit samma dag han kom tillbaka; om det skulle vara förnuftigt. For i alla fall. Jag hade bråttom att komma iväg. Väntan har varit så lång. Ville höra nyheter från Grekland medan han ännu var varm i kläderna. Och inte berättat allt ett otal gånger. Själv är jag inget vidare villig att berätta för varenda en vart jag är på väg. Det blir lite jobbigt i längden, men jag skall försöka hålla god min. Vill vara så tillmötesgående som möjligt. -o- Dom hade till min stora glädje Southern Comfort på Vikinglinjens Diana. Jag slog till och köpte. Var så gott att det rann nerför strupen lite väl hastigt. Hade jag inte lugnat mig efter ett tag, så hade det börja snurra. Skulle väl ha blivit en pratstund med wc-stolen, face down. -o- De två veckorna på Åland njöt jag av. Jag tror aldrig jag njutit så mycket av en höst förr. Gick omkring och sjöng medan jag planterade blomlökar. -o- Avbrott igen och klockan har blivit halv tolv. Ligger på Jannes säng i bara kalsingarna. Lyssnar på J.J.Cale. Slapp musik på grammofon. Känns avslappnat att skriva. Inga nojor över att det ska bli en helhet. Skriver bara rätt ut. Elisabeth kom just efter det tidigare avbrottet. Vi var ner till Ofvandahls konditori och köpte födelsedagstårta till Janne. Kändes skönt att få träffa henne. Kände ömhet. Ville kramas. Blev inte nåt av det. Men mycket snack om hur det är att få barn p.g.a. att Janne och Eva väntar. Vi satt sedan och drack ouzo, åt tårta och lät konversationen flyta på. Blev ingen riktig spets på samtalet, inget att tränga in i. Jag har en känsla av att jag vill tränga in i saker, komma personer och vad de håller på med in på livet. Vara nära människor i deras vardag. Sysslade med det i parkjobbet. Fick bra kontakt med dem jag jobbade med, de öppnade sig och berättade. Elisabeth skulle fara till Katrineholm imorgon. Se på ett fosterhem som ett barn skall flytta till. Hon jobbar på nåt barnhem. Har hand om att sköta om fosterhem och liknande. Hade lust att följa med henne på resan Det hakade upp sig på att andra också skulle med. Skulle ha varit skönt att fara bara hon och jag. -o- Mina profetior slår in. Typiskt att just före man skall dra, träffar nån som det verkar bli fint med. Det hände mig sista kvällen i Finland (Åland inte medräknat). Var ut till Roopes prästgård i Janakkala. Det var en förunderlig dag där det mesta verkade gå snett. Men som sedan ändå visade sig sluta fint. Sista natten i Alberga satt jag uppe och snackade med Janne H till 4 på morgonen. Skulle upp till ½ 8 för att träffa Roope + andra på järnvägsstationen kl. 9. Jag vaknade vid 10. Jaha. Var bara att ta det lugnt. Allt var rätt dimmigt. Kom mig iväg till 12:ans tåg, till Riihimäki. Därifrån skulle jag ta buss den sista biten till prästgården. Väl framkommen till R:mäki måste jag vänta i två timmar på bussen. Gick in i kafeterian på kaffe. Den stängde snart. Gick ut i väntrummet och försjönk i en bok om Mozambique. Tiden blev lång. Bussen kom så småningom Jag steg på och fortsatte läsa. Var djupt inne i boken. C:a fem minuter efter bussen startat skulle jag ha nåt från min väska. Där hade jag pass, körkort, bankbok, reseförsäkring m.m. Hittade den inte och råkade i panik. Snabb aktion krävdes. Sprang fram till chauffören och blev avsläppt. Snabbt tillbaka till busstationen, ingen väska, inga pengar, regnig dag. Kollade tågstationen; ingen väska. Vad göra? Inga val, bara att ta en taxi. Och hoppas på att de som var där hade pengar att betala den med. Kostade 50 mk. Var helt omskakad. Hade så småningom kommit in i tankarna på avfärd. Vant mig vid dem. Allt hade klarnat så småningom. Nu reste sig denna jättelika mur upp sig framför mig helt oväntat. Ville vara med i de andras vibrationer om ett veckoslut på landet. Men hela tiden smattrade minnet av den försvunna väskan i huvudet. Ville försöka glömma det. Men det var inte lätt eftersom det var så avgörande för min närmaste framtid. De andra som var där var Hanna ”Roope” Varis och Jone Takamäki, han som spelar sax i Himalaya Band. Och sen var det Tea som jag träffade första gången i våras. Via Janne Kaila. Samma dag som jag träffade Roope och tre dar efter att jag träffade Pia. En öppen och känslig tid. Andra gången jag träffade Tea var dan efter avskedsfesten. Janne, Roope, Jone, Hotto och jag var tillsammans ut till Högholmen. Såg på djuren. Jag ringde Riihimäki och försökte få tag i min väska. Men utan resultat. Roope, Jone och Tea satt i stora rummet. Försökte värma sig i kylan när jag kom tillbaka från mina misslyckade telefonförsök. Gick in i köket och fixade te . Mitt huvud bombarderades av tankar om väskan. På samma gång försökte jag ratta in mig på nån annan nivå. Nån som inte präglades av väskbekymmer. Så att kvällen inte skulle domineras av det. Tea kom in i köket och sen blev vi där hela kvällen. Hade skön kommunikation. Kändes som om de portar jag stängt (p.g.a. P) öppnades. Det fanns vägar ut ur instängdheten. Hade känt mig som en skadskjuten fågel. Som ett bränt barn. Ingen hade öppnat De stängda dörrarna Förrän då De låstes upp Hon gjorde det Nu står de På vid gavel Till vilken nytta. Det drar i mig De första dagarna på Åland var fyllda av de sista dagarna på fastlandet. Jag fick tillbaka väskan sedan. Den återfanns och skickades hit. Men Tea, henne kan jag ännu inte glömma. Försöker se klart på min situation och inte låta det förflutna störa mig. Dra mig tillbaka, bygga drömslott av det som varit och kunnat bli. Det är på väg jag är, och skall så förbli. -o- Läste igenom det jag skrivit. Kom underfund med att jag börjat på med en massa som jag från början tänkt brodera ut. Men sen på vägen har historien tagit en annan vändning och blivit halv. Men bättre halvtankar i massor än inga överföringar alls. Jobbar på att få tag i mina tankar och få ut dem i en något sånär njutbar form. Tycker att jag misslyckas hela tiden. Men vill man något riktigt djupt så kan man bättra sig. Du kan om du vill och du vill så du kan. Varje dag har sina nya plågor. Försöker lära mig att leva med dem utan att bli bitter. Mitt senaste ordspråk är: ”Lev positivt!” Ta vara på det livet har att ge . Låt inte saker gå förbi obemärkt. Grabba tag i dem. Varma nära kramar från To--- Som är på väg mot mål som kommer att ge svar. Inte hela svar, men delsvar i livets pussel. Resebrev: host77.blogspot.com 2013 Rankad sjuttonde Åkte båt till Rankgården igår. Och mycket mer. Idag är jag helt passé. 2000 Höstlovsdrapa Inför sommarsemestern gjorde jag en lite sammanfattning av läget . Eftersom det är dags för hösthalvlek och vi befinner oss mitt inne i höstlovet tänkte jag ta och komma med en liten kort rapport över vad som skett, håller på att ske och förhoppningsvis kommer att ske. Ändringen av instruktionen som var aktuell inför sommarn har nu gått igenom vilket betyder att jag nuförtiden bara skall kallas kulturchef och Suzanne bibliotekschef när hon kommer tillbaka 1.2.2001. Micke skall väl få till stånd ändringen på dörren så småningom. Vi fortsätter arbetet med att klargöra ansvarsfördelning och arbetsuppdelning. T.f. bibliotekschef Eva har tagit fram uppgifter över hur vi använt mediepengarna på senare tid och hur utlåningen varit. Nästa vecka borde vi komma fram till ett konkret förslag på hur pengarna fördelas inför år 2001 så att vi kan få in det i KIFfen Budgetarbetet fortgår. Idag borde stadsdirektörens förslag inför stadsstyrelsens budgetseminarium i Grisslehamn nästa torsdag-fredag komma ur tryck. Jag har inte sett det än. Skolbiblioteken är en central fråga och personalen vid skolorna har protesterat mot skolnämndens beslut om att peta biträdestjänsten i Strandnäs. Jag tror faktiskt det går vägen. Eva G-L:s reaktion på det föreståndarna skrivit till stadsstyrelsen var att det innehöll ungefär det som hon/vi lagt fram i samband med budgetseminariet i Eckerö. Då var ju jag i Colombia. En rapport om IBBY-kongressen i Cartagena bifogas som bilaga. Ett nytt seminarium riktat till vänorter om kultur kommer att hållas på biblioteket den 16 november och vi kommer då att presentera Policy för kulturnämnden, Kulturpolitiska programmet och ett första utkast till det bibliotekspolitiska programmet. De tre områdena politik, kultur och bibliotek skall sedan diskuteras i grupper. Jag tycker att vi i arbetet med bibliotekspolitiskt program utgår från Unescos folkbiblioteksmanifest från 1994. Jag skulle därför vilja att alla tittar på det och diskuterar det på ett personalmöte nästa fredag 27.10 kl. 14.15. Här kommer manifestet i 12 punkter: Folkbibliotekets huvuduppgifter är att verka för läskunnighet, information, utbildning och kultur bland annat genom att: 1. Skapa och stärka läsvanor hos barn redan från tidig ålder 2. Stödja såväl självstudier som formell utbildning på alla nivåer 3. Erbjuda möjligheter till kreativitet och personlig utveckling 4. Stimulera barns och ungdomars fantasi och kreativitet 5. Främja kunskap om kulturarvet, förståelse för kulturen och insikt om vetenskaplig forskning och utveckling 6.Vara öppna för alla konstnärliga uttrycksformer 7.Främja kontakten mellan olika kulturer och stimulera en kulturell mångfald 8.Stödja muntlig berättartradition 9.Garantera medborgarna tillgång till alla slag av samhällsinformation 10.Tillhandahålla erforderliga informationstjänster för det lokala näringslivet, för organisationerna och för olika intressegrupper 11.Underlätta utnyttjandet av informationsteknologi och förbättra kunskaperna om dess användning 12.Ge stöd till och delta i alfabetiseringsprogram för alla åldersgrupper och vid behov ta initiativ till sådan verksamhet. Lite mer att läsa finns på Http://www.kur.se/lbk/lbrapporter/unesco.html Beträffande kulturnämndens policy är det mycket som är på gång. Den