DEC 29 Rakad
Rakad och klippt
Det blir inte som man tänkt sig. Tänkte att jag skulle ha haft tid att göra ett prov på en idé där jag skulle sammanfatta de senaste 5 åren i ett förkortat sammandrag. Saeid kom in när jag börjat sätta ihop texten. Sedan kom Svenna och vi smakade på kinesiskt vidrigt brännvin. Vid nio kom första delen av isländsk musikhistoria. Var till Lustans två gånger och nu svider det i ansiktet. Visade upp mig på Hemmet. På kvällen slog rodnaden ut.
Jag var där då du föddes
Tog dej hem och bort
Vi var där i London Paris Berlin
Tog dej i bil genom Europa
Till din första vinter i sol
Du var med mej oss
Din bror din syster o din mor
Jag stod bredvid dej där vid avskedet
Jag var där och sa du har mej
Vi är här hon är där hon är
Vi var i Varadero Bakau Miami
Vi var i Portimao i Marmaris
Nära samman när tsunamin slog till
Vi var där på Atlanten till sjöss
Du och jag vi gick på lavastrand
Körde omkring med dej i rosa vagn
Du satt på mina axlar i Betlehem
På Calle Ocho och i Vedado
På vespa i Goa på häst i Ålands berg
Jag bär dej ständigt inom mig
Ständigt som nu
Nu när livet går på i ett
Vi var där i Stockholm i Hesa
Jag kom flygande i sista stund
Från ön i havets famn
Du visste det var jag som kom
Där kommer han min far
Jag satt vid din sida i baksätet
Du sa Mamma är borta nu
Black Velvet strömmade ur radion
Livet går vidare och åren gått
Jag står vid din sida
Tar dej i min famn
Från land till land till livets strand
Var där när du föddes
Jag är här och du där
Vi är evighet
Vi finns
Det är så mycket mer
Mycket mer än kärlek
(2019)
******
I helped her out of a jam I guess, but I used a little too much force.
Trodde man skulle ringa från banken eller Visibia, men inte ännu nej. Totte meddelade att mina planer för fotoutställningen fortskrider bra och att vi får ta utmaningarna som dom kommer. Satt uppe till 2 inatt och valde foton och skrev pressmeddelande. Gjorde evenemangssida. Idag måste vi komma vidare, har bara en vecka på oss.
In i mapparna nu och sammanför allt på en sticka!
Vi skojar kärvänligt om fisklukt och håller varandra hårt. Kan inte slita oss. Klockan går. Ute ligger rimfrosten på träd och cykel. Dricker kaffe och delar på juice och yoghurt. Vi är förfördelade och har det nästan för bra, om man nu kan ha det.
Sammanfattning
Åland ja, vad var det denna gång: Stillsamt, fridfullt (?), långt borta, ett obligatoriskt besök, trots att jag ville det själv, fast för Jonte var det mer. Nog har jag ju tillbringat tid med honom, även om morgnarna varit tröga. Nu har han hittat en kompis, en tjej och diivar med sin Kit. "Stiliga natt" blir väl det bestående minnet från denna jul.
Tåget närmar sig Kyrkslätt, Jonte har somnat. Han har storat till sig och vi hade en fin stund vid tågfönstret då vi lämnade Åbo. Mitt i kvällsvarden i restaurangen då han var på ett sprudlande humör skulle det skitas och jag ville införa hygienisk ställning på tågtoaletten, men det blev vilda protester. Slutade med att det inte alls skulle skitas, det sket sig som jag sa åt Anders på tal om fjolårets planerade skitprogram.
Han var djupt sårad över min manöver och sa att jag skojar så mycket, med tårar i halsen. Jag har faktiskt kört lite väl mycket skrämseltaktik under den senaste tiden och hans sätt att ta det på är att jag skojar? När jag försökte reda upp problemen med samarbete och förståelse sa han att titta där vad som hände utanför fönstret. Och när ska vi flytta? Mycket pressure.
