DEC 13 Stjärtkastare
Lucia och julfest. Igår tog jag mig med buss till Godby. Hade saxofonen med mig. Tänk att jag skall vara så hjälplös när det gäller att spela med andra, så där bara utan noter. Och det blev strul med inspelandet. Så det blev bastu. Och pulled pork fast jag försöker vara vegetarian. Men är inte rigid. Men ikväll har jag beställt veg. I Baltic-hallen.
Tövlade till det igen med telefon.
Tövlade till det igen med telefon.
Fick ett message av S. Skrev ett svar:
Blygseln klädde dig. Jo, det blev ett hastigt besök i Sjökvarteret.
Stötte på Peter på Torggatan (-just när jag märkt att jag glömt telefon - hemma, trodde jag-) på vägen till Trobergshemmet. Gav mig ändå tid att ta en snabb tur med honom till marknaden och utbyta nyheter. Vi har ju inte setts sedan i augusti. Hastade sedan vidare till GeFoto och till Hemmet där det var Lucia-besök. Väl hemma igen efter ett besök på Alko så sökte jag telefonen, utan resultat. Aj, aj. Fick gå till jobbet och koppla på programmet Hitta min iPhone. Visade sig att den var i Godby, men fick inget svar där...
Men Simon ringde just till min jobbtelefon 045 75 29 29 29 och sa att han hittat min privata vid sängen i gästrummet i Godby där jag somnade, och sov gott efter middag, jam och bastu.
Ikväll blir det julfest på Baltichallen. Tar mig väl till Park vid midnatt nångång. Boosters med min vän Mackan Qvarnström spelar där ikväll. Kanske Peter också kommer även om han har ett halvt års torka, uppehåll med alkohol. Men kaffe kan man väl dricka sa han till Dan-Eskil när dom talade i telefon. Vi får C.
Bästa vänner,
Igen har ett år flutit undan och det är dags att skriva brev och skicka julhälsningar.
Året började för vår del i solsken på Atlantens vågor. Vi begav oss på nyårsafton från Senegals huvudstad Dakar mot Cap Verde-öarna. Riitta hade fått i uppdrag att fotografera för rederiet Kristna Cruises marknadsföring vilket gjorde det möjligt för familjen att fara till Gambia, Senegal och Cap Verde. Sist och slutligen kom vi iväg på resan som skjutits fram p.g.a. Riittas insjuknande i februari 2004. Resan var givande och fotografier blev det i hundratals med den nya digitalkameran. Beställaren och även fotografen var nöjd. I mitten på januari återvände vi hem och Riittas rygg som börjat krångla redan tidigt föregående höst hade förvärrats så pass att första arbetsdan slutade på sjukhuset här i Mariehamn. Sjukhusvistelsen blev hela tre veckor lång. Den första i Mariehamn och sedan när orsaken till smärtorna blev klar, metastas i ryggraden, två veckor på sjukhus i Åbo.
Resan till Åbo var spännande för Riitta fick inte sitta upp utan måste åka till Åbo med helikopter, en upplevelse även det.
Återkom hem passligt till Winter Jazz som Tom fixade lyckat för sjätte gången. Han fortsätter alltså med samma jobb. Bö, John och Milka kom traditionsenligt från Helsingfors till Jazzen. Succé som vanligt. Riitta orkade dock inte delta.
På vändagen 14.2. kom de första löpsedlarna om Toms ”rattfylleri” som tog ner honom helt. Han hade föregående sommar köpt en elcykel som han använde som en vanlig cykel. När han köpte den fick han veta att den inte behövde registreras och därför inte kunde klassas som moped och att det inte behövdes hjälm då man framförde denna Annapurna. Så han körde lyckligt omkring på den under sommaren omedveten om att han var olaglig. Sista lördagen i juli efter konserter och krogbesök på väg hem, då han satt och rökte på cykeln kom en civilsnut och började fråga om han var berusad och Tom skrattade och sa att visst, han hade varit på krog vilket ledde till att polisen kallade på patrull och Tom fördes till sjukhuset på blodprov. I blodet fanns det alkohol till den grad att åtal slutligen väcktes i februari, körkortet blev han av med redan i november och saken uppfattades som ett stort brott. Saken ältades på olika håll i ett halvår och domen blev 35 dagsböter, sammanlagt 1050 €. Tom tog sjukledigt och skrev på sin besvärsskrift. Ärendet skulle till hovrätten.