kulturpolitiska debatten har kommit igång i och med diskussionen om KK-huset som hölls på biblioteket 10. oktober. Yvonne har skrivit ihop ett sammandrag av diskussionen. Bifogas som bilaga. Ett avtal med konsult Anna Westholm från Stockholm har upprättats för att få ett förslag på hur idén om ett stadsmuseum bestående av flere delar kunde förverkligas. Hon kommer att lämna rapport i februari. Mariehamns-galleriet övergår nästan helt i Pensionärsföreningens regi efter årsskiftet om allt går som planerat. Underhandlingar förs. Planerna på ett utekonstverk i Slemmern framskrider och nu i helgen sammanträder tävlingsjuryn igen. Seniordagen 55+ fick ju ett väldigt gott mottagande både hos oss och i riket. Tuula Haavisto skrev en sammanfattande snabbrapport på finska till diskussionsforumet kirjasto-kaapeli där det framhölls att det mesta lyckats och att man speciellt i Kemi hade haft (för) mycket folk 1400+. Tack till alla som gjorde dagen till en succé. Staden försöker nu få igång ett eget Intranet (http://intra.mariehamn.aland.fi) och onsdagen 15 november kommer Henrik Ahlskog att presentera det närmare. Vi har fått en kort introduktion av Peter Carlsson i ledningsgruppen och kanske det kommer att fungera. Jag bytte min öppningssida på datorn till stadens intra-ingångs-sida för ett par veckor sedan och det enda som hänt sedan dess är att antalet besökare nu uppgår till över 4000! Vi får hoppas att sidan börjar fungera och kan utformas lite trevligare, nu tycker jag den ser alltför trist ut. Den server som vi budgeterat för nästa år kommer att kunna köpas in redan i år eftersom det återstår pengar från stöldskyddsprojektet! Också införskaffande av lånemaskin från 3M är på gång. Uppgifter om Nordiska biblioteksveckan kommer vi att gå ut med till allmänheten med först efter det att Kulturfestivalen klarats av. Det verkar bli ett bra program med tonvikt på barn och unga. Mariehamn Winter Jazz & Blues 2001 är på gång och ett möte med samarbetspartners har redan hållits. Sixten Jansson har målat affischbild som snart skall finns på vinterjazzens hemsida. Namn som är på gång är Jesper Thilo från Danmark som spelar ihop med Vladimir Shafranov, T-Time Combo, Patrik Boman Seven Piece Machine… Det rullar på. Arbetet med litteraturdagarna är i full gång och nu börjar det droppa in namn som är säkra. Senast var det Katarina Mazetti som bekräftade sin närvaro till Gunnel! ”Möten i November” som Läscentrum kallar de ”litteraturdagar” som hålls i Aktiasalen i Helsingfors skall några i litteraturdagsgruppen besöka. Skall bli intressant och höra hur de lyckats med att efterapa oss eller om linjen är egen. Själv skall jag till Helsingfors och tillsammans med två andra välja ut minst 6 böcker som professorn i inhemsk litteratur vid Helsingfors skall välja bland kandidaterna till Finlandiapriset. Skall också försöka passa in ett besök på Riksdagsbiblioteket och höra hur det går med den ”upplysningskiosk” de erbjudit landskapsbiblioteken. Och så spelar Lenine från Brasilien precis passligt den 30nde också! Det är en massa på gång, allåländsk bokmässa, avtackande av Karin och Birgitta, avtäckning av porträtt m.m. men först ha jag höstlovat familjen att fara till Fyrishov imorgon, om jag vågar mig i e en annan sak. Tom 2018 Går den artonde Går Går ner Går illa Går bra Går an Somliga går nu Går sin väg Vägrar gå Gå nu Gå upp Tvär och surmulen Vass och förbannad Sulken och murken Fy fan för det här Skit under naglarna Skorpor på hjässan Flossa på flens och allt med ens Och hur var det då med Sandy Denny. Stötte på en roman om henne med ett suveränt omslag. Havet: 2012 Tiden är tät den nittonde Time is Tight har jag lyssnat till på Stax-samlingen som avskrivits från biblioteket. Fantastiska album. This is Soul kommer jag ihåg. Kanske skulle söka upp den också. På Spotify hittade jag efter ett tag: http://open.spotify.com/track/6vG1gSHj272JQldCSZLR4z Ja då har vi soundtracket, Booker T and the MGs och nu Eddie Floyd. Konsert klockan 19 på Alandica. PH fixade biljett. Har klarat av Gullåsenbesöket. Där vara det sömn när jag kom Sedan hjälpte jag mor upp. Hon kunde stå med behjälplig assistans. M på kansliet ville inte komma med på konsert, hon har fullt upp. Och det har jag väl också. Det är tätt, även om jag försöker ta det lilla lugna. Tar en öl. Tar hörlurarna av mig. - Linda Lydell sjöng What a Man. Och jag skapar emellanåt, Övernäslöv på flixtoms You-Tube-kanal: Måste ut och hitta mer ambience. Mera höstsprakande mörker och ljus. Det är som bäst med det just nu. 2012 Arla morron den tjugonde Vaknade runt fem med att det högg till, och kunde sedan inte somna om. Så det var bara att stiga upp, inte ligga och vrida sig. INTE ligga och vrida sig. Gå på toaletten och läsa Plura som skriver om hur han vaknar vid halv sex och ger sig ut på resa genom Sverige. Jag håller mig i Mariehamn, men går ner till hamnen och ser hur folk rör sig såsom dom gjorde i Hitta hem på Alandica igår. Vilken fin föreställning det var. Rörde mig, fick tårar i ögonen. Är jag speciellt känslig, är jag trött? Nere i båset i Vikingterminalen sitter Pillin. Jag slår mig i slang. Säger: Good Morning Blues, kommer du ihåg dom? Tomas Arnesen, gitarr. Sångaren? Claes Jansson. Men det var ju Trumbjörn som höll ihop det, han som var här med Erstrand. Dom var på Bastun, på träningsläger i augusti många år. Marina Sjöström var originalkontakten. Och jag pratar på, talar foto, Olympus OM 1... Vandrar vidare, knäpper Pommern, Bastun och till slut Övernäslöv igen. Och rastlösheten drar i mig, men jag bestämmer mig för att gå hem och skriva, vit blogg. Tänkte ta en morgonöl, men tog svart kaffe istället, med mjölk. På gården kommer Almakatten emot. Kommer med in för att äta prepplor. Och jag kollar in dagbloggen Maarianhome och redigerar tiden. Nu borde den visa på 8.18. EMT och inte Stillahavstid / Hawai. Tiden återkommer. Que hora es? Hur får jag till ett uppochnervänt frågetecken? Som i spanskan. I Havanna torde klockan vara 7 timmar senare, eller 1.20. På Spotify hittar jag Issac Delgado och La India. Que No Se Te Olvide http://open.spotify.com/track/3rpEHUhKOiBuKqiJLDqSY9 Från Supercubano (2011). Borde hitta intervjun från 1997. Har jag den nånstans, eller fick Bö den tillbaka? Det är mer än 15 år sedan. Så går tiden. Les temps perdue. Förlorad tid. På spaning. Proust. La Crique. *** 1977 Flashback Nu är jag här i köket i La Crique och bredvid mig sitter Mona och stickar och babblar franska med Valerie. Jag förstår inte mycket. Om jag anstränger mig och lyssnar riktigt noga och folk talar direkt till mig går det mesta fram. Har inte glömt allt jag lärt mig. Blev faktiskt överraskad och stolt när jag kunde klämma ur mig ”Ou est la gare?” i Le Havre och hittade vägen efter beskrivningar. Tog inte tåget. Det kostade 18 franc till Rouen. Ställde mig på vägen med en skylt och fick napp efter 1 ½ timme. Hade inga problem i Rouen. Bussen hit gick omedelbart och 6 timmar efter ankomsten till Frankrike var jag i La Crique. Solen sken och gjorde allt vackert. Endast Olivier var hemma. Han spelade trumpet på vinden men kom ner och delade en kaffe med mig. Han fortsatte spelandet och jag tog en promenad med hunden Fifi ut till det lilla kapellet på ängarna. Är skönt att vara ute på landet efter allt stadsliv. Hösten är kall och ute blåser det. Jean-Jaques, Gerard, Valerie, Moa och jag sitter i köket och värmer oss runt hällen. Flickorna stickar och pojkarna läser serier. Skulle jag inte skriva nu så skulle jag bara sitta rakt upp och ner och inte göra nåt. Har samlat mig för det här brevet i tre dar och måste få det av axlarna. Hade en lång skön promenad med hundarna i förrgår kväll. Det blev mörkt mycket snabbt och ett tag trodde jag att jag var förlorad i mörkret och regnet, bland korna eller tjurarna. Visste inte vilken sort det var och visste alltså inte om jag skulle vara rädd. Jag vet skillnad på kor och tjurar, men det var som sagt mörkt. Trodde ett tag att jag tappat bort både Fifi och Pepe, men så småningom klarnade allt och jag hittade vägen tillbaka. I mörkret hördes skall av stora främmande hundar. Visste inte om de var bundna och om dom var så aggressiva som dom lät. Spännande äventyr på den mörka franska landsbygden i höstrusket. Har varit rätt lat och slapp och haft svårt att samla mig. Har ändå lagat två äppelpiroger, sågat ved, lagat cider och cyklat till Bellencombre. Var med Gerard till Rouen första kvällen för att ta reda på var det var konsert med Henry Cow. Det var falskt alarm jag fått i London. Verkade inte som om de hade nån konsert alls i Rouen. Även om det stod så på en turnélapp på väggen i deras lägenhet i London, där jag bodde en natt. Får kanske reda på vad som hänt i Paris ikväll. Moa, Gerard och jag far till Paris. Moa skall tillbaka till vardan och Gerard och jag på festival. Istället för att hitta konserten i torsdags blev det flipperspel och titt på staden Rouen. Var in på ett ställe, en restaurant, Les Abysses, som öppnar nu i dagarna. Jean-Jaques var där och hjälpte till med förberedelserna för öppnandet. Satt och skalade lök. Nu befinner han sig i La Crique över weekenden. Han kommer troligen med till södra Frankrike i slutet av veckan (det är söndag idag). Gerard skall dit och jag tänkte följa med. Nono och Titi skall visst göra slag i saken och köpa en gård där nere. Ur bloggen: https://host77.blogspot.com Resebrev, hösten 1977. 