DEC 9 Gråbåge

Gråheten innefattar allt mellan morgon och kväll. Allt som du drömt om och lite till. Regnbågen finns inte längre, den försvann igår när du sa, hej då.

Så dra vidare mot okända stränder. 

Säg det igen om du vågar, så att alla ryssar och kineser hör. Låt värken tona ut med hjälp av musik och muskelgymnastik a la Debussy då, så är du bussig. Åh alla tåg går som på räls och bra det, så att tanken inte spårar ur, hamnar i rännstenen, in da gutter.

Hur kan man vara så trött och hur kan man vara så hungrig. Intar snabba kolhydrater trots att såsen är utgådd 17.11. Makaronerna måste få sås. Igår var det choklad.  Choklad på Minimarket på väg till Margarethagården. Uppförsbacke mest. Väl framme blev jag förvirrad. Var mycket sjungande herrar där som drack kaffe. Tog ett tag innan jag förstod att det inte var dit jag tänkt fara utan till Sankt Mårtensgården. Det var många bekanta så jag stannade kvar och kollade in. Det kanske var ödet sa jag till Kim Jansson. Ska nog ta och vika tisdagarna till Mariehamnskvartetten här i vår så får vi se och höra sen!

Det ringer på dörren. Katten ligger på mitt bröst. Jag kanske redan sov. Men är rätt vaken. Låter bli att reagera. Ger mig inte till känna. Men undrar förstås vem det kunde vara. Inget jag orkar med just då. Orkar stiga upp efter nån timmes vila. Ser att klockan är 1/2 8 snart. Och kl 20 är det Gospel Jazz. Bäst att ge sig iväg då, när man lovat, lyft kontanter.

Han vill gråta och slåss, skriver han när hon frågar hur dagen varit. Försöker vända det till något positivt. Längtar. Sov tungt på Opamox i 7 timmar. Hon sov sött, snarkade skönt (då visste han att hon sov).

Han sjöng. Blowing in the Wind med ett otal nya verser och versioner a la love love love. Fin fin fin fin. Glad glad glad. Lycklig. Skönt. Hon ligger där och andas. Värmer hans kropp.
Han vaknar vid 7:30 och smyger upp, klär sig, packar in två bröd och pussar henne hej. Cyklar Ålandsvägen ner. Hem till Alma. Förnedringen kommer från jobbet. Svaren och funderingarna. Gammalt groll. Och nu duger han, haha. Han får lust att säga att dom kan ta ansökan och sina beslut och torka sig. Det stinker under all deo och allt smil. Hon säger att han ska skriva. Får väl göra det eller ta mikrofonen med till psyket imorgon. 

And I loved Her.

Blev busstur med No 12 till Üsküdar där muezzin kallade till bön vid 12. Gick runt ett tag och träffade kattor. Och nu skulle M vilja dricka whiskey, men jag säger ifrån. Hon har hävt i sig all Gammeldansk tidigare och är allmänt full ikväll. Klarade av dagen till eftermiddagen. Hade köpt glittriga leggings & mössa i Yenikapi, dit vi kom med marmarey från Asien. Gick lite fel och hamnade i Stora basaren istället för vid Hotel Zurich, där katten skulle matas. Och där var hon på plats. Jag köpte zurna och darbuka på musikaffären. Utanför universitetet hade fyra polisbussar med galler för fönstren parkerat. Man stoltserade med vapen. Skrämmande kontroll. Pågick något? De studerande måste visa kort för att komma in på campus. Vi flöt omkring med Seraljudden som mål. Nådde Hagia Sofia efter att man stängt för dagen. Gick genom en lång lång park och kom ut på livlig bilväg. En båt gick till kajen där båt till Kadaköy gick. Satt ute på däck och fick kallt. Värmde oss med rödvin och whiskey innan vi gick ut för att äta och mata. Blev en kebab i yoghurt och margheritapizza i vattenpipsfik. BJK Besiktas gjorde mål på TVn efter några minuter. M var skränig i sina rosa solglas. Stod ut efter tillrättalägganden. Fastnade på café längs restauranggatan. Mehmet förstod inte mycket, men var glad för att få ta foto och vara med och kramas. Och katter fanns det också. Och jag vet inte vad jag skall tycka. Faschinerande stad men ändå så simpel. Jag smakar på ord och begrepp.

MINNEN

Vad håller jag på med, och hur skall jag uttrycka det? Berätta mer om allmän verklighet? Hur vänner möter vänner och blir glada, hur man lyckas sälja något, en mössa, ett bröd. Inväntar sista hela dagen här. Tar färjan till Beyoglu i regnet? Återstår att förverkliga planerna på Istanbul Modern och tamburin och gåvor som man borde göra listor på. Får ta det imorgon. M snarkar redan. Jag står ut. Hon är förvirrad. Vad kan jag göra för att hjälpa? Hålla hand och invänta avfärd. Samla oss samman.

Fucking 80s

Och jag funderar… och frågar mig hur det kommer sig att jag mår så otillfredsställande… Det måste bli mer stake i min tillvaro, det är väl inte omgivningen, utan min insats i den, det fortsätter lika trögt, kan jag konstatera när måndagens text rinner förbi på föregående sida. Morgonen utdragen, full av dämpad avsmak inför mig själv, djupdykning i tidningen, ingen geist. Jag vill ju inte klaga, jag vill leva, jag vill ge… men sinnesstämningarna sätter stopp för det, slår ner mig, fångar mig i sitt nät för att ta till en sliten kliché. Jag är trött på dem, vill skapa nytt. Nytt liv rör sig i Riitta. Vi var och tittade på detta nya liv i svartvit ultraljudsbild, skumma grejer men allt står visst rätt till. Jag har så svårt att ta emot och känna klart, det är suddigt och jag sjunker in i tidningen och böcker. Läste Slitz när jag borde jobbat effektivt. Så gick den kvällen och hemma väntade nyheter på TV och Öhmans och nu är det dags att lägga sig och invänta ännu en dag, Nobeldagen. Vi har fått vara med om något historiskt berättas det, Reagan och Gorbachev har träffats för att underteckna avtal. Jag citerar: ”En liten tid vi leva här med mycken möda och stort besvär, hej tomtegubbar jag sjunker in i mina onda drömmar om jag får tag i sömnen, det brukar jag”. Vi klarade oss genom november, vi går mot ljusets högtid, det djupaste mörkret. Världssjälen har krupit under marken men vi får traska på.  /87