Han lägger ut många teorier och berättar nya självklarheter som en lärare. Hur mycket som är "eget" och vad som är propaganda är svårt att bena ut, han håller benhårt på att det har han själv tänkt ut, själv.
Konstaterade just att jag haft tid att fundera över saker och ting men att jag funderat mest på ingenting, synes det mig. Endast upprätthållit kontakterna med det förflutna som i mycket låg grad berör mig, men vad är det då som berör mig. Utan upprätthållande blir man ensam och lite mer hjälplös. Jonte funderar på ensamhet.
Vi passerar mina gamla "hemtrakter" och flytten smyger sig in i tankarna. Den sjätte december. Det blev varken centrum eller söder efter väster, öster och norr, bara en snabbtitt in i centrum. Skall jag orka med förortsliv inträngd på några kvadrat som inte är mina egna, med höghus omkring. Eller tappar jag besinningen. En unge skriker i korridoren. Vintern ligger framför oss. Blir det som ifjol, skal på skal, huden förhårdnad, stelfrusna tårar?
<1985-12-29>
"Du är aldrig så ensam som du tror".
Hej, hur står det till?
Kul att du gillade fotot av bässen Bosse som flög ovan snön i Alberga vintern 79. För mer än fyrtio år sedan, tänka sig. Då var då och nu är nu. Gräver likväl i det förgångna, 10-tal och lite tidigare. Skall väl bli något snart, Testa mentalt vol 1 med Diktát och musik. Å så bilder. Foton förstås.
2019 var ett fint år då jag gled in i pensionärstillvaro, vande mig så sakteliga vid att få sova länge under hösten. Hösten eskalerade i en resa med Kisse till Lissabon, Las Palmas och Teneriffa.
Året inleddes tillsammans med stormen Alfrida och en mycket lyckad soloresa till Ghana. Efter det jobbade jag under våren och sommaren med att erbjuda kultur till seniorerna på ålderdomshemmen, både i Mariehamn och på landsbygden, då tillsammans med Robert Zetterqvist, DJ Vinyl och Mr Ukulele.
Köpte en snipa, Luna, i maj med 46 hk BMW dieselmotor som vi var ut och körde med i hemmavattnen och sedan runt i Åboland. Nu ligger hon i Nagu och väntar på en ny vår. Och det gör vi väl alla.
Ser fram emot att återuppta saxspelandet med Sega Gubbar, och skråla med Ukuleleorkestern. Gå på vattengympa för att komplettera vandrandet som i år uppgått till nästan 5 miljoner steg eller 3600 km. Undrar hur långt det skulle ta mig ner i Europa?
Får tacka för året som gått och tillönska dig ett riktigt gott nytt år, 2020. Have a Happy New Time, som en tunisier ropade åt oss 1988 i Sousse.
Hoppas vi ses snart och kan ha sköna stunder ihop.
Höres, Tom
2005
CLUB 5
MÖTE och KONFERENS I ÅRHUS
OCH RETURRESA VIA UDDEVALLA
Några representanter för biblioteken i Stavanger, Kalmar, Silkeborg och Mariehamn träffades söndagen den 10 juni 2001 för att diskutera eventuella möjligheter till att fortsätta det nordiska samarbetet utan det stöd som ursprungligen gjorde det möjligt att utbyta erfarenheter och arbetskraft under 3 års tid.
Det konstaterades att man nu väckt ett intresse för att även få med Vasa stadsbibliotek i samarbetet men att något mer konkret ännu inte åstadkommits.
Kalmar som innehar sekretariatsfunktionen för tillfället har fått i uppdrag att nästa år i Club 5s anda ordna en mindre nordisk konferens dit speciellt deltagare från medlemsbiblioteken, men även andra intresserade, inbjuds för att dryfta speciella och aktuella frågor. Förslag på ämnen inom biblioteksfacket som kunde avhandlas var barnbiblioteksarbete, framtidens musikbibliotek och användandet av internet på bibliotek. Det framfördes också önskemål om att få in förslag på andra eventuella ämnesområden som kunde kännas angelägna.
