NOV 12 Vuxen



Ålands skivbörs 12/11 2016

Jag kommer aldrig bli vuxen säger jag till damen som lägger sig i mitt ruffande med ungdomarna utanför bibban. Jag är tretton 4ever. Visar sig att hon talar finska när jag en vecka senare är i Övernäs skola med Magnus Lundgren och hon sitter i lärarrummet. I was looking back, som Mayall sjöng. Egentligen skulle man packa och det blir väl lite under dagen. Och mer fixande med fotona. Avsluta utställningen. Redovisa och så.

Hängde fotona på sned, uppåt väggarna; Wallz. Klippte mig på Klipp upp. Köpte godis att lura katten med för medicinintag. Köpte vin och öl. Var in på Ålands skivbörs. Mötte Jan S med dam utanför Emmaus.


En gammal text, 1985

Vem orkar ens märka att det är 
November när solen skiner
Vi vänder oss mot världen via rymden
Reflekterar rörelser på satellit
Strävar uppåt i smala banor
Ändrar vanor men har samma mål
Uppåt med jordkontakt
Över gränser via elektronik
Nånstans nångång är detta historia
Det stora som nu blivit så smått 
Troligtvis försmått hals över huvud
Sår på vår hud som sol kastar fort bort
Skuggor 

- Extra nyhetssāndning nu pga hāndelserna i Paris -


Det är hur det blev, avslutar LW Skolklockan med. Vi går över till "Utkast till ett brev". Han åker inte ensam ut i Europa. Han laddar upp metaforer på rad. Ingen skall se honom gå ner sig. Som i två ljus. Afzelius går in i sig själv. Måla tavlor, läsa dikter, spela musik. Förtröstan. Jimmy Rogers. Sluta svara när det ringer. Minnen från förr. Enrading på enrading. Skriv på klarspråk. On the Road, det är då jag skriver mest. Klä ensamheten i kläder och var nykter. Kan han det, kan jag. Vingslag fjädrar. Och jag når inte ut. Men vill jag bli sedd när jag går ner mig? Där jag går med kalott och solbrillor. Då tittar dom. Jag ler och sträcker på mig. Tänker som så att det här e småstan. Här hälsas friskt och mumlas högt.


2003

VIDA VÄRDEN – Slutna rum, nöjesfält och P-platser

Var och kollade in Victoria Tolstoy med Håkan Broström Project på Katalin vid järnvägsstation i Uppsala här om kvällen. På trummor hördes Peter Johannesson som jag senast upplevde på Stockholm Jazz Festival i slutet av juli. Då spelade han med sitt eget band Sixtus med Herbie Hancock som special guest på piano. Det slog mig att jag missat Peters magnifika cymbalspel helt och hållet då. Det var mest baskaggsdunket som hördes på det från parkeringsplats omvandlade festival-området. 

Detta fick mig att tänka på de många olika musikaliska rum som jag upplevt sedan 1968 då Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick and Tich spelade på Gröna Lund. Jag har ännu en Instamatic-bild kvar från tillfället, men så mycket annat minns jag inte. Däremot fick jag en av mina allra största musikaliska upplevelser på samma plats elva år senare när Bob Marley & The Wailers slog alla rekord. Av årets konserter på nöjesfält så slår The Rasmus gig i Mariepark Lisa Nilssons Tivoli-spelning rejält. På Tivoli var allt för stort; trängsel, avstånd och oro. I Mariepark var formatet passande och det gick något sånär att uppleva de människor som stod på scen och levererade sitt uttryck.

I Uppsala fanns det på 70-talet två ställen som var skapta för levande musikkontakt. Musikforum, beläget i övre våningen på en tidigare fabrik och Rackarbergspuben som låg i en källare. I baren på Katalin står musikansvarige Uffe Carlsten och berättar att Rackis upphörde 96 efter att ha blivit något av ett kultställe där bl.a. Youssou N’Dour spelat. Nu finns det Fredmans och Katalin. Katalin skapades av en slovakiska med samma namn och flyttade efter att ha legat på Svartbäcksgatan till ett gammalt magasin vid station. 

Anders Persson som spelade med Tolstoy dök upp i baren i pausen och jag diskuterade det musikaliska rummet med honom. Han frågade hur det lät och jag kunde meddela att det lät bra, överallt. Alla instrument hördes och det gick att uppfatta nyanser. Vi pratade festivaler och han sa att det är en enorm skillnad på hur amerikanska musiker kan överbrygga gapet till publiken med sin erfarenhet av månadslånga turnéer i Europa som skola. Svenska musiker får sin chans vartannat eller tredje år och då är det svårt att klara av en stor scen med en rockmixare vid kontrollbordet.

