NOV 28 Mörkt

 Mörkt ute, mamma. Dimmigt. Kyligt. Rått och vått. Mörkt ute.

Lyssnar till senaste Uncut-utgåvan: The Best of the Bootleg Series. Track 2 övergår i To Ramona. En vals: 

There's no use in trying to deal with the dying.

IMPULS / HBL 2005 (i behov av revision) ...

”Jazz is not a genre, it’s a feeling” var det enligt hörsägen någon, som inte ville bli klassificerad, sa. Jazz är ett fult ord, sa Miles Davis, han ville med fem bokstäver kalla sin musik black. Känslor kan man inte klassa, men bibliotekarier vill ha allt på sina rätta ställen. Men vad är rätt och vad är vänsterprassel? Det finns de som vill ha Ó på begreppen och sätta gränser för vad man får, bör eller skall uttrycka inom de ramar som begreppen sätter. Svårt att begripa. Jazz är något som fanns i ungdomen och överlever genom konstgjord andning och med nitrotabletter. Ser man till det som idag klassas som jazz i medierna, så är det så brett att det innehåller både world och ambient. Underklasserna frodas och sticker uppkäftigt fram hooks and clues. Endel vill klassa det som blues eller o-zone, men känslan är oklassbar. Ser man till det som får support så är det oftast det konserverande. Det som spelas i radion och skrivs om i tabloiderna. Sker det något utanför huvudstadens gränser och på andra sidan Skiftet når det nya sällan fram. Om det handlar om hammond eller prebop så finns en chans till uppmärksamhet från vaktmästare och portsare. Här på ön är det rentav skandal att musik med epitetet jazz erbjuds som gratistjänst när inga landskapspengar finns för specialprogram. Liksom i riket är det samma personer som brer ut sig i både etern och tidningar, dock med den skillnaden att riket håller högre klass. Som tur är lever vi ett såtillvida gränslöst samhälle att vi med lätthet kan ta till oss de specialkänslor som cybern flödar av. Det är bara det att det ges för få tillfällen att få guidning. Man slåss om utrymmet och livet live är dock fortfarande den bästa känslan. Även om ytan är ny så verkar innehållet vara samma gamla konserv. So what? All blues, duende, fado & morna. Känslan består och jazzen är fortsättningsvis bäst till bitter öl på begravning.

Jag börjar kanske bli mogen för att ta tag i vad som hände 2004-2006, eller kanske mest 2006. Och var skall jag söka, finns det några dokument, eller skall jag gräva i minnet. 

I drömmarna kommer det inte upp. Där sitter jag i studion och kämpar för att få ordning på knappar och bandspelare. Manuset är försvunnet och jag behärskar inte tekniken. Den gamla tekniken med rullband. Och ingen hjälp får jag. Det blir en pinsam tystnad och jag kommer mig inte för att improvisera. Det blir kramp i bröstet tills jag vaknar och ligger där och vrider mig. 

Jag börjar bli mogen för att göra något annat än att skriva dag efter dag, överföra texter. Skrivandet är det väl inget fel med. Skall försöka skriva något i Istanbul. Men dit är det 5 dagar. Jag kunde skriva ansökan, men ute skiner solen. Ikväll är det redigeringskurs. Och vad var det som hände 2006. Det slutade väl med slaget på käften och att jag flög ner för trappan. Och gick till sjukhuset. Och fick blånnor. Och ögat var blått. Jag skall väl ha bilderna kvar nånstans... 

Vad hände 2006? 

Slutade med ett käftslag.

Flög nerför trappan

Gick till sjukhuset 

Fick blånnor.

Ögat var blått

Bilderna finns kvar 

Någonstans... 

Konstigt hur sånger kryper på en från det undermedvetna. Idag kröp Neville Brothers version av With God On Our Side fram. Varifrån vet jag inte. Kanske när jag höll på föll. Kom cyklandes efter arbetsdagen och skulle köra upp på trottoaren vid Ålands Lyceum. Kom snett och rasade ner, men bara cykeln, jag sprang vidare av bara farten... 

Det har varit en tung dag. Känns som om jag behövde Oxazepam. Rusk och underkylt regn flög in i nyllet när hen körde Skarpansvägen ner. Blev blöt.

Under en cykeltur på 17 km till 73 avenyn NE t/r ställer han sig på vågen. 83.1. Det skall hållas mellan 80-83. Sedan skall muskelmassa byggas upp under vintern. Inte blir det så mycket tänkande på cykelturerna. Fullt upp med koncentration för att hålla sig i osäkerhet längs vägarna. Solen skiner varmt, för att övergå till hett.

U ringer och undrar om hon får låna bilen för att köpa kattsand. Han är inne i stress men svarar glatt att det skall fixa sig. Eller kanske det inte var så han sa. Men fixade det i all hast innan franskan.

