NOV 26 Tristtrött

Det blir tyst när jag inte säger nåt. I telefon.

Näst intill besvärligt.

Ringer upp, men svararen är på.

Lämnar ett meddelande och strax därpå kommer ett samtal.

Jag sitter och laddar med kaffe på Trobergshemmet.

What was it you wanted?

Hjälp i regnet?

Det fixade sig med lite prat prat prat och osäkerhet.

Så hör av dej när du vet.

Hur det blir med Helsingfors?

Går om varandra.

Tappar hopp.

Tänk så kallt det känns.

Var ut på promenad med mor till Muséet.

Åkte brandbil till Vargsunda för att köpa frigående ägg.

Det fanns inte.

Det hade värpts förut.

Kärleken och kylan kom gående omslingrade mentalt. 

Det var middag i Östernäs.

L'Amori börjar spela på Dinos vid midnatt.

Det får nog vara.

Fågelinfluensan är på g och Fidel dog.

Var på webbis-möte på stadshuset och fastnade på "gonna rearrange their faces, and give them all another name". Desolation Row-ligt i Pargas-gruvan. Och på lunchen var jag till Trobergshemmet, till Park och hem. Lyssnade på Caves "Into my Arms" på Spotify och var rysligt trött. Ikväll är det vernissage på Sittkoffs, och hon kommer dit. Sedan kan man gå och lyssna på jazz, på Oliven. Kanske dom drar "Jeepers Creepers". 

Katten också.

Fick brev imorse

Ett besviket

Vad ska svaret bli

Förtjänar det ett

Varje fråga du ställer

Borde förtjäna svar

Men sättet på vilket

så förutsägbart

Det är inte vad men hur

Inte vart men varigt

Inte ett endaste dugg

Orden förvrängs

mestadels

Vinklingarna förvrids

Du förstår ingenting

Du tror dig veta mer

Men det är helt något

annat du vet

Värdelös information

Skval mellan tänderna

Samma eviga tuggande

Ser mig kring emellanåt

Fettet dallrar

Är tidvis beklämmande

att var här i detta sällskap.

Det finns så många fel 

som skall rättas till.

Korrigera språket.

Varför du inte sagt 

jag är som lilla 

svenska flickan,

flera gånger om.

Jag trodde jag visste

Men tog helt miste

Det underbara var yta

Kraften tröt

All röta

Kommer upp som spya

Det som fanns försvann

I en obehärskad grimasch

Det luktar surt och det är mörkt. Tröttsamt att gå hemåt i kvällen och veta att snart skall man gå ut igen, på anhörigträff. Och lite får man gjort. Lägger ut bilder på FB. Till glädje för andra, i mörkret. Det plingar till. Rädd att göra fel. Tänjer gränserna. Strömavbrotten avlöser varann. Kortslutningar och knaster. Köp mer kattmat, hon äter och äter. Dag efter dag,  orkar inte ta ställning. Jag blir uppgivnare. Va fan, ska den tillgjordingen va min chef. Kanske inte behöver bry mig. Men irriteras gör jag. Över hur det blev så här och vart det barkar. Mot mörkret. Skulle canislöpa, men det är anhörigträff. Skulle saxspela men borde kanske löpa. Klippa naglarna. Granska sömmarna om du är riktigt glad, haha. / 2014

Jag är trött, fruktansvärt trött. Måste ha varit tabletterna jag petade i mig inatt för att få sömn. När inte sömnen kommit vid 2 och Triptylen inte verkat tog jag Opamox. Slocknade men hade svårtsvårt att ta mig upp på morgonen. Och allt har varit disigt. Trodde inte jag skulle orka stanna på Neptunigatan, när jag tagit mig dit efter jobbet. Hur jag nu tog mig dit? Men det var bra att S. var där, så fick jag torkskåpen och förrådshyllan städad, putsad och ren. Blev närmare 4 h till slut, trots att jag inte skulle stanna. Men när jag kom hem så somnade jag, framför Metal Evolution. Tur att M ringde och sa att det finns t-bana i Sundbyberg. Det mesta andra hon sa, gick förbi, men jag kunde återgå i vaket tillstånd till Nu-Metal med Limp Bizkit. Nåt jag inte har något som helst förhållande till, men man lär sig. Drive-By Truckers däremot har snurrat på i två år nu. Ända sedan dom inte kom till Stockholm och jag sa att jag var på väg på intervju till Köpenhamn. Och här sitter jag ännu och blir galnare för var dag som går. Tänker skära ner på lamictalen och funderar på att ta alterneringsledigt. Eller surrar jag bara, funderar kring vad jag kan göra. Kom inatt på att jag kunde göra om hösten nästa höst, 10 minuter per dag och timmen full på söndagar. Varför inte göra nåt för Radio Vega. Och då skall jag väl lyssna på Vega också, vilket jag gjort under veckan som gick, i renoveringens tecken. Men det är snart över. Känns som om man är klar rätt snart. Men två veckor semester med början nästa måndag skall jag ha till att börja med, de två första i december, sedan får man se hur det blir, resten av livet. Jag ändrar mig hela tiden och ändrar mig igen. Intill tröttsamhet, mot mig själv.   / 2012