2012 Söndag kväll den tjugoförsta Det betyder träning med bandet; Sega Snubbar eller Gubbar. Spelning på Parks barnfondsgala 9.11. i princip bekräftad. Väntar på trumbesked. Det är väl jag som skall pusha på. Och sedan 40-årsjubiléet, för Träffpunkt Ungdom på lördagen 10.11. Struktureringsmöte nu på tisdag. Det börjar fyllas upp. Skulle kunna titta på Beck på TV, men avstår för skrivandet, ikväll. Igår kväll blev det att titta på Beatleskväll på SVT. Och sedan en film på det. På Klinten. Och Alma lägger sig rakt framför mig och stör skrivandet. Jag får väl ge henne nån minut då... Snubblade på saxfodralet, och det kunde ha gått riktigt illa. Tåna svider, borde pissa och klippa naglarna... Away from Her, hette filmen. http://en.wikipedia.org/wiki/Away_from_Her http://www.imdb.com/title/tt0491747/ Så var naglarna klippta, pissandet återstår. Snart har vi katten på skrivbordet igen. Och det känns lite anspänt. Ny vecka väntar. Och så var hon här då igen. Slickar min hand. 2015 Brev den tjugoandra Hej. Det är torsdag kväll och här ligger man på ett hem, vandrarhem, hostell eller nåt liknande i Ungerns huvudstad Budapest. Inväntar kvällen. Den första kvällen med showcases skall börja på Múpa, Palace of Arts nere vid Donaus strand. Första hela dagen i staden. Igår flög vi in från Arlanda. Sov över på Lappfjärdsberget. På några madrasser som pumpar upp sig själv. A var lite lågmäld till sinnet. M var på gång och pratade på. Vi lade oss redan vid halv elva och skulle upp 20 över 6, så sömnen smakade gott. Och allt gick bra, vi hann och kom fram. Även så i Budapest. Tog buss till närmaste Metro. Tänkte först ta tricken in till Klinika, men det blev nästa. Carvin ter? Gick in på en bar, åt pommes och intog öl och vin. Innan gul taxi tog oss "hem" till Garden house. Och M säger att hon hatar att skriva och jag känner att jag inte kan. Hittar inte på formuleringar för vad som försiggår omkring mig, och hur jag skall förhålla mig till det. Jag vaknar på morgonen och funderar. Vad skall jag säga till de synskadade om några veckor. Hur jag skall klara det? Jag bearbetar och jobbar på. Inte fullt så illa som tidigare, när allt var ett enda ifrågasättande och förtvivlan över att inte veta vad som kommer att ske med jobbet. Kom loss kom loss uppmanar jag mig själv samtidigt som jag undrar vad jag har här att göra med luft i magen och dålig syn å värkande knä. Försöker väl skoja till det emellanåt. 2017 Alltemellanåt den tjugotredje Tittar in på jobbet, mellan timmarna på Medis. Mellan franska och ukulele. Mellan Boubacar och Robert. Skrev en text, en A4. TILL PRESSEN Blues i Mariehamn? En bakgrund. Tom Eckerman kommer nu på söndag OKT 29, att berätta om och i bilder illustrera programmet Söndagskult: En resa i blues på Mariehamns stadsbibliotek. Elisabeth Ekman, Kurt Lindbom och Peter Hellsten spelar vid samma tillfälle blues på sitt sätt. Runebergsdagen 2009 skriver Jan Kronholm i Nya Åland om när Elisabeth debuterade med sina bluestexter på svenska på Ålands konstmuseum i samband med Mariehamn Winter Jazz 2009. ”Eget Akustiskt. När Tom Eckerman, vinterjazzens konstnärliga ledare, ringde och bad dem medverka så uppstod en möjlighet att förverkliga tankarna” … att göra något på svenska och akustiskt av sånt dom spelat tillsammans i Kuttens bluesband tidigare. Kuttens bluesband har spelar ihop sedan fan vet när, men Kurt vet väl bäst. Första gången Tom hörde Kurt var på Club Viktor i Socis Norra flygel någon gång runt decennieskiftet 1970. Där spelades blues med bl.a. Ralf Svenblad på bas. På Zeipels diggade dom stora killarna Cream. Den 31.1.1971 fick Bolle Högnäs Paul Oliver-skivan ”The Story of The Blues” på sin 16-årsdag av gänget i källaren HPK på Köpmansgatan 16 i Mariehamn. Lite senare kom Tom nersläpandes med John Lee Hookers ”The King of Folk Blues” från varuhusets skivavdelning (Toms LP 73) och den gick het ett tag. Speciellt ”Fire at Natchez”. Sommaren 1973 öppnades Arken. Efter Johan Scotts DJ-sejour i nattklubben tog Tom över i september när de andra dragit till Stockholm. En landsplåga på den tiden var singeln ”Så gick det till när farfar var ung” med Yngve Forsells Orkester med Elisabeth (Lundberg, sedermera Ekman) som en av vokalissorna. På Pub Bastun hösten 1974 stod Peter Hellsten i baren och hivade öl innan även han drog till Sverige för att köpa full ranson på färjan hem. Bandet Röd Granit med Kurt, Tom Johans, Bertil Johansson, Leo Löthman och senare Bertil ”Möckelö-Elvis” Karlsson stod ofta för underhållningen på Bastun på 70-talet. Då hade väl bluesen blivit punk och Leo jojkade ståendes på huvudet. Kurt reste senare till Vasa för att studera till lärare och frifräste där med Reflexbandet. Tom fick en LP med bandet som recensionsex. när han jobbade på Hbl och Yle. I början på 80-talet hade Peter och Kurt slagit sig ihop med Johan Karlsson och Niklas Dahlblom och bildat The Doctors som ”upptäcktes” av Eckerman i samband med en konsert på Maratonrock på Idrottsgården i Mariehamn. Speciellt stort intryck gjorde låten Hemvete. Tom fick med sig en kassett med några låtar för ett radioreportage. Kassetten gav han till Atte Blom på Johanna Records i Helsingfors. I och med en spelning på Nordisk Weekend på Lepakko hösten 1982 fick The Doctors möjlighet att spela in en singel med låtarna Leo Fender och Full Ranson. Hur Elisabeth kom till Mariehamn är ännu oklart för Tom, men det hade nog att göra med en österbottning som var med och styrde vikingfärjorna. Och även resten är historia. Kom och lyssna till mer vägkost på söndag. Tom Tung Eckerman, 0403515839 eckerman@hotmail.com, tag gärna kontakt. 2014 Kanske imorgon Vet inte hur jag kom att tänka på Jimi Hendrix och hans låt I Don't Live Today. Maybe Tomorrow. För nog lever jag. Kanske det var det att jag ännu inte skrivit något här i bloggen idag men att jag ju kunde göra det imorgon, kanske. Avslutade gårdagens brev i morse, och skrev en blues. Kunde väl över föra det, sedan när jag kan och komplettera dagen senare med vad som hänt förut, ifjol, i förfjol, och på 80-talet. Men det har ju egentligen gjort för dom flesta dagar resten av månaden. Men inte vad som sker nu. Och det kunde jag. Formulera det som dykt upp idag när jag vandrat kring i Santiago. Lite av varje. Katedraler och bibliotek. Känslor och glömska. Ensamhet och frihet. Funderingar och underfundringar. Språk och uttryck. Intryck och livsfilosofi. Konsekvens i sentens. Hej hallå mor Maj-Lis, här är det trångt i flygfåtöljen. Jag tar fram paddan och söker upp ett album med Peter Hägerstrand som ljuder ur hörlurarna just nu. Dränker barnskrik och knatter från elektroniska spel. Är uppe i en tub som drar genom luften på väg från Arlanda mot Madrid. Tre timmar kvar. Och Peter sjunger att tidevarv kommer och tidevarv gå. För ett år satt vi tillsammans på ett flyg mot Manchester. Har blivit tre flygfärder sedan dess, med mellanlandningar. Ovanför molnen skiner solen. Fortsätt andas, sjöng han nu. Vi har inte setts sedan i söndags, och nu är det onsdag eftermiddag. Orkade mig på orkesterträning på kvällen. Vi var en hel del. Tre blåsare, Steven dök upp, men Börje var borta. Inga trummor, men gitarr, bas och dragspel. Var länge sedan dragspelar-Stafen haft tid, men i söndags hann han, och i tisdags också med Lilly's tango-orkester på Odalgården. Dennis, Börje, Hanski och Christina var också med. Jag smet efter ett tag för avfärd skulle förberedas, ja avslutas. Måndagen däremellan var lång. Lång på jobbet. Kommer knappt ihåg vad jag gjorde. Skulle sammanfatta vad jag gjort i tid åt petimetern Maria Hägerstrand-M. Det dög inte, skrev hon nästa dag. Var bra med information men någon tidsprioritering hade jag inte kommit med. Det som Klövergruppen inbegärt. Jag svarade att hon kunde komma med tidtagaruret och mäta åtgången. Klockan 15 hade vi möte med byggmästare Eriksson från fastighetsavdelningen. Var nere i bibliotekets källarvåning. Nu skall väggarna rivas mot betalning. Jaha. Och pensionärerna skall överlämna sina listor på fredag. Då är jag inte på plats. Blev bråttom att fara hem och städa upp och packa ner sedan. Tog sin blodiga tid, men lite över 21 kunde jag bege mig till Dinos där finska rocklegenden Michael Monroe spelade och åbäkade sig på bästa sätt. Var glad att jag kom och nöjd när jag gick. Tog taxi genom staden ner till hamnen och konstaterade att det var mer gula lindlöv på marken än i träden. På Rosella träffade jag Joakim Svensson. Maria Jonssons käresta. Vi drack kaffe och språkades. I musikfrågesporten fuskade jag lite men var ändå bäst. Vann buffet och biljetter, igen! Flickorna hade beställt tequila till 30-årsfesten nästa fredag. Dom hade varit nere i Malmö över natten och flyttat grejer i ettan på 29 kvadrat. Jag var tidigare i Stockholm och åkte till Östermalmstorg och satt där och tittade på höstkvällen utanför Åhléns på en rosa långbänk. Tills det blev för kyligt. Tog mig då till Texas Longhorn, där det blev nachos och Indian Pale Ale. Hann inte få i mig mycket innan dottern kom och efter att öl och chips var konsumerade, gick vi till Hemköp och handlade frukost. Vaknade arla idag och steg upp och fixade frukost innan väckningssignalen ljöd. Anni tyckte att jag inte behövde. Du är ju gäst. Jag sa, var inte så där. Hon kom sig iväg vid halv nie, och jag satte igång och gjorde två låtar. Den första döpte jag till Sedan dess. Den går i dess-dur och är bra. Försökte ladda upp den, men min version av dataprogrammet var föråldrat, så då laddade jag upp den senaste versionen och det tog tid. Lång tid. Så det blev att fara raka vägen till flygplatsen. Hann läsa lite DN kultur från elfte september medan jag väntade. Läste om Espmarks nya diktsamling Resa till det inre och blev inspirerad till att skriva tre strofer på bussen ut- I kön till incheckningen träffade jag redan en bekant från längesen igen. Teshome, förmodar jag han heter. Har rötter i Etiopien och jobbar med tropisk rytmisk musik. Skulle dit jag också är på väg. Till WOMEX i Santiago de Compostela. Och där landar vi om 