DEC 17 Domnar

Skiter i allt och domnar bort för att vakna vid 0:21. Söndagen fortskrider. Orkar knappt ta tag i annat än Ishiguros When We Were Orphans. Konvalescent. Det mesta skit. Måste väl rycka upp mig. Ta mig ut på promenad. Tvätta lakan. Raka mig. Ligga raklång är dock föredragande. Dragen. Vikt: 81:5. Fite skriver och undrar om det blir något. Jag orkar inte med. Kokade dock gröt på morgonen. Kanske skall ta en banan. Snart.

Idag var Björn Blomqvist in till mig på biblioteket och vi diskuterade musik, Diskuterade noter framförallt. Och vad vi skall göra med dem, de tryckta men ej betryckta. Avskriver CDn, blev närmare 100 av Andligt, Blues, Country och Jazz. Har projekt på gång, när jag väl kommer igång efter två flaskor glögg och lite till. Och det skall fixas på hemsidor och det skall löpas. Och löptes gjorde det, var ut på 8 km med Saeid och Bolle eller eg. Canis Löpus, men vi vart sist. Kom fast P-O när Parkgatan gick neråt.

På dagen låg Slemmern blank, så blank att den måste fotograferas på lunchen. Det var halt på plankorna men det var det väl värt. Blev fina foton men problem med att få in i rätt arkiv. Finns för mycket trassel i systemen, externa hårdskivor och stickor. 
Igår var viken i uppror, eller luften kanske mer, det blåste friskt från sydväst och S tog kontakt och undrade om hon skulle slänga sig på soffan eller dra ut på promenad. 

Skrev att jag är på väg. 

Vi gick om varann och träffades vid mattvätten sedan, i blåsten. Vad är det som är på gång? Låt det vara, låt det komma. Det finns en dragning, och jag är svältfödd. Tittar tillbaka på hur det var för ett år sedan och i april. Hur det blev med förhållandet. Kan jag förklara. Har inte klarat av det i "talterapin", bara snusat, men vad var det jag sa? Borde transkribera, och skriva nytt. Historien om telefonen och kameran i Lübeck bl.a. Men det hinner jag väl med om det är viktigt.

Landar sakteliga in i småstaden. Går genom gatorna och känner igen mig. Som alltid den eviga känslan av att vara utanför och begapad, en själ-v-vald sits. Träffar Titte... ///1980

Landar sakteliga in i småstaden. Går genom gatorna och känner igen mig. Som alltid den eviga känslan av att vara utanför och begapad, en självvald sits. Träffar Titte över en kaffe där hon bestämmer tidsgränserna. Jag har hur mycket lösdrivartid som helst att ta kol på. Dricker kaffe ihop imorgon igen som någon slags gest av att vi fortfarande borde träffas och att tiden däremellan borde fyllas av punktmöten. Har ingen lust att försöka reda ut vart vi är på väg, det känns så onödigt och oåterkalleligt, bara låta det gå på och ta vara på de chanser som bjuds, inte krypa i skymundan. Det finns så klara linjer mellan diplomatportfölj och kavaj å ena sidan och det nedgångna i andras klädsel. Blir utkastad från Karl XII när jag ville ringa, ville inte ha med sådana som mig att göra, småpoliser som får kasta sin småputtriga agg över det mönsterbrytande. Att välja pariasrollen klargör sammanhangen, att åka hiss upp och ner i klasserna visar bara fram förtvivlan och resulterar i en känsla av oförmögenhet där den knutna näven talar bäst.
Men den tillåts inte tala. Tant Moral har kättrat kraften eller kanaliserat. Oklart sagt är oklart tänkt. Hur fan ska man få klarhet i tankarna och sen verkligen hålla fast vid dem då det rasar runt omkring och grundsanningarna inte fungerar eller står i strid med varandra. När människans godhet kontrasteras mot ondskan och båda finns i begreppsvärlden. 

Mer 80s

Inte att undra på att man blir trött efter en sånhär höst och nu detta mörker. Måste väl bara anse det som fakta. Orkar inte formulera mig ens. Känns inte bra att skriva. Känns inte bra att snickra heller för resultatet är snett och vint och långt från tillfredsställande. Den här dan har jag sysslat med att komma för sent. Beräknade för lite tid för färd till Brändö. Kom mig inte därifrån i tid så jag fick meddela från j-vägs-station att jag kommer försent till bok-vals-möte. Drog mig alltså smått hetsat genom början av dan. Nu klämmer jag ur mig resultatet av en sen lunch som bestod av mikrovågsuppvärmd spagetti med köttsås. Slank ner snabbt, jag var ju i farten, men ack inte bra. 

- Blodig socialrealism 1987.