Trots lång erfarenheter av festivaler är det mycket få akter som lyckats nå mig direkt, och det endast då jag stått rakt fram nära scen. Det bästa var nog Graham Parker och The Clash på Ruisrock i Åbo 79. På Roskilde har det mest varit de stora tälten som lyckats fånga min uppmärksamhet så totalt att det blivit till något minnesvärt. År 2000 var stora scenen minnesvärd p.g.a. av Kent, Pearl Jam-tragedin och N’Dours spelning dagen efter. Annars flyter det mesta ut och blir till något slags cocktailparty för likasinnade som man stöter på. Speciellt under gratiskonserterna i Brunnsparken i Helsingfors blev det väldigt mycket hejande och ytterst lite minnesvärd musik. 

Stadion och ishallar är inte heller några idealiska musikaliska rum. Dylan i Scandinavium eller på Hovet (och i Roskilde för delen också) kommer inte ens i närheten av det som visats på film från Rolling Thunder-turnéen, där lokalerna var relativt små.

Parkeringsplatsen i Falu centrum hör definitivt inte till höjdarna, däremot kokade Världsmusiktältet under Ale Möllers ledning. Och teatrar brukar vara bra. Det mesta från Art Ensemble of Chicago på Porin Teatteri (1972?) till Oliver Mutukudzi på Södra Teatern i maj hör till höjdarna. Man får hoppas att Salif Keita gör lika bra ifrån sig på Savoy-teatern i Helsingfors den 7.11. som under Images of Africa i Pumpehuset i Köpenhamn 1996. Att det blir lika bra som Nana Vasconcelos på Savoy samma år. Och inte så värdelöst som 1982 på Gamla Studenthuset, en lokal som förstört alltför många musikaliska upplevelser p.g.a. sin usla akustik. 

De allra minsta rummen är också de som ger den största musikaliska upplevelsen. Besök på Glenn Miller Café på Brunnsgatan i Stockholm och Bastun i Mariehamn hör till det som gett mest i år. Speciellt Bastun, som är suverän, kanon och nära som musiklokal ännu 30 år efter det att ungdomen tillförskansade sig stället och gjorde det till pub på det liberala 70-talet. 

Katalin i Uppsala är också en lokal som skapt för musikalisk upplevelse, även om alltför högt russnack störde Tolstoys andra set där speciellt samspelet mellan sångerskan och basisten Martin Sjöstedt och saxofonisten Håkan Broström var intimt, finkänsligt och fett. Ännu fetare var det gig som Dakargruppen Positive Black Soul levererade där i mars för ett år sedan. Men det är en annan historia och det gäller att se framåt. Andra sångerskor, Lisa Ekdahl och Miriam Makeba, kommer att vara i Katalin under hösten, i ett rum för både trummor och röster som kan bjuda på nyanser som når fram.

/// Tom Eckerman


England 1977

Torsdagen 10.11.1977

Janne!

Sitter i Ingas och Pauls vardagsrum och lyssnar till Steve Millers ”Fly Like an Eagle”. Har varit i England i två veckor och stannar en vecka till innan jag far över kanalen till Frankrike och ett hus utanför Rouen, där både Mica och Mona från Alberga bott en gång i tiden. Börjar få hemkänsla för Portsmouth. Till en början gav stan mig ett dystert intryck och även om jag sett ljusare sidor av den är den ändå inte nåt vidare. Inga säger att jag har tur med tidpunkten för det händer mer än vanligt. Har fullt program hela tiden. Ikväll spelar John Martyn i stan och jag ser fram emot konserten. Har redan sett den irländska gruppen Chieftains som spelade traditionell musik på traditionella instrument, säckpipa, irländsk harpa, flageolett, bodhran o.s.v. Musiken skulle ha passat bättre in på en whiskeybar än i en stor konsertsal, men var ändå en upplevelse. Stephan Grossman och två andra akustiska gitarrister spelade på samma ställe som John Martyn i söndags och var hörvärda, men det blev lite tjatigt med bara akustisk gitarr efter ett tag. 

Har hunnit med mycket på de två veckor jag varit här på ön. Har varit till Brighton, Winchester, Chichester, Stafford, Stoke-on-Trent, London och Isle of Wight.

