NOV 10 Fatou
Fatoumata Diawara dyker upp igen när och där vi sitter på bussen till Playa Inglés och Maspalomas. Pratar film vi sett, de senaste dagarna. Tog oss iväg från Handflator för att komma undan regnmoln som faktiskt förvandlats, till solsken just när, vi gav oss av. Missade därav Nayab Band. Fick starkt virvlande sand på skenbenen längs stranden. Men var en tur så god som nån ann. Tillbakakomna blev det mer film, Fikonträdet, en etiopisk judinnehistoria.
Cykeltjuven - Det lyste i hennes fönster igår kunde han konstatera när han gick förbi, på väg att föra sin telefonladdare till sjukhuset. Han kunde inte låta bli att titta efter. Ingen kontakt, men ändå ännu där, två dagar efter uppbrottet, själens inbrott.
Var tungt att stiga upp. Tog till 8, men sedan gick det ändå, rätt bra. Han släpade på högtalare för kvällens film och sätter igång med att kolla datorn. Blir fast i YouTube och vill ha redigeringar klara. Gör ett inlägg på jobbets hemsida. Kommer iväg på lunch vid tolv. Tar vägen via Poporama och hälsar på Totte. Diskuterar skivbutiker Amoeba, Tolvtonar, Pet Sounds. Kollar utställningsmöjligheterna. Köper ett 1000-bitars pussel, Sergeant Pepper. Går via TipsEttan och köper solbrillor, innan ärenden på Hemmet.
Går hem via för att vila, äta mackor och banan. Försöker hinna tillbaka på jobb innan eftermiddagskaffet. När han kommer ut genom ytterdörren så går hon där på väg mot cykelstället. Frågar om hon kan låna cykeln. Säger att hon skulle tagit den ändå. Han skrattar så smått, känner sig obekväm. Går före ut på gatan men kommer sedan på att han skulle hämta rutten ost.
När han kommer hem på kvällen är cykeln fortfarande borta. Kattan kommer emot. Hon skulle ha varit inne, men har tagit sig ut själv. På en kruka har brorsan lagt broddarna han lånade igår.
Har visat film och jobbat med bilder. Tömt iPhonen så smått och skickat iväg foton till fotoklubben och M. Marias kontaktuppgifter har han inte längre. Åhej och hå.
Han sover, rätt dåligt. Är på sjukhuset, tio över åtta. Tröttheten sitter i. I kroppen, men ändå går det undan. Hittar The Cutting Edge, Dylans inspelningar från 65-66. Bootleg Series 12. Skickar iväg Gråtande Tåget. Hon svarar senare. Undrar vad det blir imorgon, vill ha med honom på vernissage. Vad fint. Han pratar djupt med Henrik Berg och stöttar Carina Karlsson på Odalgården. Dricker kaffe och mobilar med Memira. Hämtar förstoringar hos Gefoto och tittar in på Hemmet. Drar en sång på borsten. Han måste hem, duscha av sig svetten. Behöver nog vila ett tag.
Tja vete fan, skriver Susanne, när han säger att hennes ögon är oskyldigare än mina. Vete fåglarna skriver han tillbaka. Unchained Melody dyker upp. Dagen blev lång med xtra timmar efter arbetsdagen. Franska x 2. Och så stapplar han i hyperventilationen som saxlektionen orsakat. Katten skall ha mat och Koff har kommit med Irish Red Beer. Kassen håller inte, och ölen sipprar ut, sprängs ut ur litet hål i stråle. Mörkret ligger som en slöja medan han leker fram musik och ord. Publicerar. Och har inte vett att skämmas rent ut. Ingen självbehärskning. Det sprutar ut. Men endel gillar det; såsom texten söndagar. Somliga dagar. Dags att ta sig samman, lägga huvudet på kudden. Fylla dosetten. Kopiera det förgångna.
Två brev från England 1977
Torsdagen 10.11.1977
Janne!
Sitter i Ingas och Pauls vardagsrum och lyssnar till Steve Millers ”Fly Like an Eagle”. Har varit i England i två veckor och stannar en vecka till innan jag far över kanalen till Frankrike och ett hus utanför Rouen, där både Mica och Mona från Alberga bott en gång i tiden. Börjar få hemkänsla för Portsmouth. Till en början gav stan mig ett dystert intryck och även om jag sett ljusare sidor av den är den ändå inte nåt vidare. Inga säger att jag har tur med tidpunkten för det händer mer än vanligt. Har fullt program hela tiden. Ikväll spelar John Martyn i stan och jag ser fram emot konserten. Har redan sett den irländska gruppen Chieftains som spelade traditionell musik på traditionella instrument, säckpipa, irländsk harpa, flageolett, bodhran o.s.v. Musiken skulle ha passat bättre in på en whiskeybar än i en stor konsertsal, men var ändå en upplevelse. Stephan Grossman och två andra akustiska gitarrister spelade på samma ställe som John Martyn i söndags och var hörvärda, men det blev lite tjatigt med bara akustisk gitarr efter ett tag.