Anni hade börjat spela innebandy och blev så inspirerad att hon inte längre orkade med simmandet. Skolan gick helt bra även om kompisarna och Uncan började intressera allt mer. Musik började höras högt hemma och väggarna fylldes av bilder. Avstånd tog hon genom att flytta ner i nedre våningen. Under sportlovet var Anni hos moster Raija och Jouko i Uleåborg på deras kennel. Därifrån kom hon mycket nöjd och planerade genast att fara tillbaks på sommarlovet. Det var Annis alldeles första resa på egen hand.
På sportlovet var Riitta i Hirvensalmi på födokurs. Efter kursen började cytostatbehandlingarna, med trötthet, illamående och håravfall som följd. Folk på gatorna vandrade förbi när de inte längre kände igen henne. Mitt i allt det hemska hände också bra saker. Riitta fick stipendium från fyra håll för att skriva och redigera en bok om gynekologisk cancer. I slutet på mars rakade Riitta bort resterna av sitt hår och började vänja sig vid sitt nya jag. Med kvinnorna som deltar i bokprojektet har spenderats tre givande veckoslut där man läst varandras texter och redigerat dem. Vad det blir får ni se.
För fem år sedan hittade Tom på internet en plats vid namn Eckerman i USA vid Kanadas gräns. De senaste åren har han planerat att fara dit och söka sina rötter. Hans farfar for till USA på sin tid. Så Tom drog iväg i april för att få lite avstånd till allt det som hänt. Ett par veckor där gjorde gott. Och visst hittade han sådana med samma efternamn, bl.a. en jurist och artist i Chicago som heter Tim Eckerman. Undrar om det är en tillfällighet att även Riittas barnbarn också heter Tim. När Tom återvände hann han bara tömma kappsäcken och packa den på nytt för att fara på tjänsteresa till Färöarna. På samma resa var han också hos Peter och Galal i Köpenhamn och på deras sommarstuga utanför Slagelse.
I maj bjöd Tom Riitta på en resa till Helsingfors. Tom var och hejjade på Mariehamns IFK som spelade 0-0 mot HJK tillsammans med John. Riitta bekantade sig med den ortodoxa församlingen i Hagalund tillsammans med sin vän Kirsti. På hemresan på båten hann vi både njuta av god mat och varandras sällskap. Det var riktigt skönt.
För sommarn fanns det hur mycket planer som helst. Riittas behandlingar skulle vara klara till midsommarn, men allt går inte som planerat. Blod- och andra värden var emellanåt så låga att man inte kunde ge behandlingar utan i stället måste byta blod och allt försenades och sommarplan efter sommarplan fick skjutas fram eller inhiberas.
Midsommaren firades hemma med stångresning i Engelska Parken. Efter midsommaren var Tom med sin mor på en liten tur till Stockholm och Anni for igen som kennelflicka till Uleåborg.
I juli var Tom med dottern Anni på Ruisrock i Åbo och med sonen John på Pori Jazz. Riitta var på en veckas engelsk språkkurs i Grankulla och hann med att träffa alla sina vänner och Miiru, Jyrki och lilla Tim som redan hunnit bli 5 år. För Anni var säkert resan till Bulgarien med storasyster Miirus familj sommarens höjdpunkt. Därifrån återkom hon solbränd och ivrig med presenter och bilder, med nya reseplaner i bagaget.
I juli fick vi också besök från Kuopio, Teija-Leena och Pekka med barnen Miira-Marja, Anssi, Sirja-Sofia och lilla Mirjam. Vi var många runt bordet och Pekka kockade smaskiga måltider och vi njöt av dem och deras trevliga sällskap. Ungdomarna var tillsammans på Rockoff och det verkade som de trivdes.
I augusti reste hela familjen till Urkult-festivalen i Ångermanland. Där i Näsåker bor också våra vänner Ken och Gunilla med sina två pojkar. Det fanns mycket bra musik och mycket att se och uppleva. Resan var givande men tröttande, åtminstone för Riitta. Innan vår bil styrde norrut hade Riitta varit en dag i Stockholm och träffat sina gamla vänner från Uleåborg: Immi, Aapa, Seppo och Oku. Det var otroligt. Vi hade inte träffats på 30 år. Men ingen hade förändrats så mycket att vi inte skulle ha känt igen varann. Det var en fläkt från det förflutna, en trevlig fläkt, nu håller vi kontakt.
I mitten på augusti firade vi Kulturnatten här i Mariehamn och både Riitta och Tom var involverade. Yamar och Riitta Thiam med sina döttrar bodde då hos oss. Yamar spelade heta afrikanska rytmer med Galaxy, det var någå de!
