NOV 1 (IS)-(DE)

Tidig morgon. Tog ett foto vid Strokkur geysir som det verkade gå att klistra in i en anteckning, men nu verkar den vara försvunnen. Men nej, den finns väl på telefonen förresten.
Åker runt på nätet och söker info om Iceland Airwaves. Snart drar kvällens off venue program på Kex Hostel igång. Lär bli Adhd där.
Såg också på FB att X inte längre hör till mina vänner där. Får väl ta tag i det vid återkomsten. Sorgligt. Får lära mig att hon inte vill ha mig på det sättet.

Igår kändes det inte värst bra med saker och ting här. Dyrt och kyligt. Lägenheten kall och rätt långt ner till centrum. Kan ta 30 minuter att gå ner till Kex. Får väl ta bilen och skita i ölen ikväll. Igen. Får väl ta och ha den till avfärden då när det verkar vara besvärligt att förflytta sig annars.
Igår slocknade vi tidigt för att orka upp arla. Var först och hämtade festivalband på Harpa och gick sedan en tur på stan. Åt tandorilax med bränd potatis för 5000 kronor för två. 5x8 är 40 e. Även i snabbköpet blev det dyrt med frukost. Idag hittade vi bättre alternativ.

Steg upp 6:20 och tog ett morgonpiss. Ställde om till 7:20 men A kom igång med frukost och så begav vi oss iväg i gryningen. Upp till Tingvalla, Geysir och Gullfoss. Det var frost på marken men gryningen var magisk. Mera sånt. Kanske borde göra om det imorgon bitti. Nu skall jag ta reda på var Lucky Records ligger och sedan snart dra ner på staden i Rökviken.

***

Har ett svagt minne att vi satt på William's pub i Uppsala med John och att han satte på November Rain med Guns and Roses i jukeboxen. Och det måste ha varit 2003. Och november. Försöker ringa honom, men han svarar inte, som så ofta. Efter en stund ringer Bolle upp och talar kran som Saied tipsat om. Samtalet bryts flera gånger och jag messar att vi kan väl ses i helgen och prata. Klistrar in kapitel 6 av E goes E till Björn Greitz, och skönsångsklippet till Eva och Anders. Katten vänder sida. Bolle frågade hur det var på filmen Barbara. Jag sa slött, och att jag höll på att somna, att det inte var så mycket folk. Annat var det att se 2001 för 40 år sen. Och jag hittar Hurricane i maskinen och fortsätter Dylantemat som Greitz fått in mig på. Och jag skriver...

Första dan som kulturkommunikatör. Inledde dagen med att skriva en kommuniké innan vi drog till arkivet: Men epostsystemet har uppgraderats och jag når inte jobbmejlen hemifrån via webben. Det är alltid nåt nytt man skall lära sig och man orkar inte alltid hänga med, in this life, in this life.

Var både till Arkivet och Muséet innan jag stötte på Mia utanför VL och så gick vi till Park och åt innan jag drog till hamnen för att hämta cykeln blå. Var via Neptunigatan 27 och hämtade post, och på vägen ner åkte jag ikapp Jessy som skulle till Dinos och träffa André och sen gick vi till bibban. Jag gick också till banken för att tala bostäder och konton. På vägen tillbaka innan obligatoriskt Gullåsenbesök så redigerade jag en sida som jag skall försöka nå: Här
Hm, det blev väl tungt och jag behärskar inte alla finesser, men dag för dag...

80s

Motsträvigt motvilligt drar jag mig hit, hit till arbetsrummet för att påbörja en ny månad detta år. Motsträvigt försöka komma vidare med tankar om Wales. Hela helgen har jag inte fått nånting gjort åt det, även om jag tyckte jag borde sätta en hel dag på det. Men nej.
Så vadå, vad har hänt? Jag har tvättat vår bil och gruvat mig över dess skick. Gått omkring och fixat till just ingenting; hyvlat lite dörrar, betalt Junes för madrass och promenerat i hösten, jäst på sängen, bekymrat mig smått, men inte värst. Väntar på ännu en vecka med jobb, en lång vecka med film på lördag och fixande p.g.a. John. Slitningar betyder det: Jag väntar på att snön skall komma för nu är det så mörkt. Vi drar oss genom dagarna omärkligt pinsamt. Och jag undrar om det är nån vits att skribbla i denna bok, men vet att jag har två månader att fylla för att uppfylla mitt löfte om att skriva året runt. Visst har jag hittat formuleringar som någorlunda täcker erfarenheter av mitt liv i detta skede, jag tror ännu på försökandet. Jag behöver hoppet och nu har jag tid för mig själv, dessa timmar som är kvar av denna helg. Och under mig, i källarvåningen skrattar de kristna ungdomarna där dom sitter samlade inför fladdrande ljus.
Ringde och anmälde oss till sagoeurytmi på onsdagseftermiddagar, 5 ggr före jul för John och mig. Vet inte vad han tycker om det, men det är ett försök att träffas oftare. Tror inte Chri har något emot det. Vi kan ju dessutom fara och bada bastu hit efteråt. Det rimmar lite dåligt med min teori om att jag inte vill störa hans rytmer. Rimmar lite dåligt men är värt ett försök. Nu får jag nog sätta igång och fajtas med Wales.

- senare

Måste ut och svalka mig ur inträngda tankebanor. Det pinade hela tiden men när jag tyckte jag hunnit tillräckligt långt med Idris Jones, denne unge sympatiske man från Wales, stegade jag ut för att se vad klockan i kiosken visade; 10:30 pm. Tog mig genom fuktigheten till Käpygrilli där den tjocka kassadamen tittade upp från sina uträkningar och jag fick beställa en Amiral, detta konstiga namn på en dryck. Jag hittade ett ensamt bord i hörnet där jag kunde betrakta gänget som inte var sammansvetsat utan spritt i sina egna cirklar; Uleåborgs kretssjukhus, en Belmont till och växelpengar. Käpygrilli är ett kapitel för sig, för att ta till en kliché, nåt som kan beskrivas. Men det skall till vilja och orsak för att hitta dess innersta väsen. Efter två amiraler var det dags att dra ut i fukten med mer flytande men flyktiga tankar, ingen korvkiosk på vägen nej, men en information om att Amergalleriet ställer ut Rudolf Koivus illustrationer och varför inte kolla in dem en dag när fältet är fritt från annat. Om det nu kommer en sån dag. Nu är man hetsad i tidtabeller uppgjorda för effektivitet utan att känna njutning.

Skall jag då räkna de ord jag präntat, nej! Skall jag slå hammaren i skallen och kalla det konst, nej! Skall jag bara låta pennan flyta? Visst, men med en stor gnutta medvetenhet. Nå vad vill jag berätta om mig själv, just nu i detta liv? Vad händer? Jag vet ej! Men mycket jag är det. ---- När jag nu sitter här och tycker så smått att jag kunde gå hem överflödas jag av tanken på alla dessa ord som finns omkring mig och att jag varit upphov till en hel del av dem, först denna bok, sen den sen i somras som jag läste i just och sen dessa arbetspapir som ligger kringspridda på bordet bland kassetter, skrivmaskin och tryckta meddelanden. Ord jag måste sortera och småningom distribuera. En bra början på november, ordligt ---- Men jag kan inte sluta när det börjar snurra… lyssnar på språkkassetten ”Say it in Welsh” och när jag sitter och drar på min Marlboro förundras jag över min kapacitet att förstå det engelska språket på väg in i det walesiska och jag vill ha mer av det… det gjorde intryck. Intrycken finns på band och i sommarens ord. Men nu är det nog tid att klippa av… /87