4 timmar förhoppningsvis. Och i Spanien har dom €uro. Och nu till lite bilder: ️ �� Och matpaus! Och längre paus. Och det tog två personer 30 minuter att servera 5 personer. Iberia Express var ironi tyckte norrmannen bredvid. Jag fick efter många turer mig en vegetarisk foccacia till livs och en Mahou lyckades de också att få fram när Estrellan tagit slut liksom kaffet. Och finnen på andra sidan sa Madhouse. En unge på raden framför skrek det mesta av resan. Det var pinsamt för honom och alla andra med. MAD stod det på bagage-lapparna, det stämde sa grannen och Hullu sade jag. https://soundcloud.com/tom-eckerman/madhouse Men vi kom fram så säkert som amen och färden fortsatte nordväst över. Till Santiago de Compostela, huvudort i Galicien. Och bussen tog oss in till centro och 4:an gensköt jag vid ett torg och tog mig hit till PR Tambre. Hade en liten bar som reception, med damen i köket som tjattra på spanska. Och rummet var rent och fint. Här stannar jag till på söndag, även om det är lyhört. Får ta och somna in snart. Efter vaskandet blir det väl några sidor ur nobelpristagaren (2013) Alice Munros senaste samling Dear Life. Sägs vara spektakulär på baksidan. Nu ska här laddas. ********* En ny dag randas och det ser ut att bli sol. Tog en dusch och förbereder mig för en tur på stan. Spännande. Får återkomma till helgen och berätta litet om vad jag upplevt och tyckt. Ha det utmärkt så hörs vi. Kram från sonen. Skickat från min iPad 2015 Kloakdag den tjugofjärde Idag är det kloakdag Det luktar pyton på toa Men är ormar kloakdjur? Det är frågan före frukost Duschen får förklara vad Som står på medan den Strilar sina strålar ikapp En lördagsmorgon med Minnesförlusten och dödens Stelhet kryper upp för ben Stapplandes käpprakt dit Där de heliga ormarna bor Myrorna släpar våra smulor Sliter och drar strävsamt Tillsammans de gå över Golvet till garderoben grå Det börjar bli dags att ta tag Dags att ta reda på hur och när Tid för att kontrollera sanningen Ta sig an den hägrande uppgiften Strödda flagor från hjässan Ramlar framåt över sten och vått Det måste vara annalkande höst Knackar knakar väser viskar Råttlika kvinnor på trottoarerna Hastar fram i il av brådska Och bakom väggen sjunger någon Ordlöst ledmotivet ur Dr Tzivago Håll dig till saken i det ögonblick Då den heta strålen träffar huden För riktad rakt emot så bränner den in Sveda i svålen på feta kloakguden 2015 Kloakdag (repris) Idag är det kloakdag Det luktar pyton på toa Men är ormar kloakdjur Det är frågan före frukost Duschen får förklara vad Som står på medan den Strilar sina strålar ikapp En lördagsmorgon med Minnesförlusten och dödens Stelhet kryper upp för ben Stapplandes käpprakt dit Där de heliga ormarna bor Myrorna släpar våra smulor Sliter och drar strävsamt Tillsammans de gå över Golvet till garderoben grå Det börjar bli dags att ta tag Dags att ta reda på hur och när Tid för att kontrollera sanningen Ta sig an den hägrande uppgiften Strödda flagor från hjässan Ramlar framåt över sten och vått Det måste vara annalkande höst Knackar knakar väser viskar Råttlika kvinnor på trottoarerna Hastar fram i il av brådska Och bakom väggen sjunger någon Ordlöst ledmotivet ur Dr Tzivago Håll dig till saken i det ögonblick Då den heta strålen träffar huden För riktad emot så bränner den in Sveda i svålen på feta kloakguden 2015 Tänk den tjugofemte (Budapest) Vad var tänket nu och då? Dethär: . Vart kan man vara på väg? Dit. Hurdå? Med Metro och spårvagn. Uppför nerför flackt med fart. I receptionen sitter Bashir och valsar Även jag drar en stilla vals när tiden Det tillåter. När nu det är? Inte nu men alltid. Och när annorstädes? Kanske nationaldagen i Ungern. När hungern släckts med söta kakor Och törsten med cappuccino på nån usta I centrala stan där hundarna pissat på Trottoarerna och tuggummit klibbar Strumpbyxor och skosnören skavts av Så tittar en tå fram och koackackack på Golvet och en liten myra kryper kring Gå på gå av gå upp o gå för tiden står Inte stilla och kanske heller inte så illa Inrimmat utan rimfrost och saktmod Inte snömodd ännu men snart och snärtigt Vandrar novembervemodet uppför Backarna i Mariehamn och Budapest. 2015 Söndag Dodeskaden dunkar skenorna när tåget tar sig från Debrecen mot gränsen till Rumänien. Vi har lämnat Budapest bakom oss rätt arla i vintertid. Tåget gick 8.23 så paddan ringde 6.55. Ser tillbaka på WOMEX och konstaterat att det kunde varit bättre. För mycket stående i tält och Atrium. Som tur fattade vi gamlingar att man kunde sitta på basskåpen längst bak. Det var vrålande musik på andra sidan tältet. Bästa gunget stod Moh ! Koyate för. Tyvärr så hörde vi bara de sista fem minuterna. Vanligt plock och plock. Det var Kachimba4 från Okinava som uppehållit oss inne i Müpa, Palace of Arts. Var mest kubanskt de kördfe, bl.a. Guantanamera. Bela Bartok-salen bjöd lördag kväll på Wu Man från Kina/USA. Kvinna på Pipa. Riktigt fint och varierat trots bara fyra strängar. Inledningsvis på torsdagen fick vi höra Aziza Brahim i stora salen, långt bak och störda av mycket vandrande. Tog sin tid att orientera sig, och att överhuvudtaget komma in. Blev visst utsålt. Passen var slut så då blev det tre kvällsbiljetter. Och tur det. För senare var det visst totalstopp. Läropengar ca 10€ Fick väl se lite av 20 akter av totalt 45. Missade dom sista varje kväll då det skulle dras till hotellet i natten. Blev lite lite lurade av taxin första kvällen. Han satte nog på 100%. Man kan tydligen trixa med taxametern och inte riktigt veta vart man är på väg. Läropengar ca 10€. På fredagen var det helgdag, man mindes 23 okt 1956. Otp-banken tog 55 000 HUF. 180€ utan kvitto. Så det blev att ringa till uppgivet nummer och till sist till Åland. Man får hoppas att det inte skedde någon transaktion. Telesamtal och stress med kompanjon blev åtminstone läropengarna där. Och så betalde jag 10 000 forint istället för 1 000. Men mannen var ärlig. Skulle blivit 30€ i läropeng där. Pekseg heter bageributikerna. Och kössönöm säger man då det skall tackas. II. Janós Pál papa ter hette närmaste metrostation. Och så har man lämnat Ungern bakom sig. Dodeskaden. Och jag tänkte jag kunde skriva en låt Från Pest mot Cjuj. Så varför inte börja nu. Men oväsendet var stort. 2012 Sthlm med iPad t/r den tjugosjätte Ute på höstresa som jag tänkte göra till en månad på tåg, se senare. Så jag testar skriv- och klisterfunktioner. Det torde funka bara jag får skrivandet att löpa. Det är touchscreen på iPaden och den är jag ännu inte så van vid. Får låta det bli "stenografiskt". Rätta till när jag sätter in det i bloggen. Vad skall jag kalla 2012-10-26 då? Sthlm t/r? Gick omkring på gatorna från Cityterminalen till Kungsträdgården och norrut tills jag tappade bort mig. Kom överens om att ses på Östermalmstorg om en timme med Anni. Hon svarade glatt. Och jag funderade på att det här blev (?). Oj så det hoppar. Låt det hoppa. I helgen är det Womex i Thessaloniki och där hade jag ju tänkt va. Men inte i år alltså. Skönt i alla fall att komma sig iväg längs snöknastriga vägar på cykel, ner till hamnen och ombord där jag istället för att sova redigerade bilder på artiklar om Bastun som jag fotat med Paddan. Det gick så bra att jag nästan missade att gå av. Fortsatte på bussen. Hittar hela tiden på konstruktiva idéer som hjälper mig vidare med planer på skrift. Tom Tungs stora svarta (med röd skrift på). (Och så glömde jag orgelkonserten i Hedvig Eleonora). Det blev lunch på Rice och promenad till Tzara vid Norrmalmstorg. Bad att få gå till Fotografiska som var huvudorsaken till att jag kommit över. Det gick bra och det var bra och jag konstaterade att jag gått över 20 000 steg när jag kom tillbaka till Slussen. Nu har det blivit 5000 till. Har alltså gått gått gått. I skinande sol och ältat idéer. Om firmalösningar och varför jag skulle slå mig loss. Jag har ju ett jobb redan som Anni sa. Jo men orkar jag med att gå där degraderad? Jag ska driva, jag skall filma, jag skall göra min musik. Till vilken nytta då? Det går väl att göra på fritiden? Men det är skönt att göra saker mer när man vill. Nåväl jag ältar på. Tog upp att man kanske skulle åka till Beverly Hills i vår. Anni vill komma med, och hon vill till San Fran. Och jag vill till Eckerman igen. Hyra bil och köra över kontinenten när den nu en gång ligger där och man ännu är på gång. Ta chansen. Och möjligheten. Och så borde jag ordna med boende. Var skall jag bo? Skall jag sälja Ålandsvägen? Ska jag renovera Neptunigatan. Och vad med Alma? Och hur ska jag bli av med det överflödiga? Hyra bord och låta firman ta inkomsten? Kan jag spela dubbelspel och ska jag göra det? Måste tala med någon på banken som kan rådgöra hur det är smartast att göra? Borde skriva ner det, frågorna, för det är så mycket. Får ta och lägga upp en radda streck. Frågeställningar. - Hur mycket får man ärva skattefritt? Det borde fixas till jul. - Kan jag köpa morsans lägenhet och på så sätt slippa arvskatt? Ja ja tar det en annan dag. Men det är klart att det ligger där och skaver medan jag flyr bort. Måste bli mer organiserad. Ännu mer. Och ännu har jag helgen på mig av semester. Men det var nog idag jag hade den semestrigaste dagen. Den dagen när jag var och kollade Christer CHR Strömholm på Fotografiska. Han dog 2002. Och Joakim hade satt ihop utställningen med nån stiftelse? Joakim och jag råkades ju i Göteborg senast. Innan dess 1981 i Marudd. Han hade tagit omslagsbilden till Ulf Lundells Kär och galen och visste att den skulle bli stor. Och jag har haft mina försänkningar till fotoskolan och Saftra. Kaila och Vuorimies. Mitt fotograferande finns med, men det blev inte riktigt av, och det bara fortsätter i snapshotandets tecken. Men