I slutet på månaden var det parförhållandekurs för cancersjuka i Åbo och vi njöt av sköna somriga Åbo och av kursen. Vi träffade Maarika och Pekka från Hesa som vi hade roligt med och som vi hållit kontakten till. Vi planerar att träffas nu i vår.
I augusti började också Riittas nya skola som hon väntat på att börja i sedan i våras. Hantverksskolans trä- och metallinje med heldagsstudier under ett helt år, inspirerande! Smidesarbete, svetsning, sågande, spikande, planering o.s.v. Dagarna bara flyger undan.
Hösten kom, eller var det fortsatt sommar. Värmen försvann inte även om skolorna började. Anni började åttan. Sommarn hade drivit henne och hon var nu längre än sin mor. Innebandyträningen blev intensivare. Anni är sportig och intresserad av att röra på sig. Det senaste är klättring.
I september var Tom i Helsingfors och sökte det förgångna, så blir det när man blir 50. Träffade dom som bodde i samma kollektiv i Alberga 1975. Sedan i oktober fyllde vår vän Mica år, Tom var passligt i Helsingfors och hängde med på fest. Alla börjar bli 50. Slutligen i oktober var det slut med Riittas behandlingar och den sista cytostat-behandlingen fick hon 26.10. Vi tyckte alla det var en stor lättnad. Nu går livet vidare och konditionen blir bättre dag för dag.
I november var vi fram och tillbaka till Uppsala och i slutet på månaden var Tom och Riitta ett par dagar i Åbo. Toms överklagan till hovrätten var uppe i domstolen men tyvärr måste vi vänta på utslaget till januari 2006. Nu finns det nåt att spänna sig för igen.
Det är den 13nde december, Lucia och 11 dagar kvar till jul.
Sista veckan i skolan innan jullovet då man kan börja rusta och vänta på julen på allvar. Vi firar som vanligt jul hemma tillsammans med mor Maj-Lis.
Ett år inrymmer både glädje och sorg, sånt är livet. Inför nästa år önskar vi alla lycka, hälsa och livsglädje, både för oss och för er.
Kärlek och frid och framförallt en riktigt stressfri och fridsam jul och ett gott nytt år 2006.
Började läsa Håkan Östlunds Sommarsnö i bussen i onsdags och läste slut den idag störd av telefonsamtal och Madonna i rummet bredvid.
Fredagkväll och imorgon är det jobb. Imorse möttes vi alla med häpnad, anläggningarna hade stulits och skåpen låg i kaos. Dagens samtalsämne och chans till att komma ut med funderingar. Har nu så många plusstimmar så timlistornas övre gräns inte längre räcker till, pluss två dagar, uhu.
Det blev inte något av Jontes kommande hit för Sussie hade blivit sjuk och Chri föreslog imorgon, men jag tyckte det skulle vara lugnast om han var med henne ända till separationen på tisdag. Hon tyckte det lät förnuftigt.
Ringde morsan och hon hade fallit omkull utanför bageriet, men kämpar ändå på. Jag fick en elektrisk stöt av lösa kablar, men hjärtat höll. Strumpor och sockor borde tvättas och naglarna samlar skit.
Vore trevligt att ses i vimlet ikväll, ta en svängom och rodna.
,Jag blev glad av att se skymten av dig.
Förresten har du hört Rialto?
Förresten har du hört Rialto?
2005
Mariehamn 13-12-2005
Bästa vänner,
Igen har ett år flutit undan och det är dags att skriva brev och skicka julhälsningar.
Året började för vår del i solsken på Atlantens vågor. Vi begav oss på nyårsafton från Senegals huvudstad Dakar mot Cap Verde-öarna. Riitta hade fått i uppdrag att fotografera för rederiet Kristna Cruises marknadsföring vilket gjorde det möjligt för familjen att fara till Gambia, Senegal och Cap Verde. Sist och slutligen kom vi iväg på resan som skjutits fram p.g.a. Riittas insjuknande i februari 2004. Resan var givande och fotografier blev det i hundratals med den nya digitalkameran. Beställaren och även fotografen var nöjd. I mitten på januari återvände vi hem och Riittas rygg som börjat krångla redan tidigt föregående höst hade förvärrats så pass att första arbetsdan slutade på sjukhuset här i Mariehamn. Sjukhusvistelsen blev hela tre veckor lång. Den första i Mariehamn och sedan när orsaken till smärtorna blev klar, metastas i ryggraden, två veckor på sjukhus i Åbo.
Resan till Åbo var spännande för Riitta fick inte sitta upp utan måste åka till Åbo med helikopter, en upplevelse även det.