Initiativ till att skapa förutsättningar för arbetsutbyte på ett nordiskt plan mellan allmänna bibliotek diskuterades.
Ett protokoll från mötet sammanställs av representanten Ann-Sofi Wangel från Kalmar.
VÄRLDEN MÖTER NORDEN – BEST PRACTICE IN PUBLIC LIBRARIES
Som en uppföljning till de populära Halmstadskonferenserna som pågått i 10 år valde arrangörerna att i år satsa på något mer internationellt och tillfälligtvis flytta konferensorten närmare kontinenten. Föreläsarna var mer internationella än tidigare medan de närmare 250 deltagarna fortsättningsvis främst kom från Danmark, Sverige och Norge. Fem deltagare var från Finland och ingen från Island.
Konferensen inleddes efter söndagskvällens mottagningar egentligen först på måndag morgon med att Jens Thorhauge, biblioteksdirektör för Biblioteksstyrelsen i Danmark presenterade den nya danska bibliotekslagen och de trender den visar på.
Thorhauges ord ”I am not sure that I believe very much in progress – but I am certainly facing change all the time” kom att bli något av det centrala budskapet för hela konferensen. Det gäller för biblioteken att anpassa sig till en ny värld som kanske inte blir bättre men man strävar ändå till det. Tekniken kan utgöra ett störande hot som man blir tvungen att betvinga för att inte åsidosättas socialt. Inom den danska biblioteksvärlden försöker man överbrygga skillnaderna mellan olika bibliotekstyper och bygger upp ett gränslöst elektroniskt forskningsbibliotek. Bibliotek skall inte bara bestå av böcker men utvidgas till att innefatta CDn, multimedia och internet. Biblioteksservicen skall fortfarande vara kostnadsfri vad gäller basfunktionerna men biblioteken skall även kunna producera speciella tjänster som är avgiftsbelagda., främst då till näringslivet. Man vill skapa en bibliotekens superstruktur där regionala enheter bildar samarbetsgrupper eller konsortier som kan förhandla om inköp av databaser. På det kommunala planet strävar man till att utveckla samarbete (co-operation) och ko-ordination mellan biblioteken. Viktigt är också att höja kompetensen på området genom att skapa program för sådana som skall utbilda andra inom biblioteksområdet och man har även infört ett utbildningsprogram för ledare. Även projektarbete värderas högt. Enligt Thorhauge är det dock väsentligt att biblioteken helt konkret fortsätter med att vara en viktig kulturell mötesplats där kulturella värden och stärkandet av demokratin ges utrymme att fungera.
Sue Sutherland, chef för biblioteken i Christchurch på Nya Zeeland, höll ett informativt föredrag om läget på andra sidan globen och kärnan i hennes framställning var också att man bör vara beredd på att förändras i en föränderlig värld och hur viktigt det är att kontinuerligt ifrågasätta sitt arbete. Som exempel på vad man kommit fram till i Christchurch uppgav Sutherland att 3 nya bibliotek öppnats, att hemsidan förnyas, att affärslivet involverats och att man numera arbetar efter en treårsplan.
Även i Toronto känner man behov av att förändras och där har man enligt Josephine Bryant jobbat mycket med att analysera sitt arbete för att kunna utvecklas. Man har bl.a. delat upp arbetet i tre grupper med sammanlagt 15 kompetenser där 5 hör till kärnfunktionerna (core), 5 till rollen och övriga 5 till det tekniska. Värderingar lönemässigt hade man valt att välja bort då detta skulle ha inneburit ytterligare svårigheter i att komma fram till ett resultat. Bryants föredrag gick i sin helhet ut på att visa hur man försökt få förändring till stånd beträffande bibliotekarierollen och hon var tidvis rätt svårgripbar i sin analytiska framtoning.