jag samlar mig och får nöja mig med dom bilder jag tar och kanske välja ut de bästa, och publicera dom i Print on demand, precis som texterna innan dom är tillräckligt slipade. Och vad var det för meriter jag skulle göra? Lära mig ljudprogram, koppla ihop och upp. Lära mig program som Illustrator, utskrifter på egen skrivare kanske, Garageband eller nåt annat. Föra över filer från vinyl till waw. Allt åländskt kunde jag börja med å så skulle Man ha ttan dem på rad. Men det måste väl finns utrymme. Kanske skulle satsa på att få allt på en sticka. Och kanske göra nåt åt radion. Ålrockens historia, eller det bästa från Mariehamn Winter jazz? Producera egna program på egna maskiner såsom jag gjorde i Parkstad; Varma vindar från andra sidan vägen. Eller en symfoni per månad nästa höst. Genomkomponerad timme? Och nu behöver jag nog en öl. Skickat från min iPad WOMEX 2003 i Sevilla: WOMEX-utmärkelse till FREEMUSE / Publicerad i Hbl Medborgarorganisationen Freemuse tilldelades ett pris som världsmusik-organisationen Womex delade ut i samband med sin årliga mässa i Sevilla under veckoslutet. Utmärkelsen gick till Freemuse, för föreningens arbete med att kartlägga och informera om den censur (och självcensur) som förekommer mot artister globalt. Statyetten, som priset består av, är en kopia på en 5000-årig mesopotamisk gudinna. Svenskan Marie Korpe , som leder organisationen, från ett kontor i Köpenhamn tillsammans med Jim Q. Holm och halvtidsanställde webmastern Johannes Skjelbo, sade i sitt tacktal ”att det var fint att få en kvinna till på kontoret”. Priset utgörs av äran, men Womex har initierat grundandet av en stiftelse som i framtiden skall möjliggöra att demokratiska musikprojekt vid behov kan få ekonomiskt stöd. Womex-statyetten har tidigare delats ut fyra gånger. Till männen bakom Cubaboomens Buena Vista Social Club Juan De Marcos och Nick Gold, till sydafrikanska Mahotella Queens, postumt till pakistanske qawwalisångaren Nusrat Fateh Ali Khan och ifjol till den armeniske duduk-mästaren Djivan Gasparyan. Tom Eckerman 2015 Mot Sighi den tjugosjunde Dimman hägrar över åkrarna Hösten är kommen definitivt Hoppeligen är en finlandism Ceaucescu blev en Dracula Inom pärmar Amerikansk musik i lurarna I buskarna lurar insekterna Pesticida och resistencia Securitate finns det mer? I arkiven Europa vaknar skärrande Över husen flyger skator Hemmen övergivna ofunna De odöda inväntar nätterna I frysen Sommaren är över länge värmen bevarad inombords Gräset ännu grönt men axen Förpackade oförruttnat I balarna I rummen lyser frånvaron Av de som flyttat vidare Förfäktat och förflyktat Sökt efter någon annanstans I förläggningar Floden rinner över bräddarna Genom landskapsmålningar Under broar över stenar Rakt genom anus som pålen i människoköttet Skägget växer ovaxat under mun Ovanför spärrar borrarna upp sig Vem bryr sig om att ha ansiktet Kvarlevt urgröpt förärgat fördömt I solen Det vackrar till mot middagen Det verkar som det kvittar Så då får jag ta av mina egna Bekymmer och fortsätta läsa I skräckromanerna Börja läsa slutet skrivande Bland bergen i Transylvanien En morgon i sluttampen på Oktember såsom dom säger I Rumänien Såsom då vila ut och upp Det kommer nya tider på dom Gamla radade ovanpå varann Upp till morgondagens hopp I tunnluften Att ge upp eller vika av På sidospår av frågetecken Räta ut och sträcka på Benen i rena rama raka led I kistorna I arkiven I frysen I balarna I förläggningar I människoköttet I solen I skräckromanerna I Rumänien I tunnluften I kistorna Inläggningarna Invändningar? Inom pärmar. ********* 2012 Moonday den tjugoåttonde Det började med att jag skulle söka upp Monday Monday och slutade i indisk nyhetssnutt om Super Moon Day via Blue Monday med New Order. Ja vad tusan kan man säga? Att det är halt ännu. Postiljonskan rasade omkull med kassar och väskor utanför Vreten. Stannade upp och kollade läget, Hon hade klarat sig själv med endast ont i handen. Sade att Robert borde skaffa vinterdäck åt henne, men han har inget med det att göra, är mest på kaffe. Halkan gjorde att jag bestämde mig för att försöka med att få kontakt med mor per telefon, och det lyckades via kansliet. Hon tyckte det var bra att jag stannade inne. Och dessutom är jag trött efter att ha sovit dåligt och spänt mig för jobbet. Månne det är fullmåne, såg lite så ut utan att jag tänkte mer på det häromdan. Måste nog vila, men kanske inte ta en lur. Ta en slurk och lägga mig på soffan och lyssna på nån skiva innan Metal Evolution kommer på Teema. Kanske redigera lite dagböcker om jag bara orkar. Idag har jag redigerat stadens nya webbsidor. Får fortsätta imorgon när det också är sista veckomötesdan. Borde väl få arbetsavtalet skrivet också. Och göra SS-affisch. Anni kommer imorgon säger hon. Och jag lovade Saied att bjuda på bad. Han är slät. Lite ost, och lite vin, tack. Sedan lade jag mig ner på sängen och lyssnade på Weather Report från Montreux. Blåste ännu hårdare än stormen utanför, men det är höstwinter, fy fan. Nå Blue Umbrella vilar knappast på axeln i denna storm. Det var ett tag sedan man hörde den, men den sitter i hjärnbarken. Just give me one extra season, so I can figure out the other four. Melankoli. När var det den kom egentligen? Går in på Wikipedia och kollar. http://sv.wikipedia.org/wiki/John_Prine Där fick man inte reda på så mycket, men det måste ha varit 1973 och albumet Sweet Revenge enl. engelska Wikipedia: Subsequent albums include Sweet Revenge (1973), containing such fan favorites as "Dear Abby," "Grandpa Was A Carpenter," and "Christmas In Prison". Söker man vidare hittar man till slut texten till låten på JPShrine Fanpage: http://www.jpshrine.org/lyrics/liner/notes_sr.htm Klipp och klistra :). Och Adele junger Someone Like You från iTunes. Hon är i smeten. Sjunger även ledmotivet i nya Bondfilmen Skyfall. Micke Vaktmästare sade att det var en av dom mest positiva sakerna som hände under fjolåret att hon kom... Och sen så undrade jag vad som kom efter det, lät bekant förstås, och det var Wilco, men jag måste tjuvtitta. 2014 Q den tjugonionde Hej hå i det grå. Här kommer en lång harang. Om du vill och orkar läsa själv så är det bra. Tror väl inte att det är så intressant. Annars kan jag komma och läsa upp det om några dagar, inom en vecka. Men du skall veta att allt går mig väl. Men baskern blev kvar i Barcelona. Det tog mig så gott som hela dagen att ta mig till Marseille där det finns uppkoppling på hotellet. Det är nån som drar stockar bakom väggen. Det tänkte jag göra också, snart. Vi får väl snarka i kapp. Hann ut en liten tur på stan och tittade på fiskebåtarna i hamnen. Borde ha tagit på mig skjorta, det är lite för kallt med t-shirt under sommarjackan redan. Imorgon drar jag alltså vidare, men jag har hela dagen på mig att explorera. Det var den 14nde juli då bilden togs. Då var det varmt. Det var innan magen krånglade på riktigt. Och nu faller natten på, i slutet på oktober, någon annanstans, där hundarna skäller i skymningen, mest hela dagen. Horder av turister går längs de stenlagda gatorna. Och så känner jag en atmosfär som jag har glömt, och lämnat efter mig. Men den finns, i södra Europa. Är annorlunda. Och Santiago de Compostela är en gammal plats. Den stora katedralen byggdes för närmare tusen år sedan. Och dom höll på några år. Några. Och det påstås att aposteln Jakob den äldres efterlämningar skulle ha förts hit på 600-talet trots att han blivit begraven i Jerusalem. Santiago, dvs Den helige Jakob, är en av det tre heligaste platserna för katolikerna. Rom och Jerusalem lär vara de andra i topp tre. Katedralen är stor. Vid middagstid sjungs Närmare Gud till dig, och pilgrimer hälsas välkomna. Big business. Det blir varmt längs åt eftermiddagen och ett glas grönt lokalt vin och uppvärmda översaltade småpaprikor serveras med bröd, omelett och kroketter. År 2008 byggdes ett nytt folkbibliotek. Känns som om tiden redan sprungit ifrån det. Mycket Cd och Dvd. Tidskrifter också och sådana finns det i fullmatade kiosker också. Deras tid verkar inte vara ute. Mycket biografier, sånt tycker folk om. Andras liv. Tittade på ett verk om Ernest Hemingway med mycket bilder. Blev törstig av att bara se honom besöka sina barer i Venedig, Paris, Havanna och Key West. Men det mesta glöms bort i ett dis. Nästa dag Disigt idag i Santiago. Har spenderat morgonen med att uppdatera mig på nätet och snart är det dags att ta sig ner till centro och göra en reservation till tåget mot Madrid på söndag. Det slamrar i korridoren så det är väl städning på gång. Undrar vad temperaturen är ute? 15 och soligt säger Yahoo. Och på Klinten 5 grader och molnigt. Yr.no lovar bättre väder här, får hoppas på det. Och det blev bättre väder. Solen skiner så svetten lackar. Pilgrimerna vandrar förbi baren Porta do Camino. Dom har gått längre än jag. Igår gick jag 11,7 kilometer. Idag 7,6 hittills. Har försökt koppla av, men har fortfarande bråttom. Igår fixade jag konsertpass, det ordnade sig bra. Det är inte lätt när man inte riktigt vet hur saker går till och då kan man oroa sig. Det blev en riktigt lyckad kväll med massor av bra och svängig musik från bl.a. Cuba, Polen och Spanien. Den största överraskningen var ett kolombianskt / belgiskt band som hade ett fruktansvärt tryck och varierade sig. Hade blåsare och uttänkt show. Koreografi och känsla. Hette La Chiva Gantiva och det var på vippen att jag missade dom, men det var kö utanför teatern så det luktade något extra. Jo det fanns plats. Missade det mesta av kineserna Ajinai, men det gjorde ingenting. Träffade också mina gamla bekanta Tapio, Jaana-Maria och Ken Day på konserterna. Idag ramlade jag in på en konstutställning av vidlyftigt slag. Staden är visst europeisk kulturhuvudstad i år så dom satsar lite extra. 