Återkom hem passligt till Winter Jazz som Tom fixade lyckat för sjätte gången. Han fortsätter alltså med samma jobb. Bö, John och Milka kom traditionsenligt från Helsingfors till Jazzen. Succé som vanligt. Riitta orkade dock inte delta.
På vändagen 14.2. kom de första löpsedlarna om Toms ”rattfylleri” som tog ner honom helt. Han hade föregående sommar köpt en elcykel som han använde som en vanlig cykel. När han köpte den fick han veta att den inte behövde registreras och därför inte kunde klassas som moped och att det inte behövdes hjälm då man framförde denna Annapurna. Så han körde lyckligt omkring på den under sommaren omedveten om att han var olaglig. Sista lördagen i juli efter konserter och krogbesök på väg hem, då han satt och rökte på cykeln kom en civilsnut och började fråga om han var berusad och Tom skrattade och sa att visst, han hade varit på krog vilket ledde till att polisen kallade på patrull och Tom fördes till sjukhuset på blodprov. I blodet fanns det alkohol till den grad att åtal slutligen väcktes i februari, körkortet blev han av med redan i november och saken uppfattades som ett stort brott. Saken ältades på olika håll i ett halvår och domen blev 35 dagsböter, sammanlagt 1050 €. Tom tog sjukledigt och skrev på sin besvärsskrift. Ärendet skulle till hovrätten.
Anni hade börjat spela innebandy och blev så inspirerad att hon inte längre orkade med simmandet. Skolan gick helt bra även om kompisarna och Uncan började intressera allt mer. Musik började höras högt hemma och väggarna fylldes av bilder. Avstånd tog hon genom att flytta ner i nedre våningen. Under sportlovet var Anni hos moster Raija och Jouko i Uleåborg på deras kennel. Därifrån kom hon mycket nöjd och planerade genast att fara tillbaks på sommarlovet. Det var Annis alldeles första resa på egen hand.
På sportlovet var Riitta i Hirvensalmi på födokurs. Efter kursen började cytostatbehandlingarna, med trötthet, illamående och håravfall som följd. Folk på gatorna vandrade förbi när de inte längre kände igen henne. Mitt i allt det hemska hände också bra saker. Riitta fick stipendium från fyra håll för att skriva och redigera en bok om gynekologisk cancer. I slutet på mars rakade Riitta bort resterna av sitt hår och började vänja sig vid sitt nya jag. Med kvinnorna som deltar i bokprojektet har spenderats tre givande veckoslut där man läst varandras texter och redigerat dem. Vad det blir får ni se.
För fem år sedan hittade Tom på internet en plats vid namn Eckerman i USA vid Kanadas gräns. De senaste åren har han planerat att fara dit och söka sina rötter. Hans farfar for till USA på sin tid. Så Tom drog iväg i april för att få lite avstånd till allt det som hänt. Ett par veckor där gjorde gott. Och visst hittade han sådana med samma efternamn, bl.a. en jurist och artist i Chicago som heter Tim Eckerman. Undrar om det är en tillfällighet att även Riittas barnbarn också heter Tim. När Tom återvände hann han bara tömma kappsäcken och packa den på nytt för att fara på tjänsteresa till Färöarna. På samma resa var han också hos Peter och Galal i Köpenhamn och på deras sommarstuga utanför Slagelse.
I maj bjöd Tom Riitta på en resa till Helsingfors. Tom var och hejjade på Mariehamns IFK som spelade 0-0 mot HJK tillsammans med John. Riitta bekantade sig med den ortodoxa församlingen i Hagalund tillsammans med sin vän Kirsti. På hemresan på båten hann vi både njuta av god mat och varandras sällskap. Det var riktigt skönt.
För sommarn fanns det hur mycket planer som helst. Riittas behandlingar skulle vara klara till midsommarn, men allt går inte som planerat. Blod- och andra värden var emellanåt så låga att man inte kunde ge behandlingar utan i stället måste byta blod och allt försenades och sommarplan efter sommarplan fick skjutas fram eller inhiberas.
Midsommaren firades hemma med stångresning i Engelska Parken. Efter midsommaren var Tom med sin mor på en liten tur till Stockholm och Anni for igen som kennelflicka till Uleåborg.
I juli var Tom med dottern Anni på Ruisrock i Åbo och med sonen John på Pori Jazz. Riitta var på en veckas engelsk språkkurs i Grankulla och hann med att träffa alla sina vänner och Miiru, Jyrki och lilla Tim som redan hunnit bli 5 år. För Anni var säkert resan till Bulgarien med storasyster Miirus familj sommarens höjdpunkt. Därifrån återkom hon solbränd och ivrig med presenter och bilder, med nya reseplaner i bagaget.