Har hunnit med mycket på de två veckor jag varit här på ön. Har varit till Brighton, Winchester, Chichester, Stafford, Stoke-on-Trent, London och Isle of Wight.
Inga, Paul och jag var över till Isle of Wight i söndags. Tog en buss från Ryde till östkusten. Tillbringade nån timme vandrandes på stranden. Tog några foton jag tror på. Annars har det varit dåligt med fotograferandet. När jag fått fotokickar har det varit för mörkt.
Kom tillbaka från ett dygn i London igår. Bodde hos Henry Cow. De var på turné i Frankrike och endast en kille var kvar i London. Ändå var det överfullt och kaotiskt i huset. Några typer från Bristol var där och repade och turnerande franska skådespelare bodde också där. Trivdes inte nåt vidare och min franska är inte vad den borde vara och alla verkade ha ångest och flöt rastlöst omkring. Hade tänkt stanna två nätter men orkade bara med en. Hade ingen skön känsla för London. Tröttnade snabbt på turisterna i Soho och allt skräp som salufördes där. Var för trött och nere för att orka ge London någon chans och tog kvällsbussen ”hem” till Portsmouth.
Har lärt känna en stor del av I&Ps vänner. Går bra att umgås med dem, är svårare att komma till rätta med mig själv. Känner mig splittrad och har svårt att samla mina tankar. Oro tränger på inifrån. Kan inte förklara den, bara stå ut och kämpa emot. Kämpa på för att komma in i en rytm som går ihop med det liv jag för nu. Har kommit en bit på väg, det är bättre än det var i Uppsala då jag ännu var nära mig gamla vardag. Nu känns det som jag hänger i luften mitt emellan två liv. Verkar som jag får vänta förgäves på det brev du lovade innan jag for. Vill du skriva kan du göra det till
c/o Farhi
Rue des Vollandes 1
1207 Geneve
fram till 24.11. och därefter till
Poste Restante
Main Post Office
Heraklion
Kriti
Hellas
Fram till jul.
Hälsa Pia att Steve Gibbons spelar här på måndag och att jag skall dit och döda mina nerver med rullande musik.
Skriver mer om jag får det att lossna. Ta det här som ett brev i ”emergency” Bättre nåt än inget alls.
Fredagen den 11.11. –77
Skönt att vakna upp vid ½ 12 tiden efter konstiga resedrömmar och finna ett brev från Janne. Drömde att jag på nåt konstigt sätt var i Tallinn och kraftigt övervägde om jag skulle ta mig till Helsinki eller ta mig tillbaka till Portsmouth så fort som möjligt. Efter en massa rådd satt jag på Siljafärjan ut ur Östersjön och då kunde drömmen inte trollbinda mig längre, klippte av och beslöt mig för att vakna….
Henry Cow spelar i Rouen nästa torsdag. Då tänkte jag träffa dem där istället för i London. Stannar ännu fem dar här innan jag tar färjan över till Frankrike. Skall ut till La Crique och kolla hur det ser ut där. I Henry Cows hus fanns några franska gäster och min franska är inte vad den borde vara. Är skönt att kunna engelska och funka på samma villkor. Tänker till stor del på engelska och får översätta till svenska när jag skriver…
Igår hade vi en ”great night out”. Var på konsert. Ron Geesen, en man med stor humor fick alla att känna sig bra, och John Martyn skakade om med omvälvande växlingar mellan akustisk och elektrisk gitarr. Ikväll skall vi och se ”Fritz the Cat”, en film jag missat, men hört mycket om…
Jag håller fortfarande på och lagar äppelpiroger. Gjorde en i Uppsala och har kommit loss med det ordentligt här. Var två dagar i Köpenhamn och två timmar i Christiania. Blev besviken. Var bråk på Fellesgöcken och en tegelsten som kom inflygande genom fönstret träffade mitt knä.
Affärsmännen har börjat trycka på med sin jul och jag vill bort från städerna och ner till värmen. Värmde mig att Janne sände expressbrev så jag fick adresserna i tid. Vet ännu inte hur jag skall ta mig ner genom Europa. Tog studenttåg från Köpenhamn till London. Kunde komma ner till Aten för 30 £ men kan inte stanna i Frankrike och Genève då Kanske jag liftar om jag inte hittar nåt billigt sätt att ta mig ner till Kreta. Vill nån skriva så finns jag troligtvis på Kreta fram till jul. Jag är öppen för förändringar. Mitt hjärta är med er i Alberga och hoppas att allt flyter på med ett stort leende mot framtiden.
Blev verkligt glad över att Mica ringde just. Verkligen glad.
Höstliga hälsningar från England.
Kommentarer
Skicka en kommentar