NOV 14 Däckad

MINNEN

Däckad efter jobbet kommer jag igång med att publicera albumet Flooding the Tracks vid 1/2 22, på FB.Katten är ute, borde hämta in. Där ute var det 6 grader när Sonja tittade på termometern utanför Vreten, när jag var på väg hem vid 1/4 i 4. Susanne plingar till vid 5, önskar trevlig helg, och jag skriver tillbaka att jag är en snorvalp. Hon säger att jag skall dricka något varmt och Krya på mig. I tidningen berättar Anni att hon sett Mick Jagger. Borde kanske skicka det till henne, snart. Gjort. Skulle kanske öppna den armenska konjaken och ta medicin till natten. Tända två ljus.

2005

Det enda större seriösa skrivandet jag sysslade med och fick till stånd under den stora torkan slutet av juni till 10nde november 2005 var ett klagobrev till mitt gudbarn från början av september, ett brev som visst spårade ut totalt, som så mycket annat då...

Emma.

Farsdagen är över och jag hann inte ta mig samman och sammanfatta vilket irriterar. Men jag kan acceptera att det inte alltid blir såsom jag tänkt. Vaknade redan tidigt men visste att jag borde ligga kvar för det hade gjorts förberedelser med inköp av djupfryst Frödingekaka. Vid 10 öppnades dörren till sovrummet och man sjöng för mig. Fick en kortpacke med 50-talets filmstjärnor som motiv. Eller kanske tidigt 60-tal. Inköpt på DesignTorget i Stockholm.

Sedan tog vi oss samman och började måla om väggarna i Annis f.d. rum, nuvarande arbetsrummet på övre våningen. Det tog ett bra tag och Riitta blev helt slut men var helnöjd med resultatet. Nu skiner det vitt och datorn fungerar igen efter att ha blivit avbruten mitt i en låt på Songlines pärm-cd 10. Allt går ännu inte sönder även om mikrougnen verkar svår att reparera. Borde ringa Volvo, beställa tid och få bilen i skick. Videon kanske jag också borde föra till Ekoteket. Och så ska saxreparationen betalas och sen är det mesta i skick igen trots att det känts oöverkomligt att komma vidare med allt det som trasat. Men visst finns det annat som krisar också. Men jag förhåller mig lugnare till det just nu. Ser tiden an och väntar på att få hovrättsförhandlingarna i Åbo överstökade. Det ligger på. Nu kom IBAN-numret per mejl från Uppsala musikverkstad. Det rör på sig.

Vad var det mera då? Ordnat upp på arbetsbordet och skall fortsätta med det efter kaffet. Tycker att jag kunde anamma idén om att bara vidröra papper en gång. Sätta dom i mapp eller papperskorg, verkar vettigt. Jobbar på att få ihop en tidsplanering och längst ner på den står: Städa. Jag börjar alltså från slutet och hoppar in i korrespondens mellan varven. Sätter in Tapani Rinnes nya CD ”Silent Night” i CD-facket och låter den ljuda lågt över mig.

Började dagen med att skriva mitt veckobrev:

Godmorgon alla fyrkanter, trianglar, cirklar och krumelurer.

Hoppas att ni fick ut något av inspirationsdagarna i torsdags och fredags. Jag var och lyssnade till Eleonore Kullenberg på fredag eftermiddag. Hon berättade att dom flesta ålänningar är krumelurer.

Karuselldörren väntar på matta så att folk inte skall snubbla eller halka.

Den nordiska biblioteksveckan börjar idag: http://www.bibliotek.org För lokalt program kolla in bibliotekets hemsida: http://www.bibliotek.org

Imorgon blir det besök av Team Åbo 2011. Program och info bifogas.

Onsdag kl. 14.00. Bossmöte. Presentation och diskussion om omorganisation.

Kulturgalan blev visst ingen succé i år heller, men Kulturnatten brukar ju vara lyckad och välplanerad. På torsdag hålls första mötet för nästa års kulturnatt här på biblioteket kl. 14.00.

Fortsatt god inspiration.

Dags för kaffe.

Dags att gå till banken, men innan dess en återblick, först till det som fick mig att på allvar börja skriva igen:

Hej Emma!

Oj så kul att höra att du skall bli mor! Grattis och lycka till med tresamheten.

Här har det varit en tung deppig och jobbig höst. Det känns som om allt går sönder hela tiden: min saxofon, vår mikrougn, mangeln. CD-spelarn krånglar och räkningarna ramlar in. Jag var sjukskriven 10 dagar i september och på semester en vecka i oktober för att orka med jobbet. Nu känns det som om jag fått lite bättre grepp om det igen. Livet är som en underjordisk tunnelbana uttryckte jag det som tidigare men nu finns det ljus i ändan.