Sov dåligt. Trött. Och så skulle det läsas in igen, på finska. Äsch. Tog om och om intill stress-tålighets-gränsen. Det blev på nåt sätt fel. Men han fick tack. Snön faller. Tar väl och fixar sanden dit då. Hå hå.

Djuret kommer emot mig på mattan i farstun. Lägger sig över tangentbordet. Och tröttheten ligger också på. Det lär var Black Friday, vad nu det är. Kunde kanske vara grön. Får ett brev på messenger. Det är ej långt men ändå något att svara på. Jag får en e-adress.  Det är slutjobbat för november nu. Nu ska det städas och röjas. Och aw, vad är det? Afterwork på Dinos förstås. Med öl och paddor och bilder och minnen och planer.

Fucking 80s

En kväll kan man kasta bort på att se en skitfilm på TV. Vad som gjort den omtalad vet jag inte riktigt, Leones ”For a fistful of $” eller vilken det nu var. Ångestfullt blev det, om inte av det, så av tittande överhuvud eller kanske för att John är lite sjuk så är jag det också. Bad feelings, men det blir lättare när man fått sova lite igen, det blir alltid värre framåt natten, slår till, förlamar.

Och jag räknar pengarna och än en gång kan jag konstatera att det inte räcker till på långt när, 1300 back innan nästa månad tagit vid, 1500 förresten. Nå inte skall man sörja för mycket över det, det tar sig nog. Däst och grumligt, kanske gruvligt. Jag har inte alls lust att konfronteras med nån och tofflorna på golvet luktar svett, det var där det kom ifrån. /88

1974

”Och jag förbannade deras krig som tog männen från kvinnorna, tog lemmen från dess slida, skilde de förenade kropparna och förenade munnarna. Krig det är den slaka lemmens manlighet. Istället för manslemmar av kött och senor vill De höga se lemmar av trä och brons, de vill se lansar och svärd i manshänderna."
Kalypso i Eyvind Johnson Strändernas svall
Har alltså läst Strändernas svall ikväll har inte hunnit mera men jag är ganska nöjd för det.

Var till Rackarbergspuben i kväll och bröt mina principer. Drack en öl på utsugarstället. Min (ensidiga) hållfasta ståndpunkt att försöka hålla mig borta därifrån så mycket som möjligt har vacklat lite. Det är ganska taskigt att jag blivit så vek och inte kan stå emot min öltörst… Öltörsten är väl i och för sig inte så farlig men det ideologiska…

Sitter och lyssnar på Little Richard ”It’s Saturday night and I just been paid… I’m gonna rock it up”. Känslan tycker jag verkar ganska troget överförd i ord, det borde man själv kunna uttrycka i ord. Men troligen är det mest bara gamla klichéer som används i hans texter. Musiken är åtminstone uppbyggd av klichéer.

Vi åt ärtsoppa med punsch idag. Vet inte om det var så lyckat. Jag tyckte det blev för mycket uppskruvat… nu ska vi ha mysigt. Skruva upp förväntningarna. Vad kan det då bli av det hela. Om alla skulle ha haft förväntningar så kunde det kanske ha blivit något, men personligen hade jag inte några förväntningar. Det snackades om att vi skulle bjuda in brudarna från korridoren mittemot…

Vad som borde göras vore i så fall att man åt tillsammans, men inte nödvändigtvis ärtsoppa och absolut inte någon jävla punsch till. Den smakar ju skit. En naturlig grej som man kunde bjuda in människor till om det kom naturligt.

Missade programrådsmöte på musikforum. Kände mig orolig efter att jag fick reda på att det var möte och att det var för sent att gå dit. Måste betyda nåt för mig då jag blir själsligt påverkad av att missa ett möte. Jag anser väl att ett av de få tillfällen då jag har chans att göra nåt konstruktivt som jag själv gillar och där jag har chanser att knyta viktiga kontakter. 

Här är det ingen natt som
faller på
Ingen skillnad på dag
och natt
Nu är det bara natt

Det här skrivandet kommer väl att bli en kortvarig företeelse som jag försöker odla till det yttersta till en början och sen då det blir påtvunget; måste skriva, va fan skall jag skriva… Sen dör det självmant. Så är det alltid med mig. Det får inte bli så.

Student, en fisande uggla
Snacka sig fram, mygla bland skravlet
Hugga tag i skiten, men grannen hinner
Dra och tänja
Packa sig fram igen
Akta sig för hugglan
Och även för..,

Vingla på Hellasstränder
Mygla på småskuret vis
Bland skravlet
Flyga upp i studentikosa holkar sen
döva sig söva sig
flyga ut igen visa vad man kan
pissa hugglan i gapet
så han får sitt

Som fiskande sparv snacka sig fram
Vingla på Hellas strand
Fiska i skravlet
För eget nöjes skull