NOV 15 Pimme

The Leaving, of MHQ

På Omapohja, ett billigt resandehem vid Järnvägstorget, bodde Ebba Grön hösten 81 under sin turné Åbo Kåren - Ekenäs - Natsa HKI. Jag vet, jag fixade. Ikväll spelar Thåström på The Cirkus vid Narinken. Det har gått 36 år. Skall bli kul att få träffa Peter Hägerstrand och Simon Högblom på Hotell Presidentti om tre timmar och lyssna till Pimme kl 21. Du skall bli president blir det knappast, men Körkarlen och Beväpna dig med vingar väntar jag mej, och Sönder Boulevard förstås. Vi får väl höra. Skickar väl rapport.

2018

Minnen

OK då, det var lite svårt att hitta något i dunklet. Glödlampan exploderade och ute är det trist. Och det verkar ta sin tid att komma igång. Google+ försöker ta hand om min You Tube-kanal. Dags att övergå till Vimeo? Hårdskivan funkar inte, och Annis telefon har kommit. Ett par timmar har jag på mig högst, innan jag skall bege mig ut och interaktivera. Och hur är det med katten? Vill inte ut men vill ha torr låda. Det är bara att klippa och klistra och sedan överföra lite text igen. Igår blev det riktigt bra med Sielun Veljet sommaren 85. Någon respons från Bö har inte kommit. John tackade dock för de 200 jag satte in på kontot för Milka 30.

2005 

Såhär en tisdagmorgon i november är det ”Högtryck” med Ulf Lundell på högtalarna. Har ännu bara hunnit till låt 3: Vitt regn. Munspelet viner och stråkarna gnider. Betydligt mer arrat och storstilat än det råa uttryck som mannen visade upp på Fyrishov i augusti. Då när han som andra encore blev inropad för att göra ”Hon gör mig galen” med långt intensivt förspel på akustisk gitarr. Så man fick se mannen på scen igen, men bara för andra gången och för det mesta på långt håll.

På nära håll såg jag den andra mannen i Milwaukee i början på april och det har varit mycket av ett Dylan-år för mig både live och djupdykningar i Oh Mercy, Selfportrait (!), Blonde on Blonde och Highway 61 revisited. Läste Chronicles Vol. 1 och såg Scorceses ”No Direction Home” två gånger då den kom på svensk TV i slutet på september. Det är egentligen det enda jag riktigt orkat med, glo på TV. Den enda skiva jag lyssna på då och då när jag var sjukskriven var ”Oh Mercy”, speciellt då ”Everything’s Broken”.

Från bobdylan.com kommer det mejl ibland och går man in och tittar på vad han spelade i Milwaukee får man fram följande lista:

Milwaukee, Wisconsin

The Rave

Eagles Ballroom

April 8, 2005

1. To Be Alone With You

2. To Ramona

3. Cat's In The Well

4. Make You Feel My Love

5. Highway 61 Revisited

6. I'll Be Your Baby Tonight

7. Love Sick

8. Absolutely Sweet Marie

9. Tough Mama

10. Floater (Too Much To Ask)

11. Standing In The Doorway

12. Down Along The Cove encore

13. Mississippi

14. All Along The Watchtower

Det finns mycket annat smått och gått på sidorna också men ännu väldigt lite om höstturnén i Europa som lär ha varit ojämn. Katastrof i Stockholm, succé i Göteborg.

Fucking 80s

Lite före åtta på kvällen sitter jag och käkar mackor och spelar in Cohen på band, lite uppskruvad efter att ha blivit tvungen att gå på jobb när ingen vikarie svarade och där var det liv med massor av återlämningar och ovanpå det bokval med Jutta. Inte förrän lite före fyra kom jag igång med att skriva, men jag kom igång och hoppet spirar, det kan bli klart t.o.m. i tid. Men knappeligen, men möjligheter skruvar upp mig till oföretagsamhet på området… Det känns som torsdag, mörkt ute och jag kom hem till kvällen, d.v.s. halv åtta en timme tidigare än vanligtvis för torsdagar. Så hur kommer det sig att det känns som torsdag? Halvvägs in i denna månad, den tröstlösaste just nu. Det är svårt att arbeta vid köksbordet.   /88