Fucking 80s

Småsnorig i köket efter den första riktiga snön, som vi var tvungna att klampa omkring i utanför Solbacken, Bö och jag, då Skodan avhämtades med vissa besvär; försvunna draglinor, hala backar, galna lastbilschaufförer, snikna skrothandlare och en bitande kyla.
Så slutade mitt förhållande till AHL-548, en kär kompis, men trilsk in i det sista. Var emot att bli bortförd och med sig fick den 15 l bensin och barnstolsbultar. När blir det någon mer bil? Jag fruktar halkan. Jonte spydde inatt, åt massvis med plättar men det var inte orsaken, magsjukdomar härjar.

Igår kväll var jag på Arbis och deltog i en föreläsning om åländsk litteratur. Gick mest dit för att få en pratstund med Erik Sjöblom. Vi vandrade in mot stan med Gustaf Widén, undvek Kosmos och hamnade på Asemaravintola, där vi satt till efter ljusmärket.

R ligger på madrassen och läser svenska. Har inte tid att ta sig en titt på min snabböversättning, av ”Inte ett ont ord” från ”Den vassa eggen”, som Bö förärade mig idag. Tröttheten efter spyäventyr och sparkar senaste natt tar ut sin rätt. Eller gör den det?
Ju tröttare, ju piggare, gränslösare. Tiden, uppspaltningen trycker på. Det knarrar i golvtiljorna och löken är slut så bot mot öm hals står ej att finna. Det skramlar om bestick i köket.
Det är så mycket som skall göras, men förhållandena är trånga, mest på grund av... mig själv.    /85

Här har jag varit i valet och kvalet men nog lutar det mot att ändå gå på jobb, även om det känns taskigt att gå dit och kasta bort sin tid. Samvetet tillåter inte att jag stannar hemma och jobbar med mitt. November månad får bli ren från sjukdagar.
Var med John i adventskyrkan. Det var ej pompöst. Sjöngs mest och talades om palmblad. John talade flitigt om sitt; högt, tydligt och klart. Vaktmästaren Oskar berättade lite om kyrkans historia, han missade nog det där med att barn inte kan ha en uppfattning om årtal. Efter tillställningen var John framme och frågade om orgeln. Han var nöjd att han sagt mycket. Jag sa att det är bra, frågar man så lär man sig. Jag undrade om det var på sagotimme vi var, men det gick inte riktigt fram, varför skulle det? Han har nog inte nån större uppfattning om vad det här med religion är. Försökte pumpa honom på uppgifter om Jesus i spårvagnen men han höll tyst och skrattade åt mina förslag om He-man. Men Jesus är på de godas sida, förstås!    /87

Ja, så skall det till att räknas vad som gått åt i penningväg och Riitta brusar ju upp direkt och tror att jag försöker lura henne vilket jag inte gör, men det kommer hon underfund med så småningom. Det är lillajulafton och efter en middag bestående av lådor och kepakko serverat med en flaska Sangre de toro 1986 så pratade jag om min längtan till Medelhavet, till Alexandria… R sade att dit drar det inte alls, mer till Sydamerika och sedan skulle det ju faras till Södern redan på sportlovet ,men då sa jag stopp att lugn lugn det är dåligt med pengar allarén, trots skatteåterbäring. Tänk efter hur det egentligen ligger till med den ekonomiska situationen just nu… och sen skulle det räknas och så går den här lördagskvällen till att räkna ut hur mycket vi har pungat ut med och hur mycket vi borde… Det är dyrt att bo i Finland. Spirituellt, inte sant!     /88