18 stationer med modern konst, videoinstallationer och talande bänk. Skulle ha slutat med bänken, men jag gick rutten baklänges. Så kan det gå, som Kurt Vonnegut skrev. Men då menade han nog inte Santiago de Compostela. Det egentliga slutet var att man kunde spela in sina hjärtslag under 43 sekunder och skicka det till Japan! Man fick med sig en cd med ljudet inspelat. Det skall jag nyttja i något musikaliskt verk när jag kommit hem och kan förflytta ljud från cd till iTunes. Det var Christian Boltanski som gjort verket Les archives du cœur. Nu betalar jag här på Porta do Camino och drar vidare mot posten för att köpa frimärken Senare. Men innan posten blev det mer konst när jag förirrade mig till deras museum för modern konst. Där blev jag ett längre tag och lät de spridda tankarna löpa. I kyrkan bredvid fanns fortsättningen på On the Road, och där var Javier igen. Han som spelade in mitt hjärtljud på förra stället. Så då träffade man en ny flyktig bekantskap igen. Ja vad är det vi människor håller på med. Vallfärdar och skövlar. Spelar Allan och tövlar. Köper frimärken och skickar kort. Om en timme spelar Sekouba Bambino på Praza da Quintana. Han kommer från Guinea-Conakry, där även min lärare i fransk konversation Boubakar Sangaré kommer från. Lika långt dit som hit ungefär, för dom och mig. Nästa dag Folk sätter sig ner på serveringen och läser böcker. Jag sätter på Spotify och fortsätter med att lyssna till La Chiva Gantiva. Det svänger fruktansvärt. Folk kommer i horder, några solo. Ser ut att bli problem med att ta sig från staden. Får improvisera. Inte så lätt som man kan tro. Och jag fortsätter med pekfingervalsen innan jag går över till att skriva med två fingrar på skärmen. Och gårdagens konserter var absolut värt priset för att komma hit, även om det alltså kan bli svårt att ta sig bort. Två riktigt fina upplevelser var Ethiocolor och Batida. De senare var en överraskning från Angola med mycket bra bakgrundsfilmer och krigskritik. Delade ut visselpipor till det sista numret för kvällen. Fick med mig en som souvenir. Och Ethiocolor från Etiopen hade mycket att bjuda på. Klädbyten för dansarna och sångmikrofonen gick runt från mogen man till högljudd kvinna och skallig man. Riktigt riktigt bra som Simon brukar säga. Leendena var breda och förnöjda. Glädjen spred sig. Här skall det fotograferas. Kyparn får ta hand om en telefon, svårt att få till det. Har själv fotograferat en del men inte mycket. Jan Sundman vill ha med mig i Obscuras styrelse. Jag får väl se vad jag kan tillföra. Låg och tänkte på det imorse. Tycker det kunde vara mer kvinnor, verkar mest va pojkar som styr nu. Dom vill ha med mig för att jag tänker annorlunda och har kontakter till staden. Och jag tänker med fasa på jobbet och om hur det skall bli att komma tillbaks igen. Hur jag skall orka. Modellstaden snurrar runt i tankarna. Såg i Nyan på nätet att många skrivit under, mot en flytt. Det finns där och det finns här hos mig. Och på nätet. Där man själv fastnat. Söndag på tåg ända till Barcelona Steg upp arla i vintertid, så en timmes sömn vann man. Det hade ordnat sig med platsbiljett på kvällen, gällde bara att komma upp och iväg till stationen i tid till 8.34. Var inte uppe så länge. Den var väl 1/2 2 när jag fumlade med klockorna i apparaterna. Var osäker på om det automatiskt skulle slå om. Men det ordnade sig och nu kan jag slappna av tills Barcelona dit vi kommer 5 över 9 ikväll. Gäsp. Söker upp lite musik i lurarna och sluter ögonen. Det blev Lykke Li och snart är vi på nästa mellanstation efter Bembire. Och jag kan titta tillbaks innan jag tittar framåt. Bokstäverna hoppar och tåget skakar, men är ändå bekvämt. Finns utrymme att sträcka på sig. När tågbiljetten ordnade sig igår kväll blev det lättare att vara. Blev lite plock bland utbudet här och där, katalanskt, kamerunskt och brasilianskt. Fick smakprov på nästan alla akter i tältet. Philip Page, en Texasbo som bor i Helsingfors tyckte man kunde vara nöjd om man sett tre riktigt bra band, och jag höll med och hyllade också La Chiva Gantiva. Philip är en gammal bekant, vi träffas ibland kort men gott. När Ester Rada från Israel med fin soulig röst avslutade kvällen för min del så var det skönt att dansa lite med Jaana-Maria och Teshome. Hon hastade vidare för att kolla ett annat band, söker artister till Etnosoi-festivalen i Hfrs. Bad henne hälsa hem till Joe och sa att vi kanske ses i december. Det känns lite vemodigt att bege sig från ett ställe som börjar bli bekant. Igår tog jag mig en busstur runt stan för att få lite perspektiv. Blev inget av idén att ta sig ut till kusten och kolla fiskarna. Vilade hellre och skrev. När jag gick hemåt genom den medeltida staden så tyckte jag det var magiskt. Men vad gör man med magin om man inte har nån att dela den med. Nu delar jag den, men den kan vara svårt att känna av på avstånd. Man måste vara där och då. Jag har varit där. Det var det värt. Ikväll är jag i Barcelona igen och kanske kan känna igen mig, leta upp platser man varit på förut. Senast 2008 med Mia. Då när sparvarna åt brödsmulor på Miró-muséet. Och sangrian serverades i jätteglas på Ramblan. Allt är öppet, allt är möjligt, utom det omöjliga. Får se. Proxima estacion, nästa station på väg mot följande destination. Det är skördetid, och majsen torkar. Och jag undrar vem som nu är president i det här landet. Förr visste man, kände till Franco, och vackre Felipe Gonzales. Men nu kvittar det väl egentligen. Man vill befrämja sina olikheter i provinserna. I Galicien talar endel galiciska som bär spår av portugisiskan i uttalet, men orden är mer spanska (kastellanska). Något går in, men namnen glöms bort. Vad hette hon nu damen på hostellet, frun i huset. Alcires? Gubben hette A Rodriguez, det stod på kvittot. Hon hade kommit från Alicante på andra sidan mot Medelhavet. I Galicien är det Atlanten som gäller. Hon tvättade lite av mina kläder och vägrade ta betalt för att jag var ute i tid och hon ändå skulle tvätta hemma. Jobbade hårt. Det fixades mat tvätt och pensionat. PR (pensionat-restaurant) Tambre hette stället. Tambre var en flod. Hon pratade på och jag förstod det mesta, men kan alltid kunna mer, ta reda på. Men jag behöver inte, men det är så att jag vill. Alla nymodigheter med dataprogram och teknik har jag allt svårare att ta till mig. Tror ibland det är utslag av demens. Men så kommer det igen. Det blir slätare och slätt. Skulle kanske ta och läsa en novell av Alice Munro, nu när jag har tid på mig. 8 timmar till Barcelona. Senare samma söndag eftermiddag Musikstycket "Train in Spain in Aß" gjorde jag i början på den långa tågresan. Blir bättre ju mer man lyssnar på den. Klart den kan behöva putsas till lite. Slutar med visselpipa. Den fick jag gå in på toan och spela in. Skall ta och lyssna till vad John gjorde då han testade GarageBand på sin smartphone. Jag har döpt hans låtar, skulle kanske ta och låta DMI snurra runt, loopa, ett tag. Är väl meningen att vi skall försöka få ihop nåt till 61-års dagen. Men man skall ha tid också. Och det har jag väl nu då, när solen så sakta går ner och det är 4 timmar till BCN. Dessutom tror jag vi ligger efter i tidtabellen. Om jag hittar nåt vettigt boende kanske jag stannar några dagar. Den här dagen går bra, även om jag ett tag tyckte det var slut på flytet, måste hitta melodin. Nu byter jag låt, får bli Added Metro. Dom är lite eteriska, pojkens etyder. Flyter omkring. Bara första utkast. Kunde kanske kallas just det; etyder. Bra så. Kanske skulle ta och sträcka på benen lite. Det går ju bra på tåg. Allt väl hemma. Alma tassar på och grannen har kommit hem. Och på tåget sitter jag. Telefonen har laddat ur men jag har xtra acku med. Måste köpa mer minne om jag inte får tag på Wi-fi. Skulle gärna kolla vad det kan finnas för förmånligt boende i närheten av tågstationen Barcelona Sants, när vi kommer dit. Ligger visst lite efter i tidtabeller. Och mörkret har lagt sig som en sjunken deg, smetkaka över landet. Vintertid. Och vad det innebär. Glömska. Jo jag blir djup och tappar bort mig i orden och vet ibland inte själv vad jag menar. Orden far iväg med mig, men mest är jag tyst. Och tåget skakar och det är svårt att hitta de rätta tangenterna. Jo jag tog dagens första öl, en Cruzcampo. Det satt bra. Jag blev. På gång. Grannarna köpte Heineken. Nästa estacion nåt på Ebro.... Castejon de. 42 minuter efter tidtabell. Mörkt men varmt. Kväll Halv timme försenad, halv timme kvar. Förr fanns det en skämttidning som hette En rolig halvtimme, ha ha. Och var ska man sova i natt. Det är det många som inte vet, men även denna natt skall genomlevas, och det är väl spännande att inte riktigt veta. Det är därför man går ut, far ut, för att se vad som kan hända om turen är framme. Och så får man hoppas på att den härskar, turen, och att den inte går en förbi, men att man ändå har vett att undvika fällorna, som man kan falla i. Nu gasar föraren, han vet att han är sen. Det drar ihop sig. Det slår lock för öronen. Det är söndag. Kväll. Vad det nu kan betyda? Måndag morgon snart. Tja inte verkar jag få iväg det här nu eftersom det inte finns nån uppkoppling och jag borde väl redigera lite så att det blir läsligare, och trevligare. Försöker fånga dagen men även göra mig förståelig. Inte så kort, inte så koncist. Me. Det får bli finlir någon annan gång. Måndag morgon Fick sova ut på ett förmånligt vandrarhem 1,1 km från tågstationen Barcelona Sants. Hittade det på Booking.com, efter att ha beställt mer minne från Sonera för 2,99. 