Inga, Paul och jag var över till Isle of Wight i söndags. Tog en buss från Ryde till östkusten. Tillbringade nån timme vandrandes på stranden. Tog några foton jag tror på. Annars har det varit dåligt med fotograferandet. När jag fått fotokickar har det varit för mörkt.

Kom tillbaka från ett dygn i London igår. Bodde hos Henry Cow. De var på turné i Frankrike och endast en kille var kvar i London. Ändå var det överfullt och kaotiskt i huset. Några typer från Bristol var där och repade och turnerande franska skådespelare bodde också där. Trivdes inte nåt vidare och min franska är inte vad den borde vara och alla verkade ha ångest och flöt rastlöst omkring. Hade tänkt stanna två nätter men orkade bara med en. Hade ingen skön känsla för London. Tröttnade snabbt på turisterna i Soho och allt skräp som salufördes där. Var för trött och nere för att orka ge London någon chans och tog kvällsbussen ”hem” till Portsmouth.

Har lärt känna en stor del av I&Ps vänner. Går bra att umgås med dem, är svårare att komma till rätta med mig själv. Känner mig splittrad och har svårt att samla mina tankar. Oro tränger på inifrån. Kan inte förklara den, bara stå ut och kämpa emot. Kämpa på för att komma in i en rytm som går ihop med det liv jag för nu. Har kommit en bit på väg, det är bättre än det var i Uppsala då jag ännu var nära mig gamla vardag. Nu känns det som jag hänger i luften mitt emellan två liv. Verkar som jag får vänta förgäves på det brev du lovade innan jag for. Vill du skriva kan du göra det till:


c/o Farhi
Rue des Vollandes 1
1207 Geneve

fram till 24.11. och därefter till

Poste Restante
Main Post Office
Heraklion
Kriti
Hellas

Fram till jul.

Hälsa Pia att Steve Gibbons spelar här på måndag och att jag skall dit och döda mina nerver med rullande musik. Skriver mer om jag får det att lossna. Ta det här som ett brev i ”emergency” Bättre nåt än inget alls.


Fredagen den 11.11.

Skönt att vakna upp vid ½ 12 tiden efter konstiga resedrömmar och finna ett brev från Janne. Drömde att jag på nåt konstigt sätt var i Tallinn och kraftigt övervägde om jag skulle ta mig till Helsinki eller ta mig tillbaka till Portsmouth så fort som möjligt. Efter en massa rådd satt jag på Siljafärjan ut ur Östersjön och då kunde drömmen inte trollbinda mig längre, klippte av och beslöt mig för att vakna…. 

Henry Cow spelar i Rouen nästa torsdag. Då tänkte jag träffa dem där istället för i London. Stannar ännu fem dar här innan jag tar färjan över till Frankrike. Skall ut till La Crique och kolla hur det ser ut där. I Henry Cows hus fanns några franska gäster och min franska är inte vad den borde vara. Är skönt att kunna engelska och funka på samma villkor. Tänker till stor del på engelska och får översätta till svenska när jag skriver…

Igår hade vi en ”great night out”. Var på konsert. Ron Geesen, en man med stor humor fick alla att känna sig bra, och John Martyn skakade om med omvälvande växlingar mellan akustisk och elektrisk gitarr. Ikväll skall vi och se ”Fritz the Cat”, en film jag missat, men hört mycket om…

Jag håller fortfarande på och lagar äppelpiroger. Gjorde en i Uppsala och har kommit loss med det ordentligt här. Var två dagar i Köpenhamn och två timmar i Christiania. Blev besviken. Var bråk på Fellesgöcken och en tegelsten som kom inflygande genom fönstret träffade mitt knä.

Affärsmännen har börjat trycka på med sin jul och jag vill bort från städerna och ner till värmen. Värmde mig att Janne sände expressbrev så jag fick adresserna i tid. Vet ännu inte hur jag skall ta mig ner genom Europa. Tog studenttåg från Köpenhamn till London. Kunde komma ner till Aten för 30 £ men kan inte stanna i Frankrike och Genève då Kanske jag liftar om jag inte hittar nåt billigt sätt att ta mig ner till Kreta. Vill nån skriva så finns jag troligtvis på Kreta fram till jul. Jag är öppen för förändringar. Mitt hjärta är med er i Alberga och hoppas att allt flyter på med ett stort leende mot framtiden.

Blev verkligt glad över att Mica ringde just. Verkligen glad.

Höstliga hälsningar från England.






LAS PALMAS









Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bakfull igen den femte

JUNI 20 Yra

AUGUSTI - förslag