I juli fick vi också besök från Kuopio, Teija-Leena och Pekka med barnen Miira-Marja, Anssi, Sirja-Sofia och lilla Mirjam. Vi var många runt bordet och Pekka kockade smaskiga måltider och vi njöt av dem och deras trevliga sällskap. Ungdomarna var tillsammans på Rockoff och det verkade som de trivdes.
I augusti reste hela familjen till Urkult-festivalen i Ångermanland. Där i Näsåker bor också våra vänner Ken och Gunilla med sina två pojkar. Det fanns mycket bra musik och mycket att se och uppleva. Resan var givande men tröttande, åtminstone för Riitta. Innan vår bil styrde norrut hade Riitta varit en dag i Stockholm och träffat sina gamla vänner från Uleåborg: Immi, Aapa, Seppo och Oku. Det var otroligt. Vi hade inte träffats på 30 år. Men ingen hade förändrats så mycket att vi inte skulle ha känt igen varann. Det var en fläkt från det förflutna, en trevlig fläkt, nu håller vi kontakt.
I mitten på augusti firade vi Kulturnatten här i Mariehamn och både Riitta och Tom var involverade. Yamar och Riitta Thiam med sina döttrar bodde då hos oss. Yamar spelade heta afrikanska rytmer med Galaxy, det var någå de!
I slutet på månaden var det parförhållandekurs för cancersjuka i Åbo och vi njöt av sköna somriga Åbo och av kursen. Vi träffade Maarika och Pekka från Hesa som vi hade roligt med och som vi hållit kontakten till. Vi planerar att träffas nu i vår.
I augusti började också Riittas nya skola som hon väntat på att börja i sedan i våras. Hantverksskolans trä- och metallinje med heldagsstudier under ett helt år, inspirerande! Smidesarbete, svetsning, sågande, spikande, planering o.s.v. Dagarna bara flyger undan.
Hösten kom, eller var det fortsatt sommar. Värmen försvann inte även om skolorna började. Anni började åttan. Sommarn hade drivit henne och hon var nu längre än sin mor. Innebandyträningen blev intensivare. Anni är sportig och intresserad av att röra på sig. Det senaste är klättring.
I september var Tom i Helsingfors och sökte det förgångna, så blir det när man blir 50. Träffade dom som bodde i samma kollektiv i Alberga 1975. Sedan i oktober fyllde vår vän Mica år, Tom var passligt i Helsingfors och hängde med på fest. Alla börjar bli 50. Slutligen i oktober var det slut med Riittas behandlingar och den sista cytostat-behandlingen fick hon 26.10. Vi tyckte alla det var en stor lättnad. Nu går livet vidare och konditionen blir bättre dag för dag.
I november var vi fram och tillbaka till Uppsala och i slutet på månaden var Tom och Riitta ett par dagar i Åbo. Toms överklagan till hovrätten var uppe i domstolen men tyvärr måste vi vänta på utslaget till januari 2006. Nu finns det nåt att spänna sig för igen.
Det är den 13nde december, Lucia och 11 dagar kvar till jul.
Sista veckan i skolan innan jullovet då man kan börja rusta och vänta på julen på allvar. Vi firar som vanligt jul hemma tillsammans med mor Maj-Lis.
Ett år inrymmer både glädje och sorg, sånt är livet. Inför nästa år önskar vi alla lycka, hälsa och livsglädje, både för oss och för er.
Kärlek och frid och framförallt en riktigt stressfri och fridsam jul och ett gott nytt år 2006.
80s
Fredagkväll och imorgon är det jobb. Imorse möttes vi alla med häpnad, anläggningarna hade stulits och skåpen låg i kaos. Dagens samtalsämne och chans till att komma ut med funderingar. Har nu så många plusstimmar så timlistornas övre gräns inte längre räcker till, pluss två dagar, uhu.
Det blev inte något av Jontes kommande hit för Sussie hade blivit sjuk och Chri föreslog imorgon, men jag tyckte det skulle vara lugnast om han var med henne ända till separationen på tisdag. Hon tyckte det lät förnuftigt.
Ringde morsan och hon hade fallit omkull utanför bageriet, men kämpar ändå på. Jag fick en elektrisk stöt av lösa kablar, men hjärtat höll. Strumpor och sockor borde tvättas och naglarna samlar skit.
Sök smutsiga sockor, tvaga, gnugga och vrid ur. Torka. /85
Kommentarer
Skicka en kommentar