I Singapore har man sedan 1994 satsat på att skapa ett bibliotekssystem som är i takt med tiden. Teknik utnyttjas i högsta grad och biblioteken placeras ut i köpcentrum där människor också annars rör sig och konsumerar. Christopher Cia förklarade med ungdomlig entusiasm och fullständig behärskning av tekniska hjälpmedel hur man på bara några få år skapat ett dynamiskt modernt bibliotekssystem med hjälp av statliga pengar och politisk vilja.
I USA har man hållit på längre och Glen Holt från St. Louis gav många exempel på hur man samarbetar med kommersiella krafter för att nå ut och få medel till att sprida biblioteksanvändandet speciellt bland barn och ungdom i områden med innevånare med låg social status..
Den internationella översikten den första dagen avslutades med ett föredrag av Chris Batt om hur Tony Blair och hans regering arbetat för att göra Storbritannien till ett bättre infosamhälle. Batt har även europeiska uppdrag och försökte delvis lägga in ett europeiskt perspektiv i sitt föredrag som dock var mycket ö-centrerat.
Mer Europa-centrerade var föredragen följande dag. Maija Berndtsson, chef för Helsingfors stadsbibliotek redogjorde allmänt om upplevelser av bibliotek i Ryssland och Katalonien medan Breda Karun från Ljubljana i Slovenien redogjorde för hur man bl.a. med hjälp av stöd från Soros-stiftelsen och upprättandet av 11 modellbibliotek i samarbete med europeiska utvecklingsprogram såsom PubliCA och Pulman utvecklat biblioteken. I Slovenien har man infört en speciell kulturskatt för att under 5 år kunna bygga om ett kulturliv som enligt Karun under fyrtio år i stort sett negligerats. Och biblioteken intar en framträdande roll i denna nya kulturella framtoning i Slovenien.
Innan konferensen avslutades med några kommentarer från nordiska politiker bereddes Andreas Mittrowann tillfälle att redogöra för hur man inom tyska Bertelsmann-Stiftung arbetat för att på ett globalt plan samla kompetenta ledare som i sin tur kan förmedla sin kunskap och sina visioner vidare bl.a. genom att ge ut rapporter och deltaga i konferenser som den i Århus. Liksom de flesta andra använde sig Mittrovann av ny teknik i sin presentation och tog många exempel från amerikanska biblioteks hemsidor när det gällde att förklara visioner om hur man kan aktivera biblioteksbesökarna på nätet.
Det mesta av det som lades fram i föredragsform på konferensen finns redan tacknämligt dokumenterat på hemsidan www.aakb.dk/norden.
Visst var det intressant och givande att få inblickar i hur man arbetar på andra håll men såsom det för det mesta är på konferenser så är det främst de personliga kontakterna och nätverksbyggandet som ger mest. Tack vare att vi i Club 5 gavs tillfälle att träffas så kan man också hoppas på att vi helt konkret så småningom kan få ut något av konferensen. Nästa år flyttar man tillbaks till Halmstad och lite olyckligt är det att tidpunkten för Halmstadskonferensen 2002 (21-22.3) i stort sammanfaller med våra litteraturdagar.
ETT KORT NEDSLAG I UDDEVALLA
På väg hem från Århus passade jag på att återknyta kontakterna till kulturförvaltningen i Uddevalla. Kulturchef Solveig Thulin och kultursekreterare Stellan Hedendahl var i Mariehamn i februari för att diskutera möjligheterna till ett svenskt-åländskt-finländskt samarbete på världskulturområdet. Sedan dess har vi haft kontakt och tipsat om olika konstellationer som kunde tänkas spela på världsmusik-tillställningar både i Karis, Uddevalla och Mariehamn. Via Musik i Väst som ligger bakom projektet Världen i Norden i Göteborg och Uddevalla har vi fått flera tips på svensk invandrad musik och från Åland kan vi erbjuda gruppen Barkavall.