50 MB. Räckte till för att ta reda på vad som erbjöds i närheten. Och man kan väl säga att jag hade tur. Var lite osäker på att det fanns plats så sent på kvällen. Och hade lite svårt att hitta sista biten. Men med elektronisk karta ordnade det sig och jag fick en bädd ovanpå. Tur att jag kom mig upp. Skulle ha varit svårt för några år sedan, eller svårare. Gick mig sedan ut en liten tur i environgerna, tog en öl och lite tapas, omelett, pastej och krokett. Vid midnatt gav jag nästan upp för dan men tog ännu en San Miguel på restaurangen Galicia som låg i samma hus som hostellet. Ett fyllo störde lite men personalen tog det med ro och skrattade. Orkade inte sätta energi på att snurra runt i obekant bekanta Barcelona och kollade upp att nästa tåg norröver gick 11:16. På det sitter jag nu omgiven av en svensk storfamilj eller vad dom nu är. Vid frukostbordet satt två marockanska fransyskor och slog sig i slang. Dom tyckte att jag pratade franska bra. Tuggade på. Lyfte på hatten för att jag påstod mig kunna 5-6 språk. Tycker det går trögt men kanske franskan lossnar bara vi överskrider gränsen om ett tag. Dags att titta ut, se sig omkring. Spara energi. Svenskarna steg av i Girona. Tjattrade länge om det. Jag skall passera gränsen och vänta en timme innan jag drar vidare. Tittar på kartan och planerar och försöker att få dagarna att räcka till. De 5 resdagarna och 5 övernattningarna. Kan kombineras. Kanske skulle gå på klubb i kväll i Marseille. För det är nog dit jag är på väg om det inte blir Avignon 42 år senare, eller både och. Tål att funderas på. Först skall gränsen passeras. I Marseille drunknade farfar och i Avignon var påven på flykt. Var där med Skini och nån annan, kanske Brita. Det har jag glömt. Kommer ihåg att dom for ner till kusten och blev våldtagna av 8 araber. Kom tillbaka nästa dag till trygga Tom som väckts av polisen på morgonen. Polisen sa att man inte fick tälta under bron. Sedan bjöd dom på Gauloises. Jag kunde ha blivit fast. Fortsatte genom Jugoslavien till Thessaloniki och därifrån till Korfu. Eller var det en annan gång? For igenom Italien också. Från Bari till Bar. Det är en röra nu, det som hände för 40 år sedan. Men jag kan ju hitta på. Men det där med 8 araber måste jag kolla upp med Eivor när jag har nät. Lyfta på hatten ja. Den lämnade jag visst kvar, till stor förtret, på härbärget i Barcelona. Frankernas rike. 19:43 skall man vara framme i Marseille om man byter en gång på vägen, i Beziers (nej det skall nog vara Besierz, nej inte ändå) eller Nîmes. T.ex. Det lär bli vackra landskap som passerar om man skall tro kartorna. Och var var jag nu igen? Cebère står det på väggen. Och tåget går mot Avignon. Bara att åka med tills man bestämmer något annat. Raden av namn som räknas upp känns igen. Körde ner i slutet på november 1991 med en kolerisk bebis i bagaget. Det var väl i Agde som hon satte igång att skrika, gråta, just när man skulle till att äta. Det blev separation redan då. Och man kan glutta på Medelhavet allt emellanåt. Det duger. Och det är måndag och en hel arbetsdag går åt till att resa, men i egen takt. Kan hoppa av om jag vill, men varför det? Jag kan sluta när jag vill, men har ett mål. Att se den plats där farfar dog 1932. Sedan så ska man väl hem igenom Europa. Som Jan Hammarlund. Men han åkte väl ut. Han ville leva här, i Europa. Det är som Die Mauer med Ebba Grön; Vi skulle få leva här x 3. Halt här får ingen passera! Om man "Skellefteå" - skulle skulle det va - ta vägen förbi Berlin och se vad A-Trane har att bjuda på. Kolla om Victor e där. Associationerna kommer flygandes från minnesbarken. Var fartyget Mozart en bark? Kommer inte ihåg, men det går att ta reda på, när man är uppkopplad. Jag sparar megabyten tills jag hittat boende med Wi-fi. Nästa stopp Perpignan, och jag tycker mig minnas hur jag lutade mig ut genom fönstret och lät vinden fläkta mitt långa hår. Dom var annorlunda då, tågen. Man kunde luta sig ut. Var väl på väg mot Andorra, för till Francos Spanien kunde man ju inte fara. Det var omoraliskt att stöda diktaturen genom att bara vara där och konsumera. Men sedan i februari 1974 bar det av till Marocko och då skulle man ju genom landet iaf. Stannade nog inte till, men på båten över sundet till Afrika träffade jag några ålänningar, det hördes på dialekten. På vägen tillbaka skulle dom ha extra betalt för att tåget var så snabbt. Ett tåg som det här, quizas, kanske. 5 timmar på väg och det har ställvis varit vackert. Här kan man ladda upp maskinerna för det finns uttag. 1,5 timmar till Nîmes. Tror jag åker med dit och ser mig omkring en timme. Det går tåg senare till Marseille som verkar bli mitt mål för dagen. Det är så behändigt nuförtiden när man kan ladda ner en app och kolla tiderna där, om man har ström. Och apparat. Och så var vi då i Beziers, och det var så det skulle stavas! Löven faller även här snart. I Santigo gick en kommunalarbetare och sopade ihop deras första fallna. Skall bli spännande att åka ikapp hösten. Hemma är väl lövträden nakna redan. Huj. Här skiner Medelhavssolen värmande i kvällningen, lyser upp slott och katedraler. Cypresserna strävar uppåt och det minner om konstnären Van Gogh, han som skar av sig örat. Så blev det rusning i Montpellier. Har varit så lugnt och avslappnat. Nu sitter tre små asiatiskor och snattrar runt samma bord. Och så sägs tåget bli 15 minuter försenat när det bara var en halvtimme kvar. Jag läste lite Munro och erinrar mig när jag läste "Hundra år av ensamhet" på en tågresa ner genom Europa på 70-talet. Fråga mig inte vad den handlade om. Nånslags släktkrönika som vimlade av namn . Den fantastiska realismen. Och Maquez skrev manus till en serie kubanska filmer som gick på svensk TV sent om nätterna. Var betagen. Och tåget står fortfarande still. Ett annat kör förbi. Un, deux, trois som man säger på franska, trots att skrivkorrigeringsprogrammet vill få det till något annat, men inte längre, när "jackärmarna" ( jag kämpat ) med att rätta till. 15 minuter, pytt tänkte jag, och så går det på räls igen. Blev en timmes bytetid i Nîmes så jag passade på att reservera retur tills imorgon. Retur norrut. Reser om ett dygn hela natten mot Mulhouse på gränsen till Schweiz där jag tänkte äta lunch med f.d. sekreteraren, numera verksamhetsledaren i Ibby, Liz Page. Det var i IBBY, Internationella barnboksrådets styrelse jag satt åren 1996 - 2000, så det är ett tag sedan vi sågs. Men vi är vänner på Facebook och det skall bli intressant att se hur högkvarteret på Nonnenweg i Basel ser ut. Tog sovvagn och det kostade 18 € extra, men billigare än hotell. Får se vad jag får tag på när jag är i Marseille om lite på en timme. Det är mörkt ute och havsluften kyler en aning, känns det som. Igår hittade jag till vandrarhemmet genom att följa kartan på telefonen. Får nog ta och ladda upp med 2.99 igen även om jag haft fånen avstängd det mesta av dagen. Man har ett visst antal megabyte och det meddelas att jag redan använt 80%. Och swosh så tar det slut. Många långa hjärtliga hälsningar, Tom 2018 tis den trettionde okt. 23:45 5 timmar till destinationen. Har fått igång musikkanalen i stolen. Blev Lila Downs till att börja med. För en vecka sen åkte jag andra vägen ARN-LPA, efter en kväll på Bryggarhuset, där Rubem Ferias avslutade Stockholm Jazz. Musiken: Less is more, men vadå. Hälften kunde bra ha räckt. Tidig väckning i Hornstull kl 4.40. Skrev lite på vägen, i luften, mot Las Palmas. Får ta och klistra in det här, senare, när jag kan. 22 okt 2018 Så ja, då var jag uppe i luften 5:08 h från LPA. Dvs 5 timmar kvar fram till destinationen. Plus 8 minuter om man nu skall va så jävla noga. I lurarna låter Youssou N’Dour bra, men det susar alldeles för högt i bakgrunden för att det skall bli riktigt njutbart. •••• 3:36 h till destination visar displayen. Undrar vad metakulös betyder. Irriterar mig på folk och deras sätt att vara, deras vanor. Som tur finns det musik att sjunka in i. Bill Frisell. Och Bowies sista på lut. Klassiker med Dylan. Fallen Angels från 2016. "Tjött sa Mojoten" dyker upp från ca.1970. Kan det ha varit Aftonbladet? Minns hur jag blev skälld för att va kommunist när dom inte hade Svenska Dagbladet på Zeipels då jag skrattat till åt den fulla turisten. ••••• 1:52 h till LPA. Hunger gör sig gällande. Lokal tajm? Ankomst 12:43. Köper en öl. Vad kan man annat, när Lissabon passerats. Köpa cashews. Come Rain or Come Shine. Folk klirrar / klottar på sig. När rättstavningsprogrammet ställer till det kan det bli, poesi. ••••• Kollar upp album jag missat: (Deathstars / Deathstars) / Death of a Ladies Man med Cohen från 77. Då lyssnade jag på annat. Clash! Och Phil Spector får inte till det med Leonard. Sägs att det är ett kontroversiellt album. Vågad lyrik och funkiga drag. Kanske inte nåt jag skulle skriva, skriva själv. Tycker texterna som finns som presentationer för albumen på flygradion är rätt dåliga. Memories, skriker mannen ut. Och jag hittar inte ord, såsom jag gjorde förr. Interruptus! Meddelande ombord, om lotteri! Finns det svenskt kaffe på grisfesten? Det skall visst supas till på semestern. Sitter och retar mig igen. Släpp fångarna loss! Men herregud, sluta nu med erbjudanden och lockelser! Puh. Tillbaks till LC och Memories. Borde väl gå och pissa. 