Riitta har som tur orkat med att börja på en hantverksskola på norra Åland dit hon tagit sig nästan varje dag förutom när hon fått behandlingar. Hennes hår har växt ut igen och är nu ca. centimetern långt. Hon gladde sig mycket över att den sista behandlingen var för 13 dagar sedan men fick i måndags reda på att hon måste få tre till för det visade sig att det nu fanns något smått som förändrat sig i lungorna.

Kul att du kan fara till Bryssel, där har jag bara varit på genomresa med buss från Sthlm till London 1987. Vi stannade en halv timme på ett torg.

Många varma hälsningar från biblioteket i Mariehamn där jag sitter i tornet efter att ha dragit månadens personalmöte.

Kramar.

Tom

Fucking 80s

På sniskan hem, hunden ylade i tamburen. Riitta bekymrar sig över att inte kunna fisa på toa för M har herrsällskap, tre styck.  Det är äckligt (inhottava) att jag inte kan gå på WC.  Nu blir det uppror. 

"Jag går ut", säger Miiru. 

"Du går inte", säger Riitta. 

Det är laddat för konflikt. 

"Kom ihåg vad jag sagt. Du vet vad jag sagt. Det blir inte roligt. Du vet vad jag sagt. Ska du mejka dig nu. Auktoritet, vaha? Ska du försöka nu igen. Jag hänger mig på hunden. Hunden ska ju ut!" 

Samma stories. Samma gräl. Ur skilda vinklar. Vad är det för vits att skriva, försöker fylla min plikt.

Vi var ut med Päivi och Filip på Kolme Kukkoa i Kronohagen. Jag drack mer än jag behövde eller kanske det var detta jag behövde. Jag skärper mig men stilen är näst intill oläslig. Jag översatte 7 sidor. Ytligt. Men ändå. Jag fyllde en sida, hurra. Gläd dig! /87

Pratsam blev jag visst så här på kvällskvisten även om jag känt mig lite risig emellanåt under dagens lopp, speciellt på morgonen då jag kände att det är ju alldeles självklart att jag inte går på jobb på ett par dar och istället koncentrerar mig på gradun. Emellanåt har jag dock känt att det inte riktigt går för sig att dra en sån vals, men sen igen har huvud och hals sagt att jomenvisst det behövs vilas; dubbelarbete är alldeles för mycket. Har kört fast dessutom, behöver klar hjärna att attackera med. Känns det som… 

och så fastnar jag i funderingar och snack igen, berättelser om morgondagens sagotimmar och klassbesök på Mårtensdals bibliotek och förargelsen över att bussarna i Vanda kommer alla i en stöt och sen får man vänta för djävligt länge. Råkade ut för det då vi for med John och Jonas till simhallen i Dickursby via Sandkulla bibliotek där jag hämtade mina lappar och ett svenskt-engelskt lexikon. Väntade, väntade och pojkarna tjattrade oavbrutet. /88

1977

Portsmouth 14.11.77

Roope,

I bakgrunden ljuder musiken från nattradion och ännu en dag går mot sitt slut. En dag som började klockan elva för min del och jag hade på känn att det skulle bli en sned dag. Så sned har den inte varit, men nervig. Tror att det är resfebern som satt in igen. Far om två dar över till Frankrike. Har svårt att fatta det riktigt. Känns som om det är först nu som det börjar. Har känt mig trygg och hemma här hos I&P. Vi har haft det fint tillsammans.

News at twelve: Brandkårsstrejken har skördat sitt första offer. Kan inte samla mig trots att jag försökt flere dar. Lägger mig på rygg och andas ut. Flyttar över bördan till morgondagen. Fortsätter med mitt bälte. Det enda som spelas i radion är kärlekssånger: ”The telephone can’t replace your smile”.

Jag lägger mig ner på sängarna

Och inälvorna skriker desperat

Inte upphetsat

Funderar och formulerar

För mig själv

Allt flyger iväg

Så jag undrar vad det är för vits

Saker jag hört från människor

Långt borta och nära

Ifrågasätter jag och tar in

Det är inte mycket

Jag surfar på oändligt 

Tystnaden lägger sig på

Pappret

Musiken

Tonar bort

Och det är tyst

Ett dis finns kvar

Stänger av det

Och det blir som många gånger förr

Ensam i natten med mig själv

Tar vara på all tid

Att somna är att förlora lite

Allt är bara skisser

Till nåt som jag ville

Det skulle vara

Förspel till nåt helt

De många långa

hjärtliga skratten

har förlängt mitt liv

några engelska mil

Bye Bye

Britain