I Uddevalla erbjöds jag nu tillfälle att bekanta mig mer med förvaltningen och besöka stadsbiblioteket samt lokalerna Kafé Hvitfeldt och Bohusläns museum som fungerar som scen för kulturella evenemang i staden. Vi diskuterade också ett eventuellt utbyte av yngre musikgrupper något som man kan tänka sig förverkliga så småningom efter att först ha fått ett fungerande samarbete kring världsmusiken.
Nordens Institut på Åland som ansökt om medel för att förverkliga samarbetet från Nordiska ämbetsmannadelegationen har tyvärr fått back på sin anhållan om nätverkssamarbete vilket för tillfället begränsar samarbetsmöjligheterna ekonomiskt. Vi kommer dock framöver att även söka stöd från annat nordiskt håll.
Tom Eckerman
So Fucking 1987
En dag som gått i det egna arbetets tecken. När jag äntligen kom mig upp ur sängen så gick jag till arbetsrummet. Det gäller att utnyttja det medan det ännu finns tillfälle, huvudhyresgästen kommer tillbaks om två veckor. Efter middagen kom jag så igång med att skriva på maskin och orkade med 14 sidor innan det var dags att gå hem på kaffe och här har jag nu fastnat utan att veta vad jag skall ta mig till. Vill inte gå hemifrån för det känns fel att försvinna, jag har ju varit borta hela dagen. Det är svårt det här med ”fritt” arbete. Översättningsarbetet är svårt. Får inget riktigt bra grepp på texten, tvivlar på mitt stilsinne. Måste jobba på, förbättra mig.
Hunden är i onåd, åt upp pepparkakshuset igår. Bannlyst till Miirus rum. Lite synd tycker jag om honom, men han tycks inte fatta att han inte skall ge sig på sånt som inte direkt erbjuds honom. Hundstackare. Han gjorde snabbt slut på julen. Snart är året slut. Det drar ihop sig till 1988. Två dar kvar.
Riitta ligger med benen i vädret mot sänggaveln för att hindra de smärtor hon har i magen, det är inte kul, tar på humöret.
--o--
Så då ligger jag här, läkaren ringde just och berättade läget. Missfall. Sammandragningarna har börjat men om det inte händer nåt sätter dom igång det hela med dropp. Tankarna snurrar hit och dit, vad kommer det här att betyda, vad betyder det just nu. En stor besvikelse för mig, men en ännu större för henne, för hon har levt sig så in i graviditeten, gått på kurser, talat om det, läst och tagit reda på. Skaffat kläder och berättat vitt och brett. Nå läkarn sa att än är det inte för sent att försöka på nytt.
Får nu se vad som sker och hur det här påverkar oss. Jag är rädd för hennes depression, det måste ju komma nåt på det här, det är så att säga oundvikbart. Vad har den här tiden inneburit för oss och vad vill vi, vad kan vi bättra på. Lugnare hemförhållanden, mindre tryck. Det gäller att tassa på försiktigt men ändå vara ärlig. Ibland är jag nog rädd för att vara rakt på sak, undviker svåra beslut och ställningstaganden. Mitt liv och vad jag kommer att göra ändras väl inte, men vårt gemensamma och speciellt hennes kommer att vara upp och ner med tanke på kropp, jobb och drömmar. Det kommer att bli svårt.
Det gäller att försöka igen men hur snart och på vilket sätt. Har vi några fnurror vi behöver reda ut? Det känns lite så, men var sitter dom? Så året ska sluta på detta snopna sätt, får hoppas att nästa år för storken hem till oss. Det känns för tidigt att bestämma nåt ännu, såren måste läkas. Vi har visat oss vara beredda att satsa på nåt gemensamt förutom att bara bo ihop, men vi har fått oss en ordentlig törn, klarar vi den eller flyger andra drömmar iväg med oss?
”Life is what happens to you while you’re busy making other plans” har varit ett ledmotiv i mina tankar de senaste dagarna. Det gäller att leva nu och inte flumma sig bort i fjärran drömmar. John Lennon var det som konstaterade det strax före sin död.
Kommentarer
Skicka en kommentar