1:13 h till LPA. Ser mig i toalettspegeln. Skorpa i pannan. Stubb på käken. Piss i stolen. Hår på bröstet. Börjar visst fyllna till. Grannarna köper sprit och det stinker parfym. Don’t Go Home With Your Hard On. Fingerprints nästa. Och sen titeltracket. DoaLM. Tacka vet jag Chelsea Hotel. Ena flygvärdinnan har en mun som AS. Inte uppeggande nej, eller kanske lite. Såhär beskrivs Arcade Fire: ”Om du bara lyssnar på ett album under den här flygningen bör det vara ’Everything Now’. Arcades Fires uppskattade album.” Tar först och lånar ett öra åt Laura Mvula (feat. Nile Rogers). ••••• 0:55 h till LPA. Entfernung zum Zielort 364 km. Oron stiger i kabinen. Kapten säger något ohörbart i högtalarna. Dumma radgrannen säger 200 lax. Sätter på hörlurarna igen. 0:34 h till LPA. 186 mi. -61 ute. Växlar väl över till AF då. Arcade Fire som var på Grönan och blev fångade, i en berättelse om taxi och flak. Finns på You Tube. Låter som pygméer. Men är från Canada. https://www.youtube.com/watch?v=S3vLRx2VY9Q ••••• Jo nog är det svårt att läsa Joyce’s Ulysses. Stream of Consciousness (blev det rätt där nu?). Planet skakar som en drake. Som kärleksfulla delfiner. Säkerhetsbältena skall snart fästas. 0:22 h to Dest. Och det skall beställas varor till hemresan. Inte jag. Och där nere till vänster ligger Western Sahara, Laayoune. -9 ute. ••••• Så fick jag då skrivet något på mobilen, trots kort natt och dåligt med självförtroende. Hann lyssna på en hel del musik också. In splendid isolation. 59F 16C 18km 0:04. Hjulen fälls ut. Ankunfzeit 12:45. @Destino. •••••• Och så kom jag då äntligt fram. Tog mig för egen hand till San Telmo och vidare till Centro. Tack vare Google Maps var det lätt att hitta Hotel Olympia. Helt vad man kunde vänta sig för två stjärnor och 46 € dygnet. Ja inte för mig. Hela resan med hotell och flyg gick ju på 4135 SEK. Trött förstås, men kunde inte hålla mig. Hålla mig från att ta mig ut, bekanta mig med staden. Vandra runt. Det blev många steg den veckan. 120 km. Och allt som hänt och händer flödar ut i en vag ström. Kommer inte ihåg ord jag inte hört förut. Fått svårare att minnas namn, nya ord. Men det gör inte så mycket. Kan väl inte nåt åt det. Men man kan kanske lära sig av erfarenheten. Sammanfattningsvis, så kan jag mycket väl tänka mig att komma tillbaks till Las Palmas. Förslagsvis redan nästa år. T.ex. när det är WOMAD. I november. Womex är i slutet på oktober, i Tammerfors. Långt dit. Roligt att se vad jag kan göra med det jag fotat i mobilen. Collage kan det bli. Har redan blivit #wållz på Instan. https://www.instagram.com/explore/tags/wållz/ Har verkligen njutit av att vandra och upptäcka. Publicera och fundera. Klart att gammalt kommit tillbaka. Minnen och ord. Bitterljuvt. Sista kvällen satt jag på hörnet, i cocktail-baren Mono Malv.... lät Adrian fixa en Mai Tai till mig. Kämpade på med spanskan. Han snackade snabbt som man gör i Madrid, och läspar. Köpte lokaltidningar varje dag. Canarias 7 o La Provincia. Och ibland El País. Bläddrade och kollade vad som var på gång. Prenumererade på ROCKDELUX. På CAAM visades verk av en japan, som också lär vara spanjor. Alla dessa namn som jag inte får tag i. Men dom finns förstås i dokumenten. Också dom som spelade på Womex. Vad var bäst? Vad var bra? Och besvikelser då? - På lördagen lämnade jag brasse-filmen på hälft - och etiopiaskan var för komplicerad. Men det mesta var mycket bra. Låt mig se... Filmerna: om aboriginen Gurrumul världen runt, och amerikanen Adam Bishop i Cairo (vill tillbaka dit). Live: Han från Mali. / Harouna Samake Och hon från Cap Verde. / Lucibela Och inuitan. / Elisapie Helsinki-Cotonou Ensembles arbetsseger. Och invigningskonserten: German Lopez på timple och AKA-trio. Den kanariska ukuleleorkestern som spelade Black or White och Coreas Spain. Och Ranky Tanky! Hittade några ställen snabbt, i Las Palmas. Mercado de Puerto, och NYC taxi, och cocktailbaren på hörnet. Sökte efter skivaffärer. Det var tunt. Bara en, 33 Revoluciones, och den bara för begagnad vara. Hittade böcker, skrev kort och postade. Åt inte mycket, men tillräckligt. Blev dock nästan för mycket på lördagen på den lokala mestan, där det fanns menu för € 10,90 inkl dryck och efterrätt. Tog en banan då och då. Frukosten på hotellet var rätt mager. Vitt bröd, smältost, juice, kaffe och yoghurt. Städerskorna jobbade dubbelt. Dom tyckte jag var trevlig. Tänkte jag skulle ha skrivit mer när jag var där, men det fanns så mycket nytt så jag inte hade kraft att ta itu med gammalt. Redigera sånt som jag redan skrivit. Komma till skott. Nästa gång. Spelade in några snuttar: Vid Sta Ana katedral, vid Atlanten, på kyrkogården, vid övergången vid tornet, med graffitti bakom galler. Återstår ännu Take this Hammer. det mörknar ute. 2:22 till Estocolmo - Såklart har jag tänkt på vad som är och komma skall. Pensioneringen. Förhållanden till allt och alla. Familjen. Döden. Jobbet. Kärleken. Vad jag kan och vad jag vill. Prioriteringar. Hälsan. Framtiden. Språken. Breven. Korten. Poemen. Låtarna. Uppdragen. Naturen. Litteraturen. Musiken. Andningen. Medicineringen. Potensen. Fetman. Stilen. Vännerna. Bilderna. Planerna. Djuren och växterna. Historiken. Nuet. Allt kunde ha sina egna kapitel. Minus 66 i luften, Silje i lurarna, 12000 m upp - Alla dessa bindningar som har sin fulla betydelse. Vissa slitningar förvisso. Men kärt besvär. Jag vill spela, sjunga, leka. Leva mer ännu. Fånga dagen. Inte spendera livet i väntan. Inte bara ta, men ge. Mest ge, yeah. Ser mig kring och vi som sitter här är winners. Fortfarande på g. Småbarnen håller oss igång. Spriten tröstar. Orden flödar medan filmerna flimrar förbi. Mörkret lägger sig till vila. Stephen Hawkins är död. Finns inte som levande i kropp. Finns det andra dimensioner, eller är allt bara bra som det är, även om det är dåligt? Det du Mohammed. Turbulens. Nordsjön. Bältet! Och så blev det pension för en av flygvärdinnorna. Sista dagen på jobbet. Hon från Strängnäs efter 35 år på Ving. Fick göra Catwalk med festhatt under jubel. Och Rebecka Ferguson i lurarna. Lady Sings the Blues. Ja snart är det dax för oss, alla. Sooner or later. Halvtimman kvar till ARN. Ska man iddas skriva nå mer? Så här en måndag kväll i slutet på oktober. Eller bara säga hej hej hej. Bra jobbat igen, äntligen ;) Och resten, är tystnad verkar det som. /Tom P.s. Det gungar duktigt på sjön. Hittar en text från sensommaren. Gymnasistpoesi. Redigerararar… Levererararar: Lagt kort ligger I ur och skur Simsalabimse Havet sköljer över Försök då att få Rätt och slätt Ordning på tingen Försent för ånger Dagen gick Dagarna Förbi men ännu kvar I minnet diffust alltmer Tänkta tankar slinker Han drar sig undan Observerar mellan varven Irriteras Går in i magazinen Blickar över sidorna Tittar snett Går som smort Solen sken på bara ben Varken obscent eller extremt Har han så tappat besinningen Är han inte riktigt vilit klok? ••••• Ord utan mål, alder till himlen nå, eller hur det nu va som Hamlet sa Eller var det tankar? @BD&EC=˚`—˚≠^˚<^>˚≠~§~≠˚~|—≠}{˚˚˚][—]'''<≠*;/\˚%•##signlanguage Ds. 2012 Wednesday Morning 7 a.m.den sista Vaknade i mörkret och låg länge med molande mage innan jag steg upp vid 6:30. På väg till sista dagen som kulturchef. Jag gjorde äppelpaj igår, och den blev nog lite hård men vaniljsås mjukar upp den, får man hoppas. Och kalendern ser rätt tjock ut. Outward bound. Det är väl skitväder idag också. Ännu värre är det i NY där Sandy härjar. *** Tänkte ta tag i min framtida befattningsbeskrivning innan littdagsmötet om 19 minuter, men först klipper jag och klistrar jag in mitt morgonmail: Hej. Eftersom det är sista dagen staden har en kulturchef tänkte jag passa på att till eftermiddagskaffet bjuda på den äppelpaj som jag bakade igår kväll. Den blev lite hård men löses väl upp lite av den vaniljsås som funnits i kylskåpet denna höst och väntat på tillfället . Min sista arbetsdag som chef kommer jag att använda till att diskutera kommande arbetsuppgifter med Kjell på stadshuset. Ha en riktigt bra dag. Det ser ut att bli sol emellanåt. MVH Tom Innehavarens arbetsuppgifter blir att intressera och inspirera barn och vuxna till kulturella aktiviteter och initiera projekt. Här ingår också att söka externa finansiering för projekt och samarbeta med 3:dje sektorn. Samarbetet sker främst med skolor, fritidshem, daghem och föreningar. - Kulturinstruktören ska samarbeta med skolornas kulturgrupper, arbeta med temadagar där kulturen har en framträdande roll, barnens litteraturdagar, ordna filmvisningar, skapa möjligheter för musikframträdanden, ordna författarbesök mm.. - Kulturinstruktören ska även arbeta för att kultur ska kunna nå äldre, exempelvis möjliggöra kulturella aktiviteter för de som bor i stadens äldreboenden.. - Kulturinstruktören skall driva egna projekt, t ex en fortsatt digitalisering av Modellstaden. - Kulturinstruktören ska vid behov kunna tjänstgöra vid skolbibliotek eller vid huvudbiblioteket. - Kulturinstruktören arbetar för hela Mariehamns stad och har bildningsdirektören som sin närmsta chef, men förutsätts arbeta självständigt. Jaha, då satte jag igång med att revidera och redigera detta så att jag har något att komma med på mötet kl. 15. 2016 (snart), den sista oktober Ge mig mer (snart). Ska jag sälja lägenheten? Ska jag hyra ut? Vad ta sig till? Göra det jag gör. Inte bekymra mig för mycket. Sluta leva lögn. Ha råd att resa och bli friskare. Skriva disciplinerat. Bjuda till igen och åter. Skapa. Det har varit så konstiga tider. Så hopplöst. Ska fota, skriva och spela. Odla vänskap. Det går igen. Vinter på kommande. Dra sig ur och skaka av sig. Men livet blir bara kortare. Mindre och mindre kvar. Men varför bry sig. Dela med sig. Ser dåligt. Tappar saker. Utanför fönstret ser det ut som Island. Ger mej.  Kan inte skriva brev mer. Blir osammanhängande. Vad är det med mig? Vad har det alltid varit? Tvivel. Vad blir det av berättandet? Tråden och framförandet. Blir bara till blänk numera. Allt verkar försvinna. Tar inte tag i saker, eller hinner glömma. Vet inte hur jag ska bete mig. Ser suddigt i bilder. Hör luddigt. Svårt att andas. Får försöka börja om igen. Minns i november. Upplagd av Tom Eckerman kl. 12:37 Inga kommentarer: Skicka en kommentar Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.